Jag vet inte hur jag tycker, men ..

.. på något sätt så undrar jag om man inte angriper problemet med kvinnors svårigheter att uppnå toppositioner från fel håll??

Handlar det om att det är för få kunniga kvinnor i toppen eller om att det är för många okunniga män?

Det är ju faktiskt synligt för alla och envar att det är lättare för en man, med rätt sociala kontakter, att klättra i karriären än för en kvinna som kanske till och med har högre kompetens, bättre utbildning och bredare arbetslivserfarenhet.

Det är bara att titta sig omkring på hur det ser ut på de statliga myndigheterna. På många välavlönade stolar sitter män vars enda meriter är att de varit lojala och spelat med i spelet som fört någon annan till makten. En del skickas uppåt bara för att inte vara i vägen någon annanstans och en del spelar golf, seglar eller skjuter älg med rätt personer och kan inte förbigås av sociala skäl.

Det spelet är kvinnor dåliga på .. och har de talanger i den vägen så är det oerhört svårt att få tillträde till herrbastun eller groggverandan.

Men kvotering av kvinnor .. när problemet är att för många svaga män får förtur?? Är inte risken överhängande att det är de svaga männen som blir kvar och sänker hela bygget?

Vad är det för fel på att ställa krav på bevisbar kompetens och tillsätta tjänster på faktiska meriter? En bra början vore ju om de politiska makthavarna gick före och slutade att tillsätta högre poster som belöning för troget kappvändande, på grund av att vederbörandes föräldrar hade höga poster i Partiet i början av förra seklet eller att den utnämnde besitter kunskap om så pass pinsamma hemligheter att h*n måste göras beroende för att inte frestas att omsätta dem i pengar.

Finns det inget bra sätt att sortera bort agnarna från vetet och stänga dörren för broderskapsutnämningar? Färre nedärvda förturer, golfkompisar, seglarbröder eller sociala dörröppnare i toppen skulle förmodligen hela landet tjäna på.

Arbetsförmedlingen kan kanske ordna med privata verksamheter som kan organisera trevliga sysselsättningsgrupper där de kan skryta ihop, äta lunch, titta på filmer om golf, segling och storviltsjakt, bedöma och underteckna redogörelser för varandras prestationer samt sortera gem vid blanka skrivbord om dagarna? Ett sk FAS de Luxe för arbetshandikappade i samhällets toppskikt?

Tänk bara vad trevligt det vore om beslutsfattarna högst upp inom samhällsfunktioner som t.ex vård, skola och omsorg hade faktisk kunskap och erfarenhet av hur verkligheten ser ut inom sitt eget verksamhetsområde?

DN, AB, AB, SvD, SVT,

Det finns KVINNOR .. och så finns det ..

.. kvinnor.

Den första gruppen är den minoritet som lyckats med ALLT. De har en bra utbildning, ett rejält driv och meningsfulla, välavlönade jobb och dessutom lyckas de av någon outgrundlig anledning med konststycket att alltid se välvårdade, vältränade och välorganiserade ut.

Förmodligen avspeglar sig deras effektivitet i hemmet också? Rena ytor, välartade barn och en man som deltar engagerat i alla aktiviteter i det välorganiserade sällskapslivet??

Jag känner inga sådana kvinnor .. men har en enda gång kommit i kontakt med en av dem genom Dotterns skolkamrat och min känsla av underlägsenhet och tillkortakommande var ENORM. Bara naglarna .. jag kan fortfarande se mina avbrutna, inte alltför rena i jämförelse med hennes välmanikurerade underverk vid kaffestunden i ett glänsande, superdesignat kök .. där JAG var det enda ostädade, ohygieniska inslaget .. suck!!

Av någon anledning är det ett STORT och SAMHÄLLSVIKTIGT problem att dessa KVINNOR inte tillräckligt ofta kvoteras in i STYRELSER???

