Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

söndag 20 januari 2013

Möjligheter i stället för omöjligheter?


Igår skulle vi ha ätit en smaskig gratäng med massor av grädde, potatis och strimlor av dovhjortskött. Det var Maken som stod för både idé och utförande och när själva gratängen var färdig för ugnen så planerade han ett snabbt bad medan den gräddade sig själv.

Problemet var bara att han inte satte in formen i ugnen innan han sänkte ner sig i badkaret, utan lämnade den på kanten av bänken bredvid spisen.

Jag som satt i allsköns ro i rummet intill trodde däremot att den var på gång och reagerade inte nämnvärt när jag hörde Rackarkotten rumstera runt med vattenskålen i köket .. som vanligt.

Vad som var mindre vanligt var att det tog sådan tid? Så efter ett tag gick jag ut i köket och .. ja, ni har nog redan räknat ut det .. hittade en Rackarkott som slafsade i sig grädde för glatta livet.

Suck, jag visste vad som väntade.

Maken blev ARG! Jag blev också arg .. men gjort är gjort och med tanke på att detta bara har hänt en enda gång tidigare på nästan 3 år så var det väl inte hela världen.

Maken ville vidta ÅTGÄRDER! Han frossade i detaljer .. stänga dörren till köket under matlagningen och andra tillfällen när det fanns matvaror i riskzonen, sätta upp grindar när köket och eventuellt också när matrummet var obemannat .. skapa nya REGLER som skulle förhindra framtida nidingsdåd och ge honom en känsla av att ha total kontroll över läget.

Jag påpekade att det minsann fanns katter i familjen som inte var så lätta att stänga ute från köket. Två förtjusande damer som lätt hoppar upp på bänkar, bord och diskbänk och som dessutom har ett mycket digrare brottsregister än någon av hundarna.

Det var väl en bättre idé att försöka tänka på var vi placerar ätbara grejor?. Vi har ett utmärkt kylskåp, en lättåtkomlig sophink och ett rymligt skafferi som vi till och med kan gå in i??

Det är 100 gånger jobbigare för mig att lyssna på ett oavbrutet ältande om något som inte går att ändra på än att laga en annan middag!!

Men man måste väl i alla fall få älta liiiite? .. sa Maken som inte ville gå närmare in på den typen av frågor och som hellre vill lösa problem med staket, stängda dörrar, grindar och annat som begränsar tillvaron men ger en illusion av att han har full kontroll. Men eftersom han är en lösningsinriktad och kreativ man, så passade han på att i stället uppfinna ett enmans "Ält-tält" till nytta för honom själv och andra som har svårt att släppa kränkningar och oförrätter. (Tälten skulle tillverkas i både blått och rött.)

Jag tänker på det samtidigt som jag tänker på alla som jag mött som uttryckt en längtan efter att få förverkliga drömmar eller idéer. Drömmar om att få ha en egen liten butik, ett litet fik, en liten bilverkstad, ett litet katt/hundpensionat, en hantverkslokal med försäljningsmöjligheter, ett snickeri för speciella möbler, skåp eller prylar, eller vintageförsäljning av kläder i en friggebod, loppis i garaget, massage eller fotvård hemma .. vid sidan av det ordinarie vardagslivet.

För jag tror att många människor drömmer om att få GÖRA något! Lägga ner tid och engagemang på något som enbart är till lust och glädje .. och som kanske ger tillräckligt för att täcka kostnaderna för att kunna fortsätta att utvecklas och förverkliga nya idéer som följer med dem som redan är förverkligade.

Men det går ju naturligtvis inte an. Så fort någon kommer med ett nytt initiativ .. i likhet med vår Rackarkott .. så finns det en nitiskt myndighetsperson som sätter upp en grind eller stänger en dörr, för att skapa en illusion av kontroll.

Hade Ingvar Kamprad varit ung i dag hade han inte orkat snickra ihop sin första köksstol ens en gång .. eftersom hans garage inte var fabriksutrustat, saknade handikapptoalett och inte erbjöd full skyddsutrustning. Dessutom så betvivlar jag att han ens redovisade den första stolen han sålde?

