Näthat .. eller nätdyrkan?

Det har skrivits, tagits avstånd och förfasats över näthatet och jag har läst inlägg på flashback som fått mig att undra över hur det står till med skribentens psykiska hälsa egentligen .. men handlar det verkligen om hat?

När Alex Schulman angriper Hasse Alfredsson och hans tacktal på Guldbaggegalan och säger att .. ”Det är en otrevlig gubbe. Det är en osympatisk man. Han är gammal nu och då är mycket förlåtet, men man kommer inte igenom: Det finns två onda ögon där och jag ser dem” .. så är enda orsaken till hans avsky att hans pappa "hatade honom intensivt" med en "enorm avsky".

Alex Schulman bestraffar alltså Hasse Alfredsson därför att hans pappa tyckte illa om honom? Han "hatar" också andra författare och recensenter som inte höjt honom själv till skyarna .. eller är det egentligen bestraffning som han sysslar med?

Älska mig .. annars slår jag ihjäl dig, typ?

När någon använder sig av diverse uppfinningsrika våldtäktshot mot en kvinnlig skribent i en kvällstidning eller vräker ur sig obegripliga hotelser och okvädningsord i kommentarsfält, så verkar det inte heller handla så mycket om personhat utan mer om ett behov av att bestraffa vederbörande .. i brist på argument? .. för att hon är kvinna? .. har en egen åsikt? .. eller för att någon har en förmåga att uttrycka sig i skrift och tanke som läsaren saknar?

De skriftliga påhoppen har en tydlig likhet med den käftsmäll som utdelades för i världen när någon trögtänkt stackare blev svarslös och ställd mot väggen.

Det är samma sak med knallröda vänsterpartister som till exempel Simon Fors, som njutningsfullt skriver om vad han vill göra med de "rika" som han hatar .. men som förmodligen aldrig skulle avstå från den politikerpension som han själv just nu håller på att bygga grunden till. Eller kulturpersonligheten som skrev dikter om hur han i hymmel och hemlighet "ollade" värdfolkets toalettartiklar .. som bestraffning för deras höga inkomstläge?

Jantelagens första paragraf är .. "Du ska inte tro att du är något" .. vilket verkar innebära att om du har mer, eller om du har kränkt någon av de mina, eller om du uttrycker dig bättre eller är mer påläst.. ja, då är vi i vår fulla rätt att bestraffa dig av ren avund eller frustration.

I mina ögon är det som kallas näthat mer att likna vid bestraffning från människor som känner sig kränkta, nedvärderade eller förminskade på något sätt?

Ungefär som mannen som, när han upptäckte att den misshandlade hustrun flytt hemmet med parets dotter, kastade ut hustruns ägodelar på gårdsplanen i ösregnet, låste in barnets tillhörigheter i barnets rum och klippte av varenda krukväxt(!?) i hela huset och inte vek ner sig en tum förrän skattebetalarna hade betalat för utryckning av polis och socialsekreterare.

Bestraffning? Hat? Eller "bara" frustration över en situation som han inte behärskade eller kunde hantera.

Det ligger något patetiskt över de här reaktionerna, eller hur? Ett enormt slöseri av energi som kunde ha använts till något bättre.

Men det som däremot skrämmer mig är "nätdyrkan". 

Det finns bloggar där läsarna bildar en försvarsmur runt den dyrkade kändisen som visar upp sina inköp och sina "dagens kläder". En liten armé av jasägare som utan att blinka betalar för mingel, köper tidningar och berättar om sina privatliv för att fylla sidorna i den tidning som de redan har betalat för?

Och är någon det allra lilla minsta kritisk, kallar blogginnehållet för ytligt och tomt eller ifrågasätter värdet av lyxprodukterna, så kommer det en postning om hur ledsen föremålet för all dyrkan blir och då ska alla "näthatare" bestraffas .. vilket kan ta sig följande uttryck:

Låt bli att kritisera! Då mår vi på bloggen som bäst. För att inte tala om XX.

Hej XX! Jag vill bara skriva att du är en fantastisk inspiration och förebild för andra unga (och äldre) kvinnor! Såg dig idag och du verkar alltid ha nära till leende och harmoni)

Jag tror du är en inspiration för många , utöver mig själv ;)

Hej XX, tycker du verkar så jäkla mysig.

Tack för att du finns XX.

