Det har
skrivits, tagits avstånd och förfasats över näthatet och jag har läst inlägg på
flashback som fått mig att undra över hur det står till med skribentens
psykiska hälsa egentligen .. men handlar det verkligen om hat?
När Alex
Schulman angriper Hasse Alfredsson och hans tacktal på Guldbaggegalan och säger
att .. ”Det är en otrevlig gubbe. Det är
en osympatisk man. Han är gammal nu och då är mycket förlåtet, men man kommer
inte igenom: Det finns två onda ögon där och jag ser dem” .. så är enda
orsaken till hans avsky att hans pappa "hatade honom intensivt" med en "enorm avsky".
Alex Schulman
bestraffar alltså Hasse Alfredsson därför att hans pappa tyckte illa om honom?
Han "hatar" också andra författare och recensenter som inte höjt
honom själv till skyarna .. eller är det egentligen bestraffning som han
sysslar med?
Älska mig ..
annars slår jag ihjäl dig, typ?
När någon
använder sig av diverse uppfinningsrika våldtäktshot mot en kvinnlig skribent i
en kvällstidning eller vräker ur sig obegripliga hotelser och okvädningsord i
kommentarsfält, så verkar det inte heller handla så mycket om personhat utan
mer om ett behov av att bestraffa vederbörande .. i brist på argument? .. för
att hon är kvinna? .. har en egen åsikt? .. eller för att någon har en förmåga
att uttrycka sig i skrift och tanke som läsaren saknar?
De skriftliga
påhoppen har en tydlig likhet med den käftsmäll som utdelades för i världen när
någon trögtänkt stackare blev svarslös och ställd mot väggen.
Det är samma
sak med knallröda vänsterpartister som till exempel Simon Fors, som
njutningsfullt skriver om vad han vill göra med de "rika" som han
hatar .. men som förmodligen aldrig skulle avstå från den politikerpension som
han själv just nu håller på att bygga grunden till. Eller kulturpersonligheten
som skrev dikter om hur han i hymmel och hemlighet "ollade"
värdfolkets toalettartiklar .. som bestraffning för deras höga inkomstläge?
Jantelagens
första paragraf är .. "Du ska inte
tro att du är något" .. vilket verkar innebära att om du har mer, eller
om du har kränkt någon av de mina, eller om du uttrycker dig bättre eller är
mer påläst.. ja, då är vi i vår fulla rätt att bestraffa dig av ren avund eller
frustration.
I mina ögon
är det som kallas näthat mer att likna vid bestraffning från människor som
känner sig kränkta, nedvärderade eller förminskade på något sätt?
Ungefär som
mannen som, när han upptäckte att den misshandlade hustrun flytt hemmet med
parets dotter, kastade ut hustruns ägodelar på gårdsplanen i ösregnet, låste in
barnets tillhörigheter i barnets rum och klippte av varenda krukväxt(!?) i hela
huset och inte vek ner sig en tum förrän skattebetalarna hade betalat för
utryckning av polis och socialsekreterare.
Bestraffning?
Hat? Eller "bara" frustration över en situation som han inte
behärskade eller kunde hantera.
Det ligger
något patetiskt över de här reaktionerna, eller hur? Ett enormt slöseri av
energi som kunde ha använts till något bättre.
Men det som
däremot skrämmer mig är "nätdyrkan".
Det finns bloggar där läsarna
bildar en försvarsmur runt den dyrkade kändisen som visar upp sina inköp och
sina "dagens kläder". En liten armé av jasägare som utan att blinka betalar
för mingel, köper tidningar och berättar om sina privatliv för att fylla
sidorna i den tidning som de redan har betalat för?
Och är någon
det allra lilla minsta kritisk, kallar blogginnehållet för ytligt och tomt
eller ifrågasätter värdet av lyxprodukterna, så kommer det en postning om hur
ledsen föremålet för all dyrkan blir och då ska alla "näthatare"
bestraffas .. vilket kan ta sig följande uttryck:
Låt
bli att kritisera! Då mår vi på bloggen som bäst. För att inte tala om XX.
