.. både hos barnen som inte har en trygg och förutsägbar miljö att vistas i och hos de vuxna som inte har ett tryggt regelverk med tydliga verktyg att hantera det med.
Alla är rädda .. barnet som blir mobbat, mobbarna som utför gärningen och de vuxna som vänder bort blicken.
I ett sånt sammanhang hjälper det inte att särskilja och skuldbelägga individer .. mer än möjligen för stunden. Vi måste också angripa rädslan och skapa trygghet.
Skolan har ett enormt ansvar inte bara gentemot barnen som kommer att få leva med sina upplevelser i resten av sina liv .. utan också för de vuxna som arbetar där, utan stöd, utan tydliga ramar, utan tillräckliga medel och utan ansvarstagande ledning.
Trygghet skapas inte genom att fördela skuld ... trygghet skapas av att alla tar ansvar.
Ingens skuld .. allas skyldighet!!
Tomtemössan och välgörenheten
1 timme sedan
Helt rätt!!!! Ansvar!!! Nyckelordet!
SvaraRaderaFör visst är det väl så .. att den som blir mobbad är rädd för mobbaren som i sin tur förmodligen mobbar av ren rädsla för att hamna i underläge. Jag skrev en kommentar om det i din blogg men den försvann och då skrev jag ett inlägg i stället .. inte det här utan tidigare.
SvaraRaderaDet är vi vuxna som är skyldiga att skapa en trygg, förutsägbar miljö till barnen och det är banne mig också vi som ska ta ansvar för att det fungerar.