Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

tisdag 12 februari 2013

Jag tror inte på Gud ..


.. men samtidigt så tror jag på behovet av att tro på någon slags gudomlighet. För om det inte finns en högre makt .. vad är då meningen med det hela?

Ibland kan jag till och med känna avund när jag möter troende människor .. jag har några rätt nära i min umgängeskrets .. för det verkar så bekvämt och tryggt att verkligen TRO att allt sker med någon slags mening och ger någon form av belöning.

Men som sagt .. jag kan inte ta det till mig.

Särskilt inte den delen som går ut på att jag i princip kan bete mig som en skitstövel gentemot mina medmänniskor och ändå blir förlåten av Gud(?) om jag faller på knä, ber om förlåtelse och bekänner mig till honom. 

Igen och igen och igen ..???

Bara tanken på att dyrka en åldrande man som upphöjts till Påve, knäfalla och  kyssa en ring i hopp om någon slags gudomlig förlåtelse, får mig att undra om det ändå inte är värdigare och enklare att försöka göra rätt första gången eller gottgöra/be om ursäkt direkt till dem man på ett eller annat sätt har kränkt eller skadat?

Men om det är något jag verkligen, verkligen tror på, så är det att ett samhälle aldrig är bättre än hur det behandlar dem som inte har förmåga att ställa egna krav.

De olönsamma som ingen är intresserad av. Människor som saknar förutsättningar att välja vilken valsedel som ska stoppas ner i ett kuvert .. eller ens kunskap om var, när eller hur det ska ske.

Ibland .. när opinionssiffrorna är otäckt jämna .. brukar en del partiers valarbetare stå till tjänst med transport, ombud eller valskolor för att bistå med i-stoppandet och ned-stoppandet så att valet åtminstone blir gjort, även om valfriheten begränsar sig till ett alternativ. Men det är ju bara vart fjärde år och däremellan så används dessa människor endast som exempel på vad andra har gjort fel.

Våra tidningar, som kallar sig granskande och samhällskritiska, är inte mycket bättre. Det ger inte tillräckligt med reklamintäkter att granska förhållandena för de mest hjälplösa. Det är bara i särskilda fall som gynnar tidningens politiska agenda som man engagerar sig helhjärtat och då är för det mesta rapporteringen så vinklad och tillrättalagd att de berörda nätt och jämt känner igen sig.

En upprörd rubrik om vägda blöjor kan klistras på en statsminister för att uppnå ett önskat mål .. och döljer därmed effektivt att vägningen kan vara skillnaden mellan liv och död för en patient som kan drabbas av uttorkning, om ingen vet hur mycket vätska som lämnar kroppen i förhållande till intaget.

Och när dammet lagt sig så har inte mycket hänt. Den som hängts ut i tidningen så att alla får uppröras av lidandet, får fortsätta sitt tröstlösa liv bäst h*n kan.

De djur som vi äter, föder upp och håller inlåsta som livsmedelsreserver .. kan inte heller ställa några krav. De får äta produkter som de under normala förhållanden aldrig skulle komma på tanken att tugga i sig. En tid fick kor äta kor i nedmald form .. vilket fick dödliga konsekvenser för många människor som åt dem som middag, men det lärde vi oss inte mycket av.

Mer än att just det var en rätt dålig idé.

Många foder som baserar sig på slakteriavfall innehåller inte allt för sällan själva plastsäcken där även begagnade arbetshandskar, tömda askkoppar, rent skräp och sopor mals ner till djurfoder. Men tillsätter man lite antibiotika så blir djuren inte sjuka av varken maten eller den bedrövliga tillvaro de tvingas vänta på döden i, och förhoppningsvis visar sig inte effekterna på människor förrän i nästa generation.

Men hej och hå vad upprörda vi blir om det plötsligt uppmärksammas att det vi gjort vårt bästa för att förtränga, är en sanning.

Att den mat som säljs i frysdisken med vackra bilder på förpackningen innehåller sådant som inte en enda människa skulle vilja äta om de varit med under tillverkningsprocessen. För det som inte är häst i nötfärslasagnen är bara sådant som vi upprörs över om det ger direkta eller dödliga effekter. De hormontillskott som vissa djur får i fodret påverkar kanske "bara" vår egen fortplantningsförmåga på sikt och när det upptäcks så vet ingen vilken lasagne eller pyttipanna som orsakade den ofrivilliga barnlösheten.

Jag kanske är naiv, ja, förmodligen är det så? Kanske jag också kan kallas för idealist och anklagas för att sakna verklighetsförankring?