Vad hände med grammatiken i detta inlägg?! "Sitt" och "sina" heter det!

Felfinnarlooser! Skärpning bittersystrar!

Håll tyst din hemska bittra människa. Dina ord och handlingar får konsekvenser för hur andra människor mår och känner.

Det är bittra människor som du som är orsaken att barn svälter. Så sluta upp med det så räddar du kanske nåra små liv.

Åh, XX. Du är så himla, himla bra! Du gör mig glad! Som pricken över i:et så är du Sveriges vackraste kvinna! Hejja dig. Du är en förebild på så många sätt.

XX, blir du inte lite rädd för dina mest devota beundrare ibland? Dom som dyrkar marken du går på? Dom är nog inte så gamla, men jag skulle tycka det var obehagligt....

Mitt tips är att ni bemöter sansad kritik med samma sansade ton och sakliga argument istället och skippar svordomarna, påhoppen och känslosnacket ( och "läs en annan blogg och skaffa ett liv") och i övrigt låter bli att mata trollen så blir nog stämningen bättre här i kommentarsfältet.

Ja fy fan vad skönt om du kan börja läsa en annan blogg istället så slipper vi ditt bittra fula tryne som sprider in skit här.

Usch vad du är elak! Låt fina XX vara ifred. Skaffa dig egna pengar och ett liv:)

Jamen gör det då. Läs inge mer här om du mår dåligt. Ingen tvingar dig.

Ja det borde du, du passar inte här, lämna oss ifred med XX är du snäll.

Vad har gått så snett i era förmodligen fruktansvärt gråa prettoliv att ni inte kan glädjas åt andra utan har ett sånt behov av att ständigt spy sin skit över människor för att trycka ner dom så ni för en stund får känna er lite bättre. Det är så sorgligt att läsa era sura bittra kommentarer att ni får mig att vilja spy på er!! Hur svårt kan det vara, om ni mår så dåligt över att läsa denna blogg som för övrigt är väldigt härlig GÅ . INTE. IN. OCH. LÄS. Ingen vill ha er här förutom era lika bittra systrar. Starta ett eget spyhål där ni kan sitta o kasta skit på varandra eftersom ni verkar älska det.

Ja, det var ju en balanserad och trevlig kommentar, till skillnad från alla elaka påhopp. ;-)

Däremot, såna som du, hennes stingsliga och självutnämnda försvarsadvokater: ni fascinerar mig! Jag skiter nästan i att läsa själva bloggen nu för tiden, för det är dom här krypande och sliskiga "avundsjuk och bitter"- kommentarerna som är så creepy och intressanta.

Ibland (eller ganska ofta rättare sagt, får jag en sån MYS känsla av att läsa din blogg, och det här var ett typiskt sånt blogginlägg, mys mys mys!

Och ..

Om du går i närheten av någon som du upplever luktar skit, går du då närmre och efter och påpekar konstant att människan luktar skit eller tar du en annan väg? Det, alla näthatare, är det fria valet. Gå bort, välj en annan sida, stäng av datorn, gör vad som helst som tar er bort från det vämjeliga. Eller fortsätt gå bakom och andas in... djupt. Och XX, jag tror faktiskt att du luktar fantastiskt om det är någon som ska börja tolka detta inlägg.

Det finns MÅNGA bloggare som är MYCKET mer ytliga och egofixerade än vad du är! Du verkar mysig och härlig!

.. vilket jag personligen tycker är två våldsamt roliga kommentarer.

Vad händer med så fanatiska följare om de plötsligt känner sig svikna, lurade eller utnyttjade? Denna absoluta dyrkan av en fullständigt okänd människa, som målar en perfekt och glättad bild av sig själv, kan ju faktiskt bli fullständigt livsfarlig om den vänds mot en krossad förebild.

Vilket är egentligen farligast .. hat eller helgonförklaring?

Expr., DN,

Jag sprang rakt in i väggen och ...

.. återkommer så fort som jag lyckats ta mig loss från tapeten.

Att se möjligheterna i stället för svårigheterna ..

.. är inte helt lätt. Jag vet det eftersom jag har alldeles för lätt att trampa ner mig själv i någon slags hopplöst det är ingen idé-tänk.

