Grundlurad och/eller falsk varudeklaration?

 Än en gång sitter ett antal besvikna flyktingar kvar på en buss utanför ett asylboende ute på landsbygden i Sverige.

Gruppens talesperson säger ..

I går kom vi från Märsta migrationscenter. De sa att vi skulle förflytta oss till Hedemora. De placerade oss här .. [ett av Hedemoras tre asylboenden] .. Detta är inte "full-service facility". Det finns ingen näraliggande skola, sjukhus eller ens en "supermarket"  där vi kan köpa allt vi behöver.

De sa .. om ni måste till sjukhus så måste ni antingen hyra en bil eller åka taxi, vilket skulle kosta 50 kronor. Om ni vill till "supermarket" så får ni gå på vägen i 30 minuter för att komma dit. Någon skola finns inte tillgänglig för närvarande.

Vi är familjer med barn, de flesta är sjuka på grund av vädret.

I 12 timmar har vi väntat på någon från Migrationsverket som kan berätta vad som ska hända med oss.

Vi begär inte ett 5-stjärnigt boende, vi begär bara närhet till skola, sjukhus och köpcenter.

Men om det inte finns andra valmöjligheter?

 .. frågar journalisten. Vad gör ni då?

Vi stannar tills de lovar att förflytta oss inom en snar framtid. Vi kräver en sann försäkran om att det ska göras.

Om ni inte får det?

Då stannar vi i bussen?

.. och av reportaget framgår att förflyttningen förväntas innebära en resa tillbaka till Märsta eller till ett bättre land, till exempel Tyskland.

Och plötsligt .. efter otaliga intervjuer med människor som tar sig fram genom Europa med Sverige som mål .. så förstår jag.

Detta är människor som levt samma medelklassliv som jag lever i dag. Administratörer, tjänstemän, mellanchefer eller pappersvändare inom offentlig eller privat sektor, egenföretagare, bibliotekarier eller arkivarier, underordnad ekonomipersonal eller föreståndare .. dvs den gruppen som det redan i dag finns minst arbete till i Sverige. En medelklass som levt ett bra liv fram till den dagen då förutsättningarna försvann, människor som satsat alla sina besparingar på en resa mot ett mål där de förväntade sig att kunna få en bostad i närheten av en stad med affärer, restauranger, kultur- och nöjesliv, en bra skola för barnen,en fungerande sjukvård, ett välavlönat arbete och samma sociala villkor som de hade innan katastrofen drog undan mattan under fötterna på dem.

Det vill säga .. det som blir mer och mer sällsynt till och med för dem som vuxit upp här.

De vägrar att inse att det de ser och blir erbjudna är det som finns. Inget annat. Deras besvikelse är lika stor som den Robert kände i Wilhelm Mobergs bok Utvandrarna, när han förstod att guldet inte låg på marken för att plockas av den som orkade ta sig hela vägen dit.

Det vi ser är en tragedi. Människor som förväntar sig och anser sig värda ett bättre liv betalar allt de äger och har .. ibland hundratusentals kronor för en hel familj .. för att ta sig till ett land som försetts med den falska varubeteckningen "Full-service facility" av den som sålde resan.

Så möts de av välmenande människor med T-shirts som säger .. Welcome Refugees .. erbjuds begagnade kläder som de aldrig hade satt på sig i hemlandet, får ett boende på en plats som mer liknar ett läger än en bostad och sakta, sakta kommer insikten om att detta är allt som finns inom räckhåll,  inom en oöverskådlig framtid.

Jag förstår att de känner sig grundlurade när de inser att de satsat allt på något som inte fanns.

Men oavsett hur de känner sig .. längre än hit kommer de inte. Pengarna är slut, eller nästan slut, och inget annat land vill ha dem nu när Sverige har lagt sin hand över dem.

Den insikten avundas jag dem inte.

Fnordspotting, 6mannen, Ledarsidorna, Motpol, HAX,

"Oavsett vad en grupp flyktingar gör ..

