”Vad var det jag sa!” …

.. det är en rätt trevlig mening att haspla ur sig när något blivit precis som jag påstått långt innan det verkligen inträffade.

Tyvärr så minns sällan min familj vad jag sagt ens samma dag och inte alltför sällan påstår Maken att det var HAN som kom med den intelligenta förutsägelsen som jag för tillfället gör anspråk på.

Det har till och med gått så långt att vi båda kräver skriftlig bevisning när vi är rejält oense om något. I år har jag dokumenterat att han är bergsäkert övertygad om att sossarna och Moderaterna kommer att bilda en samarbetsregering och att jag för min del mer tror på att Sverigedemokraterna kan välja och vraka vilket av de partierna som de kan samarbeta med på samma villkor som Vänstern nu har med Socialdemokraterna.

Men det var inte det jag tänkte skriva om. I dag släpptes SCB:s stora väljarundersökning och medan Socialdemokraterna står och flämtar efter luft efter chocken, kan jag med rätta sträcka på mig och säga .. vad var det jag sa!!

Så VAD var det egentligen jag sa och när sa jag det? Det är bara att klicka på etiketten ”valet 2014” under det här inlägget och läsa själva, men så här såg jag på sossarnas framtid för fyra år sedan ..

17/6 2014 I årets valrörelse är det nog sista gången vi ser Socialdemokraterna som Sveriges största parti. Hur det än går så förlorar de det här valet och kommer att vara ett parti som alla andra år 2018

.

1/7 2014 Jag skäms faktiskt över svensk media i största allmänhet och SVT i synnerhet. Den här valrörelsen kunde ha varit intressant, rolig, samlande, inkluderande, ett erkännande av människors olika behov och idéer, kunde ha berört och tagit avstånd från allt våld och förminskande, byggt broar, synliggjort även de osynliga, väckt frågor, gett svar .. och så får vi detta dravel och ett förödmjukande kattrakande efter makten??

Så, tänk, innan du gör ditt val och glöm inte bort .. Det är alltid gratis ost i Råttfällan!

4/7 2014 Om de "förlorar" det här valet är de i bästa fall ett helt vanligt 20-30% parti nästa val, och om de "vinner" så kommer de aldrig mer i närheten av regeringsmakten när det står klart att de inte kan leverera ren sossepolitik utan måste tära på tillgångarna genom att mata .. framför allt .. Miljöpartiet, med miljarder. Blir det överhuvudtaget en regering så blir den lika populär som EU.

Då tror jag att sossarna har dansat sin sista dans och att en politisk epok har gått ur tiden. Vilket var Miljöpartiets och Maria Wetterstrands mål, tydligt uttalat i en intervju inför förra valet.

9/7 2014 Det är mycket som verkar som ett skämt i svensk politik just nu och Grouco Marxismen inte bara hör hemma i svensk politik .. den ÄR svensk politik, tänker jag?

16/8 2014 Stefan Löfven blir kanske statsminister .. men sossarna kommer att förlora det här valet rent statistiskt. Min gissning är att de landar på "historiskt" låga siffror under 30 %. Efter denna "valvinst" kommer Socialdemokraterna aldrig mer att uppnå sin forna storhet .. utan blir ett parti bland alla andra. Det finns redan nu generationer som inte minns den tiden, de som gör det kommer att känna sig lurade och de som är rödrosiga ända in i själen kommer att dö ut inom en inte alltför avlägsen framtid.

Det är vad jag tror.

Socialdemokraterna kanske kan jubla på valnatten .. men jag tror att det i så fall är en Pyrrhusseger* .. byggd på floskler, klyschor och retorisk sockervadd .. som kommer att kosta partiet alldeles för mycket.

För att inte tala om vad den kommer att kosta väljarna ..

6/9 2014 Stackars Stefan Löfven .. hur det än går i det här valet så kommer han att gå till historien som en förlorare.

Eller hur? Visst bekräftar väl SBC:s siffror nästan exakt vad jag förutspådde redan innan de ”vann” valet 2014?

”Vad borde Socialdemokraterna göra för att vända opinionen inför valet?” .. är en annan fråga som i dag ställs till sossegurun Göran Persson som tydligen anses vara specialist på valvinnande råd. Hans råd är samma taktik som han själv använde sig av, lova något dyrt som vi egentligen inte har råd med .. ”det kommer kosta pengar, men man borde höja pensionerna och höja avgiftsuttaget till pensionssystemet”.

