Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

måndag 26 juli 2010

Saknad och tomhet ..

Det här är Molly .. hon finns inte mer och jag saknar henne så det värker inom mig.

Visst var jag beredd .. trodde jag, det tror jag alltid .. hon var ju ändå 15 och ett halvt år. Men i dag var hon sitt eget glada positiva jag när hon glatt haltade ut i trädgården på viktiga uppdrag. Klockan kvart i tolv stannade hon plötsligt upp .. darrade till och lade sig ner och vägrade resa sig mer.


I dag är jag oerhört tacksam över att jag bor på landet och kan få hembesök av distriktsveterinären. Det är så otroligt priviligierat att få ta farväl av sin vän hemma i den kända, trygga miljön och slippa gråta och falla samman offentligt inför väntande medlidsamma människor i ett fullsatt väntrum.

Molly var en förskräcklig valp. Sylvassa tänder som perforerade ALLT ... inklusive oss. Rund som ett bowlingklot rymde hon hemifrån med bestämda steg när hon .. för första gången i sitt liv .. blev åthutad, efter att ha finfördelat en hushållsrulle i hela hemmet .. och vi fick springa efter och be om ursäkt.

Tålig, snäll och HUNGRIG!! Ingen kunde äta som hon .. hon inhalerade maten, brukade Maken säga imponerat.

Hennes största och mest minnesvärda bravad var när vi kom hem från affären och upptäckte att hon delvis förvandlats till en formklippt vit pudel medan vi hade varit borta??

Förklaringen visade sig vara innehållet i den stora kudde som låg som ett tomt fodral på golvet i sovrummet. Innehållet .. små, små skumgummibitar, var spridda över hela hemmet, högt som lågt och som alla vet så har skumgummi den överraskande effekten att det blir "elektriskt" och fastnar på allt!

Det gick inte att använda dammsugaren, det var alldeles för mycket och så fastnade bitarna mer OVANPÅ maskinen än inuti. Vi var tvungna att försöka plocka upp det i påsar, vilket var lättare sagt än gjort. Ett fång skumgummi är nästan omöjligt att befria sig från .. när vi plockade bort det från hunden så fastnade det på oss i stället .. det fanns i håret .. på kläderna .. möblerna .. väggarna .. ja, kort sagt ÖVERALLT!!

Utom i de papperskassar som vi hade tagit fram för ändamålet!

Händerna som vi samlat fulla med kuddfyllning kom upp ur kassarna precis lika fulla och vi blev hysteriska och fick nästan panik!

Till slut kom vi på att vi kunde lägga tidningssidor över bitarna, samla ihop, vika och slänga .. ända tills det hela var så greppbart att vi kunde avsluta med dammsugaren. Men det dök upp överraskande rester från kuddorgien i flera månader efter den händelsen .. både på oss och i hemmet.

Molly tyckte att vi hade JÄTTEKUL!! Vi lekte med henne en hel eftermiddag!

Hon var en egentligen en vandrande katastof .. omöjlig att dressera och få tyst på och det var hon som fick sys och lagas, det var hon som blev sjukast efter fästingbett och det var alltid hon som utforskade det som vilken annan hund som helst hade låtit bli att utforska.

Vi var egentligen rätt lika .. inser jag nu när jag sitter här och skriver??

Nu känner vi oss ensamma, jag och Border Collien .. hon ser ut att tycka att det börjar bli ganska ödsligt här nu när både Makens Schäfer och Molly lämnat oss i sticket. Det har egentligen varit en hemsk sommar .. för jag förlorade också kampen för Siamesen, som nu får reta andra katter på en annan plats .. särskilt avsedd för Siameser.

Det känns ensamt, tomt .. och det som jag tror är själen känns som ett stort blåmärke .. ömt och värkande ..

.. jag har nog aldrig gråtit så mycket någon annan sommar.

9 kommentarer:

  1. En sådan underbar och egensinnig Molly du fick dela tiden med i drygt femton år. Jag är säker på att i Mollyhimlen finns hur mycket spännande uppdrag för henne som helst, så att hennes kalender redan är fulltecknad. Det finns massor med diken med äckliga saker och ett hav med kuddar att mörda. Sköt om dig och ring om du vill annars ringer jag i morgon.

    SvaraRadera
  2. Jag är så ledsen för din skull!
    Vi trodde det var dags för oss också häromdagen, men vi fick ännu en tids respit.

    Kusinen från landet

    SvaraRadera
  3. Åååh, Any! Min vän, jag är så ledsen för din skull! Jag vet vad svårt det är att förlora en älskad medlem av familjen. Och du har verkligen haft förluster att kämpa med nu i sommar.
    Inga ord räcker för att trösta nu. Men kanske det kan lindra lite att få låna min axel att gråta mot. Sätter mig ner brevid dig min vän och låter tystnaden tala.
    Kramar till dig min vän!

    SvaraRadera
  4. Finns egentligen inget vettigt att säga i lägen som detta. Jag vet precis vad du går igenom just nu och,,nej, man är aldrig beredd.
    Jag tror precis som Granntanten att Molly har det kanonbra där hon är nu och en dag med lagom ulliga moln på himlen, kommer du att kunna se henne löpa som en tok med en kudde eller något annat skoj, i munnen.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag gråter med dig.....

    SvaraRadera
  6. Hur orkar man förlora två hundar på ett par månader?? Jag vet inte om jag klarat det. Grät när jag läste. Vet inte vad jag ska säga mer...

    SvaraRadera
  7. Tack snälla .. aldrig behöver man ett igenkännande ord mer än då man är ledsen och nere för räkning.

    SvaraRadera
  8. Tina Häll28/7/10 15:09

    Vilken underbar beskrivning av en härlig hund!
    Jag är 60 snart, har haft både hundar, katter, kaniner, marsvin, fåglar. Alltid lika ledsamt när de går före. Men hundar står ju närmast, de blir så otroligt tillgivna, minns vår collie när sonen och jag kom hem från London efter 5 dar, hon ylade av fröjd en lång stund. Så jag känner med dej, hoppas du kan få glädje av den hund du har kvar...tårarna trillar även här. Kram från
    Tina som följt dej i några månader med stor behållning!

    SvaraRadera
  9. Usch, vad jobbigt för dig, stackars dig. Beklagar sorgen. Hade inte sett det här inlägget.

    Vet hur det känns. Jag förlorade ju min fyrbenta trogna hundvän, redan strax före han var fem år. Han fick oväntade tumörer, för 8 månader sedan. Trodde det ju var självklart, att han åtminstone skulle få 10 år mer.
    Tomt blir det efter familjeänglarna, som ger både energi och kärlek.
    Det lättar ju med tiden, trots att de aldrig glöms bort.
    Tröstkram från grannen..

    SvaraRadera