.. så får det inte förekomma våld mot exempelvis barn och journalister. Man kan inte, menade jag, rättfärdiga sådant med det faktum att det förekom oroligheter vid gränsen." .. skriver Expressens chefredaktör, Thomas Mattsson i sin blogg. Orsaken till hans upprördhet är att "Expressens fotograf Meli Petersson Ellafi i går blev offer för polisbrutalitet – misshandel! – i Ungern. Hon slogs till marken med batong, utsattes för tårgas och fick dessutom se oskyldiga barn utsättas för samma oprovocerade våld".

Jag är lika skakad av bilderna från Ungerns gränser som alla andra, men efter att ha sett de filmsekvenserna som SVT klippte bort så är det väl att ta i att använda ordet "oprovocerat" i sammanhanget. Oavsett från vilket håll man än ser det.

Men om det vid något tillfälle uppstår "oroligheter" och provocerat/oprovocerat våld vid någon av de demonstrationer eller manifestationer som media så gärna vill att samhällsmedborgarna ska samlas runt och OM det i sammanhanget skulle medföra att en journalist kom för nära "polisbrutaliteten/misshandeln" som hade till uppgift att skingra människor som riskerade att trampa mer både sig själva och ordningsmakten?

Är det samma regel som gäller då?

Rädda journalister och barn i första hand?

Barn kan jag förstå .. vad de nu har längst fram i en orolig situation att göra? ..  men hur identifierar man en journalist i en folkmassa som kastar sig själva eller stenar mot poliser eller militära avspärrningar?

Och de som passivt deltar men håller sig på avstånd .. är de mindre skyddsvärda än journalisten som står längst fram för att få "bra bilder"?

Det sägs och skrivs mycket märkligt nu för tiden?

När jag lyssnar på Stefan Löfven ..

.. i vanliga fall, brukar det sluta med att jag vill tugga på mattan av ren frustration över att jag inte förstår vad det är han vill ha sagt med alla motsägelsefulla påståenden, svar och frågeställningar.

Ofta i en och samma mening?

I dag när vår statsminister läste upp sin regeringsförklaring ville jag helst krypa in UNDER mattan och stanna där till 2018.

När jag var liten brukade jag fantisera om vad jag ville ha. Ett limegrönt hus med rosa knutar i flera våningar med en rutschkana formad som ett rör från vinden ner till hallen med extra anslutningar mellan alla rum och våningar .. hur det skulle fungera rent praktiskt hade jag ingen aning om men huset skulle vara fyllt av barn som kom farande från alla håll och som bara ville vara med just mig.

På vinden .. som naturligtvis hade ett tornrum och en repstege ner till marken .. räknade jag med att det skulle finnas allt som jag ville ha men inte fick .. stora dockor med exklusiva kläder, färger, penslar, tyger i fantastiska material, utklädningskläder av alla slag .. särskilt hattar och balklänningar, smycken i stora högar och ett överflöd av allt som jag inte längre minns.

På alla väggar, tak och golv fick jag måla mina bilder själv, det var långt innan jag hade en aning om att det fanns något som hette graffiti, och golven var fyllda med stora kuddar i färgsprakande mönster tillsamman med kritvita ejderdunstäcken.

Jag skulle bara äta ananas och sockerkakssmet och en eller annan biff .. utan sås. ALDRIG fisk .. fast i en stor skål skulle jag ha en tam guldfisk som hette Cleo. Hundar och katter och silkesmjuka, fluffiga kaniner med rosetter om halsen skulle jag också ha och alla skulle bara älska mig och sova med mig bland kuddar och täcken.

I trädgården skulle det finnas massor av klätterträd som alla bar frukt, bersåer, mystiska krypin och hemliga ställen samt en jättehemlig gång som slutade i skafferiet som innehöll tårtor, pajer, bakelser och maränger. Vid trädgårdens slut fanns en sjö, en roddbåt och i sjön fanns en ö med ett klättervänligt berg och en hemlig grotta.

Jag behövde aldrig gå och lägga mig och aldrig stiga upp förrän jag själv ville.

Det var min dröm om mitt vuxenliv när jag var ungefär 7-8 år

I dag ser verkligheten delvis annorlunda ut .. bortsett från att jag faktisk bor i ett stort hus, har en djungel med tillhörande klätterträd till trädgård, ett hem som alltid varit fyllt av husdjur, bland annat en guldfisk som hette Cleo och en slöjstjärt som var tam och gick att klappa .. högar med samlade hattar, kläder och smycken .. väggar som till största delen döljs av det jag målat själv .. och en enorm vind, utan tornrum, där det går att hitta en hel del annat som min inre 7-åring fortfarande har rätt mycket glädje av.

