... nu vet vi
att de alla börjar med .. "Om jag
blir vald".
Under den
röriga rödgröna samarbetstiden lärde sig Socialdemokraterna två saker, dels att
Miljöpartiet inte är ett lättstyrt parti och att väljarna dessutom i många
avseenden föredrar deras budskap före de socialdemokratiska riktningsgivarna ..
och dels att Vänsterpartiet är ett riktigt sänke som skrämmer väljarna så till
den milda grad att de panikslagna tar skydd hos allianspartierna.
Med den
erfarenheten i ryggen så är det ju självklart att Stefan Löfven inte vill
berätta vilka han tänker ha som samarbetspartners om han kommer i den
situationen att han ombeds bilda en regering.
För då kommer
han förmodligen aldrig att hamna i den situationen.
Kanske är det
därför sossarna hackar på Mp när det gäller integrationspolitiken .. och därför
de lockar med överstatlighet i olika former? Tryck ner Mp och hissa V??
Problemet är
då väljarna?
Även om det
går att skylla på Reinfeldt och peka på rädsla för att debattera, konjunkturen eller
feghet att möta sossarna och ditten och datten, så återstår ändå väljarnas,
fullt berättigade, krav på att få veta .. vilka vill sossarna bilda regering
med?
Vad väljer vi
mellan?
Varken
Moderater eller Socialdemokrater kan få egen majoritet och säga vad man vill om
Reinfeldt, men han erkänner i alla fall att han är medveten om det. Vilket han också gjorde när han var i Stefan Löfvens situation inför valet 2006.
Stefan Löfven
verkar fortfarande leva i den tid då det är fullt möjligt att hamna på 40-45%
och gå i mål utan att dela ut ministerposter till andra partier? Hur ska man
annars tolka de budskap vi får i dag?
Jag tycker
inte om den socialdemokratiska löfteskarusellen där alla löften bara är
riktningsgivare med brasklappen .. "om
förhållandena tillåter". Det vill säga .. om Mp och V stödjer våra löften ... trots att vi aldrig i livet kommer
att samarbeta med dem i en gemensam regering, vilket gör att vi aldrig någonsin
kommer att hamna i regeringsställning?
Ett sådant
budskap upplever jag som rent kränkande. För mig är det viktigt att få veta
vilka partier som kommer att få ministerposter med hjälp av det parti som jag
väljer att representera mina förväntningar på de kommande åren.
Fredrik
Reinfeldt representerar än så länge fyra partier .. vad representerar Stefan
Löfven?
Vad är han
villig att anpassa sig till, sälja ut, köpa eller dela med sig av .. om statsministerposten
kommer inom räckhåll?
Jag tycker
att det är rimligt att vi får veta det INNAN vallokalerna öppnar nästa år och
jag tycker att det är helt meningslöst att följa en debatt där sosseledaren berättar
vad han tänker göra om han får den majoritet av rösterna som han aldrig kommer
att få.
För att
citera Stefan Löfven själv när det gäller statsministern .. Ytterst är det väljarna som förlorar på oppositionsledarens
inställning.
Känner du dig kränkt? Vad modern du är ;-)
SvaraRaderaAnonym 19:16 .. Självklart!! Jag följer alla trender och överöser dig följaktligen med NÄTKÄRLEK för att du tog dig tid att lämna en kommentar .. <3
SvaraRaderaMen det är väl också lite svårt för alla partier att helt självsäkert visa upp ett alldeles självklart vinnarlag.
SvaraRaderaOm SD får 15-20% osv. Blir ju väldigt problematiskt rent parlamentariskt. Speciellt om ingen vill prata med dem alls, så som de säger nu. Fast det kan ju ligga på en flytande skala förstås.
Personligenm tror jag att Löfven gör klokt i att använda den gamla modellen, med självstyre på nåder. Kanske är det inte riktigt ärligt, eftersom vi inte får veta vad som gäller i detalj då. Men samtidigt är det väl demokratins baksida. Vi får kasta in lite pinnar i brasan och se åt vilket håll det brinner sedan. Allt bråk som man hört från andra länders parlament, är nog något som även kommer hit i större utsträckning.
Vissa börjar ju prata om alternativa parlamentariska strukturer. Att valsystemen skulle göras mer som i england eller liknande. Jag tror det vore dåligt, men det är jui alla fall en möjlighet. Hellre det än en lekstuga.