Det är ingen idé att börja/fortsätta/fullfölja eller starta de projekt jag brinner för eller längtar efter arbeta helhjärtat med .. eftersom det ändå inte lönar sig/ingen bryr sig/tiden räcker inte till/det-är-väl-inte-så noga-med-mig-suck eller regelverket är så krångligt att jag inte orkar.

Så jag har all förståelse för dig som verkligen brinner för projekt som fungerar, som uppfyller hela tillvaron, som engagerar inte bara dig själv, utan också andra människor som öser bekräftelse över dig.

Bekräftelse!! Finns det något härligare än att känna sig uppskattad, bra och delaktig?

Men om nu det som du ser som din livsuppgift, ditt arbete och som uppfyller all din tid .. inte ger någon inkomst som går att leva på?

Då kräver samhället att du ska avstå från den tid som du nätt och jämnt får att räcka till för att utöva din "verksamhet", för att visa lite intresse för ett arbetsliv som du varken har tid med eller är intresserad av.

Du blir berövad allt som ger ditt liv innehåll, eller hur? Livet blir meningslöst?

Det är ingen idé! Du måste vika ner dig, ge upp och bli bitter eller aggressiv eftersom det du anser att du tillför samhället förminskas till ren hobbyverksamhet. Bara för att samhället kräver att du ska försörja dig själv .. trots att du anser att du tillför så mycket till så många?

Om du plötsligt drabbas av en stroke och lika oväntat upptäcker att du .. från att ha varit fullständig delaktig i livet, arbetat och försörjt dig som snickare och dessutom hunnit med att spela i ett rockband .. kommer att tillbringa resten av ditt liv i en rullstol, utan rörelseförmåga, utan tal och utan möjlighet att göra någonting utan hjälp från andra människor .. ja, då har jag all förståelse för att livet kanske känns totalt meningslöst.

Den här veckan har jag läst Nike Markelius dagboksanteckningar om hennes erfarenheter av Arbetsförmedlingens Jobb- och utvecklingsgaranti och sett de första 3 filmerna påSVT-play som Simon Gustavsson spelat in tillsammans med sin assistent Lovisa Lundgren.

Och jag måste erkänna att jag skäms över all den tid som jag bara låtit passera till ingen nytta medan jag ursäktat mig med att peka på svårigheterna i stället för möjligheterna.

Så de senaste dagarna har jag till min stora förvåning slutfört ett par projekt som jag under nästan ett års tid ansett att jag inte haft tid med? Trots att alla dötrista måsten ändå blev utförda inom samma tidsram?

Ett halvtomt glas blev plötsligt halvfullt när jag fick ett nytt perspektiv på livet och insåg att det kan förändras väldigt fort.

Och humor och livsglädje är ett kraftfullt drivmedel, eller hur?

SvD

Någon måste alltid betala .. frågan är bara vem?

Stefan Löfven har tillbringat mycket tid på sin kammare och tänkt, har jag förstått .. och nu får vi ta del av resultatet av tankemödan, som skett under "största möjliga tyyyyyystnad!".

Den socialdemokratiske partiledaren har uppenbarligen insett att vänstersystemet med att höja skatterna för dem som tjänar mest för att få råd att anställa fler i offentlig sektor har en oönskad baksida. Risken blir ju då överhängande att de stora arbetsgivarna inom näringslivet flyttar sina arbetstillfällen till ett annat land där förhållandena är förmånligare.

Stefan Löfven är inte direkt ensam om att försöka lösa problemen med en ökande arbetslöshet utan tvärtom är han i gott sällskap av varje politiker med ambitioner, oavsett vilket land som de siktar på en regeringsställning i. Alla vill de hitta en lösning som gör att de med ett enda slag kan skära ner på kostnaderna för dem som inte kan försörja sig själva samtidigt som de förvandlas till nyttiga skattebetalare.

Hmmm .. tänker Stefan Löfven, hur gör vi då för att tvinga det privata näringslivet att ta sitt ansvar utan att skrämma bort dem genom att chockhöja skatterna?

Jo, på Arbetsförmedlingen finns det gott om långtidsarbetslösa som tidigare varit sjukskrivna men som nu varken är sjuka eller kan jobba, det finns funktionshindrade som kan arbeta med arbetsuppgifter som inte finns och det finns "andra personer" som på grund av "speciella förutsättningar" inte är särskilt attraktiva på arbetsmarknaden.