Vad Stefan Löfvens inre 7-åring skulle ha glädje av vet jag inte, men inte hade han särskilt roligt när han tragglade sig igenom sin regeringsförklaring som mest liknade en önskelista över lika ouppnåeliga saker som dem jag inbillade mig fanns inom räckhåll .. om jag bara önskade tillräckligt mycket .. när jag var barn.         

En exportoffensiv inleds. Exporten underlättas för små- och medelstora företag. Svensk närvaro ökar på tillväxtmarknader. En samordningsfunktion, Team Sweden, ska effektivisera och stärka statens exportfrämjande. En exportstrategi presenteras under året.

"Team Sweden" .. ett gäng som sköter innovationskatapulten åt Industrikanslern?

Det låter faktiskt som en lika rolig idé .. men mindre färgsprakande .. som min ursprungsidé med den bläckfiskformade rutschbanan där "alla kan vara med" .. och lika trovärdig om inte företagens orderböcker fylls på från någon okänd källa.

Det är lätt att säga tulipanaros .. sa någon bortglömd släkting. YES, we can .. utropade Obama och vann presidentposten, vilket fick Mona Sahlin att välja SWECAN som valvinnande slogan 2010 .. vilket i sin tur retade upp Sveriges Canabisodlare som redan hade det som gemensam beteckning .. vilket i sin tur ledde till att Mona Sahlin i stället koncentrerade sig på att tala om Sverigedemokraternas ondska så till den milda grad att de kom in i riksdagen.

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig alltså .. det kanske Stefan Löfven får anledning att fundera över vid nästa regeringsförklaring?

Stadsministern läste upp ord som trygghet, solidaritet, gemensamt och framtid. Staplade orden på varandra och uttalade ordet VI så att alla VI ANDRA förstod att det bara var vi som stod i vägen för hans dröm om  ett land där ingen behövde grädda en sockerkaka innan de fick äta upp den.

Men en sak missade han.

Om man vill sälja en dröm så måste man verkligen brinna för den, tro på den så starkt att vi som hör budskapet tror att den kan bli verklig och finns alldeles runt hörnet, om bara vi hjälps åt att förverkliga den.

Om statsministern hade haft en tiondel av det engagemang och den känsla och glädje som Lisa Nilsson lyckades förmedla när hon verkligen TRODDE .. och på fullt allvar förväntade sig .. att hon kunde få hela riksdagen att sjunga som ett enda VI, då .. kanske .. hade jag trott att något av det han lade fram som löften var möjligt.

Nu tycker jag i stället att platsen under mattan känns som landets tryggaste plats.

Ledarsidorna 1, Ledarsidorna 2, Motpol, 6mannen, 

Dagens Samhälle, Sydsvenskan, Expressen, SvD, SvD,

Jag är "Nisse i Hökarängen".

Je suis Nisse, I am Nisse, Ich bin Nisse .... en karikatyr av en vanlig människa.

"Nisse i Hökarängen" är en påhittad person som .. på 70-talet .. ansågs representera SVT:s målgrupp och journalisternas bild av "folket". Något som han gjorde så bra att han fortfarande ses som "den enfaldige svensken" som gör alla fel .. obildad, rasistisk och ett offer för irrlärorna från Sverigedemokraterna.

Nisse är en enkel människa utan ambitioner, som snusar, dricker öl, ser på lättviktiga underhållningsprogram och roas av meningslösa "klickmonster" som höjer kvällstidningarnas annonsintäkter. Han har ingen högre utbildning, arbetar som hantverkare, bilmekaniker, fabriksarbetare .. en "vanlig jobbare" som är nöjd och tacksam över det han får. Han går till sitt arbete, betalar sina räkningar, älskar sin familj och anses inte förstå de högre värdena i livet .. som kultur, litteratur eller politik .. och bör helst hålla sig borta från samhällsdebatten som han ändå saknar förmåga att förstå.

"Nisse i Hökarängen" är i övre medelåldern, trött, lågavlönad eller besviken över hur liten den pension han fick var i förhållande till den han förväntade sig .. och i värsta fall arbetslös.