Det är så att säga väldigt mycket stängda dörrar, grindar och staket på vägen om du vill göra något som andra kan få ta del av. Det kostar både tid och pengar, och räcker tiden bara till för det du tycker är roligt så blir det ingen tid över till att hålla staten informerad om vad du gör, var du gör det, under vilka förhållanden du gör det, hur du förebygger de risker som ditt skapande för med sig, varför du gör det, hur mycket det kostar att göra det och hur mycket det eventuellt blir över.

Ibland kan jag känna medlidande med dem som kommer från andra länder med erfarenheter av småföretagande som är betydligt mer tillåtande än här. Det kan inte vara lätt att komma hit med förhoppningen att fortsätta en lönande verksamhet, som det dessutom finns behov av .. och finna att företrädarna för Sveriges Myndigheter står uppradade som en ogenomtränglig mur och spärrar vägen.

Det finns eldsjälar som orkar och jag beundrar dem oerhört.

När det gäller småföretagande så är det lite märkligt att så fort politikerna diskuterar den frågan, så handlar det om "små" företag som har 20-30-50-100 anställda och uppåt? Jag vet inte riktigt vad de kallar de företag som bara har en eller två anställda .. eller som bara sysselsätter företagaren själv och möjligen en familjemedlem?

Men en sak vet jag, det börjar bli ont om dem!

Det går inte längre att slå ett telefonnummer och be en hantverkare; rörmokaren, målaren, golvläggaren, elektrikern eller byggaren att komma hem och fixa det som behöver fixas snarast .. helst NU!! .. eller i alla fall innan fullskalig panik utbryter i hemmet.

De som finns och som kan, börjar bli så till åren att de trappar ner och bara ägnar sig åt sina lika gamla kunder. Dessutom så vill deras barn sällan ta över det lilla företag hela familjen levt på i alla år och ingen är intresserad av att köpa en verksamhet där de själva ska stå för den största arbetsinsatsen och dessutom uppfylla myndigheternas krav på redovisning och statistik.

De försvinner sakta men säkert allihop.

Förmodligen kommer det att bli framtidens lyx för dem som har råd att unna sig lite extra .. en hantverkare som fixar de skavanker och fel som uppstår i ett hus av äldre modell.

Vi andra får ta lån och byta ut det som går sönder. I värsta fall hela avloppssystemet, eftersom dagens rörmokare på Det Stora Företaget inte har en susning om hur det gamla fungerade. Dessutom så behöver Det Stora Företaget ha minst 2 personer på plats under några dagar för att utföra det "Röris" gjorde ensam på några timmar. Trots att han dessutom hann ta en kopp kaffe som han inte debiterade som arbetstid på fakturan.

Var finns det någon som kan laga en kakelugn?

Hur hittar jag en lösningsinriktad och kunnig byggkille som varsamt kan bygga till ett rum på vinden i ett hus med många, många år på nacken och en rätt omöjlig planlösning?

Hur i hela fridens dar ska jag få nya ledningar till det nya rummet utan att alla andra gamla ledningar i hela huset måste bytas ut .. eftersom elektrikern från Det Stora Företaget aldrig någonsin arbetat med gamla tiders elsystem?

Och vem ska spänna nya innertak när de gamla blir förstörda när de nya ledningarna dras in och de gamla försvinner?

En gammal vedpanna som måste få lite hjälp när den mår dåligt .. vem förstår sig på den?

Och det som är jobbigast av allt .. vem är lika rädd om företagets namn och rykte som den lilla företagaren på orten? Vem är lika mån om ett välgjort resultat som den lilla företagaren när killarna från det Stora Företaget hastar förbi med en lång lista på kunder i handen.

Att göra om det som inte blev bra, är lika dyrt som att göra det två gånger .. för kunden, men dubbelt så lönsamt för det Stora Företaget.

Jag är nog förmodligen inte riktigt klok .. men jag tycker att det är bättre om människor GÖR NÅGOT i stället för att tvingas till passivitet när deras drömmar inte passar in i samhällsnormen.

Om vi vill ha människor som lyckas .. så måste det finnas utrymme för misslyckanden.

