"Förr hade vi smutsiga fötter och ..

.. rena lungor, men tack vare teknikens oerhörda framsteg är det i dag tvärtom".

FÖTTER?? Jag har faktiskt aldrig funderat så mycket på mina fötter .. de har funnits där, längst ner, som själva förutsättningen för att kunna köpa snygga skor .. mycket mer uppmärksamhet har de inte fått. Möjligen har tånaglarna fått lite extra färg på sommarhalvåret, vilket gett en rolig effekt fram till jul eftersom jag alltid glömmer att ta bort det som blir kvar.

Men samtidigt som jag upptäcker att AB har en hel avdelning för Wellness där alla tricks och knep för att bli en bättre, snyggare, smalare, vackrare, hälsosammare och därmed lyckligare(?) människa, finns redovisade .. så upptäcker jag också att fötter är inte att leka med.

Man ska så att säga inte ta dem för givna.

De kan vara störande och motbjudande för den stora allmänheten, det fick Katrin Zytomierska erfara när hon visade upp sig barfota. Kommentarsfältet fylldes genast med kommentarer om hennes "äckliga" fötter .. och genast satte både hon och sambon igång med en fotskinnsömsningskampanj i syftet att förbättra sin fotkvalitet. Jag tänker alltså INTE lägga in en bild !!!

"Våga blotta fötterna" .. står det uppfordrande på Wellness-sidan och jag som har vågat göra det helt spontant och tanklöst ett helt liv, sänker blicken och undrar hur min omgivning har stått ut. Hur har JAG har stått ut .. utan att ha haft fötterna under ständig uppsikt? Och VARFÖR har jag inte kontrollerat andras fötter?? Då hade jag ju haft lite koll på vad som är NORMALT och vad jag själv borde åtgärda.

Jag famlar i ett fotmörker. Har ingen aning om vilka PRODUKTER som är livsnödvändiga för att jag ska kunna kliva i mina sommarsandaletter med självkänslan i behåll???

Fötter .. varför räcker det inte med att bara HA dem?? Att nå ner till marken och dansa, gå, hoppa eller springa med dem, ha roliga strumpor på dem och snygga skor. Har fötterna ersatt tänderna i mänsklig förbättringsiver? Bländande VITA tänder och oanvända fötter .. och slätt, slimmat och tränat däremellan?

Nu när jag uppmärksammat problemet ser jag fötter överallt!

På något underligt sätt gör det här att mina fötter känns STÖRRE .. och mer IÖGONENFALLANDE??

En gång i världen fanns det en annons för skor som sa .. "SE PÅ DINA FÖTTER - ANDRA GÖR DET!" .. nu gäller det tydligen att se på fötterna redan innan skorna kommer på ... andra gör det!

Fasiken vad det verkar vara jobbigt att vara NORMAL och LYCKLIG.

Varg .. här!! Hos oss?????

För ett par år sedan passerade en ensam varg området där vi bor. Det blev inga stora rubriker i rikspressen, den rev några får, blev omskriven i lokalpressen .. och så var den borta. En granne såg den en tidig morgon och under ett par veckor spanade vi på allt som rörde sig .. men förgäves.

Lite tidigare fick jag ett besök hos vargarna på Kolmården, som present av Maken när jag fyllde år. Det var tidigt på året och jag klädde mig i samma kläder som jag använde vid hundpromenader i skog och mark och så åkte vi iväg. När vi kom fram till hägnet backade Maken ur vid åsynen av vargflocken och nöjde sig med att filma händelsen genom staketet .. det blev så att säga lite vargfrossa där.

"Vad ska jag tänka på" .. frågade jag mannen som var min följeslagare. "Inga hastiga, plötsliga rörelser" .. sa han och jag rörde mig som i slow-motion när jag gick in till ett gäng unga intresserade vargar som ännu inte blivit året och 3 fullvuxna hanar som var måttligt intresserade.

Jag insåg direkt att jag var fel klädd. Ungdjuren kastade sig entusiastiskt över min uppenbarelse, insåg direkt att det fanns hundgodis i fickan, att jag hade en pälskant på kapuschongen och att mina skosnören gick att knyta upp.

