.. bekräfta mig, se mig för den jag är .. var mig nära och ge mig av din kropp! Hör mig, lyssna på mig .. fyll tomrummen i mitt liv! Skratta och gråt med mig .. hjälp mig att nå mina mål när jag inte orkar. Ställ upp, stöd mig .. håll om mig och gör mig lycklig!!
Det är vad vi alla längtar efter ..
... och då är det ju märkligt att vi blir så överraskade och besvikna när den människa vi trodde skulle GE oss allt vi längtade efter ..
.. också VILLE HA precis samma sak?
Och så blir vi ensamma, sorgsna och sökande igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läser din blogg, och... tycker mycket om! För en som nyss startat och fortfarande söker sitt språk är den som en skål med sylt och alldeles nygräddade pannkakor!
SvaraRaderaÅh .. tack, jag tycker väldigt mycket om att bli sedd som en skål med sylt och nygräddade pannkakor .. mmmmmmmm! :-D
SvaraRaderaOch du är alldeles i början på något fantastiskt roligt .. det tar ett tag att våga skriva utan att tänka så mycket, det gjorde det i alla fall för mig. Jag var livrädd att trampa någon på tårna eller reta upp nån .. nu vet jag att det ska mycket till för att bli uppmärksammad .. vare sig positivt eller negativt ..
Men du lyckades i alla fall få mig att längta efter en hatt .. och Humphrey Bogart?
mm, Bogart kan ju helt klart också bära upp en hatt! Och sen funderade jag på om man snarare inte borde låta som Richard Burton än James Mason. Fast jag tror att det där är identifikation, jag ÄR mer en Stewart-Mason än Bogart-Burton. Mer lite intellektuellt snälldum än macho lattjo.
SvaraRaderaOch joooo, jag fastnade faktiskt helt i det du skriver. Den första blogg jag HAR fastnat i. Du skriver som jag, fast modigare. Och tycker rätt lika, fast jag är lååångt mer där till vänster i politiken.
Men kanske du har rätt, kanske det bara är en fråga om tid... Jag känner mig bara så schizofren. Jag VILL skriva seriösa tankar, för det är viktigt. Men ibland vill jag verkligen bara skriva trams och flams och fullständigt ordbajs eftersom det då är tramset som ÄR det viktiga. Och jag har inte sett nån blogg än som verkligen vågar hoppa och studsa mellan de där - förrän jag läste din!
Så... Om jag får så vill jag jättegärna följa den...? Om det är okej..?
Om det är okej att du följer min blogg?? Det är ju själva grädden på sylten på pannkakorna när någon faktiskt LÄSER och tar sig tid att KOMMENTERA det jag skriver. Jag blir lika förvånad och glad varje gång!! ;-)
SvaraRaderaOch vad man skriver .. jag bloggade i 2 år på AB som är ett väldigt slutet system och det var väl den tid det tog att hitta fram till känslan av frihet från rädslan för kritik .. låter det obegripligt??
Livet och politiken inbjuder ju också till trams och flams, eller hur? Om vi ställer oss vid sidan och bara IAKTTAR och sedan föreställer oss en högre makt .. så måste det absolut vara hur roligt som helst att vara Gud!! Jag tror jag ser fram emot livet efter detta ..:-D
.. och nu är jag plötsligt väldigt sugen på att se en gammal goding med James Stewart och Kathrine Hepburn????
Inte ett dugg obegriplig! Hoppas att jag törs släppa spärrarna snabbare, bara! :P
SvaraRaderaFast det BORDE gå, för egentligen har jag inga spärrar. Det är mer att längtan efter frihet krockar med lusten att verka smart. Mina båda hjärnhalvor befinner sig i öppet krig!!!
Fast det borde absolut gå lättare nu än för 20 år sen! När man var runt 25 så var det ju hur viktigt som helst att vara seriös! Då var det franska cigg, rött vin och Kafka på bordet som gällde! Nu är det helt skitsamma, nu är det lakritsgodis, kall oboy och palla äpplen i trädgårn. Sen får folk tycka vad dom vill!
Fönstret mot gården, annars..? Eller nån annan Hitchcock? Hans bästa är ju iofs I sista minuten. Det är ju inte Stewart, men jäklar vilket minne från när man var liten! När dom klättrar på Mount Rushmore.
Men har du nåt annat tips så säg till! Jag är så sjukt trött på dokusåpor och deckarrepriser!
(Sen undrar jag varför det helt plötsligt inte gick att skriva kommentarer med min länk.... Skomt....)
Jag förstår inte riktigt vad du menar med ditt inlägg... Skulle alltså de som blivit ensamma har varit egoistiska människor som bara ville få utan att någonsin ge tillbaka?
SvaraRadera