Förvirringen är total?

Den intellektuella, kulturella och politiska eliten i landet strider för yttrandefriheten och anser sig samtidigt ha rätt att kräva tolkningsföreträde för vilka åsikter som får omfattas av samma yttrandefrihet?

En annons som stödjer sig på faktauppgifter som inte är lämpliga att publicera är ett tecken på rasism, människor som ställer fullt berättigade frågor om de förhållanden som råder vid mottagandet av dem som söker asyl i landet är rasister, frågor rörande den ekonomiska framförhållningen i samma fråga anses också vara tecken på rasism? Att över huvudtaget uppmärksamma att det väntar stora problem för dem som kommer till vårt land .. är rasism??

Människor som undrar och lever i en verklighet där plus och minus inte längre går ihop söker svar, och när de som borde ge svaren inte ens vill höra frågan så vänder de sig till platser dit de normalt inte skulle söka sig.

I DN i dag kan vi läsa "Ett upprop för demokrati i en digital tid". Ett upprop som samtidigt publiceras i 25 andra tidningar i världen, undertecknats av "flera hundra författare" och det avslutas med ..

"VI KRÄVER RÄTTEN för alla människor, som demokratiska medborgare, att avgöra i vilken utsträckning deras personliga uppgifter får samlas in, lagras och användas, och av vem; att få information om var deras uppgifter lagras och hur de används; att kunna få deras uppgifter raderade om de har samlats in och lagrats illegalt.

VI UPPMANAR ALLA STATER OCH FÖRETAG att respektera dessa rättigheter.

VI UPPMANAR SAMTLIGA MEDBORGARE att resa sig i försvar för dessa rättigheter.

VI UPPMANAR FÖRENTA NATIONERNA att bestyrka den omedelbara vikten av att försvara medborgerliga rättigheter i den digitala tidsåldern, och att upprätta en internationell lag om digitala rättigheter.

VI UPPMANAR ALLA REGERINGAR att underteckna och följa en sådan."

Samma dag .. publicerar Expressen personuppgifter knutna till obehagliga, anonyma kommentarer på nätsajten Avpixlat, som de fått från ett register framtaget av en researchgrupp som tidningen samarbetar med?

"Gruppen har hittat ett sätt, enligt deras egen beskrivning utan någon form av olaga intrång, att knyta de användarnamn som de anonyma kommentatorerna på hatsajterna använder sig av till de mejladresser som kommentarerna skickats från. Därefter har mejladresserna samkörts med register och myndigheter för att identifiera personerna bakom.- Vi har personuppgifter på 6 200 personer som väntar på att bearbetas, säger Martin Fredriksson".

Utan någon form av olaga intrång ... enligt deras egen beskrivning????

Researchgruppen .. som tydligen tillhör extremvänstern och där Martin Fredriksson tillhör AFA, som agerar minst lika hatiskt som de människor de nu granskar, och skrämmer mig nästan mer eftersom deras våldshandlingar inte begränsar sig till nätet utan allt för ofta tar sig rent fysiska uttryck .. sitter nu på insamlade, lagrade personuppgifter som Expressen kommer att publicera löpande?

I uppropet för demokrati i en digital tid står följande .. "De senaste månaderna har massövervakningens omfattning blivit allmänt känd. Med några få mus-klick kan staten få tillgång till din mobilenhet och dina mejl, dina sociala nätverk och sökningar på internet. Den kan följa dina politiska uppfattningar och aktiviteter och i samarbete med nätföretagen samla och spara dina uppgifter, vilket gör att den kan förutspå din konsumtion och ditt beteende.

Individens okränkbara integritet är demokratins grundsten. Människans integritet sträcker sig bortom den fysiska kroppen. I sina tankar, privata miljöer och kommunikationer har alla människor rätt att få förbli obevakade och oantastade."

Jag får det inte att gå ihop??

Informera mig gärna om hur det kan komma sig att det är fullständigt i sin ordning att en grupp från extremvänstern får samla in, lagra och använda personliga uppgifter på nätet och hur det kan komma sig att det är fullständigt tillåtet för en av landets största kvällstidningar att publicera uppgifter som de fått i ett samarbete med samma grupp??

SAMTIDIGT som de som samlat in och publicerat alla dessa uppgifter förmodligen också hyllat dokumentet "Ett upprop för demokrati i en digital tid" för att bevisa att de tillhör den intellektuella, kulturella och politiska elit som vet vilka åsikter som bör omfattas av yttrandefriheten?

