Jag litar inte längre på Folkhälsomyndigheten eller Regeringen, men ..

.. nu på nationaldagen litar jag på Katten Sixten, hissar flaggan och utbringar ett ”Hurra, i alla fall”, tillsammans med den Makalöse Maurice som länge uttryckt sin förvåning över nutidsmänniskans obegripliga beteende och därför inledde nationaldagsfirandet med att kräkas i min säng.

I början av maj lättade Norge på sina restriktioner, Danmark och Finland följde efter, och Anders Tegnell var tydlig i sina farhågor om att resultatet inom kort skulle visa sig i en stark uppgång av nya coronafall. Som den statistiknörd jag är har jag därför dagligen följt rapporteringen från Johns Hopkins University för att se exakt när detta skräckscenario skulle inträffa.

Den 10 maj såg det ut så här ..

Bekräftade fall:

Sverige 26.322, Norge 8.102, Danmark 10.429, Finland 5.962

Gårdagens mätning gav följande resultat:

Sverige 42.939, Norge 8.510, Danmark 11.875, Finland 6.941

Antalet döda 10 maj ..

Sverige 3.225, Norge 219, Danmark 529, Finland 267

Och i går ..

Sverige 4.639, Norge 238, Danmark 586, Finland 322

 Det går bra för Sverige, säger Folkhälsomyndigheten på sina presskonferenser. Åt rätt håll. Äntligen ”gröna siffror”. Det är dags att färdas fritt i landet. Att slappna av och umgås. Ha semester. Under ansvar förstås. Tvätta händerna och undvika munskydd. Hålla sig hemma vid sjukdom eller hög ålder och inte bete sig så ansvarslöst som i grannländerna?

Jag är bara en vanlig människa som borde lita på ”expertisen” och den ”regering” som ingen egentligen ville ha, men jag ser inte den bild som Folkhälsomyndigheten målar ut. Det tyska Smittskyddsinstitutet ger en annan bild av Sverige som faktiskt känns lite mer trovärdig ..

Av någon anledning finns det ingen statistik hos Johns Hopkins över hur många som tillfrisknat i Sverige, men Norge rapporterar in 8.138 friska och krya medborgare, Danmark 10.853 och Finland 5.800.

Men det finns statistik över de aktiva fallen i respektive land ..

Sverige 38.300, Norge 146, Danmark 636, Finland 819.

Den dramatiska ökningen av coronafall i våra grannländer verkar ta tid på sig?

Men det finns ingen anledning till oro eftersom smittspridningen verkar ha tagit fart jämt fördelat över landet, vilket förmodligen är positivt om man tror på Folkhälsomyndighetens förhoppning om flockimmunitet.

Det kanske också ingår i strategin som leder mot bättre tider, eftersom det innebär mindre risk att semesterresenärerna sprider smitta, eftersom smittan redan finns på plats på de orter de besöker?

Jag är svensk och jag beklagar mig inte, utan knyter i stället ..

.. näven i fickan när det kärvar till sig. För jag vill inte vara till besvär .. eller skapa obehaglig stämning. Jag hukar mig fegt bland andra gräsrötter och Någon Annan kommer säkert att rätta till eventuella missförhållanden så småningom?

Det är knepigt när Folktandvårdens tidigaste akuttider är i september, väntetiden på Vårdcentralen är minst lika lång, för krämpor som inte är absolut akuta utan bara handlar om misstankar om ohälsa och Akutmottagningen på Lasarettet har rasat ihop så till den milda grad att väntetiden ibland uppgår till nästan ett dygn .. där en svårt hjärtsjuk människa måste vistas i samma rum som ett infektionskänsligt spädbarn, en psykotisk missbrukare, överförfriskade tonåringar som kräks på golvet, knivhuggna/skjutna kriminella som tar med konflikten in i väntrummet eller en kvidande person med ett pågående gallstensanfall.

Men det kan ju inte vara så här alltid? Det måste ju bli bättre, eller hur? Människor far mer illa än så här i andra länder, där det är krig, svält och elände .. vi får hjälpas åt, vara solidariska .. se framåt?

Solidariska ... det ska vi också vara med våra äldre som förtjänar ett bättre slut på sina liv, med människor som inte kan hjälpa att de fötts med, eller drabbats av, ett livslångt funktionshinder, med dem som lever med en psykisk sjukdom eller försöker ta sig ur ett svårt missbruk .. och alla andra, barn som vuxna, som varken blir sedda eller hörda.

