"När du blir tillrättavisad för ett fel ..

.. så mumla då tillräckligt högt för att du ska höras tydligt medan du går ut ur rummet och nedför trappan. Då tror den som har kritiserat dig att du är oskyldig." .. sa Jonathan Swift (1667-1745) och det är väl den tekniken som Göran Lambertz praktiserar just när han mumlar om sin kvalitetssäkring av minst 17 punkter som "bevisar" att alla domar mot Thomas Quick var byggda på stabil grund?

Ja inte vet jag hur han tänker och inte vet jag varför han tycker att det är ett bra drag att gå ut och dra uppmärksamheten till sin egen granskning av samtliga domar och inte vet jag varför han ensam anser sig ha rätt att avfärda alla dem som anser sig se en annan sanning än han själv .. men en sak vet jag och det är tillförlitligheten när det gäller vägbommar.

Där jag bor finns det gott om sådana på vägar som ser ut att leda rakt ut i skogen .. och för det mesta också gör de också det. Man skulle kunna tro att ingen någonsin rör sig där eftersom vägen mer eller mindre flyter ihop med den omgivande naturen, men ibland kör det in en eller flera bilar med glada herrar med vapen i händerna, ibland kör det in en traktor, något  skogsavverkningsfordon eller någon som ska kolla diverse kvarvarande ledningar och ibland är bommen öppen av okänd anledning.

Ett av de "bevis" som Göran Lambertz åberopar är en vägbom som alltid är stängd men som förmodligen var öppen vid en förmodad tidpunkt som Thomas Quick trodde sig minnas. Själva platsen ger ingen vägledning eftersom den tydligen inte hade någon beröringspunkt med varken det förmodade offret eller den förmodade gärningsmannen. Det är bara en vägbom bland många andra .. men just den vägbom som framträdde i ett förträngt minne hos en psykiskt sjuk man fullpumpad med "lugnande" medel när han åkte förbi och pressades om .. var, var, VAR .. gömde du det offer som vi inte hittat och därmed inte vet om h*n är död eller inte?

Markägaren säger att det är mer än möjligt att bommen kanske var öppen vid den tidpunkt som Quick sa att han gömde ett offer där. Men det fanns ju inget offer?

Men att vägbommen kanske var öppen är då ett bevis på att det borde ha funnits det?

Och när de inte hittade något mer än en bit av ett sågblad som då var från den såg som den självutnämnde gärningsmannen påstod att han styckat det påstådda offret med, men som inte passade in på sågmärkena på den "benbit" som sedan visade sig vara en träbit .. så var det i alla fall rätt vägbom som "bevisade" att här hade en styckning av ett förmodat mordoffer ägt rum?

Det beviset är alltså ett av de dryga sjutton som Göran Lambertz anser vara kvalitetssäkrat?

Nu ska man ju inte tro på allt som skrivs .. men om detta är vad den fd Justitiekanslern sjäv anför som bevis för att inget rättsövergrepp har skett, så borde man kunna tro på dt, eller hur?

Men om jag påstår att jag begravde min försvunna fiende på en av dessa skogsvägar som har vägbom under en ungefärlig tid så är oddsen rätt bra för att någon av dessa bommar varit olåsta åtminstone någon gång och att markägaren inte minns riktigt när. Säger markägaren vid den ena att den var låst är det bara att ändra berättelsen några 100-tals meter till nästa vägbom och hoppas på bättre tur och sämre minne.

Om jag nu av någon okänd anledning vill fälla mig själv för ett mord som jag begått .. eller inte begått?

Det finns ett större antal vägbommar på en sträcka på mindre än en mil sett från mitt vardagsrumsfönster, vägarna de spärrar av ser nästan identiskt likadana ut och har precis lika lite bevisad anknytning till ett förmodat mordoffer eller Thomas Quick som Göran Lambertz´ bevisade bevis. Beviset för att det beviset har med en mordutredning att göra verkar vara att den utpekade seriemördaren påstår att han minns att han varit där och att en markägare minns att vägbommen förmodligen var öppen?

Vilken tur att han inte mindes att han varit här!

I går tänkte jag mycket på den här cirkusen medan jag klippte gräsmattan och försökte spara

livet på ett myller av små, små grodor som hoppade för livet framför och runt gräsklipparen.

Särskilt mycket funderade jag över det yttrande som åklagaren som lade ner åtalet gällande Johan Asplund skrev och på Johans mamma som trots upprepade böner aldrig fick träffa den man som förde hennes sons talan .. Christer van der Kvast. Det måste ha känts oerhört kränkande och förminskande när den som var tillsatt för att skapa klarhet och rättvisa inte ens ville träffa offrets närmaste anhöriga och höra vad de hade att säga.