För mig känns det bara förvirrande och motsägelsefullt och jag undrar .. är det bara vissa utvalda som får kräva rätten att "avgöra i vilken utsträckning deras personliga uppgifter får samlas in, lagras och användas, av vem; att få information om var deras uppgifter lagras och hur de används; att kunna få deras uppgifter raderade om de har samlats in och lagrats illegalt"???

Upplys mig gärna .. men på ett sätt som respekterar att jag tydligen är för obildad för att förstå skillnaden.

Jag vet att anonymiteten på nätet är bräcklig. Därför bemödar jag mig om att inte bete mig annorlunda här än i privatlivet. De som i dag hängs ut i Expressen borde också ha gjort det och det jag skriver nu är ingen försvarsinlaga. De kommentarer som publiceras i dag är skrämmande i sin trångsynthet och okunnighet.

Men om debatten stryps, information uteblir, frågor inte får ställas eller inte anses viktiga att besvara och om människors oro och missnöje inte tas på allvar blir det en grogrund för trångsynthet, okunnighet och enögdhet .. kanske till och med desperation över att inte bli hörd eller sedd? .. och det avhjälps inte av samarbete med andra trångsynta, okunniga och enögda människor från andra hatfyllda grupperingar eller godhetsdrypande undertecknanden av upprop för frihet på nätet.

Vems eller vilkas ansvar är det egentligen att okunniga, rädda och oroliga människor drivs till sajter som Avpixlat för att ventilera frågor som ingen annan vill lyssna på?? Vem eller vilka är det egentligen som är det största hotet mot demokratin och yttrandefriheten i dag??

Hanne Kjöller skriver följande i DN i dag ..

"Yttrandefriheten utmanas bara av de budskap som vi av en eller annan anledning starkt ogillar. De kan vara homofobiska, främlingsfientliga, hatiska eller kanske bara korkade. Men vad vi tycker om dem är en annan fråga än om de bör få uttalas eller inte.

Som liberal tror jag på idén om att nästan allt ska kunna sägas och att goda argument vinner över dåliga. Jag tror att människor, när de får argumenten framlagda framför sig från olika håll, själva är kapabla att bilda sig en uppfattning. Att dölja saker eller tysta ned opponenter är att se ned på sina medmänniskor. Det är att sätta sig på höga hästar och att säga att jag förstår det här, men andra – mindre smarta – gör det inte."

Jag är fullständigt överens med henne!

DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., Sanna Rayman SvD

Ann Helena Rudberg, Cornuciopia, Nima Gholam Ali Pour, Tobbes Medieblogg,

Spridda tankar efter ..

.. att ha tagit del av morgonens nyhetsskörd.

Emanuel Karlsten på DN är upprörd över att Kent Ekeroths kommentarer på nätet inte uppmärksammas mer i övriga media, men skulle tidningarna hugga ner på alla stillösa, plumpa eller hatiska kommentarer som kommer från etablerade politiska företrädare så skulle de också behöva uppmärksamma avarterna i "de egna" leden och det verkar inte vara så populärt. Emanuel Karlsten behöver bara googla lite lätt på järnröret från Pajala .. Simon Fors .. för att förstå vad jag menar.

Det finns fler attitydlikheter mellan vänstern och sverigedemokraterna på grund av tidsbrist så får jag nöja mig med den gamla vanliga.

Aftonbladets nyhetsrapportering har jag avstått från under snart en månads tid och det har faktiskt varit skönt och välgörande för blodtrycket. Jag saknar den inte alls, men i dag kan jag inte undgå att lägga märke till att Åsa Linderborg har lyckats uppröra sina läsare ytterligare en gång genom att förkunna att Nelson Mandela är svensk och socialdemokratisk egendom.

Övriga sörjare göre sig icke besvär.

Då går tankarna osökt till DN igen. I papperstidningen finns citat från tidningen Blandaren och däribland finns följande .. "Han uppträdde på Gröna Lund som desillusionist. Folk gick därifrån jävligt besvikna."

Det tyckte i alla fall jag var väldigt roligt och när det gäller Åsa Linderholm så kan man ju omformulera det hela till .. hon är Aftonbladets främsta desinformatör. Folk lämnar tidningen jävligt förbannade.

Typ?

Sakine Madon på Expressen uppmärksammar kulturelitens ovilja att dela med sig av kulturbidragen och det tycker jag var ord i rättan tid. För visst är det konstigt att den grupp som skriker högst om jämlikhet och solidaritet gråter som små barn om deras egen kaka måste delas med andra som ses som mindre värda i kultursammanhang??