Jag har inga som helst problem med att subventionera andra så de får en möjlighet att skapa något eget, uppfylla en dröm eller tjäna en hacka vid sidan av och jag har inte heller något emot om människor, som trevande vill pröva en idé medan de fortfarande yrkesarbetar/är sjukskrivna/får sjukbidrag/a-kassa eller försörjningsbidrag, får betala en fast års- eller månadsavgift en kortare tid för det i stället för att drunkna i papper och lagtext.

Engagemang, drömmar, kreativitet och företagsamhet är i alla lägen bättre och skapar friskare, gladare människor och ett bättre samhällsklimat än passivitet, uppgivenhet och utanförskap.

Alla kan inte bli företagare .. men om det finns en möjlighet att få försöka utan att riskera allt man har, så tror jag att det finns många som skulle lyckas med konststycket att åtminstone försörja sig själva.

Var och en av dom är en vinst för hela samhället. Bara känslan av att det finns möjligheter är också en vinst för samhällsklimatet .. och bara denna enda fråga tycker jag är intressantare än hela Centerns omdiskuterade idéprogram även om de ska ha ett erkännande för att de åtminstone försökte tänka till!

Hur tar vi tillvara på alla kreativa, idérika och företagsamma människor i landet utan att kväva dem i regler, förordningar, lagar och krav redan innan de ens kläckt sin första idé?

DN, DN, DNSvD, SvD, SvDSvDExpr., AB, AB,

15 kommentarer:

  1. Har för mig att Anders Borg kallade småföretagare för löss en gång. Men så går väl Moderaterna bara storfinansens ärenden också.

    Dessutom tänkte jag påminna dig om vad mina grannar (invandrare) kallar Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan - Bermudatriangeln. Har man en gång hamnat i deras klor kommer man aldrig därifrån utan försvinner från omvärlden.

    /Henrico

    SvaraRadera
  2. I min lilla kommun är dom rätt duktiga på att hjälpa till med nystartande,allt från små restaranger till större företag.Och hantverkarna är inte så åldersstigna heller.Det är nog en bra kommun men jäkligt hög skatt.Hantverkare måste vara det verkliga framtidsyrket men `jag har en känsla av att det inte är så attraktivt´Verkar som det är mer lockande med ex media data,inredningsarkitekter,yrken där man får plocka fram sin kreativitet. Nog för en hantverkare kan behöva vara kreativ men mer på ett handfast sätt.Man kan hoppas att det rättar sig sig själv då alla inte kan hålla sig inom samma brancher.Mer satsningar på yrkeslinjer och att locka ungdomar dit.Lärlingplatser är inte dumt heller

    SvaraRadera
  3. Visst finns goda hantverkare kvar som jobbar i liten skala. Bäst är när dom kommer dagen före Midsommarafton för då vill dom gärna ha kontanter i handen. Även kakelugnsmakare går att få tag i. Har själv prövat.

    SvaraRadera
  4. Egentligen så är den här blogposten hyperviktig, eftersom den speglar utvecklingen i vårt samhälle under hela efterkrigstiden.

    Småskaligheten förlorar ständigt mark. De samhälls segment som kan bära lönsamhet utsätts för hårda uttag till olika samhällsfunktioner, till den grad att de måste effektivisera och rationalisera. I en ond spiral. Allt blir dyrt, samtidigt som inget får kosta något.

    Kvalitet allra minst. Vem behöver kvalitet och är den verkligen lönsam?

    Istället för småskaliga initiativ och privatpersoner som bygger sina egna hus, egnahem, så ses allting som projekt. Storskaliga projekt. Även småhus. Då blir det många små hus istället. Storskalig effektivitet. Byggentreprenören jobbar på kommunens uppdrag. Beställaren är inte en liten individ som vill ha sitt hus på ett speciellt sätt. Utan en tjänsteman eller möjligen indirekt folkvald politiker som vill lösa ett problem i samhället. "Vi behöver fler bostäder, hur många kan det bli, och hur billiga kan de bli?" Storvolym igen. Mängder. Inte möjligheter.