Många experter verkar tro att S kommer att föreslå välfärdsreformer som gratis förskola eller en tandvårdsreform inför valet. Tror du att sådana förslag lockar tillbaka väljarna?

Det vill Göran Persson inte uttala sig om, men av det han säger kan vi lista ut att han tycker att det kanske skulle vara en god idé.

Så då kan väl jag också sticka ut hakan och påstå att efter alla svek, all passivitet, alla besparingskrav på de svagaste och mest utsatta och alla konstiga eftergifter som gjorts för att hålla sig väl med Vänstern och Miljöpartiet så har Socialdemokraterna inget förtroende kvar.

De kan lova precis vad som helst, ingen kommer i alla fall att tro att de har för avsikt eller ens kommer att få möjlighet att genomföra det.

Jag har hängt tvätt och sällskapat med riksdagen större delen av dagen, .

.. eller närmare bestämt tillsammans med de riksdagsledamöter som har debatterat Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden och Extra ändringsbudget för 2018 - Ny möjlighet till uppehållstillstånd.

Det är inte utan att jag mår lika illa som jag brukar göra när jag överkonsumerat bakelser eller något liknande.

Något har jag i alla fall fått ut av det hela. Om jag någonsin haft det så har jag nu för evigt tappat tron på att vänsterpartierna någonsin kommer att förstå att ”vanliga människor” inte är en svagbegåvad massa som inte kan tänka själva utan bara längtar efter att Någon Annan ska sätta sprätt på deras egna pengar.

Det hat och det förakt för ”de Rika” – dvs de som inte förlitar sig på de välavlönade representanterna för Staten – som i synnerhet Vänsterpartiet ger uttryck för får mig att känna en djup och innerlig tacksamhet för att det dels är val redan om drygt tre månader och dels för att det sent omsider ser ut att blåsa lite mer hälsosamma vindar.

Så kom då debatten om de ensamkommande vuxna barnen. Jag har aldrig någonsin hört så många politiker uttrycka sig så empatiskt, generöst, ömsint, förstående och deltagande när det gäller funktionshindrade barn och vuxna och deras familjer som tvingas arbeta heltid för sin försörjning samtidigt som de på heltid vårdar/vakar över sina barn, dementa vars barn tvingas vara föräldrar både för sina egna barn och sina föräldrar, fattiga pensionärer som efter ett arbetsliv inte längre har råd att gå till tandläkaren och tvingas till ofrivillig ensamhet i vad som nästan kan kallas för misär, cancerpatienter som förtvivlar i en kö som alldeles för ofta leder till döden i stället för behandling, ungdomar med psykiska problem och självmordstankar som i bästa fall erbjuds isolering i ett kalt rum på en avdelning där de enda de träffar är i samma eller sämre situation eller i sämsta fall lyckas och tar sina liv när föräldrarna arbetar eller unnar sig några timmar eget liv.

Jag fick nästan en klump i halsen och tårar i ögonen när jag insåg att det faktiskt är fullt möjligt för våra riksdagsledamöter att se andra som levande fullvärdiga människor med behov och känslor.

Men varför nu? Varför aldrig annars?

I dag strösslades med tacksamhet över alla som – mot betalning - ”ställt upp” och erbjudit de ”ensamkommande” någonstans att bo, men är det någon som kan påminna sig ett enda empatiskt, deltagande, förstående, tacksamt ord riktat till de poliser, läkare, sjuksköterskor, lärare och socialsekreterare som arbetar sig sjuka för att få välfärden att åtminstone fungera någotsånär?

I stället kommer krav på nedskärningar i sjukförsäkringen för dem som går sönder och hamnar i en utmattningsdepression?

Jag anser att lagen ska gälla lika för alla och att de som enbart visar empati, deltagande, förstående och medlidande för särskilt utvalda, i stället för alla som är svaga och utsatta inte är värda det förtroende de fått av väljarna.

.. och precis nu, medan jag skriver det här, ser jag Gustav Fridolin debattera med Jimmie Åkesson i TV4 och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på att en av dem är, och vill fortsätta att vara, minister i vårt lands regering.

