.. som i kommunistiska diktaturer som DDR, Cuba och Sovjetunionen?? Ett samhälle där den som känner sig bitter, makthungrig eller förfördelad av någon anledning kan traska iväg med obestyrkta anklagelser till närmaste lokaltidning och få dem publicerade .. om de tjänar tidningens syften och säljer tillräckligt med lösnummer??
Ett samhälle där pressen/media agerar åklagare och folket dömer .. och offret måste tvingas bevisa sin oskuld?
Nej, naturligtvis inte!
Och det är väl det som polis- och JK-anmälningarna mot Aftonbladets agerande i "Littorin-affären" ytterst handlar om.
"Vi har inte fått alla svar" .. är rubriken på Aftonbladet ledarsida i dag och där jämförs rapporteringen om Sanna Kallurs avhopp från Europamästerskapet med "rapporteringen" om Littorins "påstådda brott"?????
Det är ju patetiskt!!
Det handlar inte om Littorin, vad han har gjort eller inte gjort eller om en idrottsstjärnas infektioner och svårläkta skador .. utan om rättssäkerhet och demokrati.
Det förstår inte Aftonbladet .. och på ledarsidan skriver Ingvar Persson att han anser att det är av stor politisk betydelse och viktig journalistik att få svar på vad som hände "under de nattliga möten som föregick Littorins presskonferens. Hur mycket ville statsministern och hans partisekreterare försvara sin energiska och levnadsglada arbetsminister?"
Det finns några andra viktiga frågor som också är av stor betydelse .. men dem tar inte Ingvar Persson upp. Kanske har han inte ens tänkt på dem??
Vad hände under de möten på Aftonbladet som föregick publiceringen av anklagelserna mot arbetsmarknadsministern?
Vilka deltog, vem sa vad och hur gärna ville Aftonbladet samla politiska poäng åt en alltmer ifrågasatt politisk samarbetspartner?
Varför publicerade Aftonbladet så illa underbyggda anklagelser om påstådda brott och piskade upp en ryktesspridning som vi sällan sett maken till i sådana här sammanhang?
Och hur ställer sig Aftonbladet till de alltmer uttalade misstankarna att de agerat på uppdrag av Socialdemokraterna och LO??
Svaret på den sista frågan skulle inte bara vara viktig journalistik. Det har dessutom stor politisk betydelse.
Druvor från Toscana
3 timmar sedan
Sovjetunionens stora tidning Pravda=sanningen kunde servera sådana inlägg på den gamla goda tiden - om man inte helt och hållet förteg det. Att som Aftonbladet använda insinuanta ord som kantolkas som fan läser Bibeln har jag förstått är helt in legio. Se på ordet levnadsgladd t ex det kan tolkas nästan hur som helst. Nu mer kan det nog bytas ut mot levnadstrött när man ser på kampanjen mot Littorin. Det spelar ingen roll vem det är men en sådan fruktansvärd häxjakt som Aftonbladet har drivit saknar helt ord. Så länge som inte Lena Mellin går ut och dementerar det personligen(till mig och på ett sätt som jag finner korrekt)så anser jag att det beviserligen rör sig om en politisk komplott där LO och S är involverad.
SvaraRaderaJag har helt slutat att gå in på nätaftonbladet och läsa - kan jag genom det undandra ett enda öre i reklamintäkter från tidningen så gör jag det och med glädje.
Varför skall Aftonbladet dementera och vad skall de i så fall dementera? De kan ju inte gärna dementera Littorins påstådda sexköp - det måste ju Littorin göra själv.
SvaraRaderaDe behöver inte ens be om ursäkt. Men det är självklart en tunn historia ur ett källkritiskt perspektiv. Detta kan Aftonbladet lastas för.
Men Littorin valde att inte svara på Aftonbladets frågor - en dödssynd för politiker som vill ha en fungerande relation med media. Istället väljer han att avgå med hänvisning till familjen och vårdnadstvisten.
Aftonbladet publicerade historien ändå, kanske med hopp om att flera källor skulle träda fram och verifiera deras påstående.
(m) klantade till det med Littorin. För ett decennium sedan klantade Sahlin också till det med sin Toblerone (hon hade ju faktiskt inte fuskat, men hon hade inte backning av gubbarna i partiapparaten). För media inklusive Aftonbladet gäller en gyllene publiceringsregel: "Damned if you do, damned if you don´t".
Man kan tycka vad man vill om den, men den finns där. Är man topp-politiker måste man helt enkelt ha koll på medias sätt att fungera.
Mediaanalytiker, driver du med oss andra, Mona gjorde inget fel..... Alla andra i Sverige som hade gjort något liknande hade fått sparken direkt men hon fick en time out med livvakter på en lyxö.
SvaraRaderaSjälvklart så har AB gjort fel och media ska granska makten inte driva egna frågor som de gör nu med AB's feministiska hållning i alla frågor.
@ Mediaanalytiker: Littorin har ju dementerat, och han har svarat på ABs frågor....Det är ju det som är problemet: Han har gjort det som AB krävde för att inte publicera, men i efterhand när AB förstått sin blunder börjar de ändra sina krav och säga att de ville att han skulle svara på ett speciellt sätt (som tydligen bara de visste) för att det skulle gillas.
SvaraRaderaAB ljuger ju oavbrutet för att klara sig ur knipan, ist f att be om förlåtelse (inte ursäkt - utan förlåtelse) vilket de givetvis skulle vinna på. Jag hoppas tryckfriheten ändras efter detta så att AB och Expressen går under, Vi får jklara oss med en beskuren TFY till vi visar oss mogna och vuxna att leva efter den.
@Anonym
SvaraRaderaMen ta och tänk efter, skulle AB be om ursäkt för att Littorin ljuger ihop en historia om media skulle jaga hans barn, istället för att uppträda som en man, så springer han och gömmer i rädsla att man kommit på sexköp han gjort.
Den fegisisen har ju för vana att fara med osanning, och skulle därför be om ursäkt för att ha ljugit om att pressen skulle bevakat och antastat hans barn, och att de skulle vara anledng till den plötslig avgången samt även lögnerna om sina studier och köpta betyg.
Om han skulle var helt oskyldig skulle en så snabb radering knappast varit aktuell, från allt inom partiet, ingen rök utan eld. Reinfeldt vet säkert mer än han vill berätta. .
Är man minister får räkna med att bli granskad av media på alla sätt och vis, och då måste stå för sina handlingar, även om ett val förestår.
Det är bra att AB vågar gräva i dyngan, medan andra fegt duckar undan för att inte stöta sig med den politiska majoriteten i Alliansen och ägarna, dessutom kanske äventyra ett omval.
Med sådana vänner behöver Reinfeldt inga ovänner