"Gör inga plötsliga rörelser"?? Det är inte så lätt när 4-5 stora vargslynglar gemensamt drar i skosnörena medan en står med tassarna på ryggen och försöker nedlägga den märkliga pälsbit jag hade på ryggen.

Vargar är inte en sorts hundar .. det fattade jag först då. Visst .. det gick att klappa och kela med de här vargarna som växt upp med människor, det gjorde det. Men inte på samma villkor som med en hund.

När jag kelar med min hund så ger jag den något den tycker om .. vi gör det gemensamt, så att säga. När jag klappade vargar så FICK jag göra det .. men det var på deras villkor, det var ingen gemensamt projekt precis. Och även om det var en trevlig och rolig dag så fick jag också se vad som hände när det uppstod "hastiga, plötsliga rörelser". Mitt i vargleken och jackmassakern så halkade jag på en isfläck .. ungdjuren for undan .. och som en varg reste sig de "vilande" fullvuxna djuren och fokuserade på mig. Den blicken kom INTE från ett tamt djur och definitivt inte från en hund!

Om jag stod som fastfrusen?? Jajamensan .. och lugnet lade sig och till slut var äventyret över. Min ena jackficka blev kvar, pälskanten blev aldrig vad den var innan och själv var jag lerig, tuggad och slickad upp över öronen.

När Makens syster fyllde jämt gjorde vi om det .. men då gick det lite lugnare till med färre, äldre och mer ointresserade vargar.

Nu när vargdebatten verkar ha blossat upp igen tänker jag mycket på hur jag skulle reagera om det växte upp en liten varggrupp just här? Där vi bor är det egentligen ett paradis för vargar .. rätt stora skogar, stora .. alldeles FÖR stora .. hjortflockar och massvis med vildsvin.

Skulle jag också kräva avskjutning, licensjakt och bli livrädd om det flyttade in vargar HÄR?? I närheten av VÅRT hem??

Vi har lite delade meningar om det, Maken och jag. Han är räddare, han tror att vargen skulle föredra våra kopplade hundar och katten före det mer frigående viltet .. medan jag anser att de små begränsningar ett koppeltvång skulle innebära är en småsak som kompenseras av en livskraftig vargstam. Jag tror inte att vargen är speciellt intresserad av oss om vi tar hänsyn till den. Vi har lodjur här .. många .. de äter också katter och hundar, antar jag .. men vi har ALDRIG sett något. Förmodligen skulle det bli likadant med varg om vi tog hänsyn till att de fanns.

Men .. BJÖRN!! .. då skulle jag bli rädd. DÅ skulle jag begränsa livet på ett sätt som skulle göra det besvärligt.

Vi har en bekant som har sitt ursprung och ett fritidshus i björnrikt område .. han har stått ute och kissat en sommarkväll när en björn kom runt husknuten och jag är djupt imponerad. Han är räddare för vildsvinen som myllrar omkring oss än för björn.

Varför??

Förmodligen är det så att det djur man aldrig sett, bara läst hemskheter om och som aldrig funnits i närheten är hemskare och farligare än de som finns nära intill?

Apor till exempel .. dom är läskiga, rent av livsfarliga, för jag har blivit biten av den enda jag har mött .. så det inbillar jag mig att jag VET!!

Så det är ju en evig tur att det inte finns en livskraftig ap-stam .. just HÄR!!

SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, AB

"Skillnaden mellan en övertygelse och en fördom ..

.. är att du kan förklara en övertygelse utan att bli arg".

En hund har blivit tagen av ett vargpar utanför Norrtälje och jag känner jättestarkt för kvinnan som fick se det hända .. det måste ha varit fruktansvärt.

Men det är en risk man tar när man släpper sin hund i skog och mark .. eller i trafiken för den delen. Särskilt om det, som i det här fallet, handlar om en jakthund. Då är det inte bara varg man måste vara rädd för .. jag har sett ett rådjur gå till anfall mot en räv en gång för att freda sitt kid och det var ganska smärtsamt för räven som haltande fick lämna platsen.

Grävling kan också freda sitt revir ganska bestämt, särskilt om den har ungar. Vid ett tillfälle, när jag var ute och letade efter katten en kväll, blev jag förföljd av en grävling i skogskanten. Jag gick JÄTTEFORT och blev alldeles skrynklig på ryggen av rädsla när jag hörde den tassa efter .. det var inte kul, men var det farligt??