Nisses hustru är en överviktig kvinna som arbetar inom hemtjänsten där hon .. för låg lön .. sliter ut sin kropp och belönas med titeln SVBK. (Sveda, värk och brännkärring). Hon var hemma med barnen under uppväxtåren och förstår inte sin underordnade roll i hemmet. Utan Nisses hustru hade feminismen stått sig slätt eftersom dess största uppgift är att få henne att inse att hon förstört inte bara sitt eget liv utan också sina döttrars.

Nisses döttrars karriärdrömmar begränsar sig till Paradise Hotel och Idol .. och är sällan intressanta annat än som engångsligg efter en kväll på Stureplan, för dem som behöver en stunds avkoppling från högstatusjobben. Eller så arbetar de i vården för en lön som inte motsvarar deras insats och ansvar .. något som så småningom kommer att belönas med såväl låg pension som fysiska handikapp.

Nisses mamma fostrade sina barn, skötte familjens gemensamma hem, städade andras hem för en handräckning när Nisses pappa kom hem från fabriken och är i dag änka med garantipension. Idag tar hon plats på ett äldreboende i en kommun där det är skriande brist på bostäder för vårdbehövande äldre, bostadslösa och ensamkommande ungdomar och nyanlända flyktingar och lokaltidningen har på ledarplats aktualiserat frågan om dödshjälp.

Nisse är inte politiskt aktiv, men röstar plikttroget vart fjärde år. Han läser tidningarna och följer nyhetsrapporteringen på tv:n i familjens hyresrätt, som nu helt plötsligt ska renoveras och ombildas till bostadsrätt.

"Nisse i Hökarängen" .. den enfaldige stackaren som tror på samhället, politiken, nyhetsrapporteringen och välfärden är stereotypen av "den vanlige svensken" och det är honom politikerna, journalisterna och nyhetsrapporteringen förhåller sig till när de adresserar "folket". De anser att det är deras uppgift att förenkla och översätta de svåra frågorna i livet till något som "Nisse i Hökarängen" kan förstå.

Typ enlig följande citat .. Ja, man ska inte underskatta Nisse, det tror jag i och för sig... Men det är klart det kan var en del som är svårt för honom att fatta, det är klart. [...] [Nisse i Hökarängen] är väl en vanlig jobbare. Han går upp tidigt, jobbar hela dagen, och så kommer han hem på kvällen och slår på TV:n och vill veta vad som har hänt i världen och då gäller det alltså att göra det begripligt för honom.

"Nisse i Hökarängen" föddes på 70-talet och var medelålders redan då.

I dag belastar Nisse äldreomsorgen, om han inte redan är död.

Kvar finns Nisse jr, som lever i ett samhälle där all information finns i en dator i hemmet. Han lyssnar på medias 70-talsöversättningar av dagsaktuella händelser, använder sig av Google eller utländsk press, samtalar med likasinnade över hela världen, konstaterar att de svenska "översättningarna" inte uppdaterats de sista 40-50 åren och söker sedan sin samhällsinformation på andra platser som hans far inte hade tillgång till.

Nisse junior inser att våra politiker, journalister, debattörer och alla andra som har åsiktsföreträde och åsiktsutrymme, vänder sig till en grupp som inte längre finns .. "den vanlige jobbaren som behöver hjälp att fatta det som anses vara obegripligt för honom ".

Dagens "Nisse i Hökarängen" är mer samhällsanalytisk, nutidsorienterad och lösningsinriktad än dem som envisas med att tala till honom som karikatyren av den "vanlige jobbaren" från 70-talet.

"Nisse i Hökarängen" och hans familj finns alltså inte och har aldrig funnits, annat än som påhittade representanter för människor som lever i en verklighet som en beslutsfattande elit skapat för att kunna se ner på, med överlägset, illa dolt förakt eller till intet förpliktigande medlidande.

Jag är "Nisse i Hökarängen" .. en karikatyr av en vanlig människa som skapades på 70-talet för att ge en liten elitistisk grupp en målbild som de kan anpassa marknadsföringen av sitt politiska budskap till.

Det känns varken nutidsanpassat eller särskilt effektivt .. sett från min gräsrotsnivå i mitt eget "Hökarängen".