Hej
XX! Jag vill bara skriva att du är en fantastisk inspiration och förebild för
andra unga (och äldre) kvinnor! Såg dig idag och du verkar alltid ha nära till
leende och harmoni)
Jag
tror du är en inspiration för många , utöver mig själv ;)
Hej XX,
tycker du verkar så jäkla mysig.
Tack
för att du finns XX.
Vad
hände med grammatiken i detta inlägg?! "Sitt" och "sina"
heter det!
Felfinnarlooser!
Skärpning bittersystrar!
Håll
tyst din hemska bittra människa. Dina ord och handlingar får konsekvenser för
hur andra människor mår och känner.
Det
är bittra människor som du som är orsaken att barn svälter. Så sluta upp med
det så räddar du kanske nåra små liv.
Åh, XX.
Du är så himla, himla bra! Du gör mig glad! Som pricken över i:et så är du
Sveriges vackraste kvinna! Hejja dig. Du är en förebild på så många sätt.
XX,
blir du inte lite rädd för dina mest devota beundrare ibland? Dom som dyrkar
marken du går på? Dom är nog inte så gamla, men jag skulle tycka det var
obehagligt....
Mitt
tips är att ni bemöter sansad kritik med samma sansade ton och sakliga argument
istället och skippar svordomarna, påhoppen och känslosnacket ( och "läs en
annan blogg och skaffa ett liv") och i övrigt låter bli att mata trollen
så blir nog stämningen bättre här i kommentarsfältet.
Ja fy
fan vad skönt om du kan börja läsa en annan blogg istället så slipper vi ditt
bittra fula tryne som sprider in skit här.
Usch
vad du är elak! Låt fina XX vara ifred. Skaffa dig egna pengar och ett liv:)
Jamen
gör det då. Läs inge mer här om du mår dåligt. Ingen tvingar dig.
Ja
det borde du, du passar inte här, lämna oss ifred med XX är du snäll.
Vad
har gått så snett i era förmodligen fruktansvärt gråa prettoliv att ni inte kan
glädjas åt andra utan har ett sånt behov av att ständigt spy sin skit över
människor för att trycka ner dom så ni för en stund får känna er lite bättre.
Det är så sorgligt att läsa era sura bittra kommentarer att ni får mig att
vilja spy på er!! Hur svårt kan det vara, om ni mår så dåligt över att läsa
denna blogg som för övrigt är väldigt härlig GÅ . INTE. IN. OCH. LÄS. Ingen
vill ha er här förutom era lika bittra systrar. Starta ett eget spyhål där ni kan
sitta o kasta skit på varandra eftersom ni verkar älska det.
Ja, det
var ju en balanserad och trevlig kommentar, till skillnad från alla elaka
påhopp. ;-)
Däremot,
såna som du, hennes stingsliga och självutnämnda försvarsadvokater: ni
fascinerar mig! Jag skiter nästan i att läsa själva bloggen nu för tiden, för
det är dom här krypande och sliskiga "avundsjuk och bitter"-
kommentarerna som är så creepy och intressanta.
Ibland
(eller ganska ofta rättare sagt, får jag en sån MYS känsla av att läsa din
blogg, och det här var ett typiskt sånt blogginlägg, mys mys mys!
Och ..
Om du
går i närheten av någon som du upplever luktar skit, går du då närmre och efter
och påpekar konstant att människan luktar skit eller tar du en annan väg? Det,
alla näthatare, är det fria valet. Gå bort, välj en annan sida, stäng av
datorn, gör vad som helst som tar er bort från det vämjeliga. Eller fortsätt gå
bakom och andas in... djupt. Och XX, jag tror faktiskt att du luktar
fantastiskt om det är någon som ska börja tolka detta inlägg.
Det
finns MÅNGA bloggare som är MYCKET mer ytliga och egofixerade än vad du är! Du
verkar mysig och härlig!