Förr i världen sa man att man skulle stoppa knäckebröd i stövlarna om man gick i skogen. Detta för att grävlingarna som gick till angrepp skulle släppa taget när det knastrade i tron att de lyckats bita av benet. Hur grävlingarna tänkt sig det hela i förlängningen förtäljer inte historien .. men det är ganska roande att se att denna vandringsskröna fortfarande lever som rekommendation på internet.

Hjulormar trodde man på förr. Gör man det i dag?? Ormar som biter sig i stjärten och rullar efter sina offer .. det låter ju ganska livsfartligt, tänk om de finns??

Vildsvin, det finns det många där jag bor. Ibland när jag går ut på farstukvisten på kvällen så står de och bökar på andra sidan staketet. Då är det bara drygt 10 meter som skiljer oss åt och jag kan lova er att det är inte små nassar det handlar om. Men om jag hostar eller harklar mig så susar det till i gräset och de är borta på en sekund, de är otroligt skygga.

Visste ni att vildsvin dödade 93 hundar under ett år .. medan den blodtörstige vargen står för 11 stycken?? Och det är så gott som alltid under jakt eller när lösdrivande hundar trasslar in sig i situationer de inte klarar av. Då flyr de skräckslagna till tryggheten hos husse eller matte som genast känner sig attackerade av den förföljande vargen/vildsvinet/björnen eller andra hunden.

Att vildsvin kunde gå till anfall visste jag den kvällen jag rastade två hundar vid halv elvatiden och plötsligt såg en rörelse vid dikeskanten. Det var ett gäng randiga små vildsvinskultingar och redan innan jag hörde mammans varnande grymtning hade jag vänt på klacken och begett mig hemåt. Aldrig har jag varit så tacksam över att hundarna höll klaffen för en gång skull .. och hade jag haft Rackarkotten med den gången hade de väl blivit vildsvinsmos av oss allihop. Hon har en tendens att bli fullständigt hysterisk i kontakten med vilda djur .. vilket gör att hon alltid är kopplad tills hon lär sig annat.

Men vi tycker inte att våra liv har blivit begränsade av vildsvinen för det, trots att vi ser dem så gott som jämt i stora flockar på ca 10-15 djur eller enstaka par. De är rätt underhållande när de inte vet att vi står och tittar och .. som sagt, väldigt skygga.

Frida-Marie Olofsson i Norrtälje säger och tycker som jag .. "Jag tycker om djur och natur och den går inte att välja bort. Allt lever i symbios" .. men Patrik Nilsson i Norrtälje anser att .. "En stor del av vårt liv har tagits ifrån oss" .. nu när det finns varg i området. Patrik Nilsson är jägare och vill ha hunden drivande och lös och glömmer att risken för hunden att bli dödad av varg är nästan exakt lika stor som att bli skjuten av en jägare. Om man ska hårddra det så är alltså Patrik Nilsson i egenskap av jägare, lika farlig för lösa hundar som vargen .. hur man nu ska lösa det problemet?

För min del innebär det att en stor del av MITT liv tidvis begränsas av de "jägare" som bjudits in av storgodsägarna i trakten. De flesta borde ha stannat hemma i stället för att stå här och skjuta vilt omkring sig, blinda för bostäder, småvägar och trafik??

Naturen är LIVSFARLIG för den som tror att man äger den och har rätt att bete sig hur som helst. Både Bambi och Stampe kan vara skrämmande när de fredar sina avkomma och en granne blev till och med biten av en ekorre. Räven ser katten som en livräddande måltid när födan tryter, sorkarna äter upp dina blomsterlökar och mössen invaderar ditt hem .. att de inte SKÄMS!!

Ska vi utrota ALLT så att vi kan släppa lös hunden och lalla omkring i fullständig hänsynslöshet?? Äger vi rätten till ALLT, vi människor??

"En stor del av vårt liv har tagits ifrån oss" .. säger Patrik Nilsson, jag undrar vad viltet i våra skogar skulle svara på det om de hade kunnat??

AB, AB, AB, Expr., Expr., SvD, SvD

Sverige, barnfattigdom, försäkringskassan, missmatch ..

.. och så dök det till råga på allt upp en varg.