Tänk om det är vanligt förekommande med den här typen av utredningar där förundersökningen anpassas till en förutbestämd mall som mer är anpassad efter karriärdrömmarna hos dem som utför dem än för att garantera rättssäkerheter hos landets medborgare?

Bara misstanken gör att jag inte vill ha en politisk utredning. Jag litar precis lika lite på våra politiker som på gänget runt Sture Bergwall/Thomas Quick. Politiker anpassar alltid sanningen efter sina egna syften och här handlar det om att förhindra att rättsväsendet smittas av det förhållningssättet.

Ska det utredas så ska det ske fristående från politiken och inom ramarna för de rättsstatliga principerna annars är det lika meningslöst som alla de små grodornas hoppande i vår gräsmatta när jag kommer ångande med gräsklipparen.

Jag stannar och tar mig tid att rädda dem en och en trots att det tar dubbelt så lång tid att klippa gräsmattan, men hade jag tillsatt en politisk utredning så hade de varit överkörda och döda allihop och resultatet hade därmed varit ointressant.

Politiker utreder för utredandes skull, för att bevisa sin egen förträfflighet och för att skapa en illusion av att ha gjort något ungefär enligt samma system som i Livet.se anges vara ett projekts alla faser:

1. Entusiasm

2. Besvikelse

3. Panik

4. Efterforskning av de skyldiga

5. Bestraffning av de oskyldiga

6. Belöningar och hedersbetygelser till de helt ovidkommande.

Rättvisan förväntas däremot ha som mål att skydda och värna dem som hotas eller drabbas av någon form av lagbrott.

Det borde vara skillnad.

Det måste vara skillnad!

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., AB, AB, AB, AB, AB,

Vill vi ha ett angiverisamhälle ..

.. som i kommunistiska diktaturer som DDR, Cuba och Sovjetunionen?? Ett samhälle där den som känner sig bitter, makthungrig eller förfördelad av någon anledning kan traska iväg med obestyrkta anklagelser till närmaste lokaltidning och få dem publicerade .. om de tjänar tidningens syften och säljer tillräckligt med lösnummer??

Ett samhälle där pressen/media agerar åklagare och folket dömer .. och offret måste tvingas bevisa sin oskuld?

Nej, naturligtvis inte!

Och det är väl det som polis- och JK-anmälningarna mot Aftonbladets agerande i "Littorin-affären" ytterst handlar om.

"Vi har inte fått alla svar" .. är rubriken på Aftonbladet ledarsida i dag och där jämförs rapporteringen om Sanna Kallurs avhopp från Europamästerskapet med "rapporteringen" om Littorins "påstådda brott"?????

Det är ju patetiskt!!

Det handlar inte om Littorin, vad han har gjort eller inte gjort eller om en idrottsstjärnas infektioner och svårläkta skador .. utan om rättssäkerhet och demokrati.

Det förstår inte Aftonbladet .. och på ledarsidan skriver Ingvar Persson att han anser att det är av stor politisk betydelse och viktig journalistik att få svar på vad som hände "under de nattliga möten som föregick Littorins presskonferens. Hur mycket ville statsministern och hans partisekreterare försvara sin energiska och levnadsglada arbetsminister?"

Det finns några andra viktiga frågor som också är av stor betydelse .. men dem tar inte Ingvar Persson upp. Kanske har han inte ens tänkt på dem??

Vad hände under de möten på Aftonbladet som föregick publiceringen av anklagelserna mot arbetsmarknadsministern?

Vilka deltog, vem sa vad och hur gärna ville Aftonbladet samla politiska poäng åt en alltmer ifrågasatt politisk samarbetspartner?

Varför publicerade Aftonbladet så illa underbyggda anklagelser om påstådda brott och piskade upp en ryktesspridning som vi sällan sett maken till i sådana här sammanhang?

Och hur ställer sig Aftonbladet till de alltmer uttalade misstankarna att de agerat på uppdrag av Socialdemokraterna och LO??

Svaret på den sista frågan skulle inte bara vara viktig journalistik. Det har dessutom stor politisk betydelse.

Att bevisa sin oskuld vid en anonym anklagelse ..

.. är det överhuvudtaget möjligt?

Peter Wolodarski skriver en balanserad ledarartikel i DN i dag .. en sån som borde ha skrivits redan första dagen när Aftonbladet började antyda att Littorin var inblandad i kriminell verksamhet.

Men avslutningsvis kommer han med tre frågor som jag inte riktigt förstår behovet av.