Men bara "de rödgröna" vinner så ordnar det sig nog med den saken och allt återgår till det gamla? Det är ju syftet med hela den röda ideologin .. alla (som förtjänar det) ska med?

Och nu ger jag fanken i resten och ser till att hyfsa till ytan, för om bara några timmar ska Maken och jag roa oss tillsammans med Galenskaparna. Om vi lyckas ta oss in i innerstan i tid och efter det att vi ätit lunch och långpromenerat i skogen bland alla jägarna.

Men överlever vi det som ser jag fram emot en rolig eftermiddag!

Johan Westerholm, Den sjätte mannen

Alice Babs "vänner" tar sig rätten att ..

.. sätta sig över domstol, läkare och familj när de försöker tilltvinga sig rätten att fritt få tillträde till en människa som inte längre är den person som de kände tidigare.

Jag har skrivit om min egen erfarenhet av min mammas demens HÄR och vill tillägga att det inte är lätt att placera en människa under God Man eller Förvaltare. Det är något som de anhöriga inte kan göra själva utan det avgörs i Tingsrätten, där det ska bevisas att personen i fråga inte kan ta hand om sig själv.

"En person kan få en god man eller förvaltare av många olika anledningar. Oftast är man på något sätt hindrad att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller ta hand om sig själv.

Kommunens överförmyndare (i vissa kommuner finns en överförmyndarnämnd i stället) har tillsyn över de gode män och förvaltare som finns i kommunen. Ofta ansöker överförmyndaren om att god man eller förvaltare ska utses. Ansökan kan även göras av personen själv eller en nära anhörig.

Tingsrätten fattar sedan beslut. Beslutet om att få god man är frivilligt, men tingsrätten kan även förordna god man till en person som till exempel är för sjuk för att själv kunna fatta beslutet. I så fall skaffar domstolen ett läkarintyg som beskriver personens hälsa. Rätten ska också prata med personen i fråga om denne inte tar skada av att komma till förhandlingen och förstår vad saken gäller."

I går visade SVT en dokumentärfilm om Alice Babs och "hennes förlorade rättigheter" och jag blir så upprörd att jag får svårt att andas.

Journalisten Anna-Lena Lodenius besökte Alice Babs  i mars, 89 år och sängliggande, filmade henne och spelade in konversationen. Hon var medveten om att Alice Babs hade diagnosen Alzheimers sjukdom och demens .. men det trodde hon inte på?

Hon ställde sin egen diagnos eftersom .. "vi tycker inte att det märks på något påtagligt sätt att hon är drabbad"!!!

Det var sådana människor som Anna-Lena Lodenius och Alice Babs "vänner" som gjorde att min mamma inte fick den hjälp hon behövde. Det var sådana människor som trodde vartenda ord hon sa, som såg till att hon fick möjlighet att riskera livet på varenda människa i det flerfamiljshus där hon bodde, tände ljus, brände upp kastruller och förorsakade vattenskador genom att glömma kranar och stänga av frysen i tid och otid.

Det var på grund av dessa människor som jag under drygt ett års tid fick avsluta dagen med att åka över en mil varje kväll för att klättra upp på en höjd för att titta in genom min mammas fönster för att se att allt var något så när under kontroll. För om jag ringde och sa godnatt .. så satte hon igång med matlagning eftersom hon tog det som en signal att hon skulle få besök.

Min mamma hade vänner och släktingar som kom på besök. De tyckte inte heller att det märktes på något påtagligt sätt att hon var drabbad. Men jag som kom efter besöket och fick höra att "okända personer" hade varit i hennes lägenhet och fick leta igenom skåp och skrymslen för att förvissa henne om att de inte var kvar .. jag visste att hon inte hade en aning om vilka de var.

Det tog lång tid för mig också att inse faktum. När min pappa slog larm tyckte jag att han överreagerade. När min mamma kom och berättade att de skrapsår hon hade på armar och ansikte kom sig av att han slängt ut henne ur bilen .. så misstänkte jag att HAN hade blivit rubbad. När han sålde hennes bil blev jag verkligen upprörd och när hon påstod att han spärrat hennes tillgång till pengar blev det en stor konflikt mellan min pappa och mig.

Jag tyckte inte att det märktes på något påtagligt sätt att hon hade någon form av sjukdom.