Det är ett fantastiskt väder, vi kan vara UTE och jag känner i hela kroppen hur glad jag är över att vara svensk och över att jag bor i Sverige.

"Sverige, detta skitland!!" .. läste jag i en insändare och det gjorde nästan ont att läsa.

För mig är Sverige naturen, växtligheten, årstiderna och alla dofter som för minnet till barndomsupplevelser som jag trodde att jag hade glömt. Sverige är vår historia med torpare, statare, bondgårdar, stora herrgårdar .. brukandet av marken och städerna som byggdes runt stora bullrande industrier, malmbrytning och minnet av människor som gemensamt byggde det land vi lever i just nu.

I skogen kan jag hitta en nästan osynlig husgrund, en omotiverad syren och en halvt igenvuxen åker med stenhögar i kanten. Någon har bott här, arbetat och slitit och drömt om ett bättre liv. Jag kan gå på den gamla riksvägen där hästar och vagnar mödosamt förde varor till huvudstadens marknader och handlare .. naturen bär spår av vår historia och jag är en del av den, visst är det fantastiskt??

Men redan här känner jag lite oro för hur mina tankar ska uppfattas, kan det verka som om jag är rasist? Främlingsfientlig? FÅR jag bli så här ursvensk och stå med bägge fötterna i den svenska myllan och historien utan att skämmas över att jag inte slätar över med något mer politiskt korrekt?

Barnfattigdom skrivs det mycket om nu. Håkan Juholt vill göra barnfattigdomen till SIN fråga och i huvudstaden står kändiseliten i tält och gör sitt för att bekämpa barnfattigdomen. Jag skulle vilja skriva om det .. men törs inte.

Jag tänker att det kanske borde talas mer om de ensamma mammorna med låga löner som lever i motvind och uppförsbacke dag ut och dag in i en hopplös vardag? Det är väl ändå barnens familjer som behöver det stöd som avhjälper "barnfattigdomen"?? Men det är väl korkat tänkt .. för då måste man ju samtidigt tala om att dessa lågavlönade mammor för det mesta är anställda i offentlig sektor .. och det är kanske inte politiskt korrekt? Det kanske tillhör det som inte får sägas??? Man kanske inte ens får kalla det ensamma mammor?? Det är kanske mer korrekt att säga ensamma föräldrar??

För då är det ju lätt hänt att det börjar handla om offentliga finanser inom stat och kommun och det i sin tur kräver ju faktisk redovisning av hur man tänkt sig det hela och kanske för tankarna till höjda skatter och allt vad det för med sig .. och så kan vi ju inte ha det. Ensamma mammor vinner man inga val på .. men fattiga barn, det är en helt annan sak.

Försäkringskassan .. suck! Hela den debatten har ju blivit en parodi på sig själv .. det finns så mycket sakfel i de flesta debattinlägg att jag nästan börjar tro att det är avsiktligt. Men så kan det väl inte vara? I varje fall så går det inte att skriva om det .. det är fullständigt omöjligt. Jag kan skriva vad som helst, texten blir ändå tolkad så att den passar en del läsares förutfattade mening och reaktionerna är nästan en parodi på den parodi som hela debatten har urartat till.

Det är politik alltihop. Människors svårigheter används som medel för att positionera sig och klättra i opinionsmätningarna. Den ena sidan försöker och den andra står och skriker .. oavsett vad syftet är och hur det än gynnar/missgynnar de människor de företräder.

Vips .. så har vi halkat tillbaka till Perssons tid då en politiskt korrekt uttryckt åsikt var mer värd än de faktiska handlingarna ... hur fasiken gick det till??

Jag känner mig missmatchad med samhället, politiken och mediabruset .. och har ingen aning om vad som är tillåtet att skriva ärligt och uppriktigt om just nu. För en gång skull ser jag fördelen med att vara politiskt partiansluten ..

.. då finns det alltid en färdig partifärgad åsikt att hålla sig till, oavsett vad man tycker.

(.. och när det gäller vargen så har jag en gång blivit fullständigt sönderbiten av en tax, grannens hund har blivit attackerad av en orm, ett gäng kycklingar blev uppätna av en rovfågel trots att de var inhägnade och en räv trängde sig vid ett tillfälle fullständigt oinbjuden in i vårt hönshus och ställde till med en fullständig massaker. Så ser naturen ut .. vi kan omöjligtvis skapa om hela landet till ett enda stort Skansen. Eller är det det vi ska??? Vilken åsikt SKA man ha egentligen???)

SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Expr., AB

Kom in i mitt rum, ...

.. sa spindeln till flugan .. och Olof Sällström traskade glatt in i Ylva Johanssons sociala demokratiska nät för att bli dagens rätt när det gällde förändringarna i a-kassan.

Social demokrati?

Social kommer från franska SOCIAL som står för samhälls-någonting, eller från latinets SOCIALIS som innebär sällskaplig eller .. i förlängningen SOCIUS som betyder kamrat eller bundsförvant. Demokrati står kort och kort för folkstyre. Så social demokrati skulle då kunna översättas till Sällskapligt Samhällsfolkstyre??

Eller Sällskaplig samvaro mellan de folkvalda kamraterna??

Tänk vad man kan lära sig med den nya tidens teknik!

Men sms och twitter tillhör också dagens nya teknik .. flugan hinner inte mer än att landa i nätet förrän de andra spindlarna sprider nyheten så att de som precis börjat spinna in offret plötsligt får ett meddelande om att de är sedda och .. spottar ut den efterlängtade och FÖRVÅNADE godbiten igen.

Det är nog inte lätt att vara fluga i dag .. eller spindel för den delen. Den sällskapliga samvaron mellan de folkvalda blir liksom mer synlig genom det nya sättet att kommunicera.

Är det bra eller dåligt?

Är det fel att de Folkvalda Kamraterna har en Sällskaplig samvaro? Måste det vara HEMLIGT .. skambelagt och är vissa demokratiskt valda bundsförvanter mindre demokratiskt valda än andra.

Den nyvalda "hönsmamman", (AB:s benämning) Carina Moberg tycker att ny teknik är dålig. Den hör inte hemma i ett gammalt system. Det handlar inte bara om VAD som kommuniceras utan ATT det kommuniceras .. här ska nämligen INTE kommuniceras ALLS .. i varje fall inte så att väljarna ser hur de Folkvalda Kamraterna sköter sin Sällskapliga Samvaro.

FÖRBUD .. det är en bra lösning när man blivit ertappad med handen i syltburken. Stäng av alla mobiltelefoner, sätt gärna ut en störningssändare, isolera folket från de folkvalda och förneka att syltburken finns och påstå att handen är någon annans. Då blir allting bra, för det var bättre förr .. och ju förr det blir som förr desto bättre.

Ett märkligt sätt att reagera?

Under hela valrörelsen var Socialdemokraterna det parti som nämnde Sverigedemokraterna i varje valtal, i varje debatt och på varje torgmöte. Aldrig någonsin, någonstans, någon gång .. hade väl SD kunnat ana att de skulle få så mycket uppmärksamhet, så stora rubriker och så mycket publicitet .. och så många mandat i riksdagen.

Aldrig någonsin, någonstans, någon gång .. hade väl Socialdemokraterna kunnat ana motsatsen.

Nu skäms man för att samarbeta med dem som det aldrig någonsin, någonstans, någon gång skulle samarbetas med.

Varför då?

Sverigedemokraterna är lika demokratiskt valda som Vänsterpartiet .. som dessutom ansågs vara den perfekta samarbetspartnern?? Sedan får man tycka vad man vill om budskapet .. precis som när det gäller de andra partierna, eller hur?

Men det är inte det som är huvudproblemet ... det värsta är att vi ser det!!

(FÖRTROENDE - att tro och lita på att någon är förmögen att handla .. intellektuellt och moraliskt .. korrekt och också verkligen handlar korrekt. Eller som Berthold Auerbach (1812-1882) uttryckte det .. "Den som inte litar på någon, vet att h*n själv heller inte är pålitlig.")

SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., DN, DN, AB, AB

Rik OCH Rolig??

Vid närmare eftertanke och efter en lätt inventering, så inser jag att jag har tillräckligt med skor för att kunna sko-blogga fram till i höst. Sedan får jag ta till scarves, hattar och handväskor för att klara mig året ut .. det känns tryggt och bra.