Men jag tror att ett samhälle där vi först ser till behoven hos dem som saknar röster att göra sig hörda, i förlängningen skulle bli ett samhälle där vi andra också skulle bli mer observanta, generösa och medmänskliga när det gäller alla andra som vi lever tillsammans med.

Men det är naturligtvis lika troligt som att Sankte Per står och tar emot efter det att det sista andetaget är utandat, antar jag.

Eller lika troligt som att AB skulle sänka sig till att debattera näthat med dem som de på säkert avstånd öppet anklagar för att ligga bakom. Det är alltid lättare att debattera ensam och oemotsagt .. men inte lika intressant eller trovärdigt, tyvärr.

Så jag nöjer mig med att bli både rörd och tacksam över att det åtminstone finns en journalisten tidning som faktiskt ser en läsare som en verklig människa och därmed räddar livet på en liten hund som annars skulle ha mist livet väldigt, väldigt långsamt och plågsamt.

Med tanke på hur samhället och journalistiken ser ut i dag så är det inte mindre än ett Herrans Underverk!!

Halleluja .. pris ske .. ??? ...

SvD, DN, DN, DN, DN, AB, AB, AB,

15 kommentarer:

  1. Hästköttet i lasagnen kanske är det enda av köttet som är någorlunda bra. Resten av innehållet i alla de där förpackningar brukar ju mest smaka någon typ av kryddad wellpapp. Konstgjort och underligt.

    Synd nu bara ifall de tänker kasta alla matförpackningar runtom i europa. Det kan väl åtminstone få användas till något nyttigt.

    När det gäller de himmelska utopierna så har jag egentligen mest svårt för belöningen. Att man skulle se fram emot en belöning då man viker hädan. Det låter väl lite egoistiskt? Men det kanske är bildligt menat, om man vill. Och betyder något vackrare än det låter.

    SvaraRadera
  2. ,Mammon tror jag. Hästen var i bondesamhället en viktig arbetskamrat och trotjänare och inget man gärna åt,Rackaren slaktade hästar och stod absolut längst ner på samhällsstegen.Nu för tiden blir det nog korv av många krakar som inte springer fort nog på travet,för att inte tala om alla som far på hemska slaktresor till Italien ( Se Svenska Hästars värn)

    Åså blöjor. Har aldrig någonsin nu eller förr vägt blöjor. Vätskelistor är det som gäller. Springa omkring med en våg låter heldumt.Är det brist på uttag reagerar personalen och svårt sjuka har ofta kateter

    Undrar om inte människan alltid varit så rädd för att inte få finnas mer,aldrig mer andas ,känna solen,att bara vara borta, så man då har skapat möjligheter till något som ändå fortsätter.Men en del som verkligen tror är rädda att dom inte har gjort tillräckligt rätt och därför kommer att hammna på ett varmare ställe.Det värsta är att den oron gör att dom
    lever sin sista tid på jorden i ett rent h..vete.Då kanske det är bättre att tro att man återgår till kretsloppet och inget annat.

    SvaraRadera
  3. Mona .. jag blev nyfiken och kollade med bekanta i vården och fann att de i demensvården ibland inte hade andra möjligheter än vägning att tillgå för att göra kontroller av avgiven urinmängd. Det låter rimligt i mina öron eftersom min mamma var på en sådan avdelning och hade blivit oerhört störd och stressad om någon kommit med en kateter.

    När det gäller "livet efter detta" så känner jag mig helt trygg. Jag har inga traumatiska minnen av tiden innan det och jag räknar kallt med att det som väntar är detsamma som det som jag föddes ur .. ;-)

    Men skuldbiten i religionen har jag också svårt för .. precis som förlåtelsebiten.

    SvaraRadera
  4. Nej.kat på dementa är inte lätt, den rycker dom oftast ut,jag menade förstås somatiskt svårt sjuka.Sen är det så att jag vet vilken kompetens personal i vården har.Men nu har ju jag jobbat i Norge dom sista tio åren så den här ( i mina ögon ) skrivbordsprodukten kannske har införts.

    Vad gäller det religösa så störs jag av att om man inte har tron så gäller det att skotta kol,spelar ingen roll att man försökt vara en bra människa. Medans en religös Dritsäck`norska för skitstövel` kommer till himlen. Neehe det tror jag inte på.

