Men visst är det jobbigt med kvinnor?

I går kom LO:s rapport om den svenska makteliten och vi kan alla förfasa oss över storbolagsdirektörernas höga löner och Sveriges usla jämställdhet.

Särskilt dåligt verkar det vara inom LO som inte heller har något större jämställdhetstänk varken i de egna styrelserna eller när det gäller statistiken. Hur stor löneskillnad det är mellan den genomsnittlige LO-medlemmen och dennes företrädare finns inte angivet och jag orkar inte leta efter det självklara .. eftersom den förmodligen är minst lika stor som inom alla andra områden. Jag vill minnas att Vanja Lundby-Wedin inte direkt var lågavlönad och trots det lyckades få tiden att räcka till för åtskilliga lönande styrelseuppdrag.

Och att det är fruktansvärt jobbigt med starka kvinnor inom arbetarrörelsen och facket förstår jag när jag läser om Anna Johansson-Visborg.

Hon var en kraftfull kvinna som arbetade som hembiträde, servitris och bryggeriarbeterska i Stockholm under första hälften av 1900-talet. Fackligt och politiskt aktiv beskrevs hon som "en socialdemokrat i hatt, med ett språk som fick männen att huka". Precis en sådan kvinna som det är så trevligt att hylla när hon är död, men som det är så fruktansvärt jobbigt att få in i en styrelse.

Men Anna var en stark kvinna, deltog i rösträttskampen, stred för gifta kvinnors rätt till arbete .. och för lika lön till på köpet!

Hon gjorde en facklig och politisk karriär, men eftersom hon var en medmänsklig kvinna med visioner, socialt patos och uttalade krav på rättvisa, så glömde hon aldrig hur svårt hon själv hade haft det, som ensamstående arbetarkvinna med låg lön, långa arbetsdagar och förvisad till billiga inackorderingsrum eller tillfälliga bostäder.

Tillsammans med många andra likatänkande fackföreningsaktiva kvinnor bildade hon en ekonomisk förening som resulterade i det fjorton våningar höga "Kvinnohuset" i Stadshagen. Andra husprojekt följde och Anna bildade en stiftelse för att hjälpa kvinnor att få en bra bostad till ett rimligt pris.

Anna Johansson-Visborg bildade ytterligare en stiftelse, "Stiftelsen Anna Johansson-Visborgs minne" som startade som ett semesterhem i Nacka för lågavlönade kvinnor. Området, som ligger sjönära på en udde, bebyggdes med ett större antal mindre stugor så att ensamstående, lågavlönade arbetarkvinnor skulle kunna få möjlighet att hyra ett billigt sommarboende för kortare eller längre tid.

En stark kvinna som hade en vision. En kvinna som trodde så starkt och blint på fackföreningarnas solidaritet och på socialdemokratins ideal .. att hon förmodligen inte för ett ögonblick misstänkte att grundtanken med stiftelserna skulle missbrukas för fackpamparnas egen vinning.

Det borde hon inte ha gjort, upptäcker jag när jag letat mig fram till DN:s artikelserie från 2004-2006.

Bostadsstiftelsen Anna Johansson-Visborg hade som mål att förmedla lägenheter till behövande, företrädesvis ensamstående kvinnor .. men i stället så förmedlade den dåvarande styrelseordföranden minst fyra lägenheter till sig själv och sina barn .. samtidigt som hon förmedlade lite stipendier och anställningar åt barnen, när hon ändå höll på.

En social- och biståndsminister fick en etagevåning, LO:s revisor en lägenhet till sin son, en annan av LO:s toppmän fixade ett kontrakt till sina två söner samtidigt som fler namn från LO-förbundet Livs bärgade attraktiva hyreskontrakt i innerstaden.

Frågan är om det överhuvudtaget finns några " behövande, företrädesvis ensamstående kvinnor" i Anna Johansson-Visborgs bostadsstiftelse??

När det gäller semesterstiftelsen är det ännu värre. Området i Nacka är nu så attraktivt att det bara skriker efter att få bebyggas med attraktiva lyxvillor som i sin tur bara ropar efter solidariska fackliga eller socialdemokratiska ägare.

Men det är ju lite knepigt att sälja tomter som ägs av en stiftelse som har ett enda syfte .. "att kostnadsfritt eller mot lägsta möjliga avgift bereda semestervistelse åt behövande, företrädesvis kvinnor."

Men man har försökt! Oj, vad man har försökt att undvika att tänka på syftet med de här två stiftelserna i största allmänhet och på de lågavlönade, ensamstående kvinnorna i synnerhet!

Det måste ligga många högavlönade arbetstimmar bakom alla dessa försök att krångla sig ur grundtanken enligt stiftelseurkunden?

Hela området har vanvårdats och stugorna har fått förfalla, två tomter har sålts, kvinnor har varslats om vräkning, styrelsen ansöker om att få riva en stor del av stugorna .. nu när de som av en händelse har blivit så förfallna! .. och just nu kämpar LO-topparna som centerpartistiska bävrar för att slippa de två kvinnliga hyresgästerna som stadgarna föreskriver ska vara representerade i styrelsen.

Ja .. ni förstår själva vilket helvete Anna Johansson-Visborg ställde till med för dagens LO-pampar.

Men är det inte liiiiite dubbelmoral i alla fall .. när jämställdhetspartiet Socialdemokraternas främste vapendragare LO .. eller är det tvärtom?? .. lägger beslag på lägenheter och strider för att slippa hyra ut semesterbostäder till de ensamstående, lågavlönade kvinnor som de är avsedda för, och till och med försöker ändra i stiftelseurkunden för att slippa ha två av dem med i styrelsen så att de får insyn i hur verksamheten sköts. Samtidigt som man öppnar för kvotering av kvinnor in i styrelserummen??

Men det är väl en annan sorts kvinnor? Vanliga kvinns är obeskrivligt jobbiga när de inte vet sin plats, eller hur?

Anna Johansson-Visborg måste ha varit en ofattbar stark kvinna men jag tror knappast att hon skulle ha känt igen sig i arbetarrörelsen i dag.

AB, AB, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, DN,