onsdag 20 juli 2016

"If it looks like a duck, walks like a duck and quacks like a duck ..


.. then it probably is a Donald" .. var det en krönikör som skrev om Donald Trump, som här i Sverige kritiseras för att ha struntat i god sed och i stället gjort som han velat under primärvalet.

Det där med att strunta i god sed, lova ogenomförbara förändringar och göra lite som man vill .. usch, sån´t håller vi ju inte på med HÄR!!

Men efter att ha läst Ann-Charlotte Marteus fantastiska sågning av våra egna sköna lirare ..

..  Låt Anders vara Anders Danielsson, bas för Migrationsverket. Anders som inte bryr sig inte om ifall han "uppfattas som lite aktivistisk" när han kritiserar regeringens migrationspolitik. Man måste ju få vara den man är.

.. Mikael Ribbenvik, Migrationsverkets operative chef. Mikael Ribbenvik  som enligt egen utsago är en dubbelnatur. Ena halvan är plikttrogen och lojal, den andra tycks mest vilja slita sig loss från tjänstemannens bojor.

.. Dan Eliasson  som anser sig vara alldeles för underbar för att underordna sig ämbetet som rikspolischef. Demokratiska spelregler, respekt för grundlagen, är bara trams och damm för denne härlige gamäng. Självklart har han rätt att saluföra sin personliga avsky för folkvalda politiker, ..

.. Sveriges justitieminister, Morgan Johansson vill inte vara mindre toppenfin och har givit Dan en high five. När Morgan Johansson, i sin iver att vara Morgan, låter Dan vara Dan i stället för att agera som en professionell justitieminister mot en oprofessionell rikspolischef, sparkar han på traditionerna. Det är en liten spark mot ett rätt stadigt fundament, men det är likväl en spark i en tid när stora krafter redan är i rörelse.

.. då tänker jag att ..

.. om det ser ut som en tupp, sprätter som en tupp och gal som en tupp så är det förmodligen en högt uppsatt socialdemokratisk politiker/myndighetsperson som i likhet med alla andra tuppar tror att solen går upp för att höra hen gala och anser att varje gödselhög hen gal på är världens centrum.

En Donald som president i USA eller en  hönsgård med könsneutrala, jämlika tuppar i Sverige? Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad som känns mest oroväckande?


måndag 18 juli 2016

Kalle - Granntantens luggslitne riddare är död.


Han kämpade länge och tappert mot och med vårdens alla väderkvarnar i kampen mot hjärnblödning och cancer men fälldes brutalt till marken av en bruten höft och förmodligen också av samhällets oförmåga att tillhandahålla en värdig eftervård till en skadad kämpe.

Men som det står i tidningens sista farväl och som han själv brukade säga de sista åren .. Jag är med, men jag bara vilar mig lite.

För så är det ju .. en livskamrat, en förälder eller en nära vän försvinner ju aldrig helt.

Men kravet/tvånget att tillhandahålla hemvård, av en person som behöver hjälp från utbildad vårdpersonal, som ska utföras av en partner som saknar alla förutsättningar att klara av det som sjukvården/omsorgen varken har råd eller utrymme att ge, är det yttersta beviset på att det välfärdsavtal som vi förlitat oss till, inte längre gäller. När den sista tiden i livet består av ett ovärdigt kaos.. skapas oläkbara sår hos den som inte förmådde göra det omöjliga.

Granntanten .. den luggslitne riddarens trogna vapendragare .. tog ett sista farväl, gick hem för att läka sina sår och för att få någon(?) att befria hemmet från den omfattande sjukvårdsutrustning som det var ofattbart bråttom att få på plats och lika ofattbart ointressant att få tillbaka .. när telefonen ringer:

Hej jag heter Mats .. eller Mattias. Hur är det med dig?

Och när hjärtat brister och sorgen stryper varje andetag är medkänsla en nåd att be om, så hon svarade i tron att det var någon från vården eller omsorgen:

Det är för jävligt. Jag förlorade min man i dag.

Men det var inte vilken Mats .. eller Mattias .. som helst som ringde. Ingen från den yttre bekantskapskretsen som hört talas om hennes mans sjukdom och ville uttrycka sympati .. utan det var Mats .. eller Mattias .. från Miljonlotteriet som var ute och fiskade:

Oj då, men då så kan jag erbjuda dig lite guldkant på tillvaron i form av ett specialerbjudande på en prenumeration i Miljonlotteriet.

När blev vi så här känslohandikappade? När slutade vi se våra medmänniskor som medmänniskor och började se dem som statister i filmerna om våra egna liv. När blev det viktigare att sälja en prenumeration av lotter i Miljonlotteriet än att uttrycka ett enkelt beklagande?