Solidarisk, hjälpsam, empatisk .. dina barn är mina barn, dina svårigheter är mina svårigheter .. vi är alla lika, jämlika, jämställda och är vi inte det ska vi kvoteras och de som inte vill eller ifrågasätter är onda och de som umgås med de onda kan vi hata och hota med hjälp av en självutnämnd elit .. utan att riskera något.

Och jag är svensk och ser det hela underifrån och på avstånd, knyter näven i fickan och säger de förbjudna orden bakom stängda dörrar och gör så gott jag kan för övrigt.

Jag lägger mig inte i.

I dag är det Sveriges Nationaldag och jag älskar mitt land. Jag älskar naturen, årstiderna och traditionerna och just nu när syrenerna blommar som besatta och sprider en tung väldoft över hela närområdet så hissar vi vår flagga, tänker på tidigare generationer och känner oss stolta över vårt land.

Åtminstone fram till i dag.

Detta var strået som knäckte kamelens rygg. Jag har fått nog .. media och åsiktseliten har passerat en gräns. Jag ger upp. Jag tänker inte böja nacken, kräla i stoftet och be någon om ursäkt för att det varit jobbigt att ta emot den gästfrihet som Sverige har visat .. och fortfarande visar .. hjälpsökande från olika länder och av olika skäl.

Somar Al Nahers krav på att svenska staten ska be om ursäkt för de svårigheter hennes familj hade innan de blev svenska medborgare och det hån hon anser att den lagstadgade medborgarskapsceremonin innebär för våra nya svenska medborgare ... är i sanning en käftsmäll, inte bara riktad mot Sverige som land utan också mot alla andra nya medborgare som inte lyckats bli guider i åsiktskorridoren eller ledarskribenter på en kvällstidning.

Solidaritet, empati, medmänsklighet .. det är ord som kräver två parter, lilla Somar Ahl Naher. Tar inte du .. som vill representera alla nysvenskar .. ditt ansvar, så kommer banne mig inte jag att ta mitt.

Jag trodde .. i min enfald .. att Någon, så småningom skulle ta liiiiite ansvar. Kanske någon av alla dem som vi skattebetalare avlönar för att ta ansvar?

Nu inser jag att jag får ansvara för mig själv, min familj och mina närstående. Jag tänker inte be om ursäkt om det går ut över någon annan.

Framför allt så tänker jag inte betrakta Somar Al Naher som ett offer!

6mannen, Fnordspotting, Toklandet, Motpol, Cornucopia, Ledarsidorna, Tino Sanandaji,

GP, Lotta Gröning, Mohamed Omar, Tobias Billström, Tobias Billström facebook, SvD, Alice Teodorescu/GP, DN,

Det är Sveriges nationaldag och jag har inte ändrat mig ..

.. det allra lilla minsta på ett år. Så jag rebloggar förra årets inlägg och kanske gör jag det nästa år också, för det är precis så här jag känner den här dagen.

Jag får hoppas att inte Peter Högberg läser den här texten, eftersom han och hans Annika förmodligen tycker att den är lika sötsliskigt som Per Schlingmanns tankar i SvD, men risken är förmodligen minimal. Däremot så har Anders Nilsson skildrat "Vårt Land" på ett sätt som fick mig att längta efter en liten svensk flagga att vifta med och komma ihåg att den sönderblåsta vimpeln måste bytas mot en rejäl flagga i dag.

Men det här är mitt land i dag, förra året och alla år framöver, oavsett datum:

Jag älskar mitt land ..

.. den fantastiska naturen som ser olika ut från norr till söder, de växlande årstiderna och vår historia.

Hela mitt liv finns i den svenska naturen. Doften från soltorkade barr och sandig mark får mig att minnas vägen från mormor till mina kusiner och väcker också minnet av smultron som träddes på strån.

Igelkotten som dyker upp på våren, små vingliga kid i det höga gräset, svalorna som bygger bon under takåsen, allt är delar av mitt Sverige.

En skog med knotiga tallar och låga berg gör att jag längtar efter att få klättra och återuppleva barndomens äventyr. En solig dag med en mild havsbris får mig att tänka på hur jag lärde mig simma, alla iskalla bad som blev en ren njutning i sammetslent vatten och otaliga roddturer efter strandkanten med medförd matsäckskorg.

Midsommar är jordgubbar och grädde ute i trädgården, augusti är kräftor oavsett om jag kan äta dem när som helst numera och hösten är hög klar luft, träd i hur många färger som helst och nyplockade, smörstekta kantareller på en macka.