Respektlöshet är väl vad som kännetecknar årets valrörelse. Våra politiker visar upp bristande respekt för varandra, för de medborgare de påstår sig vilja ta ansvar för och framför allt för väljarna som de verkar betrakta som handelsvaror vars röster de kan stjäla från varandra genom att använda sig av falska löften, påstådda hot eller använda efter eget godtycke oavsett vad de lovat innan de fick tillgång till dem.

2014 hade jag en oerhörd beslutsångest inför valdagen, men det våra folkvalda har bjudit på under nästan tre och ett halvt år har gjort att jag redan nu har bestämt mig och därför kan lugnt luta mig tillbaka och den dokusåpa som valrörelser riskerar urarta till.

Det känns rätt skönt.

Är det här ens lagligt?

Steget Efter

Ordföranden för fackförbundet Kommunal,Tobias Baudin, lovar att minst hälften av medlemmarna, ca 250 000, ska rösta på Socialdemokraterna på valdagen.

Det är ju häpnadsväckande. Hur kan han lova bort medlemmarnas röster och hur ska det gå till?

Svaret är att Kommunal ska växla upp för att hjälpa Partiet i valrörelsen. Fram till valdagen, ska förbundsledningen ringa upp medlemmarna och besöka deras arbetsplatser.

Målet är att vi ska prata med hälften av medlemmarna, säger ordföranden Tobias Baudin, som samtidigt lovar att minst lika många – 250 000 – ska rösta på Socialdemokraterna i höstens val.

Det betyder alltså att förbundsledningen tänker använda medlemsregistren för att kontakta medlemmarna och tala om för dem hur de ska rösta?

Bortsett från att förbundsledningen verkar se på medlemmarna som lättledda får eller det lämpliga i att de besöker medlemmarnas arbetsplatser för att ragga sosseröster, känns det tveksamt om det ens är lagligt att använda ett medlemsregister för att sälja ett politiskt budskap, eller något annat som ledningen har behov av eller har lovat bort till någon utomstående? 

Trots oräkneliga mail med information om den ny datalagen gällande personuppgiftsskyddet, GDPR, så har jag dålig koll på vad den innehåller, men jag undrar ändå .. vad säger Datainspektionen om Kommunals hantering av sitt medlemsregister?

En man, tre biologiska barn, en ”afghanson” ..

.. och en 58 år gammal mamma/lärare som är villig att ge upp både man och biologiska barn för en oviss framtid i Afghanistan, om hon kan få byta medborgarskap med den utvisningshotade ”sonen” som bott hos familjen i ett och ett halvt år.

Det är i korta drag innehållet i ett öppet brev till migrationsminister Helén Fritzonoch Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik på Mors dag.

Det är ett oerhört känslosamt brev. Tre äldre syskon som vill dela allt med en älskad lillebror. Föräldrar som vill ta ansvar tills han blir lika självständig som de andra syskonen …

Eftersom det inte finns plats i detta lilla land för vår son vill jag ge min plats här i Sverige till min honom. För staten är det ett bra byte. Jag är 58 år och har inte så långt kvar till pension. Jag erbjuder mig att avstå mitt medborgarskap om vår son i gengäld kan få ett medborgarskap.

Jag är helt övertygad om att ”mamman” i det här fallet verkligen, verkligen älskar och har starka band till ”sin son”, i vår familj har vi också levt tillsammans med familjehemsplacerade 14-17-åriga pojkar som blivit som familjemedlemmar.

Men, aldrig någonsin tog jag mig rätten att kalla en annan mammas son för min egen.

På den tiden arbetade Maken inom ungdomsvården och det var fullständigt omöjligt för socialsekreterarna att hitta familjehem som var villiga att ta emot tonårspojkar. Av någon anledning verkar det vara mycket lättare nu? Eller beror det på att ensamkommande flyktingpojkar är mer högstatus .. eller ger bättre betalt?

För hur varm och känslosam du än är så går det inte att komma ifrån att familjen får betalt. En del för omkostnader och en del som arvode.

I vårt hem hamnade de tonåringar som inte klarade grupptrycket på det som då kallades ungdomsvårdsskola. Jag har skrivit om en av dem tidigare och om det bara hade fungerat hade hela familjen behållit honom helt utan ersättning fram till den dagen han hade kunnat klara sig själv.