    SvaraRadera
  5. Hej Anybody!
    Jag håller med dig om att mycket av det vi ser i världen inte är särskilt gott. Det finns alldeles för mycket vinningslystnad, egoism och lögner i världen. Du skriver att du har svårt att ta till dig förlåtelsen i den kristna tron, men som jag ser det så är det just denna förlåtelse som gör att det blir stopp på det onda. Jag ska ta ett exempel för att förklara hur jag menar. Tänk att en person drabbas av en annan persons egoism. Den drabbade blir arg med all rätt och säger till. Om den personen som var egoistisk inser att det han gjorde var fel så ångrar han sig och ber om förlåtelse. Den drabbade kan då välja att förlåta och de två har försonats. Den egoistiska handlingen påverkar då inte längre deras relation som den hade gjort om de inte hade försonats med varandra. Konsekvensen för den egoistiska handlingen får då ett stopp.  

    På samma sätt ser jag på det med Gud. Att säga förlåt måste föregås av ånger. Alltså att jag inser att det jag gjorde var fel. Annars blir det bara tomma ord och ingen kan lura Gud. För mig ser jag med hopp på förlåtelsen. Det finns ett hopp för den som drivs av vinningslystnad, egoism och lögner att det finns en lösning i ånger och i förlåtelsen. Det finns ett hopp för skitstöveln. Gud ger förlåtelse till alla som vänder sig till honom i ånger och för förlåtelse. 

    Gud är kärlek och han vill att vi ska tjäna andra människor i kärlek i stället för att tjäna oss själva i egoism. Vem har inte fallit för egoismen? Där är vi alla skyldiga. 

    SvaraRadera
  6. Göran .. men visst tror jag på förlåtelse, förståelse och ånger. Det är något som är mycket viktigt för mig .. att erkänna eller förstå de fel, brister och missförstånd som ideligen uppstår.

    Men tanken på att någon annan .. Gud .. ska förlåta en handling som skadat en levande varelse på något sätt, det ser jag som en onödig omväg.

    För vad är "Guds förlåtelse" värd i en stund av ånger och ruelse om du på så sätt undviker att vända dig till "offret" för dina handlingar direkt? Och om du fattar mod och verkligen gör det och får förlåtelse .. varför ska du då be Gud om ytterligare medkänsla?

    Likväl som att egoism, vinningslystnad, och lögner är rent mänskliga företeelser så ser jag behovet av att ge eller få förlåtelse på samma sätt. Det finns ingen gudomlig inblandning i varken det ena eller andra.

    SvaraRadera
  7. Du ställer bra och relevanta frågor som jag gärna svarar på.

    Det är viktigt att först reda ut vem Gud är. Bibelns Gud är kärlek. Det betyder att när vi vänder oss bort från kärleken genom att tjäna oss själva i egoism så vänder vi oss också bort från Gud. Vi vänder oss bort från den han är. Sedan så älskar Gud den personen som vi är egoistiska emot, vilket också gör att han drabbas av egoismen. Tänk dig att en person du älskar blir drabbad av en annans egoism. Den egoistiska handlingen påverkar då inte bara den som drabbas, utan också alla dem som älskar personen. De måste också förlåta personen för att inte låta egoismen gro till bitterhet eller förakt av människor. En egoistisk handling påverkar alltså inte bara den som direkt drabbas.

    Så att be Gud om förlåtelse är ingen omväg eftersom han drabbas av att vi vänder honom, som är kärleken, ryggen och att han älskar den som drabbas av egoismen. Gud är alltså i allra högsta grad inblandad. Gud vill ha en relation med oss människor, så att försonas med honom är ingen omväg utan en förutsättning för att vi ska kunna ha en relation med honom.

    Sedan är det som du skriver viktigt att be om förlåtelse till den man gjort illa. Jesus lär oss också att be: "Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss." (Matt 6:12) där det förutsätts att vi först sagt förlåt till den vi gjort illa. Så vi ska först gå till den vi gjort illa för att sedan vända oss till Gud.

    SvaraRadera
  8. Ett liten korrigering. Jag märkte att jag valde fel bibelord. Bibeltexten Matt 6:12 talar om att vi behöver förlåta andra innan vi ber om Guds förlåtelse. Här är en bibeltext som mer pekar på vikten att försonas med andra innan man vänder sig till Gud.

    (Matt 5:23)Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.

    SvaraRadera
  9. Göran .. jag uppskattar att du tar mina tvivel på allvar och ger mig av det som du tror på.

    Egentligen så lever vi nog efter samma regler .. även om jag gör det alldeles av mig själv. Men det tror jag räcker ganska långt .. och har jag fel så har det ju ingen betydelse eftersom den Gud du tror på .. eller rättare sagt, den Gud som jag i så fall skulle vilja föreställa mig .. förmodligen ser till mina handlingar och förlåter mina tvivel.

    Eller ..?

