söndag 5 september 2010

Bristande ledarskap och den Irländska Olyckan!

Den senaste tiden har jag upplevt mig själv som en en-kvinns fredsbevarande FN-trupp mitt i ett inbördeskrig.

Det har INTE fungerat mellan Irländska Milly och kattgänget .. snarare har våldet eskalerat och vi har hamnat i ett väpnat ställningskrig. Kulmen nåddes när Hittekatten, efter ett sällsynt bra väsande måttade en rallarsving mot den påträngande Fienden och Milly svarade med att bita tag i den kudde som Hittekatten tagit sin tillflykt till.

Maken BLEKNADE av fasa vid tanken på att det i stället kunde ha varit KATTEN och jag förstod att här stod Millys hela framtid på spel.

Jag gjorde som jag brukar när jag har problem ... googlade!! Och hittade en kort sammanfattning om ledarskap av Fredrik Steen och insåg att ..

.. JAG HADE BETETT MIG SOM EN FULLSTÄNDIG IDIOT!!!!!

I min enfald hade jag strävat efter att uppnå en allians på tre partier som alla hade olika uppfattning om hur ett samarbete skulle se ut .. känns det igen??

Jag hade jämkat .. gett efter .. berömt och belönat .. gjort saker som jag inte själv trodde på .. och sakta men säkert skapat en situation där absolut ingen kände sig trygg och LEDARSKAP inte ens fanns med som ett alternativ.

Det var alla mot alla .. först är störst .. och minst av alla var helt klart JAG???

Men det var ju jag som BESTÄMDE??

Och med skammens rodnad på kinderna insåg jag att jag själv fallit offer för det jag brukar klandra andra för .. jag hade förmänskligat situationen, försökt "resonera" mig fram till en lösning som skulle skapa en trevlig "relation" mellan alla inblandade.

Ja, ni hör ju själva hur intelligensbefriat och korkat det låter .. när det handlar om mig, en hund och tre katter!!!

NU var det dags att återta ledningen, peka med hela handen och FÖRBJUDA dåligt uppförande.

Nästa gång som katten kom in och den Irländska Olyckan kastade sig fram, totalblockerad från all inblandning från mig .. sträckte jag ut handen efter något lämpligt att kasta i golvet som distraktion tillsammans med ett kraftfullt NEJ!!

Det blev en pipande ank-djävul av gummi??

Men jag hade lika gärna kunnat smällt av en atom-bomb!!!!!!!!!!!!

Jag har ALDRIG sett en hund bli så rädd någon gång tidigare, det var riktigt hemskt! Men nu går hon långa omvägar runt katterna, lyfter inte ens huvudet när de passerar och ett oväntat lugn har infunnit sig i hemmet??

Än är det för tidigt att höja någon segerskål .. men det är ett stort steg framåt och ger gott hopp om framtiden.

Men jag undrar ... eftersom jag har en ankdjävul till, svart med röda horn .. tror ni Mona Sahlin skulle ha användning för den i SITT alliansbygge .. eller är det kanske för sent???


Tillägg .. egentligen så kan Mona få BÅDA ankdjävlarna eftersom vi ALDRIG mer vill se lilla irländskan bli så rädd. Border Collien tycker hon är löjlig .. själv tuggade hon i sig såna pipdjur utan större betänkligheter när hon var valp.

7 kommentarer:

  1. Ja, vem vet? Men det kanske blir samma resultat som när jag försöker få min 16 månader gamla dotterdotter att INTE ställa sig upp i den stol eller soffa hon klängt upp i: Ett soligt leende och så gör hon tvärtemot vad jag vill.

    Kusinen från landet

    SvaraRadera
  2. Tina Häll5/9/10 16:14

    Tack för dagens största skratt!

    SvaraRadera
  3. Det var det roligaste jag läst idag!!! :D
    Ta det lite nätt med irländskan så hon inte blir osäker bara! Hon är jättesöt! Men klart du måste försvara katterna.

    SvaraRadera
  4. Ta det fullständigt lugnt ua .. vi kommer ALDRIG mer att använda ankdjävulen i avskräckande syfte. Tanken var distraktion .. inte att skrämma vettet ur henne!!

    Men att ett så ynkligt litet pip skulle framkalla en så stor reaktion var nästan en chock .. nu hoppas jag det räcker med ett vanligt NEJ!!

    SvaraRadera
  5. Jag förstår mycket väl att du inte menade illa!
    Hade förmodligen gjort samma "misstag" själv.
    Kan tänka mig att det är svårt att fostra en hund man inte vet vad den varit med om, har aldrig provat. Jag är övertygad om att du /ni kommer göra ert bästa för henne. Lycka till! Hon förtjänar det.

    SvaraRadera
  6. Du måste visa hunden att du är ledaren, skrämmas är fel väg. Problemet är när hundar inte får det ledarskapet att de själva tar över och tror att det är de själva som bestämmer.
    Hundar mår bäst av att vara lägst på skalan, det låter knäppt i människoöron men så fungerar dem ju, det är flockdjur med en stark hierarki. Att vara på botten är trots allt bättre än att inte få vara med flocken överhuvudtaget.
    Tror Millie mår bra av en stark hand som styr henne. Att förmänskliga djur är bara dumt, de tänker inte som oss.

    SvaraRadera
  7. Du har så rätt Peter .. och det var precis det jag kom fram till själv. Men ibland är en människa inte mer än mänsklig och gör fel. ;-)

    Men avsikten var inte att skrämmas utan bara att distrahera en blockerad hund. Reaktionen var helt oförutsägbar och oväntad!!!

    SvaraRadera