Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

torsdag 24 januari 2013

Att se möjligheterna i stället för svårigheterna ..


.. är inte helt lätt. Jag vet det eftersom jag har alldeles för lätt att trampa ner mig själv i någon slags hopplöst det är ingen idé-tänk.

Det är ingen idé att börja/fortsätta/fullfölja eller starta de projekt jag brinner för eller längtar efter arbeta helhjärtat med .. eftersom det ändå inte lönar sig/ingen bryr sig/tiden räcker inte till/det-är-väl-inte-så noga-med-mig-suck eller regelverket är så krångligt att jag inte orkar.

Så jag har all förståelse för dig som verkligen brinner för projekt som fungerar, som uppfyller hela tillvaron, som engagerar inte bara dig själv, utan också andra människor som öser bekräftelse över dig.

Bekräftelse!! Finns det något härligare än att känna sig uppskattad, bra och delaktig?

Men om nu det som du ser som din livsuppgift, ditt arbete och som uppfyller all din tid .. inte ger någon inkomst som går att leva på?

Då kräver samhället att du ska avstå från den tid som du nätt och jämnt får att räcka till för att utöva din "verksamhet", för att visa lite intresse för ett arbetsliv som du varken har tid med eller är intresserad av.

Du blir berövad allt som ger ditt liv innehåll, eller hur? Livet blir meningslöst?

Det är ingen idé! Du måste vika ner dig, ge upp och bli bitter eller aggressiv eftersom det du anser att du tillför samhället förminskas till ren hobbyverksamhet. Bara för att samhället kräver att du ska försörja dig själv .. trots att du anser att du tillför så mycket till så många?

Om du plötsligt drabbas av en stroke och lika oväntat upptäcker att du .. från att ha varit fullständig delaktig i livet, arbetat och försörjt dig som snickare och dessutom hunnit med att spela i ett rockband .. kommer att tillbringa resten av ditt liv i en rullstol, utan rörelseförmåga, utan tal och utan möjlighet att göra någonting utan hjälp från andra människor .. ja, då har jag all förståelse för att livet kanske känns totalt meningslöst.

Den här veckan har jag läst Nike Markelius dagboksanteckningar om hennes erfarenheter av Arbetsförmedlingens Jobb- och utvecklingsgaranti och sett de första 3 filmerna påSVT-play som Simon Gustavsson spelat in tillsammans med sin assistent Lovisa Lundgren.

Och jag måste erkänna att jag skäms över all den tid som jag bara låtit passera till ingen nytta medan jag ursäktat mig med att peka på svårigheterna i stället för möjligheterna.

Så de senaste dagarna har jag till min stora förvåning slutfört ett par projekt som jag under nästan ett års tid ansett att jag inte haft tid med? Trots att alla dötrista måsten ändå blev utförda inom samma tidsram?

Ett halvtomt glas blev plötsligt halvfullt när jag fick ett nytt perspektiv på livet och insåg att det kan förändras väldigt fort.

Och humor och livsglädje är ett kraftfullt drivmedel, eller hur?

7 kommentarer:

  1. Nog måste det vara meningen att om man kan så ska man först och främst försörja sig själv.annars får andra betala ens uppehälle.Andra som kanske också brinner för något som dom hellre skulle gjort än att gå till sitt arbete var dag.Om man brinner tillräckligt och vill tillräckligt
    kan man sträva efter att skaffa sig ett jobb som ger möjlighet att hålla på med det man så gärna vill.
    Ingenting är omöjligt så länge man är frisk. Och visst Any slösar man bort sin egentligen dyrbara tid men jag tror det är så vi är.ett uppvaknande då och då sen är vi tillbaka och lever som vi är odödliga.Det skulle nog bli tungt om vi hela tiden skulle ha i tankarna vad som kan hända.För det är mycket som kan hända,men det kan ju även vara positiva saker också, men då kommer det mer som glada överraskningar

    SvaraRadera
  2. Jag tyckte personligen att Nikes artikel var föbryllande, konstig och hade ingen röd tråd. För mig så skrev hon mer eller mindre att hon är en av de personer man måste tvinga till att försörja sig själv. Hon får vara hur kreativ hon vill så länge jag slipper betala för att hon ska välja bort att jobba trots att hon uppenbarligen är kapabel att få jobb och har möjligheten att jobba (hon kan ju inte ha varit dödligt sjuk om hon lyckas jobba obetalt)