Inte förrän hon skilt sig, först då förstod jag. För då var det JAG som tog hennes pengar, gömde hennes telefon, tvingade henne till allt som blev fel, begränsade henne, kastade bort hennes saker och ALDRIG besökte henne. Jag vet det eftersom det också var då hon började berätta för mig att hennes dotter gjorde allt detta. Och jag var hennes enda dotter.

Hon var mycket övertygande, mycket missnöjd och ibland arg, och de som inte såg att jag var där varje dag och varje kväll, de trodde henne.

De som besökte henne var övertygade om att hon kände igen dem. Men jag som fick lugna henne och uppleva hennes rädsla och oro tyckte ibland att det hade varit bra om de kontaktat mig först. 

Och jag är så djupt och innerligt tacksam över att hon inte var en kändis som "vännerna" ville ha fri tillgång för att sätta lite glans på sin egen tillvaro och för att det inte fanns någon som ytterligare förnedrade och kränkte henne genom att filma och spela in den människa hon gjorde allt för att slippa bli.

För i ingångsstadiet till demens och alzheimers finns det klara ögonblick då den drabbade inser att något är förskräckligt fel.

Det är hjärtslitande att följa. Det sliter sönder dig när din mamma långsamt dör levande inför dina ögon och du inte kan göra något för att förhindra det som är oundvikligt.

Du vet att hon överdoserar livsviktiga läkemedel när hon tar en tablett varje morgon .. och går upp ur sängen flera gånger om dagen i tron att det är morgon .. men när du äntligen lyckas få till ett samtal med läkare, dig själv och din mamma .. så är hon så övertygande klar att läkaren bestämmer sig för att du har lyckats inbilla dig alltihop och bara ändrar på dosen för att få bättre värden.

Du vänder dig till kommunen för att få hjälp och ingen ser hjälpbehovet eftersom din mamma just då samlat ihop sig till sitt livs mest övertygande föreställning och framstår som ett offer för en dotter som inte bryr sig .. och kanske till och med har själviska motiv.

Du får ångest när du hittar undangömda sömntabletter bland kläder och i väskor och förstår att under några korta klara ögonblick så planerar din mamma sitt självmord .. om och om igen. Eller när du ser att hon lyckats klä på sig ett extra lager utanpå de kläder hon aldrig klädde av sig när hon somnade .. när det nu var?

Men det kan ta lång, lång tid innan någon annan "tycker att det märks på något påtagligt sätt att hon är drabbad".

Jag tycker att Titti Sjöblom ska anmäla Anna-Lena Lodenius och Alice Babs "vänner". Inte bara för sin egen skull utan också för att andra ska förstå att även en dement person kan hålla uppe en hyfsat "normal" fasad av ren skräck för att inse eller avslöja att h*n inte har en susning om vem som h*n talar med eller vad som hänt eller kommer att hända.

Jag upplever Anna-Lena Lodenius dokumentär om Alice Babs som ett övergrepp på en människa som förlorat allt och nu också förlorar rätten till sin värdighet och integritet.

Kan ingen göra en film om dem som gjorde den dokumentären möjlig i stället? "De förlorade rättigheterna" som den skulle handla om verkar vara dessa personers rätt att ha fri tillgång till en artist som drabbats hårt av sjukdom .. men som ändå bibehållit den stjärnglans som spiller över på dem som håller sig nära. 

Britta Svensson Expr., Expr., Expr., SVT,

Red Alert ..

... brukar illustreras med en blinkande röd lampa i amerikanska filmer .. när kärnkraftverket befinner sig nära en härdsmälta, när attacken från yttre världsrymden är nära, när livsfarliga bakterier hotar mänskligheten, när terrorister anfaller, när miljökatastrofen är ett faktum eller när fienden står för dörren.

Red Alert indikerar den högsta hotnivån i många sammanhang och ibland tycker jag att våra politiker borde ha den funktionen när de håller på att förlora kontakten med sina väljare.

Nästa års val är det märkligaste jag har varit med om i mitt liv. När jag rör mig på min gräsrotsnivå och talar med mina medmänniskor så möter jag INGEN som är nöjd med de alternativ som finns och INGEN som ens engageras av de frågor som media för upp som AVGÖRANDE för hela valet?

Den fråga som så gott som alla .. i den verklighet där jag finns .. vill ha svar på finns inte ens på dagordningen. Den får inte ställas trots att den faktiskt är ekonomiskt avgörande för alla de andra frågorna som politikerdebatterna handlar om .. skola, bostäder, arbete, äldrevård, sjukvård och resten av välfärdsresurserna.

