.. kvinnor.
Den första gruppen är den minoritet som lyckats med ALLT. De har en bra utbildning, ett rejält driv och meningsfulla, välavlönade jobb och dessutom lyckas de av någon outgrundlig anledning med konststycket att alltid se välvårdade, vältränade och välorganiserade ut.
Förmodligen avspeglar sig deras effektivitet i hemmet också? Rena ytor, välartade barn och en man som deltar engagerat i alla aktiviteter i det välorganiserade sällskapslivet??
Jag känner inga sådana kvinnor .. men har en enda gång kommit i kontakt med en av dem genom Dotterns skolkamrat och min känsla av underlägsenhet och tillkortakommande var ENORM. Bara naglarna .. jag kan fortfarande se mina avbrutna, inte alltför rena i jämförelse med hennes välmanikurerade underverk vid kaffestunden i ett glänsande, superdesignat kök .. där JAG var det enda ostädade, ohygieniska inslaget .. suck!!
Av någon anledning är det ett STORT och SAMHÄLLSVIKTIGT problem att dessa KVINNOR inte tillräckligt ofta kvoteras in i STYRELSER???
De andra kvinnorna .. majoriteten av alla kvinnor i Sverige räknas liksom inte??
Det är inget stort problem att de flesta av dem som arbetar med samhällsbärande och ansvarsfulla uppgifter inom vård och omsorg belönas med de lägsta lönerna i landet?
Det är ingen som på fullt allvar engagerar sig i kvinnor som har få .. eller inga .. möjligheter att få egentid, förverkliga sig själva eller påverka sin egen situation medan de spinner runt i ett aldrig stannande ekorrhjul av plikter och krav. Ett liv som inte alltför sällan avslutas med en söndervärkt kropp och en urusel pension.
Vården och omsorgen ger bara goda löner och pensioner till dem som INTE är aktivt engagerade i själva förutsättningen för en god vård .. och den uppretade debatten om privatisering och valfrihet glömmer en sak .. det handlar inte bara om rätten att få stå i samma vårdkö för svenska folket, utan också om möjligheten att välja arbetsgivare för tusentals kvinnor som i dag inte har något val alls.
Jag har svårt att se att Landstinget skulle vara effektivare, tryggare och mer jämställt än en privat aktör. Och det är väl inte möjligt att en privat vårdgivare skulle överadministrera sin verksamhet så till den milda grad som Landstinget gör .. på vårdtagarnas och personalens bekostnad??
Det är kvinnor som vaknar med kraven inför barnens vardag, fortsätter med att försöka uppfylla kraven från vård- och omsorgstagare och deras familjer, får ta emot den vanmakt och kritik som inte når längre men är avsedd för någon annan, avslutar dagen med att uppfylla kraven från hemmet och familjen och tvingas vara familjens arbetsledare och vårdare .. innan de utmattade och frustrerade somnar in och drömmer om att bli sedda, älskade och få en framtid.
Det är inte konstigt att det är kvinnorna som är överrepresenterade inom förtidspensioneringar eller långtidssjukskrivningar .. vart ska de annas ta vägen när de behöver andas?
Kvinnors drömmar handlar INTE om en styrelseplats och mer ansvar. De flesta kvinnor drömmer små drömmar om små stunder för sig själva, ett EGET RUM och EGEN TID som kan tillbringas där .. och en ekonomi som tillåter en aning av guldkant på tillvaron.
Det finns FEMINISTER, JÄMLIKHETSIVRARE och KVINNOR .. och en och annan man .. som forskar om genustänk, klyftor mellan könen, kvotering och mer makt för de KVINNOR som redan lyckats klättra upp till det så kallade "glastaket" ..
.. medan de flesta kvinnor önskar sig ett EGET LIV ... åtminstone några timmar per dygn!
Plughorse – Läxhjälp med AI – WILD1000 och personlig kod!
2 timmar sedan
En liten personlig reflexion angående de KVINNOR du beskriver... Varför är jag så avundsjuk på dem, fastän jag - faktiskt - inte har någon önskan att vara sådan? Kan det vara deras utstrålning av självsäkerhet jag i sjäva verket avundas dem?
SvaraRaderaKusinen från landet
Problemet med de feminister som hörs och syns nu är de som har nått så långt det går inom politik och offentlig förvaltning. Det område de nu siktar in sig på är toppen på de privata företagen.
SvaraRaderaAtt ta sig in där kräver hårt arbete något som dessa kvinnor inte längre är vana vid. De är vana att bli curlade in varför de nu vill ha kvotering för att kunna få det lättare.