Anthropocene, Motpol, Ledarsidorna, HAX, Cornucopia, Bitterpitten, 6mannen,

Anna Dahlberg, Peter Hjörne GP,

"Det är vi som sitter på styråran ..

.. och vi avgör när debatten är avslutad" .. sa Stefan Löfven självsäkert när Sverigedemokraterna förklarade att de hade för avsikt att fälla hans regeringsbudget. 

Jag minns att jag redan då reagerade på uttrycket .. dels för att det faktiskt är helt omöjligt att styra någon som helst farkost genom att sitta PÅ styråran och dels för att styråra är ett begrepp som används på relativt små farkoster eller äldre varianter .. typ vikingaskepp, där besättningen tvingas ro som besatta för att föra flytetyget framåt och helst i rätt riktning.

STYR-ÅRA. (lång o. bredbladig) åra avsedd för styrning av (mindre) båt l. flotte o. d. som saknar roder; urspr. om sådan på styrbords låring anbringad åra varmed ett vikingaskepp styrdes.

Bilden är ursprungligen från bloggen DanAnne.se och styråran det obekväma trästycket på båtens utsida.

De flyktingar som i dag korsar Medelhavet med livet som insats använder förmodligen styråra på farkoster som saknar motor, men jag tror inte att de förväntar sig att komma till ett land där landets regering använder sig av samma teknik för att föra landet framåt.

Framför allt inte om landets kapten envisas med att sitta på styråran som är förutsättningen för att kunna ta ut någon riktning alls.

Jag vet inte jag .. men på något sätt så gillade jag Håkan Juholts liknelse, som beskrev hur vi alla under stormar och hällande ösregn skulle stå tätt tillsammans och värma varandra under samma paraply, bättre än Stefan Löfvens bild av ett vikingaskepp där vi alla ror för livet medan han sitter på styråran och blockerar alla möjligheter till styrning.

Därmed inte sagt att jag inte är villig att ro. Men när båten döpts till DÖ och styrs av  ett gäng självutnämnda styrmän och en kapten som blockerar styråran genom att sitta på den så verkar det meningslöst att ens försöka.

"Vem är kapten på den här skutan egentligen" .. undrade Peter Santesson i en krönika i Dagens Samhälle och det är väl en fråga vi ställer oss lite till mans, men också en fråga som de som nu brinner av längtan efter att få ta tag i livet och bygga en ny tillvaro i ett nytt land, kommer att få all anledning att ställa sig inom en inte allt för avlägsen framtid.

För stiger det inte snart inte fram någon som .. för att citera Ivar Arpi .. kan hålla hjärtat varmt men huvudet kallt samt har nödvändiga kaptensegenskaper som gör att h*n kan styra ett skepp av större storlek än en roddbåt i hamn, så är jag rädd för att Sverige på sikt inte är sjösäkrare än de gummiflottar som .. ibland .. blir flyktingars räddning och .. ibland .. blir deras död.

Cornucopia, Ledarsidorna, Fnordspotting, Motpol, Uvells blogg,

GP-Alice Teodorescu,

Vi är i "det här" tillsammans!

Jag lyssnade på Sveriges statsminister i Aktuellt i går. Han talade om flyktingkrisen och var lika tydlig som vanligt, vilket gjorde att jag visste nästan mindre när han var klar än när han började.

Vi är i "det här" tillsammans och ska lösa det tillsammans .. upprepade han, väl medveten om att många av EU:s medlemsländer inte alls känner sig manade att lösa "det här" tillsammans. Men Stefan Löfven hade tala med alla av betydelse som tyckte som han .. dvs alla som hittills tagit emot mest flyktingar .. och de tyckte PRECIS som han. Och det lät ju lovande?

Att ta emot flyktingar är något lovvärt men att underlätta för flyktingar att fly är inte att rekommendera enligt den tydlige statsministern.

För i Stefan Löfvens värld finns inga gränser eller murar eftersom de gränserna och murarna finns i Danmark och Finland som är riktiga skurkländer eftersom det ena släpper igenom flyktingar till det gränslösa Sverige och det andra upprörs över att Sverige underlättar för flyktingar att vandra in över dess gränser. Jag tror i alla fall att det är så det var tänkt .. efter att ha tagit hjälp av Hans Odeberg som verkar ha förstått även de små nyanserna i regeringens migrationspolitik.