Låg det något i AB:s anklagelser? Var inte det vad AFTONBLADET skulle ha upplyst oss om redan från början? Det var väl knappast någon annans ansvar?

Varför vilseledde arbetsmarknadsminister svenska folket om det verkliga avgångsskälet? Det VERKLIGA avgångsskälet?? Hur VET vi att Littorin inte angav det verkliga skälet och att AB:s påhopp bara var det som slutligen fick honom att ge upp?

Och hur kom det sig att Reinfeldt bekräftade Littorins felaktiga version? FELAKTIGA version? Den frågan förutsätter att Reinfeldt tror att Littorin ljuger? Gör han det .. VET vi det .. måste vi anta det bara för att AFTONBLADET säger det??

Jag vet inte vad som är sant eller falskt i den här historien. Jag bryr mig ärligt talat inte längre om vilket ..

.. men om vem som helst kan komma med en anonym anklagelse och om en svensk tidning utan bevisning eller påföljd kan föra den vidare som en sanning .. är det då den anklagade som måste bevisa sin oskuld??

Det är i så fall ett steg i den riktning som skapar ett angiverisamhälle. Där en granne, ovän eller arbetskamrat kan anklaga dig offentligt och det är din sak att bevisa att du är oskyldig.

Det finns länder där det här har satts i system .. men aldrig, aldrig att jag trodde att vi skulle komma ens i närheten av det här i Sverige.

Det är egentligen rätt hemskt ..

.. och alldeles fel, men om jag var Sven Otto Littorin skulle jag aldrig i livet starta ett tryckfrihetsmål mot Aftonbladet.

"Aftonbladet har satt rättssäkerheten ur spel" .. skriver juridikdocenten Mårten Schultz på Newsmill. Och visst har han rätt .. vad kan Littorin vinna på att ge Aftonbladet en möjlighet att köra hela historien på sina förstasidor .. IGEN!!

Bara tanken på att utsätta familjen .. barnen .. släkt och vänner för den upplevelsen skulle väl få den mest balanserade och starka människa att tveka. Sven Otto Littorin har redan berättat för oss att han inte längre orkar betala offentlighetens ohyggliga pris.

Även om Aftonbladet skulle fällas i en rättgång .. även om det skulle anses att "Aftonbladet har utsatt Sven Otto Littorin för andras missaktning utan att ha skälig grund för det" .. vad blir resultatet.

Många och långa sensationssökande artiklar av Lena Mellin .. med anklagelser och påståenden. Många och långa självrättfärdigande blogginlägg från Jan Hellin om trovärdigheten hos den källa som Aftonbladet påstår sig ha .. braskande löpsedlar och förstasidor ..

.. och så en liten, liten notis på undanskymd plats där man publicerar en eventuell fällning.

Skadestånd?? Ja .. och advokatkostnader, det går väl jämt ut kan jag tro?

Jag visste inte att vi var så skyddslösa gentemot pressen? Det finns faktiskt INGEN instans som klart och tydligt kan bedöma och kritisera brister i journalisternas yrkesetik?? Allmänhetens Pressombudsman, PO, får inte göra det? Detta är en svår brist, skriver förre pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius i DN i dag.

Det räcker inte att vi säger nej i en krissituation .. vi måste samla ihop oss och göra det skriftligen .. fullständigt oklanderligt .. och lämna in det PERSONLIGEN och förmodligen bevittnad också, så KANSKE vår dementi blir tagen på allvar??

Det betyder att var och en av oss kan bli uthängd i media utan skälig grund .. om det bara finns tillräckligt med allmänintresse för att köpa lösnummer av tidningen.

Sedan står vi där .. med en skuld som tas för given, ett krossat privatliv och misstankar som kommer att följa oss livet ut och tidningen skrattar hela vägen till banken.

Rättssäkerhet ... pfft .. angripna av mediadrakar blir vi alla offer!

Aftonbladet har inte på något sätt bevisat att det finns minsta sanning i Littorin-historien .. inte ens att uppgiftslämnaren finns som fysisk person .. men de har med kraft bevisat att lagen inte på något sätt kan rädda en människa när en tidning lystet tar heder och ära av en honom enbart av politiska och/eller ekonomiska motiv.

Jag har slutat köpa Aftonbladet. För gott .. aldrig mer kommer jag att förnedra mig till att betala för nyheter som kanske inte ens är sanna. Frågan är nu om jag ska göra detsamma med Expressen .. för det är väl ingen större skillnad?

Det är väl det enda som känns för en kvällstidning .. att ingen betalar för eller vill ha sensationsjournalistiken!