Rätten att bli Mamma.

Det finns väl ingen önskan som är så het och stark som den att bli förälder? Alla hormoner i kroppen skickar oupphörligen signaler när det är dags och känslan av saknad är tung för alla som av någon anledning inte får sin dröm och längtan uppfylld.

När nu tre fjärdedelar av Alliansen lägger ett förslag om att tillåta insemination av singlar så är det ju av enorm betydelse för dem det berör .. och min åsikt i frågan är egentligen helt ointressant.

Men vad som stör och gnager är att det här handlar inte om rätten att bli förälder. Det handlar om rätten att bli MAMMA.

Vi har redan laglig rätt att INTE bli mamma.

Men papporna då .. de har ingen föräldrarätt alls?

Redan nu kan kvinnan välja att avbryta en graviditet som kommer olägligt, även om mannen är villig att ta ansvaret och föräldraskapet.

Även om han bönar och ber om att få göra det.

Det spelar ingen roll hur länge förhållandet varat, hur väletablerad och socialt välanpassad han är eller hur stor hans längtan efter barnet är .. kvinnans rätt i det här fallet är absolut.

En ensamstående man som längtar efter barn .. har ingen rätt att bli förälder. En ensamstående kvinna har flera möjligheter och nu kanske också med hjälp av samhällets resurser.

I jämställdhetsdebatten framhålls alltid att barnet är lika mycket mannens ansvar, föräldraledigheter ska delas lika och kvinnan och mannen ska ha samma rättigheter och skyldigheter i föräldraskapet.

"Det är inget fel på singelmorsor, Kd" .. skriver Expressen i sin ledare i dag.

Det är nog inget fel på singelfarsor heller, tror jag? 


Men varför talar ingen om mannen i den här diskussionen? Alla singelmän som längtar efter att bli PAPPA? Har inte män rätt att bli föräldrar .. utan en övervakande Mamma? Är det vad vi menar med jämställt föräldraskap?

Den heliga Modern .. och så den nödvändiga pappan när hon behöver honom?

Jag vänder mig inte mot rätt till inseminationer för singlar .. långt därifrån .. men den frågan gnager på ett obehagligt sätt och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig?

DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., AB,

Det mest oväntade ..

.. med att bli förälder var att upptäcka att jag inte hade haft en aning vad det hela handlade om!

Plötsligt finns det någon där som betydde mer än mig själv, som krävde och hade rätt till det liv som jag fram till dess trott varit mitt eget .. att bestämma själv över?

Det växte inte ut ett volangprytt förkläde, jag fick inte en oemotståndlig lust att baka bullar, städa och pynta mitt hem och jag förvandlades inte heller till en tålmodig, alltigenom varm och vänlig människa som inget hellre ville än att sitta och vagga en gallskrikande terrorist klockan kvart över tre på natten?

Jag kände mig mer misslyckad än svävande på små rosa moln, måste jag erkänna.

Men jag var också helt oförberedd på den ofattbart starka kärlek, hisnande ansvars- och beskyddarkänsla som plötsligt bara fanns där. En känsla som var så mäktig och stark att jag lätt kunnat bekämpa vad som helst, när som helst, om något/någon närmat sig mitt barn med onda avsikter. Jag hade kunnat mörda ett lejon, lyft en bil eller klättrat över ett stup .. om det krävts för att skydda och försvara mitt barn.

Det är den känslan som gjorde att jag som mamma, efter månaders sömnlöshet, inte följde min instinkt och slängde ut det gallskrikande monstret genom fönstret utan bäddade in oss båda i en filt i vardagsrummet och grät oss till sömns.

Det är den känslan som får oss föräldrar att överleva trotsåldrar, klåfingrighet, skrik och tjat vid de sämsta av alla tillfällen, tonårsfyllor/uppror och alla högar av skor, tvätt, grejor och kladdiga frukostbord. Alla risker och faror som finns .. fall, andra barns ilska i sandlådan, trafik, vatten, skolan .. tider som inte passas, tystnader som känns olycksbådande, hemligheter .. som förälder måste du vara vaken, hinna med, se och åtgärda, beskydda och ligga steget före. Ansvaret är så stort .. stoltheten och kärleken är ännu större.