Det sista är en typiskt svensk formulering för att människor är för gamla eller saknar kunskap i svenska språket, eller hur?

Om man nu villkorar all offentlig upphandling så att aktörerna inte längre konkurrerar med  lönsamhet - kostnadseffektivast alternativ får uppdraget - utan prioriterar det företag som anställer flest ur "den särskilda poolen" som innehåller de personer som de annars aldrig skulle anställa, så är det en win-win-situation för staten.

Man blir i ett slag av med människor som bara kostar och får dessutom skatteintäkter från dem .. oavsett om de kan utföra ett arbete eller inte, samtidigt som någon annan övertar ansvaret, betalar in sociala avgifter och pension, allt under övervakning av facket.

Jag är inte särskilt insatt i lagen om offentlig upphandling .. men det här är ju något nytt som påverkar den i allra högsta grad? Ska den skrivas om .. eller ska det fattas beslut om en helt ny lagstiftning?

Vad händer med intresset från kapitalstarka aktörer om de inte bara måste anställa personal med rätt kompetens som kan utföra uppdraget så effektivt som möjligt för att det ska ge vinst .. utan också måste anställa människor vars enda "kompentens" är att de tillhör en pool som innehåller "personer" som har så "speciella förutsättningar" att det förhindrar att  uppdraget går med vinst?

Hur stor blir konkurrensen om de offentliga uppdragen då?

Och vad händer med kommunernas ekonomi om de måste acceptera bud som blir mångdubbelt dyrare på grund av att intressenterna måste kalkylera med högre utgifter för personalrekryteringen och kanske också för dyrare försäkringar och kostsammare arbetsskydd .. eftersom de både måste ha kunnig och effektiv personal för att få jobbet gjort samtidigt som de måste anställa hjälpbehövande personal och personal som kan stödja och handleda den hjälpbehövande personalen för att få uppdraget.

Då förutsätter jag att Stefan Löfven menar att personalrekryteringen från den "särskilda poolen" på Arbetsförmedlingen innebär fasta arbeten till avtalsenliga löner?

Annars blir det ju bara en ny variant på FAS3 .. där människor sitter av tid, gör enklare handgrepp under ledning till en blygsam ersättning för att någon annan ska få möjlighet att tjäna pengar på ett offentligt finansierat uppdrag?

Men, som vanligt måste Någon betala .. och som vanligt landar notan hos skattebetalarna på ett eller annat vis.

"Om Socialdemokraterna vinner regeringsmakten i valet nästa år kommer Stefan Löfven att beordra statsråden att se över sina departements utgifter ur ett jobbperspektiv."

 Alltså .. jag har läst den här meningen hur många gånger som helst och fattar ändå inte vad det står?

Det gör uppenbarligen inte Stefan Löfven heller ..

"Alla får gå igenom detta, exakt vad det kommer att innebära, det kan jag inte svara på nu. Men det kommer att bli en uppgift till alla att titta på hur vi skapar mer sysselsättning."

?????????????

Förslag på tolkning?

Någon???

Det ska bli verkligt intressant att följa vad statsråden på de olika departementen kommer fram till. Men förutsättningen för att de överhuvudtaget ska kunna påbörja den översynen är att sossarna erövrar regeringsmakten .. och då är det ju så dags att ta ställning till vad de kommer fram till?

Tillägg kl 18:22 .. Vid närmare eftertanke så blir väl effekten av sossarnas förslag att  det bara  är de stora utländska riskkapitalbolagen, med kreativ skatteplanering, som har råd att lägga anbud vid de offentliga upphandlingarna? Något som direkt motarbetar sossarnas vänsterfalang och LO som helst vill förbjuda vinster som hamnar i utländska skatteparadis? Eller tänker jag fel?

DN, DN, DN, Expr., AB, AB, AB, AB,

Möjligheter i stället för omöjligheter?

Igår skulle vi ha ätit en smaskig gratäng med massor av grädde, potatis och strimlor av dovhjortskött. Det var Maken som stod för både idé och utförande och när själva gratängen var färdig för ugnen så planerade han ett snabbt bad medan den gräddade sig själv.

Problemet var bara att han inte satte in formen i ugnen innan han sänkte ner sig i badkaret, utan lämnade den på kanten av bänken bredvid spisen.