Kylan som biter i kinderna under en snöig vinter, påminner om pulkabackar, skidturer, kladdig apelsinsaft på iskalla fingrar, stickade vantar och åtskilliga misslyckanden på skridskoisen och gör att jag längtar till den ombonade värmen i hemmet med tända ljus och alla jular som vi firat med snön yrande utanför.

Vår historia finns i naturen. En syrenhäck och resterna efter en husgrund som vi överraskade hittar mitt i skogen gör att vi förstår att andra har levt här före oss. Stretat och arbetat med sitt eget torp, upplevt naturens växlingar på samma sätt som oss. Stenhögarna vid åkerkanten vittnar om människors arbete, det lilla vattenfallet och den förfallna smedjan vid det gamla godset minner om en försvunnen storhetstid. Där finns också den igenvuxna parken, den gamla skolbyggnaden, torpen och statarlängorna som nästan kan få mig att se myllret av människor som arbetade där en gång.

Jag är ursvensk. Jag står med fötterna som rötter i den svenska myllan och jag har aldrig känt längtan efter att bo någon annanstans.

En vän talar om sitt land. H*n berättar om lukten och ljudet från havet, glittret i vågorna eller hotfulla stormar, blommande träd, värmen som reflekterar från husväggarna och ljuden som ekar, människor som skrattar och samlas när kvällssvalkan kommer.

Vi blir lyriska och patriotiska tillsammans och talar om rötter, minnen och hur barndomens minnen formar oss.

"Du är ovanlig" .. säger h*n plötsligt. "De flesta svenskar tycker att de lever i ett dåligt land".

"Det är inte sant" .. säger jag. "Vi törs bara inte säga att vi älskar vårt land. Vi är rädda för att du ska bli ledsen då och för att vi ska framstå som främlingsfientliga."

H*n skrattade och jag vet inte om h*n trodde mig eller bara trodde att jag skämtade. Och eftersom jag ÄR svensk .. så vågade jag inte fördjupa mig mer i ämnet.

AB, SvD, SvD (.. och varför Försäkringskassan känner sig manad att fira den här dagen med särskilt framtagen statistik övergår mitt förstånd?)

Jag älskar mitt land, ..

.. den fantastiska naturen som ser olika ut från norr till söder, de växlande årstiderna och vår historia.

Hela mitt liv finns i den svenska naturen. Doften från soltorkade barr och sandig mark får mig att minnas vägen från mormor till mina kusiner och väcker också minnet av smultron som träddes på strån.

En skog med knotiga tallar och låga berg gör att jag vill klättra och återuppleva barndomens äventyr. En solig dag med en mild havsbris får mig att tänka på hur jag lärde mig simma, alla iskalla bad som blev en ren njutning i sammetslent vatten och otaliga roddturer efter strandkanten med medförd matsäckskorg.

Kylan som biter i kinderna under snöig vinter, påminner om pulkabackar, skidturer, kladdig apelsinsaft på iskalla fingrar, stickade vantar och åtskilliga misslyckanden på skridskoisen och gör att jag längtar till den ombonade värmen i hemmet med tända ljus och alla jular som vi firat med snön yrande utanför.

Midsommar är jordgubbar och grädde, augusti är kräftor oavsett om jag kan äta dem när som helst numera och hösten är nyplockade, smörstekta kantareller på en macka.

Vår historia finns i naturen. En syrenhäck och resterna efter en husgrund som vi överraskade hittar mitt i skogen gör att vi förstår att andra har levt här före oss. Stretat och arbetat i sitt eget torp, upplevt naturens växlingar på samma sätt som oss. Stenhögarna vid åkerkanten vittnar om människors arbete, det lilla vattenfallet och den förfallna smedjan vid det gamla godset minner om en försvunnen storhetstid. Där finns också den igenvuxna parken, den gamla skolbyggnaden, torpen och statarlängorna som nästan kan få mig att se myllret av människor som arbetade där en gång.

Jag är ursvensk. Jag står med fötterna som rötter i den svenska myllan och jag har aldrig känt längtan efter att bo någon annanstans.

En vän talar om sitt land. H*n berättar om lukten och ljudet från havet, glittret i vågorna eller hotfulla stormar, blommande träd, värmen som reflekterar från husväggarna och ljuden som ekar, människor som skrattar och samlas när kvällssvalkan kommer.

Vi blir lyriska och patriotiska tillsammans och talar om rötter, minnen och hur barndomen formar oss.

"Du är ovanlig" .. säger h*n plötsligt. "De flesta svenskar tycker att de lever i ett dåligt land".