Väljarna vill ha svar på frågor de inte kan ställa .. och inte förväntar sig något svar på .. och känner en djup oro för framtiden, det behöver man inte vara kärnfysiker för att inse.

Det behövs alltså inte mycket för att denna oro ska förvandlas till ett valresultat som helt skiljer sig från dagens mätning från SCB. Ett enda felsteg från våra politiker som rör sig som elefanter i en glasbutik, kan utlösa väljarreationer som ingen kan förutspå. Det borde göra att det tänds en varningslampa någonstans.

Det måste vara något avgörande fel när så få människor känner sig sedda, hörda eller delaktiga i samhällsdiskussionen och det är så påtagligt för en vanlig liten människa att det borde resultera i en varningslampa hos samtliga partiledare.

När våra politiska partier förlorar kontakten med väljarna och blundar för deras oro så representerar de faktiskt bara sig själva och sin egen maktlystnad.

DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr, NSK, LT

Den sjätte mannen, Dick Erixon, Johan Westerholm

Jag är amazing, awesome ..

.. marvelous, great och 100-tals människor  i vad som verkar vara hela världen, har kusiner, syskon och vänner som rekommenderar min fantastiska blogg!!

MyysRyyyyyyys .. som Dottern brukade säga när hon stötte på något trevligt i otrevlig förpackning .. eller tvärtom.

(Men nu ska vi inte tala om dagens politiska höjdpunkter, även om det är frestande eftersom jag ägnade en stund på förmiddagen att googla på "berusade politiker". Det blev några träffar skulle jag vilja påstå .. men det får bli en annan gång.)

När jag började blogga på Aftonbladets bloggportal så startade jag alltid med att rensa bort 20-30 skräpkommentarer varje dag, men sedan jag gick över till blogger januari 2010 så har jag bara haft en handfull, fram till i år, så det är kanske inte så konstigt att jag slarvat med att kontrollera min skräppost.

Fast det borde jag ha gjort. För under det sista året hade det samlats närmare 1000 kommentarer där.

I och för sig är det ju trevligt att bli så beundrad och höjd till skyarna på diverse olika språk men jag arbetade mig idogt igenom det hela och nu är det tomt.

Däremot så hittade jag kommentarer som jag hade blivit väldigt glad och inspirerad av, om jag hade fått dem när det var aktuellt. Och bara för att ingen ska känna sig censurerad så ber jag om ursäkt till ett antal "Anonym", "Hmm" .. som hamnade i skräpposten med 2 kommentarer, "Libra" som fick 1 kommentar på samma ställe och särskilt till "Peter Nicklasson" som fick ett större antal ratade av någon annan än mig.

Tack i efterskott .. jag önskar verkligen att de hade hamnat på rätt ställe från början.

Att marschera i takt.

Jag inser att jag på något sätt och någonstans kommit i otakt med den tid jag lever i och jag vet inte riktigt när det skedde?

Men innan det skedde, så trodde jag att Kulturen, med alla sina olika yttringar, stod för något levande, ifrågasättande, förnyande, kreativt och framåtblickande?

Att media i alla dess olika former hade till uppgift att ifrågasätta, granska och söka fakta, informera och stå för öppenhet, objektivitet och vidvinkelseende?

Att en regering hade som första uppdrag att styra, hålla ordning på landets finanser och tillgodose medborgarnas behov så långt det var möjligt samt formulera en realistisk framtidsvision samtidigt som oppositionspartiernas roll var att ifrågasätta, granska och presentera godtagbara, realistiska alternativ till det de ifrågasatte eller protesterade mot?

Någonstans, någon gång förändrades allt detta?

Nu verkar Kulturen, Media och Oppositionen marschera i takt .. och det skrämmer mig.

Vem granskar nu? Vilka står för vidvinkelseendet, öppenheten, ifrågasättandet, de realistiska alternativen och förnyelsen .. nu när alla enögt marscherar i takt, mot samma mål.

Kultur, Media, Opposition .. de är viktiga i en demokrati, för utan deras olika ifrågasättanden hamnar vi på en plats där vi inte vill vara? Men om Kultur, Media och Opposition gemensamt står för en och samma åsikt och aktivt motarbetar/nedvärderar alla som har en annan vision .. vad kallas det då?

Jag läser BorzooTavakolis brev till Kent Ekeroth, där han jämför sig själv och sina framgångar med Kent Ekeroths tillkortakommanden och jag förstår inte riktigt varför ett personligt brev mellan två människor som aldrig mötts ska publiceras i landets största morgontidning?