Hur kan någon se ett specialerbjudande i ett lotteri som en guldkant på sorgen av en livskamrat!


torsdag 14 juli 2016

"Justitieminister Morgan Johansson (S) försvarar Rikspolischefen Dan Eliassons kontroversiella uttalanden om Sverigedemokraterna".


Det är bra när statstjänstemän markerar. SD är inget vanligt parti utan ett rasistiskt parti med nazistiska rötter, säger Morgan Johansson

Inrikesminister Anders Ygeman säger inte så mycket, men eftersom det är han som handplockat Dan Eliasson med sina egna händer, så antar jag att det är ett tecken på att han också tycker att det är helt i sin ordning att en myndighetschef uttalar sitt personliga missnöje med ett folkvalt riksdagspartis ledare.

Men om någon annan myndighetschef .. om det nu finns någon som sossarna missat? .. skulle uttrycka sitt förakt och en stark önskan att kräkas vid åsynen av Gustav Fridolin eller Jonas Sjöstedt och hans partis våldsbejakande svans, då antar jag att inte justitieminister skulle tycka att det var lika bra när statstjänstemän markerar.

Vilket gör att jag i min tur har synpunkter på att regeringens justitie- och inrikesministrar också verkar tro att det ingår i deras uppdrag att värdera de övriga demokratiskt folkvalda riksdagspartierna och deras väljare .. och sätta gränser för lojaliteten med den myndighet de ansvarar för?

Det går ju inte att låta bli att undra över hur Dan Eliasson prioriterar partiledarnas personskydd? Värderas Jimmy Åkesson lika högt som Gustav Fridolin .. och bör förresten poliskåren som helhet följa rikspolischefens exempel och använda yttrandefriheten till att slippa komma i kontakt med "fel" personer?.

Om Allianspartierna tar över regeringsmakten .. kommer Dan Eliasson att använda sin yttrandefrihet till att sprida ytterligare grus i polismaskineriet för att gynna Partiet då? Kommer Migrationsverkets chef att sätta käppar i hjulen för den borgerliga migrationspolitiken för att ställa dem i dålig dager .. även om resultatet blir förödande för Sverige?

Och med tanke på resultatet .. hur många markerande tjänstemän användes för vilseledande information i förra valet?

Kan vi lita på statstjänstemän som är politiskt tillsatta om de "hamnar i opposition"?

Dan Eliasson, Morgan Johansson och Anders Ygeman  är kanske lika tighta i sossefamiljen som Kalle Ankas brorsöner Knatte, Fnatte och Tjatte .. men lik förbannat representerar de HELA väljarkåren.

OCH hela Sverige!

Bakom privatlivets stängda dörrar eller i goda vänners sällskap  kan knattarna svinga sina bägare och spy ut sitt hat över Jimmy Åkesson, hans parti och hans väljare. Men när de representerar folket ska de behålla sina privata åsikter privata .. oavsett vilket parti de ömtåliga stackarna får kväljningar av.

Hur absurt det skulle vara om övriga statstjänstemän skulle använda yttrandefriheten för att uttrycka sitt missnöje med folkvalda politiker de är missnöjda med, äcklas av eller rent av avskyr .. har Fredrik Antonsson beskrivit på ett lättbegripligt sätt på bloggen I Otakt.


söndag 10 juli 2016

Det stormar runt Dan Eliasson ..


 .. och du behöver bara googla på hans namn för att inse att utan stödet från partibröderna i största allmänhet och inrikesminister Anders Ygeman i synnerhet, hade han redan nu varit en ex-rikspolischef.

Man blir naturligtvis förtvivlad för alla inblandades vägnar. Naturligtvis för de berörda inom polisen. Men också för den enskilde mannen som på relativt kort tid lyckats skapa osäkerhet och visat prov på dåligt omdöme och bristande kompetens inom tre av landets största myndigheter.

Vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har den killen växt upp under? Vad är det för trauma han bär med sig? Var han mobbad, saknade han kompisar, var han den olycklige "vännen" som aldrig fick till det utan tvingades köpa kärlek i Bangkok?

Vad var orsaken till den skadegörelse han dömdes för som sjuttonåring? Frustration, ensamhet eller utanförskap i ett samhälle som upplevdes som orättvist av en ung människa som aldrig riktigt passade in?

Vilka ärr har han fått under sin resa genom livet? En längtan efter att vara någon .. en populär och omtyckt person till vilket pris som helst? En längtan efter makt för maktens egen skull?  Den enskilde unge killen på skolgården som fortfarande vill visa alla andra att han lyckats bättre än dem?

Är krisen inom polisen ett bevis på hur orättvist livet kan vara för en karismatisk men konflikträdd person som, trots en  kommunikativ och social talang samt en önskan att vara kompis med alla, inte ser att skiljelinjen mellan att vara personlig och privat är fin, men oerhört tydlig när den överskrids.