Jag som satt i allsköns ro i rummet intill trodde däremot att den var på gång och reagerade inte nämnvärt när jag hörde Rackarkotten rumstera runt med vattenskålen i köket .. som vanligt.

Vad som var mindre vanligt var att det tog sådan tid? Så efter ett tag gick jag ut i köket och .. ja, ni har nog redan räknat ut det .. hittade en Rackarkott som slafsade i sig grädde för glatta livet.

Suck, jag visste vad som väntade.

Maken blev ARG! Jag blev också arg .. men gjort är gjort och med tanke på att detta bara har hänt en enda gång tidigare på nästan 3 år så var det väl inte hela världen.

Maken ville vidta ÅTGÄRDER! Han frossade i detaljer .. stänga dörren till köket under matlagningen och andra tillfällen när det fanns matvaror i riskzonen, sätta upp grindar när köket och eventuellt också när matrummet var obemannat .. skapa nya REGLER som skulle förhindra framtida nidingsdåd och ge honom en känsla av att ha total kontroll över läget.

Jag påpekade att det minsann fanns katter i familjen som inte var så lätta att stänga ute från köket. Två förtjusande damer som lätt hoppar upp på bänkar, bord och diskbänk och som dessutom har ett mycket digrare brottsregister än någon av hundarna.

Det var väl en bättre idé att försöka tänka på var vi placerar ätbara grejor?. Vi har ett utmärkt kylskåp, en lättåtkomlig sophink och ett rymligt skafferi som vi till och med kan gå in i??

Det är 100 gånger jobbigare för mig att lyssna på ett oavbrutet ältande om något som inte går att ändra på än att laga en annan middag!!

Men man måste väl i alla fall få älta liiiite? .. sa Maken som inte ville gå närmare in på den typen av frågor och som hellre vill lösa problem med staket, stängda dörrar, grindar och annat som begränsar tillvaron men ger en illusion av att han har full kontroll. Men eftersom han är en lösningsinriktad och kreativ man, så passade han på att i stället uppfinna ett enmans "Ält-tält" till nytta för honom själv och andra som har svårt att släppa kränkningar och oförrätter. (Tälten skulle tillverkas i både blått och rött.)

Jag tänker på det samtidigt som jag tänker på alla som jag mött som uttryckt en längtan efter att få förverkliga drömmar eller idéer. Drömmar om att få ha en egen liten butik, ett litet fik, en liten bilverkstad, ett litet katt/hundpensionat, en hantverkslokal med försäljningsmöjligheter, ett snickeri för speciella möbler, skåp eller prylar, eller vintageförsäljning av kläder i en friggebod, loppis i garaget, massage eller fotvård hemma .. vid sidan av det ordinarie vardagslivet.

För jag tror att många människor drömmer om att få GÖRA något! Lägga ner tid och engagemang på något som enbart är till lust och glädje .. och som kanske ger tillräckligt för att täcka kostnaderna för att kunna fortsätta att utvecklas och förverkliga nya idéer som följer med dem som redan är förverkligade.

Men det går ju naturligtvis inte an. Så fort någon kommer med ett nytt initiativ .. i likhet med vår Rackarkott .. så finns det en nitiskt myndighetsperson som sätter upp en grind eller stänger en dörr, för att skapa en illusion av kontroll.

Hade Ingvar Kamprad varit ung i dag hade han inte orkat snickra ihop sin första köksstol ens en gång .. eftersom hans garage inte var fabriksutrustat, saknade handikapptoalett och inte erbjöd full skyddsutrustning. Dessutom så betvivlar jag att han ens redovisade den första stolen han sålde?

Det är så att säga väldigt mycket stängda dörrar, grindar och staket på vägen om du vill göra något som andra kan få ta del av. Det kostar både tid och pengar, och räcker tiden bara till för det du tycker är roligt så blir det ingen tid över till att hålla staten informerad om vad du gör, var du gör det, under vilka förhållanden du gör det, hur du förebygger de risker som ditt skapande för med sig, varför du gör det, hur mycket det kostar att göra det och hur mycket det eventuellt blir över.

Ibland kan jag känna medlidande med dem som kommer från andra länder med erfarenheter av småföretagande som är betydligt mer tillåtande än här. Det kan inte vara lätt att komma hit med förhoppningen att fortsätta en lönande verksamhet, som det dessutom finns behov av .. och finna att företrädarna för Sveriges Myndigheter står uppradade som en ogenomtränglig mur och spärrar vägen.

