To Jerry, with love ..

 .. i kväll är jag kommunist, vänsterpartist .. whatever!

För aldrig har jag hört Working Class Hero framföras så starkt, med sådan övertygelse, tyngd och inlevelse av en artist som tror och lever som han lär.

Jag föll på KO redan i öppningsnumret i Jerry Williams Farewell show men i morgon ska jag bli mitt vanliga själviska, egoistiska, kapitalistiskt konsumerande jag igen.

Men tack för att jag fick delta i en tidsresa som påminde mig .. och ett fullständigt fullsatt Cirkus .. om vem jag var, var jag kom från, vad som påverkat och format mig och vem jag är i dag. Extra kul var det också att befinna sig i ett sammanhang där min närvaro snarare sänkte än höjde medelåldern.

Om ni bara har möjlighet eller råd att se ett enda evenemang av den här sorten i år, köp då biljetter till Jerry Williams, jag lovar att ni inte kommer att ångra er. Vi fick sååå mycket mer än vad vi förväntade oss, en obeskrivlig upplevelse, en fantastisk show med extra allt och om jag säger att Björn Skifs och Lena Philipssons shower på samma scen plötsligt förminskades till roliga timmen, så kanske ni förstår.

Pausen var exakt som jag mindes mina kvällar på ungdomsgården i Hägernäs .. lättpratat med polarna som alltid fattade vad jag menade och hur jag upplevde omgivningen. Vi kände inte varandra .. men kände helt klart igen varandra.

En extra kick var också när publiken .. som i genomsnitt bestod av minst 55+ .. stod, vajande, gungande eller dansande genom avslutningsnumren och fullkomligt vrålade ut .. I CAN JIVE!!!!

Salongen kokade, minst sagt!

Helt bloody wonderful!