.. vilket jag
personligen tycker är två våldsamt roliga kommentarer.
Vad händer
med så fanatiska följare om de plötsligt känner sig svikna, lurade eller utnyttjade?
Denna absoluta dyrkan av en fullständigt okänd människa, som målar en perfekt
och glättad bild av sig själv, kan ju faktiskt bli fullständigt livsfarlig om
den vänds mot en krossad förebild.
Vilket är egentligen farligast .. hat eller helgonförklaring?
Välkommen ur tapeten!
SvaraRadera-----
"Näthat" är ett begrepp som främst avser välformulerad kritik av svenska journalister.
LÄS: "När hatet väller in på redaktionen."
http://www.journalisten.se/blogg/2012/03/23/nar-hatet-valler-pa-redaktionen
och läs vidare hur de 99 nätkommentarer är formulerade, som journalisten beskriver som "hat" som väller in.
http://www.journalisten.se/blogg/2012/03/12/orattvist-lagt-fortroende
Det som är lite otäckt är när någon försöker skrämma, hota, såra och terrorisera någon.
SvaraRaderaIbland blir det så systematiskt att man i det närmaste kan tala om en hatkampanj, sen om det är hat som ligger bakom eller kyligt planerade försök att skrämma någon, det har inte så stor betydelse. Jag tänker exemplevis på reaktionerna efter kvällspressens granskning av personerna bakom avpixlat och andra såna obskyra samlingar människor.
I modebloggsexemplet var det lite överdramatiska reaktioner i kommentarerna, samtidigt så finns det en poäng i det de säger. Varför kände sig den första personen tvingad att kritisera? Vad skulle den moraliska pekpinnen möjligtvis kunna leda till förutom att den som skrev skulle få känna sig lite extra överlägsen? Om personen inte gillar ytlighet låter det inte så smart att läsa och kommentera modebloggar.
....och ja, "näthatet" är ett större problem än "nätavgudan"
Nej, begreppet näthat har redan förlorat all betydelse. Eftersom den betyder så vitt skilda saker som avvikande åsikt. Psykiskt störd dåre skriver frustrerat. Barn leker med tangentbordet och skojar till begreppen så mycket de orkar. Journalistkollegor retar upp sig på polarna eller konkurrenterna. Välformulerade personer irriterar somliga. Sakliga ifrågasättanden delas av många som berättar det sinsemellan. Makt och inflytande över det skrivna ordet blir diskuterat och värderat ofördelaktigt för somliga. irritation blandas med frustration och analytiskt skarpsinne.
SvaraRaderaSveriges mentala hälsa på det intellektuella planet kläms lite på pulsen, och det blir ganska förskräckande. Men något näthat i den svepande betydelse som media sammantaget menar, det finns inte.
-otäcke kritikern
Läste artiklarna, eller vad man skall kalla de torftiga utkasten i svag krönikerform som länkades till ovan.
SvaraRaderaOch visst känns det närmast tragiskt. Eller tragikomiskt snarare. Kommentarerna är som oftast väldigt intressanta, välskrivna och tänkvärda. Nästan alla jag läst hittills tyder ju på väldig känsla och "gott omdöme" osv. Kallar man detta för näthat, då bekräftar det ju de allra värsta fördomarna om journalisterna. Kanske inte alla journalister, men de som duckar bakom begreppet näthat.
Jag reagerade mest på den kvinnlige journalistens formulering "leverera en berättelse". Det känns på något vis alldeles utmärkt helt riktigt och förklarar väldigt mycket.
Kombinera "förbättra världen" och "leverera berättelse". Så får du urtypen för en svensk journalist. Det känns nästan som artiklarna vore skrivna för att driva med kritikerna, så insiktslösa är de. Sagoberättande världsförbättrare som använder verkligheten för att skriva en konfliktdramaturgi med känslosvall för tidningen Hänt-Extra. Men nu är det alla medier som får den äran.
-otäcke kritikern