    Konsekvenserna blir långtgående. Den lille hantverkaren, kanske upplärd av sina föräldrar plus kompletterande utbildng och lärlingspraktik. Andats kvalitet och hantverk sedan barnvaggan i stort sett. Betydelsen av skicklighet. Läsa av effekterna på olika åtgärder sedan urminnes tid. Åtminstone så långt det går att överblicka. Gör man på ett speciellt vis så blir det extra bra, men gör man såhär går det lite snabbare. Vinsten blir obetydlig i pengar kortsiktigt. Som den okunnige kan överblicka. Långsiktigt vinner kvaliteten i hästlängder.

    Visst finns det fortfarande små enklaver av duktiga hantverkare kvar. Men de jobbar i nischer. Eller också åt sig själva. De som verkligen har gott om resurser kan förstås lägga så mycket pengar att det blir direkt svårt att faktiskt göra ett dåligt jobb.

    Storproblemet är annars det att tiden nu är så långt gången i de här frågorna att väldigt få egentligen vet vad kvalitet är. Man har anpassast sig, kanske ofrivilligt, till de måttstockar som fabricerats fram av stordrift och underliga teorier. Att det inte längre finns enkla vägar mot småskalighet och kvalitet. Vill du ha de fina lösningarna så måste du anstränga dig själv att hitta dessa. Långt bortom den information och försäljningsteknik som annars finns överallt.

    Kakelugnar är lite status i mäklarkretsar. Och bostadsannonser. Bostadsrätter som har kakelugn är ofta dyra, liksom alla bostadsrätter nästan. Köparna är därför inte alldeles utblottade, innan köpet åtminstone. Och vill därför gärna ha kakelugn om det är möjligt. Som en nisch för de rätt välbeställda kan alltså kakelugns hantverkare jobba än idag.

    Men den vanlige konsumenten får det allt svårare med närheten till hantverkskvalitet. Snickerier, mureriarbeten, stuckaturer och dekormåleri. I de fabrikstillverkade bostäderna utvecklas morgondagens maktmänniskor. Antingen får de råd till lyxkvalitet eller mer troligt så beslutar de sig för en boendemiljö bland massprodukterna.

    När det inte längre går att reparera de gamla husen, pga oförståndig sönderbyggnad med moderna metoder, så är det nog försent att ångra sig. Då är det arvet borta från oss. (Utom på engelska tv-serier förstås, de verkar inte ge upp kärleken till det gamla.)

    /Den ödmjuke och gullige näthattaren

    SvaraRadera
  5. Fler fåmansföretag, ja det vore något att sträva efter.

    SvaraRadera
  6. Näthattaren

    Det är billigare med det som tillverkas i stor volym för att samma mängd resurser kan göra mer på samma tid. Det ger i sin tur utrymme för höjd lön för arbetaren, vilket i sin tur ger ökad lönekostnad även för småskaligheten. Därmed skapas ett relativt stort gap mellan småskalighet och storskalighet. Men om folk är villiga att betala för småskaligheten så finns den kvar.

    Men handen på hjärtat, väljer du småskaligheten själv trots att det kostar mycket mer?

    /T

    SvaraRadera
  7. Vad stöter en fåmansföretagare på för problem egentligen? Är det någon som vet? Jag har inte en susning, mer än att jag har förstått att det är krångligt och osäkert.

    /T

    SvaraRadera
  8. @/T : Bl a att storföretagen inte betalar sina fakturor med flit. (Men det var nog inte det du frågade efter ;) )

    SvaraRadera
  9. Fåmansbolag har inte samma regelverk som storföretag när det kommer till skatter, etc. Beskattas hårdare.

    Småföretagare har svårt att växa utan riskkapital men ännu svårare att bli sin egen riskkapitalist p.g.a orättvisa (ej lika villkor).

    Att villkoren inte är lika kallar politiker för incitament. Att de har skapat ett system med inbyggd incitament för att få små företag att känna sig tvingade att låna riskkapital av kapitalet samt släppa ifrån sig del av ägandet.

    /Henrico

    SvaraRadera
  10. Något annat då. som vanligt så är Mp ett storstadsparti som vill skatta bort problem istället för att lösa dem en gång för alla...