Och vem eller vilka bär ansvaret för att försöka hjälpa till att lösa det här efter bästa förmåga?



fredag 8 juli 2016

Maskrosor och fridoliner.


I dag är det Miljöpartiets dag i Almedalen. Enligt varannangångsprincipen i Mp är det Gustav Fridolins tur att tala till folket, men av någon anledning så hoppar man över det manliga språkröret den här gången .. trots att han enligt egen uppgift anser sig vara "förföljd av en ständigt stigande formkurva"? 

Jag ska inte spekulera i varför han ratas till förmån för Isabella Löfvin, även om jag har mina egna idéer om orsaken. Hon kommer garanterat att få bättre recensioner än Jimmy Åkesson oavsett vad hon säger och det kan ju vara så enkelt att partiet anser att  det är helt omöjligt att låta en vit, heterosexuell man representera Miljöpartiet efter Åsa Romsons manstal 2014.


Gustav Fridolin har i alla fall lyckats få liiite medieutrymme genom att förklara att de hårda beslut som han själv varit med att godkänna, ska avskaffas snarast möjligt. Det kanske ger lite plåster på självförtroendet och besvikelsen.

På Svenska Dagbladets debattsida i dag vädjar tre maskrosor .. ”Miljöpartiet bör lämna regeringen nu!” .. och även om jag har helt andra skäl till det så skriver jag gärna under på den uppmaningen.

Dessutom så tror jag att det är Miljöpartiets enda chans att kunna klamra sig kvar i riksdagen. För vem har behov av ett kameleontparti som byter färg och åsikt när de kommer i närheten av vinst, makt och ministerposter?

Birger Schlaug skriver om hur Miljöpartiet var förr. Jag minns också miljökoftorna som kom in i riksdagen som en uppkäftig, frisk fläkt. På den tiden hade jag annat att tänka på än politik, men jag minns hur lockande det var när miljöpartisterna talade om att de minsann aldrig skulle bli ett vanligt toppstyrt parti utan alltid skulle vara ett gräsrotsparti .. varken höger eller vänster .. där medlemmarnas röster hade samma tyngd och värde som partiledarna.

Därför fanns det inga partiledare! Bara språkrör som talade med gräsrötternas röster. Visst låter det gulligt och naivt när vi har facit i handen och Miljöpartiet förvandlats till Sosse-Vänster Light efter att ha varit ett borgerligt alternativ som brann för friskolor, småföretagare och landsbygden.

Jag känner mig som en dinosaurie när jag minns Mp som det var då .. för en evighet sedan.

Men under en kvävande matta av de frodiga, välnärda, karriärblomstren fridolinerna verkar de ursprungliga maskrosornas rötter finnas kvar.

Eller som debattörerna själva uttrycker det ..

"Vid sidan av det svaga gröna ideologiska avtrycket i regeringen finns andra oroväckande drag i dagens MP. Dess ledning har med hjälp av regeringsmedverkan rättfärdigat en toppstyrd, chefstung och ineffektiv partiorganisation som tycks ointresserad av att lyssna till medlemmar eller nya idéer. Innebörden i begreppet ”språkrör” har förvandlats till ”partiledare i dubblett” med rätt att styra det parti som en gång var en gräsrotsorganisation".

Det känns lite sorgligt att minnas hur det började, nu när vi börjar ana hur det kommer att sluta. För en sak är säker .. Miljöpartiets alla fridoliner kommer aldrig i livet att avstå från makten o härligheten för en tillvaro som simpla maskrosor.

"Utan Miljöpartiet i regering hade det varit ännu värre!" .. hävdar de välnärda ministrarna och regeringsledamöterna, och det har de ju alldeles rätt i, sett ur deras egna, personliga perspektiv.

Många av dem har ju inte fått ihop till en riksdagspension ens en gång!


onsdag 6 juli 2016

Uttrycket "deja vu" ..


.. kommer från franskan, och myntades antingen av Arnaud (1896), Hughlings-Jackson (1888) eller Boirac (1876). En tidig definition av upplevelsen är att den var ett drömtillstånd. Det klassificeras olika i litteraturen, som en minneshallucination, en psykisk störning eller en illusion.

Fyra av åtta partiledare ha talat i Almedalen och jag vet inte om jag lider av en psykisk störning som ger mig en illusion av att leva i ett drömtillstånd eller om min upplevelse av partiledartalen ger en overklig känsla av igenkänning?

För visst verkar det vara så att frågorna som våra politiker försöker besvara i Almedalen nu .. 2016? .. är de som vi ställde redan 2014? Eller rent av tidigare?

Eftersom det var två år sedan .. eller mer, så har det ju skett en hel del förändringar som väckt helt nya, angelägna frågor som ställs om och om igen på bloggar eller twitter .. i nutid.