Det är nog sant att många svenskar inte lyckats lika bra som Borzoo Tavakolis, det är kanske sant att han är en bättre och mer målinriktad människa på många plan än de flesta av oss som fötts här och eftersom han tjänar mer och därmed kan konsumera mer så betalar han förmodligen mer skatt än till exempel mig som varken har akademisk examen, hög ställning eller hög konsumtionskraft.

Men om det ska vara ett argument mot ett politiskt parti som Sverigedemokraterna så känns det fel att det sker på personnivå. Jag vet inte hur Kent Ekeroths uppväxt och bakgrund ser ut eller under vilka förhållanden han har vuxit upp .. men jag vet att det är ytterst få svenskar som med löneskatt kan betala sina egna samhällskostnader från vaggan till graven. Många, många har fått mer i bidrag från samhället än Borzoo Tavakolis .. men vi kan väl inte skriva brev till dem alla .. även om de är medlemmar i eller röstar på "fel" parti?

Det går att tolka Borzoo Tavakolis brev som ett obehagligt uttryck av förakt för en människa som han anser vara mindre värd, och det känns väldigt skevt, eftersom jag tror att han i stället vill visa på allas lika värde?

Men jag har inga som helst åsikter om Borzoo Tavakolis och Kent Ekeroth som privatpersoner och vill helst inte ta del av deras privatkorrespondens i morgontidningen heller .. så jag hoppas den förstnämnde accepterar den sistnämndes lunchinvitation så att vi slipper en fortsättning.

Men jag måste erkänna att jag skräms mindre av Sverigedemokraternas oordnade, spretiga parti än av att Kulturen, Media och Oppositionen har börjat marschera i takt till samma entoniga taktslag.

Det tycker jag är riktigt obehagligt.

Den Hälsosamme Ekonomisten

En enda åsikt?

 I det kommande valet ser jag det som att vi kan välja mellan två stora partier som har ett antal mindre partier i släptåg och ett parti som ser det som sin uppgift att föra upp den förbjudna frågan om fri invandring på agendan.

Rätt eller fel? Vad vet jag .. men det är så jag ser det.

De Stora Partierna klamrar sig runt mittenpolitiken som ska attrahera så många väljare som möjligt. De enda skillnaderna .. sett ur min blygsamma gräsrotsnivå .. är att det ena alternativet vill satsa på individens förmåga att åstadkomma kollektiva resurser till dem som behöver samhällets stöd och hjälp och det andra alternativet vill satsa på kollektivets skyldighet att omhänderta samma grupp. Båda lösningarna har sina brister och det sistnämnda är mycket kostsammare för samhället som helhet än det förstnämnda.

Personligen så är jag också för att satsa på människor som brinner, har idéer eller vågar satsa än på att passivisera och likrikta människor i grupp. Men det är en högst personligt tanke.

Utanför landet finns en verklighet som ingen vill låtsas om i valrörelsen. Effekterna av den verkligheten begränsar landets ekonomiska förutsättningar på ett sätt som omöjliggör alla de storslagna löftena som måste ges för att vinna ett val. Det är väldigt otrevligt att förhålla sig till .. så därför nöjer sig våra "block" med att plocka sönder varandras försök till lösningar på samhällsproblemen, oavsett om de är bra eller dåliga.

För att väljarna ska kunna sålla mellan sanning och lögn har vi den "oberoende och objektiva" journalistiken som ska informera och debattera.

Problemet är att det bara finns EN åsikt, EN lösning och ETT enda sätt att förhålla sig till de frågor som väljarna vill ha svar på. De som öppet har en avvikande uppfattning ses som samhällsfiender, pekas ut och tystas i största möjliga mån.

De som tiger är ungefär hälften av Sveriges väljarkår?

Media och kultureliten spelar samma melodi och våra politiker dansar. Att väljarna sedan önskar sig annan musik eller lyssnar på andra locktoner hör de inte .. för enligt dem som har den rätta tron finns det bara EN vinnande låt i den här melodifestivalen.

Det är den svenska modellen av demokrati, åsikts- och yttrandefrihet just nu.

I dag skriver två kvinnor om just det ... på ett mycket bättre sätt än vad jag kan göra.

Läs DilsaDemirbag-Sten och Tove Lifvendal och tala gärna om vad du tycker. 

DN, DN, DN

Johan Westerholm