.. det finns mycket som talar för att jag borde ta detta gamla, trasiga papper mellan tummens och pekfingrets yttersta delar och förpassa det till närmaste soptunna.
Men varför är det inte redan gjort? Varför har jag sparat
detta brev, från en helt annan tid, under alla dessa år? Hur hamnade det här? Det
kan ju knappast ha adresserats till mig?
Kan det bero på att det finns ett svart hål inom mig som
gör att jag faktiskt tycker att det är roligt? Mansföraktande på ett
humoristiskt sätt, rent av?
Men även om så skulle vara fallet så är texten så olämplig
att alla varningsklockor ringer och allt sunt förnuft ropar .. GÖR DET INTE!
Men jag känner mig själv, (och Nobelpristagaren av
Dålig Humor) så jag gör det ändå, skrynklar ihop originalet, slänger
det i soptunnan, varnar känsliga personer och känner mig som en rätt hyfsad
person i alla fall.
Kedjebrev
Ärade medbroder!
Detta kedjebrev startades av en man liknande Er
själv i förhoppning att det skall bringa lättnad och lycka åt trötta affärsmän.
I motsats till de flesta kedjebrev kostar detta inga pengar. Sänd helt enkelt
en kopia av detta brev till fem av Era affärsvänner som är lika trötta som Ni,
gör så ett paket av Er fru och skicka henne till den man som står överst på
listan samt sätt Ert namn underst.
När Ert namn når toppen på listan kommer Ni att
få mottaga 16.487 kvinnor – en del av dem riktiga godingar.
Var förtröstansfull – bryt icke kedjan! En man
som bröt kedjan fick sin gamla fru tillbaka.
Er förbundne
……………………………………
PS. En av mina vänner mottog häromdagen 83
kvinnor. Han begravdes igår och alla säger att han hade ett leende på läpparna
för första gången på många år. DS
Och – visps, så är detta avskyvärda minne från en svunnen
tid borta från mitt hem och kan inte längre solka ner mitt minne när dödsboet
ska gås igenom, någon gång i en, förhoppningsvis, inte allt för nära framtid.