Om det finns en verklighetsgap på ca två år mellan politiker och väljare, och om svaren blir .. vi ska se vad vi kan göra nu när vi uppmärksammat problemen, men huvudsaken är att vi håller ihop .. så kommer det att bli ett helsike att hitta ens ETT parti att rösta på 2018.

Det är nästan så jag börjar tro på chemtrails eller ufon. Eller så befinner sig dagens regering i en minneshallucination, oppositionen i ett drömtillstånd och jag i starkt behov av psykisk vård.

Eller så behöver jag en foliehatt.

Om jag gör den själv och fodrar den med ledarkrönikor av AB:s Anders Lindberg då borde jag väl klara mig något så helskinnad under de kommande två Almedalsjippona?

För de frågor som kommer att vara väldigt viktiga för väljarna under valrörelsen 2018 verkar ju inte kunna besvaras före 2020 .. och då har de flesta redan funnit svaren hos någon/några andra.


söndag 3 juli 2016

35 fall av sexuella ofredanden i Karlstadsfestivalen. 5 anmälda våldtäkter, ..


.. ett femtontal sexuella ofredanden vid Bråvallafestivalen i Norrköpingen och en misstänkt våldtäkt vid Säljerydsfestivalen .. det är vad tidningarna rapporterat om från starten på festivalsommaren.

Samtidigt kan jag läsa vad Helene Bergman skriver på Ledarsidorna om hur Sveriges Förenade Muslimer i år har fått drygt en halv miljon i svenskt skattebidrag, som de bl.a använt till att engagera Imamen Muadh Zamzam för att föreläsa om skillnaden mellan "deras" kvinnor och "våra" kvinnor.

Vi och dom-samhället är alltså inte helt och hållet skapat av Sverigedemokraterna?

Helene Bergman ställer sig frågan om hur Sveriges Förenade Muslimers kvinnosyn går ihop med vår "feministiska" regerings jämställdhetsmål och citerar Regeringskansliet uppgift som svar .. ”Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv".

Imam Muadh slår fast att .. "om en flicka när hon är tolv år inte täcker sig kommer hon till helvetet. Täcker hon sig kommer hon till himlen. Det är så här det funkar. Bevisa att det är falskt. Det går inte. Det är bevisat att så är det" .. och fortsätter .. ”DOM andra skäms inte när de är nakna, nästan nakna de skäms inte!

DOM andra .. det är alltså de otäckta .. "nästan nakna" .. unga kvinnorna som finns på allmän plats, utan att skämmas, och därmed kan ses som tillåtet villebråd för hormonstinna unga män som har svårt att hantera sin egen sexualitet i förhållande till sin religion.

Imam Muadh avlönas med svenska skattepengar när han jämför "deras" och "våra" kvinnor med chokladbitar. "Den ena har papper på sig, den andra är utan papper".

”Med eller utan papper – vilken chokladbit vill du ha? Den med papper naturligtvis! Den är ren och fin och ingen har rört den!"

Jag kan se sambandet mellan män som tror på det budskapet och sexuella trakasserier riktade mot kvinnor som ändå kommer att hamna i helvetet på grund av sin olämpliga klädsel.

Alla män är inte våldtäktsmän. Alla män från Mellanöstern eller Afrika anser inte att de är i sin fulla rätt att tafsa på kvinnor. Alla muslimer tänker inte som Imam Muadh.

Men vi borde tala om dem som gör det. Vi borde få dem att inse hur föraktligt deras beteende är i ett modernt samhälle. "Våra" egna kräk vet det och skryter inte med sina handlingar .. "deras män" gör high five efter att ha tvångsjuckat mot en livrädd 12-årings kropp.

Men de som får ta de yttersta konsekvenserna av det som händer i dag är de ofödda barnen till dem som fingrar, klämmer, kladdar och våldtar. Vilket förmodligen är samma män som bränner, hotar, kastar sten och förstör.

Det är deras ofödda söner som får bära bördan av sina fäders gärningar. Det är deras döttrar som .. förpackade som chokladbitar .. ska försöka navigera i ett öppet, modernt samhälle samtidigt som de tvingas leva med rötterna i föräldrarnas tro på helt andra värderingar.

Jag har inte de rätta orden .. men jag tror att om vi inte offentligt tar avstånd från männen som lever med en förvirrad kvinnosyn och ett skevt förhållande till sin egen sexualitet, så skapar vi stora problem för deras ofödda barn.

För om de inte förstår det själva är det hög tid att de får veta det nu .. innan det är för sent.

I medierapporteringen och bland politiker och myndigheter finns en rädsla för att beröra ämnet. En oro för att "VI" ska skapa det "vi och dom-samhälle" som redan nu .. och dessutom på skattebetalarnas bekostnad .. rekommenderas av män som Imam Muadh.


Det bidraget borde ha använts till något bättre .. och svenska folket förtjänar ett större förtroende.