"Det är inte sant" .. säger jag. "Vi törs bara inte säga att vi älskar vårt land. Vi är rädda för att du ska bli ledsen då och för att vi ska framstå som främlingsfientliga."

H*n skrattade och jag vet inte om h*n trodde mig eller bara trodde att jag skämtade. Och eftersom jag ÄR svensk .. så vågade jag inte fördjupa mig mer i ämnet.

SvD, Expr., AB, AB, AB

Jag är så in i baljan SVENSK!!

Jag står med mina rötter djupt rotade i den svenska myllan, i min kropp blandas blodet från generationer, strävsamma människor från flera håll i landet och jag kan inte tänka mig att leva någon annanstans än just här.

Jag älskar den svenska naturen med varje liten del av mig själv. De karga eller polerade klipporna vid kusten, den låga, envisa och överlevnadsbara växtligheten i norr och de bördiga åkrarna, lummiga hagarna och storslagna skogarna med sina gläntor, berg och överraskande småsjöar.

Doften av syrener, liljekonvaljer eller solvarma barr som påminner om barndomens lekar eller lukten av förmultnade löv och svamp som piggar upp mig varje höst, smultronställen, en badvik, rådjur i rabatten och en ekorre som retar hunden från en tall .. fikastunder utomhus i syrenbersån eller inne med tända ljus och ett kallt snölandskap utanför fönstret .. det gör att jag känner mig rik och lycklig.

Åhh .. det finns inte en skiftning i landskapet, inte en doft eller känsla i naturen som jag inte känner igen. Att vara ute i den .. oavsett väder och temperatur .. ger mig en stark känsla av samhörighet, ursprung och trygghet.

Jag älskar mitt land .. men inte på ett uteslutande sätt.

De vänner jag har som kommit från andra länder talar om andra saker .. blå, blå hav, ljudet från fiskebåtar som kommer in, lastar av eller går ut igen. Lukten av kryddor, ljudet av barn som leker, människor som skrattar, grälar eller sjunger på gator och torg. Starkt ljus, färska frukter, värme och vita, vita husväggar med skuggor som är som målade med blåsvart färg .. mer rörelse, starkare känslor men samma kärlek till den natur och det land som de har lämnat.

Vi delar kärleken till våra olika länders natur och egenheter, vi kan dela med oss av våra känslor och upplevelser och vi kan visa och välkomna varandra till de särskilda, värdefulla platserna i våra egna paradis .. visst är det fantastiskt!

Snälla lilla prinsessan Madeleine ..!

Vi är många, många medsystrar som fått våra hjärtan krossade. Vi har också gråtit i våra kuddar, ångrat saker vi sagt och gjort och grämt oss så att det värkt i själen över att vi varit så dumma att vi trott att det skulle gå att göra en prins av en groda.

Vi har känt oss utskämda, svikna, trampade på .. och trott att ALLA skrattat bakom våra ryggar och hånat oss för att vi varit så naiva. Vi har låst dörren, dragit för gardinerna, tjatat öronen av våra väninnor och bestämt oss för att ALDRIG lita på någon igen ... och tyckt att livet varit sluuuuut!

Men vi har också bitit ihop, sträckt på oss, torkat tårarna och gått vidare .. för vi vet att ju längre vi ligger och sparkar, skriker och förödmjukar oss, desto roligare och intressantare blir det för omgivningen. Det blir ett egenvärde att rota i vårt känsloliv, ta ställning och TYCKA hit och dit .. samtidigt som vi gör oss till åtlöje genom att överskatta vår egen betydelse.

Så du är i gott sällskap Madeleine. Du är bara en av många, många som haft otur i kärlek.

I dag är det Sveriges Nationaldag. Vi svenskar är dåliga på att fira vårt land .. i bästa fall viftar vi lite pliktskyldigt med en flagga, i värsta fall går vi ut och slår någon på käften i jämlikhetens eller nationalismens namn.

Sveriges Nationaldag är den dag som absolut är vigd åt royalisterna!! KUNGEN och hans familj är ju de som ytterst representerar det som är svenskt ...

.. men i år sitter en sessa hemma och kräver egentid för att vårda ett hjärta som krossades i APRIL?

För en vanlig svensk kvinna är läketiden kortare än så .. hon vet att ingen annan än hon själv har intresse av att älta något så vanligt mer än ett par veckor. Så hon håller huvudet högt, går vidare och låter det som är över vara just det!

Så ryck upp dig sessan ... livet har mer att erbjuda än ett evigt ältande av gamla svek. Det kommer nya .. det kan jag nästan lova!