"Om du anser dig ha rätten att anmärka på alla fel jag har och gör, så har har du också tagit på dig skyldigheten att uppmärksamma allt som är bra och positivt också!!
"Och hittar du inget bra så lägger vi av .. det finns väl ingen mening med att leva med en totalt misslyckad människa??"
Det är svårare än man tror!!
Försök själva ska ni se .. kritik och skitord kommer lätt som vatten över läpparna men beröm och vanlig tacksamhet sitter långt inne och måste draaas ut.
I vårt förhållande har vi talat mycket om det .. om hur lätt det är att snäsa av, reta upp sig och se kritiskt på varandra och hur in i baljan svårt det kan vara att i ord uttrycka tacksamhet eller erkänsla.
Hur ofta säger man .. "åhh .. vad FINT eller BRA det blev .. vad duktig du har varit .. tack!!" .. när den andre diskat, städat, tvättat bilen, handlat, sysselsatt barnen eller klippt gräsmattan ..
.. i förhållande till hur ofta man faktiskt säger .. "det ser för jävligt ut här hemma .. varför har du inte .. DU gör aldrig och varför ska alltid JAG!!" .. osv osv ????
Vi är inte bättre på det än någon annan. Fortfarande .. efter ett ofattbart långt liv tillsammans, så ger vi varandra mer kritik än beröm, det är egentligen rätt märkligt?
Det har skrivits om vänlighet, hyfs och artighet i våra morgontidningar den sista tiden och det verkar som om vi rent allmänt har samma problem med att erkänna andra människors goda egenskaper men snabbt retar upp oss på de mindre bra.
Jag undrar varför just det är så svårt .. när vi så oändligt gärna vill ha ett uppskattande ord själva?
Jag är bra på att ge beröm. Men sorgligt dålig på att ta emot det själv. Jag blir bara generad och viftar bort det. Får skärpa mig lite där.
SvaraRaderaHar inte bloggat på ett tag. Men nu är det full fart på mig igen. Hoppas att du har en skön sommar och att allt är bra med dig min vän.
Kram =)