Det är inte alls som man tror att bli förälder.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli SÅ arg! Så TRÖTT och frustrerad eller känna denna helt sönderslitande kärlek till någon. Jag insåg inte att föräldraskapet innebar att jag påtog mig ansvaret för en liten människas hela liv och framtid när jag så lättvindigt bestämde att jag ville ha barn.

Och som alla andra föräldrar har jag gjort mitt bästa och trots det gjort många fel. Skrikit och tjatat, älskat och kramat, försökt att lära ut vad som är rätt eller fel, att ge allt jag kunnat och försökt att göra övergången från barn till vuxen så ofarlig som möjligt. Jag har oroat mig, skrattat, hjälp till eller bitit ihop och försökt minnas mina egna misstag. Det finns inte den fara, de fruktansvärda olyckor eller hemskheter som jag inte har oroat mig för ..

.. men jag har aldrig, aldrig varit orolig för att en fullständig främling skulle döda mitt barn för att få media att exponera de åsikter han anser att världen borde få ta del av.

Mitt hjärta värker och blöder för alla de föräldrar som nu har förlorat sina barn precis på tröskeln till vuxenlivet. Föräldrar som ägnat sina liv åt att beskydda och värna sina barn och förbereda dem inför den dagen då de förväntas ansvara för och bygga upp sina egna liv .. de har nu mött det absolut förbjudna, det mest outhärdliga och det som inte fick hända.

Det måste vara nästintill omöjligt att förstå att det har hänt.

Det måste vara outhärdligt att ta till sig och smärtan är förmodligen ofattbar när insikten till slut finns .. någon har dödat mitt barn .. och jag var inte där!


SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, Expr., Expr., AB, AB, AB, AB

Gammal och meningslös?

Jag såg inte programmet "Ung och bortskämd" i måndags eftersom jag hade annat för mig, men jag spelade in det. Det innebar att jag inte såg "Debatt"som handlade om programmet i går, utan den inspelade varianten i stället. Jag ligger alltså helt fel i tiden, som vanligt.

Efter halva programtiden började jag misstänka att SVT var ute och cyklade när det gällde titeln "Ung och bortskämd"? Den här gruppen unga var väl inte så värst mycket mer korkad än motsvarande hög med jämnåriga som syns bland bloggare, dokusåpadeltagare eller andra debattdeltagare? Med andra förutsättningar och UTAN en tv-kamera att spela upp inför så tror i alla fall jag att det går att få överlevnadsbara vuxna av dem på nolltid.

Men föräldrarna!!!

De påminde .. alla utan undantag .. om en del hund- och kattmänniskor jag känner.

Människor som viger sina hela liv åt att cirkla runt ett "älskat" husdjur som därmed berövas alla möjligheter att leva ett vettigt liv. Jag vet hundägare som avstår från välbehövliga tandläkarbesök bara för att ta onödiga prover på den dyrkade vovven .. ifall att han skulle vara sjuk? Hundar som går på kurser .. men i övrigt får nöja sig med att kissa utanför husknuten. Kattägare som bygger om sina hem och lånar enorma summor för att köpa katter från USA och husbilar att frakta dem till och från utställningar med .. och som har särskilda kattrum i huset där de kan gå in och gulla eller borsta lite när andan faller på.

De ÄLSKAR sina djur .. men ger dem bedrövliga liv.

Föräldrarna i "Ung och bortskämd" verkar ha byggt upp sina liv runt de "älskade" barnen på exakt samma sätt. Genom att skapa passivitet och beroende har de full kontroll över sina "ägodelar" och dyrgripar och ungarna ligger likt mätta överbeskyddade perserkatter eller hjälplösa chihuahuavor på sina kuddar och måste matas, matas, matas för att få något som helst innehåll i livet.

På något sätt lever de som parasiter på sina barn och suger näring och energi ur dem som vilken fästing som helst.

Tänk den dag när någon av dessa ungdomar får en egen inriktning på livet och klipper banden till de curlande föräldrarna? Vad händer då??

Då kan kanske SVT göra ett program om överblivna föräldrar under rubriken "Gammal och meningslös".

När jag läser Katerina Janouch - "Skrämmande och skamligt" och svarar på läsarfrågor och Marina Nilsson "Föräldrar, väx upp!", så inser jag att jag inte är ensam om att se det här programmet som ett föräldraproblem i stället för ett ungdomsdito och jag hoppas innerligt ..

.. att den som vinner jordenruntresan slipper ta med sig mamma och pappa!