Det är i alla fall min blid av många av de tongivande feministerna idag.
Sen skall det sägas att det finns kvinnor som gör det hårda jobbet som krävs och de kommer faktiskt in i styrelserna utan att bli kvoterade.
Kusinen .. jag tror att det är de rena glänsande ytorna som bränner värst i själen!! Det andra klarar jag mig utan .. men .. suck .. ett välorganiserat, RENT och putsat hem .. det är och förblir en dröm.
SvaraRaderaHåkan .. det märkliga med feminismen och jämställdhetsdebatten är att den bara handlar om ett fåtal. De vanliga kvinnorna som är anställda av den offentliga sektorn är HELT ointressanta ur jämställdhetssynpunkt om de inte till äventyrs vill ha en styrelseplats eller en vd-post???
Så är det... Dessutom så här i semestertider, jobbar de som nu har fått en 67,67543 procentig tjänst i vården, extra mycket för att få en rimlig inkomst för en gångs skull.Glöm 5 veckors semester.
SvaraRaderaVarför företagsstyrelser? Kan tänka på två saker, ett: för att det är enkelt att genomföra och syns. två: de som diskutterar sådant är de som tror sig kunna ha en chans att få en av kvotplatserna.
SvaraRaderaAtt 80% av styrelseledamöterna i privata företag är män kanske inte är så konstigt med tanke på att 70% av de anställda är män och att väldigt många av de med rätt utbildning(ingenjörer, ekonomer och beteendevetare) och tillräckligt lång erfarenhet är män, eftersom åtminstone nyexaminerade ingenjör (gäller fortfarande tyvärr) och ekonomer uteslutade var män för 30 år sen. De flesta styrelseledamöter är äldre, sedan kan man ifrågasätta om det är rätt för företaget men det är ändå upp till årstämman att besluta eller möjligtvis organistationsforskare inte Sveriges riksdag eller genusforskare.
Att en industriarbetare och en sjuksköterska tjänar lika mycket är inte lika tacksamt att ta itur med eftersom det skulle innebär bråk med LO (något som inte ens de gamla högerpartiet vågar sig på längre) och/eller ökade kommunala utgifter (med skattehöjningar eller sämre service som följd).
Ett annat alternativ som på sikt skulle kunna lösa löneskillnaderna mellan "manliga" och "kvinnliga" yrken är att verka för att folk satsar på en karriär de själva vill och inte en karriär som förväntas av dem. För vad är det som är så manligt med IT och så kvinnligt med sjukvård, egentligen. Brandman och flygvärdinna kan jag förstå men så är jag ju uppväxt i Sverige.
Löneskillnaden uppgår till bara 1 till 2 %. Problemet är att kvinnor arbeterar halvtid i stor utsträckning. Släpp till vården av barnet till fadern och satsa det som krävs för ett toppjobb. Att gnälla om att bli inkvoterad till en styrelseplats är löjeväckande,
SvaraRaderaVarför hör man så ofta att "vanliga" Kvinnor är landstingsanställda? Är inte det lite förlegat och helt enkelt en gammal politisk propaganda, för att tycka synd om kvinnor. Likaså för att få dem att tro, att där hör de "vanliga" kvinnorna hemma? Det finns en mängd andra yrken, som även kvinnor utför utanför landsting och kommun. Det finns även andra yrken än inom vård för kvinnor. Och vill en kvinna fortsätta inom vården, finns även bättre betalda privata alternativ. Det bör finnas val för alla inom vårdsektorn.
SvaraRaderaOch för att spräcka det så kallade ”glastaket” tror jag inte heller en kvinna med högre utbildning alltid har det lättare. Jag tror att det som bör byggas upp är nätverk mellan kvinnor och ett bättre samarbete mellan kvinnor inom den privata sektorn. I exakt samma anda, som män inom den privata sektorn nyttjar. Det finns ju redan idag. Skillnaden är att kvinnors nätverkande inte pågått lika många år som mäns.
Kvotering är bara en cementering av att en kvinna skulle vara mindre intelligent än en man. Min uppfattning är att de kvinnor som verkar inom den privata sektorn aldrig skulle vilja bli kvoterade.
De skulle vara som att bli invald sist i laget på skolgymnastiken i lågstadiet. Och då mer av regel än av nytta.
Men kan du sluta sätta såna förföriskt beroendeframkallande rubriker? Jag har fan annat att göra än att läsa din blogg, men så får jag se en rubrik till och kan inte låta bli att läsa det inlägget också. Och till råga på eländet så skriver du ibland mycket intressant under tämligen beskedliga rubriker också :(
SvaraRadera