Vilken evig tur att vi gick med i EU. Man kan bara föreställa sig hur rörigt det hade varit utan alla dessa möten mellan viktiga statschefer, alla överläggningar och samtal och utan några andra länder att skylla på.

Ungern till exempel. Där kan man verkligen tala om murar som skiljer människor från att fritt välja bostadsort. Om Ungern hade varit Sverige så hade Sverige inte varit ett så populärt mål .. vilket gör att det som händer här egentligen är Ungerns fel. Och om hela EU hade varit som Sverige så hade Sverige inte behövt ta emot några flyktingar alls.

ALLA har rätt att få sin sak individuellt prövad .. sa Löfven, men ALLA kommer inte att få stanna. De som får avslag ska skickas "tillbaka". Oklart hur eller till vad .. men jag gissar att skurkstaten Danmark ligger illa till? Men de kan ju alltid att låta vederbörande ta en gratis färjetur tillbaka och så är det lilla problemet löst och alla har visat handlingskraft inför sina väljare.

Jag hade hoppats på lite information om vad bostadsminister Kaplan sysslar med medan statsministern försöker förstå vad som egentligen händer, men eftersom DÖ-polarna inom den forna oppositionen inte heller verkar ha fått någon information om hur mottagandet av tusentals nya svenskar ska gå till rent praktiskt .. så får vi väl anta att bostadsministern är i Turkiet och räknar volymer på plats för att vara förberedd år 2020 när arbetslösheten tar slut och nysvenskarna får tillräckligt höga löner för att kunna köpa sig varsin bostadsrätt?

Mitt Europa tar emot flyktingar. Mitt Europa bygger inte murar .. sa Stefan Löfven när han talade på Medborgarplatsen.

Welcome to Sweden refugees .. står det på T-shirts och skyltar hos den ivrigt väntande mottagningskommitten vid färjeterminalen eller tågstationen.

Men ingen säger ett ord om VAD de välkomnar dem till?

Ingen berättar om hur verkligheten ser ut i morgon? Nästa år? Om tio är? Men den kanske blir lika bister som för tiggarna som .. efter ett par år av smörgåsutdelande, tvätthjälpande, Instagramhyllande, twitterengagemang och demonstrerande .. nu helst bör åka hem eftersom det finns angelägnare problem att engagera sig i för stunden.

Det finns heller ingen som vill tala om vad som händer när så många människor från så många olika platser samlas på ett och samma ställe, men vi som är föräldrar och vet hur olika influensavirus sprider sig varje år vid skolstarten kan väl ana att det följer med ett och annat som inte är lika lätt att tas med som en vanlig förkylning. .

Har vi någon som helst koll på hur vi ska hantera epidemier som kan bryta ut när så många människor från olika länder ska trängas under lång tid på landets "förtätade" asylboenden eller tillsammans med släktingar i bostäder byggda för hälften så många? En perfekt miljö också för vägglössen som nu verkar gå en strålande framtid till mötes tillsammans med annat som trivs i bostadsområden som snabbt förslummas på grund av trångboddhet, arbetslöshet och vantrivsel?

Till den som upplever den här frågan som ruggigt rasistisk .. vill jag säga att det är ungefär lika rasistiskt som när de vita männen upptäckte Amerika och spred, den för dem beskedliga sjukdomen mässlingen, som visade sig vara dödlig för de infödda .. det är sånt som händer när människor möts över gränserna.

De som drabbas hårdast är de som lever under sämst förhållanden och de som inte tar med det i beräkningen är mer än lovligt naiv.

Det borde finnas NÅGON som har .. eller försöker få .. en överblick över situationen, en plan, en färdriktning eller åtminstone skuggan av en idé om hur vi ska lösa "det här" så det fungerar för ALLA.

Men den ende vi hört talas om hittills är  .. Någon Annan.

Ledarsidorna, Dick Erixon, Fnordspotting, den lysande 6mannen, HAX, WTF, Dag Öhrlund,

SvD-Ivar Arpi,

"Det är mitt folk ..