De andra kvinnorna .. majoriteten av alla kvinnor i Sverige räknas liksom inte??

Det är inget stort problem att de flesta av dem som arbetar med samhällsbärande och ansvarsfulla uppgifter inom vård och omsorg belönas med de lägsta lönerna i landet?

Det är ingen som på fullt allvar engagerar sig i kvinnor som har få .. eller inga .. möjligheter att få egentid, förverkliga sig själva eller påverka sin egen situation medan de spinner runt i ett aldrig stannande ekorrhjul av plikter och krav. Ett liv som inte alltför sällan avslutas med en söndervärkt kropp och en urusel pension.

Vården och omsorgen ger bara goda löner och pensioner till dem som INTE är aktivt engagerade i själva förutsättningen för en god vård .. och den uppretade debatten om privatisering och valfrihet glömmer en sak .. det handlar inte bara om rätten att få stå i samma vårdkö för svenska folket, utan också om möjligheten att välja arbetsgivare för tusentals kvinnor som i dag inte har något val alls.

Jag har svårt att se att Landstinget skulle vara effektivare, tryggare och mer jämställt än en privat aktör. Och det är väl inte möjligt att en privat vårdgivare skulle överadministrera sin verksamhet så till den milda grad som Landstinget gör .. på vårdtagarnas och personalens bekostnad??

Det är kvinnor som vaknar med kraven inför barnens vardag, fortsätter med att försöka uppfylla kraven från vård- och omsorgstagare och deras familjer, får ta emot den vanmakt och kritik som inte når längre men är avsedd för någon annan, avslutar dagen med att uppfylla kraven från hemmet och familjen och tvingas vara familjens arbetsledare och vårdare .. innan de utmattade och frustrerade somnar in och drömmer om att bli sedda, älskade och få en framtid.

Det är inte konstigt att det är kvinnorna som är överrepresenterade inom förtidspensioneringar eller långtidssjukskrivningar .. vart ska de annas ta vägen när de behöver andas?

Kvinnors drömmar handlar INTE om en styrelseplats och mer ansvar. De flesta kvinnor drömmer små drömmar om små stunder för sig själva, ett EGET RUM och EGEN TID som kan tillbringas där .. och en ekonomi som tillåter en aning av guldkant på tillvaron.

Det finns FEMINISTER, JÄMLIKHETSIVRARE och KVINNOR .. och en och annan man .. som forskar om genustänk, klyftor mellan könen, kvotering och mer makt för de KVINNOR som redan lyckats klättra upp till det så kallade "glastaket" ..

.. medan de flesta kvinnor önskar sig ett EGET LIV ... åtminstone några timmar per dygn!

Högutbildade kvinnor in och lågutbildade kvinnor ut??

Det ena uttalandet efter det andra smyger sig ut från den socialdemokratiska bunkern. Nu tar Mona Sahlin bladet från munnen och ryter ifrån .. från och med 2012 vill hon ha ett beslut om könskvoteringar i bolagsstyrelser. Minst 40% av vardera könet bör vara representerade i alla styrelser och jag vill minnas att jag läste om någon som ville ha ett tredje kön?? Kan det vara dom som lägger rabarber på de återstående 20%??

Då blir det alltså så här i ett rödgrönt paradis .. högavlönade kvinnor kvoteras in i landets alla bolagsstyrelser och lågavlönade kvinnor som startat egna bolag med Rut-avdraget som grund, blir av med hela bolaget så att de rika kvinnorna i bolagsstyrelserna får betala fullt för städhjälp???

Rättvist och bra eller hur??

Dessutom så droppas en av sossarnas hjärtefrågor. Regeln om undantag i turordningsregeln i bolag med högst 10 anställda har hittills varit en nagel i ögat på både socialdemokraterna och LO som nu .. helt plötsligt .. tycker det är en liten och oviktig fråga??

Säga vad man vill om den här valrörelsen ... händelselös är den inte!!