Det finns eldsjälar som orkar och jag beundrar dem oerhört.

När det gäller småföretagande så är det lite märkligt att så fort politikerna diskuterar den frågan, så handlar det om "små" företag som har 20-30-50-100 anställda och uppåt? Jag vet inte riktigt vad de kallar de företag som bara har en eller två anställda .. eller som bara sysselsätter företagaren själv och möjligen en familjemedlem?

Men en sak vet jag, det börjar bli ont om dem!

Det går inte längre att slå ett telefonnummer och be en hantverkare; rörmokaren, målaren, golvläggaren, elektrikern eller byggaren att komma hem och fixa det som behöver fixas snarast .. helst NU!! .. eller i alla fall innan fullskalig panik utbryter i hemmet.

De som finns och som kan, börjar bli så till åren att de trappar ner och bara ägnar sig åt sina lika gamla kunder. Dessutom så vill deras barn sällan ta över det lilla företag hela familjen levt på i alla år och ingen är intresserad av att köpa en verksamhet där de själva ska stå för den största arbetsinsatsen och dessutom uppfylla myndigheternas krav på redovisning och statistik.

De försvinner sakta men säkert allihop.

Förmodligen kommer det att bli framtidens lyx för dem som har råd att unna sig lite extra .. en hantverkare som fixar de skavanker och fel som uppstår i ett hus av äldre modell.

Vi andra får ta lån och byta ut det som går sönder. I värsta fall hela avloppssystemet, eftersom dagens rörmokare på Det Stora Företaget inte har en susning om hur det gamla fungerade. Dessutom så behöver Det Stora Företaget ha minst 2 personer på plats under några dagar för att utföra det "Röris" gjorde ensam på några timmar. Trots att han dessutom hann ta en kopp kaffe som han inte debiterade som arbetstid på fakturan.

Var finns det någon som kan laga en kakelugn?

Hur hittar jag en lösningsinriktad och kunnig byggkille som varsamt kan bygga till ett rum på vinden i ett hus med många, många år på nacken och en rätt omöjlig planlösning?

Hur i hela fridens dar ska jag få nya ledningar till det nya rummet utan att alla andra gamla ledningar i hela huset måste bytas ut .. eftersom elektrikern från Det Stora Företaget aldrig någonsin arbetat med gamla tiders elsystem?

Och vem ska spänna nya innertak när de gamla blir förstörda när de nya ledningarna dras in och de gamla försvinner?

En gammal vedpanna som måste få lite hjälp när den mår dåligt .. vem förstår sig på den?

Och det som är jobbigast av allt .. vem är lika rädd om företagets namn och rykte som den lilla företagaren på orten? Vem är lika mån om ett välgjort resultat som den lilla företagaren när killarna från det Stora Företaget hastar förbi med en lång lista på kunder i handen.

Att göra om det som inte blev bra, är lika dyrt som att göra det två gånger .. för kunden, men dubbelt så lönsamt för det Stora Företaget.

Jag är nog förmodligen inte riktigt klok .. men jag tycker att det är bättre om människor GÖR NÅGOT i stället för att tvingas till passivitet när deras drömmar inte passar in i samhällsnormen.

Om vi vill ha människor som lyckas .. så måste det finnas utrymme för misslyckanden.

Jag har inga som helst problem med att subventionera andra så de får en möjlighet att skapa något eget, uppfylla en dröm eller tjäna en hacka vid sidan av och jag har inte heller något emot om människor, som trevande vill pröva en idé medan de fortfarande yrkesarbetar/är sjukskrivna/får sjukbidrag/a-kassa eller försörjningsbidrag, får betala en fast års- eller månadsavgift en kortare tid för det i stället för att drunkna i papper och lagtext.

Engagemang, drömmar, kreativitet och företagsamhet är i alla lägen bättre och skapar friskare, gladare människor och ett bättre samhällsklimat än passivitet, uppgivenhet och utanförskap.

Alla kan inte bli företagare .. men om det finns en möjlighet att få försöka utan att riskera allt man har, så tror jag att det finns många som skulle lyckas med konststycket att åtminstone försörja sig själva.