.. Jag måste följa efter dem och se vart de tar vägen, ty jag är deras ledare".  .. är ett citat som tillskrivs Maximilien de Robespierre, som var en av dem som såg till att Ludvig XVI blev ett huvud kortare under den franska revolutionen .. innan han själv  gick samma öde till mötes ett år senare.

Cirka 200 år senare tar John F Kennedy upp Robespierres yttrande som avskräckande exempel och säger ... Vi vill inte vara som ledarna under den franska revolutionen som sade: "Där går mitt folk. Jag måste komma underfund med vart de går så att jag kan leda dem" .. och vi vet ju hur det gick för honom.

Ledarskap verkar vara en livsfarlig sysselsättning och antalet verkliga LEDARE som är villiga att stå i främsta ledet verkar inte vara tillräckligt många för att möta de problem som Europa ställs inför i dag?

Men de flesta försöker i alla fall ge en illusion av handlingskraft, men hur står det till här hemma när miljoner människor flyr till Europa för att hitta förutsättningar för nya liv?

Jag försöker följa utländsk press så gott det går och jag måste säga att den information jag får den vägen inte är riktigt densamma som jag får genom att följa svensk nyhetsrapportering.

Det som ses som problem av den storleken att andra länders ledare åtminstone anser sig tvingade att uttala sig inför hela folket, blir här hemma något som kan klaras av med hjälp av en dagstidning och 100 kändisar .. varav en tycker att lösningen av alla problem är att sälja ett JAS-plan?

Att vinsten .. som ska räcka fram till den dagen då arbets- och bostadsfrågan är löst .. är försumbar om man bortser från produktionskostnaden, verkar inte vara något större problem?

Men vad gör vår "ledare" .. bortsett från att presentera "Sveriges officiella tio-punktsprogram för att möta Europas migrationsutmaningar" .. som dikterats av Tysklands Angela Merkel och Frankrikes Francois Hollande? Något som Stefan Löfven förtiger men som Johan Westerholm låter oss ta del av på Ledarsidorna.se. 

Först EFTER det att "landets ledare" presenterat detta vill han diskutera innehållet med oppositionen .. som då har att förhålla sig till en hållning som redan har fattas av andra än statsministern i samråd med övriga partier?

Det enda som Sveriges befolkning får av Stefan Löfven är ett till intet förpliktigande tal på ett torg i Stockholm, där han beklagar enskilda människoöden och tycker att allt är förskräckligt i största allmänhet .. vilket, i redigerad form, rapporteras till boende utanför innerstaden av statstelevisionen?

Det finns säkert någon slags logik i detta? Eller så har landets statsminister drabbats av samma masspsykos som gör att fullständigt normala människor "lajvar" andra världskriget och tar sina fritidsbåtar för att "rädda" flyktingar från Danmark?

Rädda från vad då?

Till vad då?

Det är ju knappast så att den som hamnar i Danmark löper risk att förlora livet eller utsättas för andra övergrepp som motiverar privata "räddningsinsatser"?

Eller har jag missat något? Är Sverige det enda landet i hela Europa som en otrygg människa kan känna sig trygg och bygga sig en framtid i?

Varför gick vi då överhuvudtaget med i EU? Det enklaste hade väl varit att övertala resten av Europa att bli svenskt .. vilket hade löst alla problem i dag?

"Man får bestämma sig för vem man vill vara. Man kan inte vara alla. Man måste vara Någon i väntan på att bli ingen" .. är ett citat från författarinnan Margareta Ekström, och jag önskar att Någon bestämmer sig för att leda vårt land i något som åtminstone framstår som en framkomlig riktning.

Harry S Truman sa .. I perioder när det inte finns någon ledning står samhället stilla. Framsteg uppstår när djärva, dugliga ledare griper möjligheten att ändra förhållandena till det bättre.

Är det något jag som jag verkligen längtar efter så är det djärva dugliga ledare som vill ändra förhållandena till det bättre .. i stället för att följa hurraropen från dem som ger flest likes på facebook.

Folkpartisten Jasenko Selimovic på GP är ett lysande undantag från den övriga politiska veligheten och en given kandidat som efterträdare till Jan Björklund, enligt min uppfattning.

6mannen, Fnordspotting, 

SvD,