    Videosnuttarna var kanon däremot

    SvaraRadera
  3. Jag har också läst och visst låter det inte så kul med den där coatchingen.Men vilket klagande. vem har inte varit sjuk .nyopererad och fått varit sjukskriven den tid som gäller och sen fortsatt jobba i ett stentufft jobb fast orken inte varit helt på topp. Jag är också kreativ spelar både dragspel och är med ett gäng som spelar ukeleke och sjunger.
    Oavsett om det kanske ses mer töntigt än vad Nike gjort så glädjer vi andra och det är skitroligt. Och visst, skulle vi få så många uppdrag så vi kunde leva på det så vore det ju bara att sluta med sitt vanliga jobb för det här lägger vi också vår själ i .Så vad vill Nike? Inte vill hon ha ett jobb,inte med den negativa inställningen. Har hon tänkt sig bli försörjd så hon kan hålla på med det hon brinner för? Det är det i så fall många som vill men som har insett att kreativa får vi vara på vår lediga tid.
    Nej, jag kan inte tycka synd om henne.Hon gör sig själv till ett offer.

    SvaraRadera
  4. Jag instämmer med talare ovan. Var jag vill ge Nike rätt är väl på de punkterna där hon tidigt ville ha hjälp inom sjukvården så att hon skulle kunna fortsätta spela och inte bli så sjuk som hon blev + de där kurserna många gånger är ett sätt för företag att profitera snarare än att vara verklig hjälp då de inte har några kontakter ut i arbetslivet.

    SvaraRadera
  5. Ja, den där insatsen med jobbcoacherna måste vara så bra som den kan vara. Man får hoppas att de oseriösa sorteras ut och att de lär sig hur man gör för att jobbcoacha på ett bra sätt. Det måste vara oerhört svårt. Särskilt om man har en grupp med helt olika förutsättningar dessutom.

    En del kan behöva CV-träning, andra behöver praktiska råd, ytterligare behöver en självförtroendeboost, några behöver kanske ändra inställning, en del behöver acceptera att de inte kan försörja sig på det de vill och börja söka sig till de ställen de faktiskt kan få jobb på.

    Gör man en sån insats i grupp och deltagare kommer dit utan att behöva delar av paketet och dessutom har en negativ inställning så förstår jag att det uppfattas som det gör, oavsett om aktörerna profiterar eller inte.

    Näe, jag är inte avis på jobbcoachernas uppgift.

    SvaraRadera
  6. Any: Står allting bra till med er? Eller är ni kanske ute på en liten resa ? :)

    SvaraRadera
  7. Det där blir nog allt vanligare. En naturlig utveckling i det moderna samhället.

    Den gammaldags moralen ifrågasätts från alla håll hela tiden. Även arbetsmoralen.

    Att börja jobba tidigt, och känna sig vuxen. Det har ju länge varit omodernt. Att plugga tills man hamnar i medelåldern och sedan söka ett jobb som motsvarar utbildningen, det är väl det som har varit gängse tills nu. Men blir allt svårare för ögonblicket.

    Nu är vi nog inne i ett annat stadium. Vi pluggar så mycket, lär oss så mycket, kan så mycket. Att det inte finns några jobb som motsvarar vår potential. Vi blir i princip överkvalificerade för allting. Och därför känns ingenting utmanande.

    Den utvecklingen har man nog sett i usa tidigare. Uppenbart helskärpta halvprofessorer sitter hemma i kortbyxor och skriver superintressanta bloggar osv. Men något riktigt jobb verkar de inte ha. Trots enorma kunskaper. Nu tror jag detta ökar i sverige också. En naturlig utveckling som inte alls förstås av makten eller etablissemanget. Det ligger helt utanför deras egen karriär promenad. (Jag tog bloggskrivande som ett exempel för att det blir så tydligt, men det kan ju vara annat man sätter sin energi på).

    Istället förespråker speciellt vissa politiker mera utbildning. Jag undrar om det inte möjligen borde vara en annan utbildning i så fall. Eller ännu hellre mer lättillgänglig provjobbning. Fast det blir ju så omedelbart relaterat till kort-tidsanställningar, lärlingsplatser, pysselsättning och statistikförbättring. Vilket gör det så svårhanterligt. Egentligen tror jag annars att svaret finns där. Testjobbande, där fokuset inte främst är arbetsgivarens behov om lämplighet som testas. Utan den överkvalificerade sökarens möjligheter att testa och upptäcka, lite mer förutsättningslöst. Mer på sökarens eget initiativ och villkor. Ett synbarligen småtråkigt jobb kan ju egentligen vara riktigt kul, för somliga. Av anledningar som ligger utanför en uppenbar logik. Och sådant hittar ju aldrig "systemen". Det kan bara göras under mer flexibla förutsättningar. Kanske skall inte heller arbetsgivaren i dessa fall betala för sig, innan man vet vad som skapas.

    Ärligt talat tror jag att problemen främst sitter i sinnet på de som bestämmer över sådant här. Deras fyrkantighet gör oss infångade.

    -Joline J

    SvaraRadera