    SvaraRadera
  10. Gud ser djupare än våra handlingar. Han ser till vårt inre, vårt uppsåt. En och samma handling kan nämligen ha helt olika uppsåt. Jag kan ge en present för att visa hur givmild jag är, eller för att visa på mottagarens snålhet, eller för att jag känner ett socialt tryck att ge en present. "Hur skulle det se ut om jag kom tomhänt?". Eller så kan jag ge presenten i sann kärlek. För att jag vill ge av det jag har till någon annan. Jesus var mycket hård mot de troende som bara såg till religiösa handlingar. Han kallade dem för hycklare. Så handlingar kan vi inte hålla oss fast vid för att göra det som är gott.

    Du skriver sedan att Gud kan förlåta ditt tvivel, men tron är avgörande i sammanhanget och jag ska förklara hur jag menar. Den som får en present kan bara tro om givarens uppsåt, eftersom vi inte kan se eller läsa tankar. Jag skulle kunna tro att personen ger presenten i syfte att upphöja sig själv i stolthet, men kanske gavs gåvan i kärlek. För att gåvan eller kärleken ska kunna nå mig så måste jag alltså tro på kärleken. Jag kan inte tvivla på den, för då kommer jag inte beröras av den kärlek som riktas till mig. Kärleken kan då omöjligt nå mig. På samma sätt är det med Gud. Att inte tro på Gud utestänger den han är. Att tvivla på hans förlåtelse eller hans kärlek gör det omöjligt för honom att nå oss med det som han vill ge oss. Därför utestänger tvivel Guds förlåtelse.

    Det är därför som vi kristna så ofta talar om tron. Just för att den öppnar en dörr i oss så att Gud, förlåtelsen eller kärleken kan komma in, vilket också är en förutsättning för att vi ska kunna ha en relation med honom. 

    SvaraRadera
  11. Ja du, Göran .. där satte du fingret på den punkt som gör att jag inte tror på Gud.

    För mig är kärlek ovillkorad .. alltid.

    SvaraRadera
  12. Jag håller helt med om att altruistisk kärlek är villkorslös. Guds kärlek är också villkorslös. Där är vi helt överens. Jag tror du missade min poäng. Min poäng är att det inte är Guds kärlek som ställer villkor, utan villkoret är att vi tror på kärleken. Precis på samma sätt som att villkoret för att jag ska uppleva kärleken i de kärlekshandlingar som andra gör mot mig är att jag tror på deras kärlek. Gud vill ge en gåva till oss utan villkor. Han ställer alltså inga krav för att han ska ge den. Men villkoret för att vi ska få del av gåvan är att vi tar emot den. Det är alltså inte kärleken som är satt med villkor.

    En vanlig missuppfattning är att det är utifrån våra goda handlingar som vi kommer till himmelen, men så är det inte. Det handlar om att försonas med Gud.

    SvaraRadera
  13. Ursäkta om ja är tjatig, men Jag vill gärna ta ett till exempel för att förtydliga hur jag menar. Tänk dig att jag sitter i ett mörkt hus utan fönster men som har en dörr. Solen skiner utanför. Villkoret för att solen ska komma in i huset är att jag öppnar dörren. Det är inte så att solen inte skiner när dörren är stängd och börjar skina när jag öppnar, utan solen skiner oavsett om jag har dörren stängd eller inte. Valet är mitt att öppna dörren. På samma sätt är det med Gud. Valet att tro på Gud (öppna dörren) är helt och hållet vårt. Gud bryter sig inte in eller tvingar oss till att tro, men för att Guds nåd och kärlek ska nå oss (solens strålar), så måste vi tro (öppna dörren). Kärleken kan inte tvingas på någon och Gud kan heller inte tvingas på någon. Poängen är att valet är vårt.

    SvaraRadera
  14. Göran .. jag är övertygad om att din tro är innerlig och helhjärtad .. men för mig låter du, och är lika övertygande, som en politiker i valtider just nu.

    Men tack för att du försöker ..

    SvaraRadera
  15. Vad du väljer att tro är helt upp till dig. Det har varken jag eller Gud någon makt över. Det jag har försökt reda ut är missuppfattningar om vad kristen tro handlar om och som jag märkt att du också har. Jag har själv haft en fel bild både av bibelns Gud och kristen tro. Jämför med om jag skulle ha missuppfattat eller missförstått ett politisk program. Då är det viktigt att reda ut vad partiet egentligen vill och står för. Det är detta som jag har velat lägga fram för dig. Det är viktigt att fatta beslut utifrån rätt grund. 

    SvaraRadera