Var och en av dom är en vinst för hela samhället. Bara känslan av att det finns möjligheter är också en vinst för samhällsklimatet .. och bara denna enda fråga tycker jag är intressantare än hela Centerns omdiskuterade idéprogram även om de ska ha ett erkännande för att de åtminstone försökte tänka till!

Hur tar vi tillvara på alla kreativa, idérika och företagsamma människor i landet utan att kväva dem i regler, förordningar, lagar och krav redan innan de ens kläckt sin första idé?

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., AB, AB,

Relativt sett!

Under Håkan Juholts korta tid som partiledare, trodde jag .. under en lika kort tid .. att han skulle bli socialdemokratins frälsare.

Det kändes så svidande nära att partiet skulle krakelera och spricka itu till två olika delar där de gamla, bakåtblickande stofilerna och betonghäckarna fick sitta orubbade på sina "paxade" stolar i den ena delen och de lite mer framtidsinriktade förmågorna gick vidare med en mer tidsanpassad politik.

Jag misstänker att det inte bara var i min fantasi det scenariot fanns?

Men flockmentaliteten och den kollektiva lydnaden är stark i ett socialistiskt parti. En del av dem som jag faktiskt började känna förtroende för rättade in sig i ledet och andra lämnade helt sonika partiet för att leva under lite friare former.

Nu är allt som vanligt igen. Men det har varit väldigt tyst på Ylva Johansson under en lång tid, vilket har fått mig att undra om inte Stefan Löfven ändå inte .. i all tysthet .. höll på att omforma sitt lag? Tänk om han till och med ... ??

Men nej .. Ylva twittrar bekymmerslöst vidare på samma gamla tema som fört partiet till två valförluster - ogenomtänkta angrepp på alla som på något sätt kan kopplas till regeringen och förmodligen kommer hon framöver att fortsätta med sin tidigare paradgren .. kast med liten sverigedemokrat.

Fy Fabian .. vad jag är trött på politiker och deras hangarounds i största allmänhet och oppositionen i synnerhet.

Nu kommer det att kastas glåpord mot motståndaren och hojtas om ojämlikhet, fattiga barn, utsatta ungdomar och använda blöjor i ungefär 20 månader framöver och vi kommer att serveras en relativ politik där alla jämför sig med varandra och påstår sig vara aaaaningen bättre.

Vi kommer att förväntas uppröra oss över relativa problem, relativa klasskillnader, relativ välfärdshantering och relativa ekonomiska problem och man kommer att förvänta sig att vi ska köpa relativa påståenden, relativa lösningar och relativa budgetar.

Så frågan är om vi kommer att stå ut med den kommande relativa valrörelsen och om vi kommer att kunna fatta relativa beslut grundade på de relativa uppgifter som vi kommer att matas med?

Eller så kanske hela den här relativt anonyma sörjan fungerar som en bakteriehärd som leder till ökat politikerförakt och framkallar akut politisk säsongskräksjuka?

Förmodligen blir de valvinnare som väljarna tror skadar landet minst?

Relativt sett.

DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, Expr.,

Milda makaroner ..

.. vilket balanserat och intressant kommentarsfält jag fick i går!!

Och på ämnet "Barnfattigdom och uppdrag granskning" till på köpet? Det var mer än SVT lyckades med där jag måste erkänna att jag stundtals var tvungen att lämna rummet för att orka se det ens fragmentariskt.

Vad beror det på?

Varför kan vi som är så stolta över yttrandefriheten och åsiktsfriheten inte ens ha ett tv-sänt debattprogram värt namnet?

Ett värdefullt och givande samtal liknar ju ett pussel .. var och en ser mönster som andra kanske missar, bidrar med sin bit, får en bit av någon annan och så .. tillsammans bildar bitarna ett mönster.

Nu kommer förmodligen vän av ordning att upplysa mig om att DEBATT handlar om att flera människor med olika ställningstaganden kraftfullt och enögt framför dessa och därför inte behöver ta någon som helst hänsyn till om "motståndarens" eller de egna argumenten är riktiga eller ens sanna.

Och då kan man ju undra varför det ens sänds debatter som någon slags underhållning eller upplysningsprogram på statstelevisionen?

Men då får du ju höra båda sidor och själv bilda dig en egen uppfattning .. suckar vän av ordning irriterat.

Men jag VET ju redan var alla inblandade står. Vänster- kultur och åsiktsmänniskorna har så långt jag kan minnas haft samma argument och samma åsikter och "den andra sidan" stångar sin panna blodig mot den .. oavsett vad de hävdar för åsikter.