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mp-vill-ha-avgift-pa-dubbdack_7846774.svd

    SvaraRadera
  11. Hmmm,

    Fakturaproblematiken känner jag igen, men då det oftast är en fråga mellan mellanstora och stora företag inom fordonsbranschen var det inte riktigt det jag fiskade efter :-)

    Henrico
    Lite omvänd skatt efter bärkraft för företag menar du? Tänker du på de som utnyttjar kryphål i reglerna, eller är det så generellt?

    Kapital mot ägande, ja det är ju ett sätt att låna pengar med att använda företaget för säkerhet och räntebetalning. Vad vore alternativet då?

    /T

    SvaraRadera
  12. Det här var ett kreativt förslag, men kanske inte helt genomtänkt.

    Det är i och för sig löneskillnaden som gjort att jobb flyttat utomlands så helt ur det blå är det inte.

    http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/dansk-toppchef-vill-sanka-loner_7847206.svd

    Alternativet är att producera mer per anställd för att konkurrera i kostnad med låglöneländer. (storskalighet)

    Eller konkurrera med något som låglöneländerna inte kan producera.

    /T

    SvaraRadera
  13. @ T

    "Det är billigare med det som tillverkas i stor volym för att samma mängd resurser kan göra mer på samma tid. Det ger i sin tur utrymme för höjd lön för arbetaren."

    Om det är receptet, vad är då beredskapen mot biverkningarna?

    "Alternativet är att producera mer per anställd för att konkurrera i kostnad med låglöneländer. (storskalighet)

    Eller konkurrera med något som låglöneländerna inte kan producera."

    Att producera för storskalighet ger en mer utslätad, generell produkt. Vilket samtidigt är lättare för konkurrenterna att kopiera. Billigare.

    Att tillverka något som de andra inte klarar av, för att kunna ta mer betalt, kan göras på olika sätt. Tekniskt mer avancerat, vilket många tror varit en bra metod. Men det börjar väl bli alltmer uppenbart att den vägen blir allt svårare. Kina och de andra kan satsa enorma summor på teknikutbildning och effektiv teknisk praktik. Solceller och bilbatterier utvecklas ju hårt i kina och japan just nu. Stora projekt i den stilen byggs i kina. Sverige pratar mest, vad det verkar.

    Små svenska bruksorter med glas och liknande tillverkning (porslin) får det allt svårare. För att komma undan så försöker man delvis byta fokus från aldre hantverksmässig tillverkning som är "dyr" till att istället lansera "design" och kända namn. Synas i media och utnyttja ytligheten för trender. Det är vanskligt, lynnigt och knappast något att bygga långvarig exportframgång på.

    Livsmedelsindustrin vill ju sälja in svensk mat. Samtidigt blir kvaliteten på den alltmer "utslätad". Skillnaden på svensk och utländsk mat blir allt mindre. Ofta är det t om så att den utländska är bättre. Så att öka storskaligheten och göra mer utslätade produkter, ofta lite sämre, för att nå många människor, har klara nackdelar. Och innebär ofta en ond cirkel.

    Storskalighet och globalisering ger oss hyfsade produkter allt billigare. Men det som ligger utanför själva produkt- och konsumtions sektorn blir nog allt torftigare.

    /Den ödmjuke och gullige näthattaren

    SvaraRadera
  14. Dubbdäcksskatt och köttskatt, skattefantasin från MP (jodå, även köttskatten är ett MP-krav) är oändlig. När ska folk fatta vilket samhällsfientligt parti det är?
    Idag ser jag att datorskatt och indirekt tv-licensavgift också ska införas.
    Tänk om politikerna kunde tänka till utan att höja skatterna.

    /Utan MP rullar Sverige

    SvaraRadera
  15. Appropå det är med skatter.

    Jan Björklund var stolt över att den nya ministern som presenterades i går kom från näringslivet.

    Sedan visar det sig att det näringslivet bestod i att vara PR-konsult åt regeringen.

    Suck, det är väl därför alla politiker alltid är så otroligt intresserad av att höja diverse skatter, de har ju kompisar som de skall försörja.

    Det knepigaste i hela kråksången är dock att man motiverar riskdagsledamöternas höga arvoden med att det lockar duktiga personer till politiken, men ju duktigare de blir desto mer konsulter verkar de behöva?

    /Henrico

    SvaraRadera