När jag såg Aftonbladets rubrik, "Rik och rolig - då blir du gift", så sprang jag genast och hämtade de här skorna som är de "roligaste" jag har. I alla fall tycker jag det .. jag känner mig väldigt underhållande i dem.

Så även om jag inte är RIK .. så kanske jag är ROLIG .. eller åtminstone har roliga skor och det är DÄRFÖR som jag "lyckades bli gift", tänkte jag då skriva någonting om!

Men säg den lycka som varar .. själva AB-artikeln handlade om Rika och Roliga MÄN!! Det är de som blir gifta om de är rika och roliga .. sådana som jag hänger bara på förmögenheten och roligheten och försöker håva in vinsten? Kvinnor behöver inte vara varken rika eller roliga .. de behöver bara hitta en passande man??

Det är knepigt det där med könen och hur man ska förhålla sig tycker jag. Man blir lätt lite förvirrad .. hur ska man vara egentligen för att vara som man ska????

Så nu sitter jag här med en bild på "roliga skor" och har tappat bort inlägget som borde ha hört till! Desperat söker jag inspiration och hittar Lars Lindströms krönika i Expressen där det fastslås att svenskarna är ett ovanligt LYCKLIGT folk?

Oj, oj, oj .. vilket livsfarligt påstående! Det är nog nästan värre än att påstå att man är NÖJD!! Vi svenskar är nog av princip varken det ena eller andra, tror jag? Men man kan kanske tolka det som om vi inte är såååå olyckliga och missnöjda som det verkar?? Då blir det en acceptabel skillnad, tror jag .. vi vill ju inte ha en folkstorm eller bloggbävning om det inte behövs.

Men .. lycklig och nöjd är vad jag är med mina skor på bilden ovan .. och i och med det så har jag äntligen och mödosamt knytit ihop det här fullständigt urspårade inlägget.

O-passande?

Åhh, vad jag längtade efter de här stövlarna!! De var alldeles för dyra, helt oanvändbara i de flesta sammanhang, men passade perfekt till en nyårsklänning jag hade sytt .. den var svart med uddiga flikar, klädda med silver, i både fållen och ärmsluten. Jag suktade, hängde vid skyltfönstret på väg hem från jobbet och läääääängtade.

Och så fick jag äntligen lön .. och då fanns inte min storlek kvar!!

Varje människa med lite sunt förnuft hade då insett att loppet var kört, eller hur? Men inte jag .. jag lyckades intala mig själv att storlek 38 inte var sååååå omöjligt mycket för stort att det inte gick att åtgärda och så köpte jag dem i alla fall.

Med en sula i botten och lite bomull i tårna passade de PERFEKT!! Åtminstone när jag åkte hemifrån .. lite senare på kvällen, när bomullen bestämde sig för att vandra runt inne i stöveln, var passformen inte riktigt lika bra och eftersom det var nyårsafton, fest, klackarna i taket .. så medverkade det inte till en bättre balans. Jag var jättefin i början på kvällen, väldigt barfota vid tolvslaget och gled så småningom som smör i het stekpanna på väg till taxin .. fast det berodde kanske inte enbart på stövlarna?

I går var det budgetdebatt och jag lyssnade lite förstrött medan jag sysslade med annat. Ordet för dagen är tydligen "MISSMATCH eller MISSMATCHAD"? Och ska man översätta det till svenska .. vilket jag tycker passar bättre i den politiska diskussionen .. så blir det väl O-PASSANDE??

Bortsett från att han var betydligt vänligare inställd till SD än Mona Sahlin, tyckte Tommy Waidelich att väldigt mycket var o-passande, noterade jag. Och då antar jag att han kände sig som jag gjorde i mina silverstövlar en nyårsafton för länge sedan .. valet var att antingen bli stående som i gjuten i betong eller halka runt som Bambi på hal is.

Vi gjorde så gott vi kunde Waidelich och jag .. mer kan ingen begära .. och förhoppningsvis var det första och sista gången jag lääängtade så mycket efter något att jag satsade och investerade trots att jag innerst inne förstod att det inte skulle fungera.

Men .. livet är inte slut än, så det kan jag ju inte säga helt tvärsäkert, så ... "det får jag återkomma till".

Expr., Expr., Expr., SvD, SvD, DN, DN,