Snart är det dags för de muslimska
familjedagarna igen, något som tydligen är ett årligen återkommande event, som
jag inte ens registrerat om det inte hade varit för att det förra året framställdes
som en del av sossarnas egna, tungomålstalande avdelning ... Socialdemokrater
för Tro och Solidaritet.
Då var Veronica Palm och hennes vänner
lyriska, Omar Mustafa omfamnades, älskades, utvaldes, förkastades och lämnades
ensam ute i kylan??
Jag undrar hur det kommer att se ut i
år?
Muslimerna är en stor väljargrupp som socialdemokraternas
Tro- och Solidaritetsrörelse väldigt, väldigt gärna vill kunna räkna med i det
kommande valet.
På SvD:s ledarblogg kan jag se inslag
där de inbjudna imamerna informerar om hur man bör förhålla sig till
homosexuella .. inte alls, kvinnor ..
överseende men bestraffande, våld i
hemmet .. fostra inte med för grov käpp
och kvinnors sexualitet .. gör som aporna
- stena dem som väljer själva .. det är naturens lag och moraliskt riktigt.
Det känns .. lite märkligt, otidsenligt, overkligt? Kanske en smula
osossigt, eller ...?
Här har feministerna verkligen något
att uträtta .. och det finns ju några stycken välkända och aktiva inom Tro och Solidaritet
.. men kommer de att delta i årets Muslimdagar tro? Tycka att det hela är en "riktigt bra happening", som Veronica Palm uttryckte det förra året eller säga sin öppna mening, ta
avstånd och/eller protestera??
Även om det kostar lite väljarstöd?
Precis
som i bilkörning så måste någon hålla i ratten .. säger en av imamerna välvilligt
leende. Och den "den allra högste" har i sin visdom utvalt mannen till att
göra detta. Kvinnor och barn har sin självskrivna plats som passagerare.
Tänker de annars så stridbara feministerna
också placera sig tysta och lydiga i passagerarsätet i Jakten på den försvunna
Makten .. och nöja sig med att uppröras över att Björn Gustafsson greppade Nourel Refais bröst på bästa sändningstid i SVT?