Kanske hittade jag förklaringen i mitt kommentarsfält i går?

Eftersom det finns en dröm om det kollektiva folket hos vänstersidan så kanske det är anledningen till de kollektiva åsikterna .. eller Åsikten, om man ska vara noga. Avviker någon från den kollektiva åsikten så betraktas vederbörande också som en svikare mot gruppen och hamnar utanför i kylan.

Ifrågasätter någon Åsikten är denne förmodligen fienden som måste oskadliggöras .. oavsett om ifrågasättandet är välmotiverat eller befogat?

I går var det rätt tydligt. Om man skalade bort den kollektiva ilskan mot att barnfattigdomsbegreppet ifrågasatts och att den friserade statistiken granskats/upptäckts, så fanns det inte mycket kvar?

Åsikten var tydligen att det var oviktigt att Rädda Barnen, Bris och Majblomman sammanställt statistik som inte överensstämde med verkligheten .. trots att det var den statistiken som låg till grund för makthavarnas insatser för att hjälpa barn som far illa.

Hur "räddar man barnen" genom att påstå att de behöver en annan hjälp än den de verkligen behöver?

Det talades faktiskt mer om Janne Josefsson än om de utsatta barnen som utnyttjats för att överensstämma med den kollektiva Åsikten - det stora problemet är att barn svälter och fryser!!

Barn far illa .. jag skrev det i går .. men det stora problemet är nog inte maten. Det stora problemet tror jag är otryggheten både i samhället, barnens egen miljö och i hemmiljön. Att försöka lösa barnproblem utan att se hela familjen är säkert mycket lättare om det på förhand finns en kollektiv åsikt om "Barnfattigdom" som går att lösa med riktade insatser till barnen utan att behöva se hela familjesituation.

Men hur skulle de insatserna se ut?

Det är märkligt. Ett bra samtal kan ge plötslig eller omärklig information som gör att jag inser att jag måste ompröva tidigare ställningstaganden, men det kan också vara jag som ger en pusselbit som gör att någon annan ser ett helt nytt mönster.

I ett bra och givande samtal, som kan resultera i en lösning av ett problem, kan deltagarna se problemet från flera håll, få aha-upplevelser eller helt förkasta omöjligheter eller plötsligt finna att det finns relaterade svårigheter eller faktorer som egentligen ligger som grund för det som ansågs vara huvudproblemet.

I ett bra samtal kan en vanlig .. nåja? .. "Ödmjuk och Gullig Näthattare" beskriva  hur det kanske såg ut vid utförsäljningen av kommunala bolag på ett fullständigt begripligt sätt .. vilket får mig att undra ..

Varför kan inte journalister och politiker åtminstone försöka .. någon enstaka gång i alla fall .. beskriva verkligheten som den ser ut från fler sidor än en?

För varje fråga har fler sidor .. inte bara en. Samhället ser helt olika ut beroende på var vi befinner oss i det eller i vilken fas i livet vi lever i. Ska det verkligen vara så svårt att försöka ge en nyanserad bild av det man skriver eller talar om? Eller ingår det i uppdraget som debattör, fri, politisk eller journalistisk, att stå för en kollektiv Åsikt .. oavsett om man tror på den eller inte och oavsett om den skadar föremålen för den eller inte?  

Men de som vill bilda opinion och stå för samhällsdebatten är kanske rekryterade för att vara endimensionella och kanske bara har rätt till var sin kollektiv Åsikt att gnugga in i ansiktet på varandra?

Det förlorar ju alla på .. den som inte vågar lämna den förutbestämda åsikten, den som kan bevisa att den är fel och den som det hela egentligen handlar om?

I går tyckte jag att SVT ägnade alldeles för mycket tid åt att visa det.

(Obs! .. Detta är inte en Åsikt, utan bara ett försök till ett simpelt samtal som kan leda precis vart som helst. Till exempel så vill jag slå ett slag för det nymyntade uttrycket "näthattare", som jag tycker väl beskriver sådana som mig själv. Näthattare - de som öppet och villigt vill delta i samhällsdebatten i motsats till näthatare som gör sitt bästa för att avsluta den så brutalt som möjligt .. är inte det genialiskt, så säg?)

DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, Expr., Expr.,