Den lösningen verkar inte vara aktuell för familjen i Tidaholm?

Sammantaget bodde fyra tonårspojkar och tre flickor i samma ålder i vårt hem under längre eller kortare tid. Några av dem kom vi oerhört nära, andra var tydligt någon annans barn som vi hade till låns. En del av föräldrarna blev vänner, andra var påtagligt och sorgligt frånvarande.

Jag tror att jag kan påstå att jag kände precis som mamman i Tidaholm. Under den här tiden hörde de här tonåringarna till vår familj och vi krävde lika mycket och gav inte mindre till någon enskild familjemedlem. Vi var där och då en sammansvetsat familj som ställde upp för varandra, men inte vid något tillfälle tror jag någon kände en önskan att offra de andra för att ge eller få egna fördelar.

Jag betvivlar väldigt starkt att Tidaholmsmamman verkligen skulle lämna sin man och deras gemensamma tre barn om migrationsministern och Migrationsverkets direktör skulle ge henne en enkel biljett till Afghanistan i utbyte mot ett svenskt medborgarskap för ”det fjärde barnet”.

Avslutningsorden i det känsloladdade brevet .. Jag ställer min plats i Sverige till förfogande. Smörblomman ler mot mig och liljekonvaljens förföriska doft påminner mig om att jag bor i ett rikt land med fantastiska möjligheter. Så jag ber er ge mig möjligheten att få ge min son ett liv och en framtid i Sverige .. hade varit mer trovärdiga om hon erbjudit sig att ta fullt ekonomiskt ansvar för ”sonen” fram till den dag han kunde försörja sig själv. Vem vet, den biologiska familjen kanske till och med kan gå med på en adoption?

Men att lova något som eventuellt kan vara möjligt är väl mer riskabelt än att lova något som är helt ogenomförbart. Om inte annat för att jag är helt övertygad om att Afghanistan inte skulle se 58-årig svensk lärarinna som ”ett bra byte”.

Henrik Alexandersson - Ett rationellt förslag i flyktingdebatten.

(V)in(S)t eller förlust?

Den som är rädd riskerar att göra misstag. Det som är desperat GÖR misstag. Socialdemokrater är både rädda och desperata efter att ha tagit del av de senaste opinionsmätningarna.

Vad gör de då?

De anlitar naturligtvis en KONSULT som får rejält betalt för att tänka ut en ”hemlig” plan som ska få dem att framstå som ett smart, nutidsanpassat och ungt parti.

Vad är då naturligare för denne konsult än att råda partiet att bli mer synligt på NÄTET!! Men på ett SMART sätt då förstås.

Den smartaste idén verkar vara att köpa en annonsplats av Google, sökordsdirigerad till en eller flera platser där den garanterat skapar nya väljare.

Den självklara platsen verkar vara så nära Sverigedemokraterna som möjligt utan att uppgå i själva partiet, och Socialdemokraterna gör nu genidraget att placera sin annons så att alla som söker på SVERIGEDEMOKRATERNA hamnar på en sida som har .. tada!! .. SOCIALDEMOKRATERNA som första alternativ.

Självklart kommer då alla sverigedemokrater att klicka in sig på S och se ljuset, överge SD och därmed hjälpa Löfven att vinna valet så stort att han slipper både Jonas och Gustav.

Smart! Kanske kommer ALLA att klicka in sig på sossarnas annonssida i och bli frälsta och rösta på Socialdemokraterna!!

Jag kan riktigt känna hur förväntansfulla och segervissa de känner sig i partiledningen. Förra valet röstade 801 178 personer på Sverigedemokraterna, det är ju några stycket som kan falla för google-tricket, eller hur?

En liten, liiiiten hake verkar det dock finnas. Enligt vad jag har hört ryktats så kostar en sådan här annons 13 kr per klick? Är det verkligen möjligt?

Om då ALLA Sverigedemokraternas väljare klickar ”fel” och hamnar hos sossarnas annonssida, i stället för på gratis-hemsidan, blir kostnaden en bra bit över 8 miljoner? Om jag inte räknat alldeles fel? Och om Sverigedemokraternas väljare är precis så korkade som sossarna tar för givet så kanske de ”tar fel” mer än en gång, vilket kan göra kostnaden dubbelt så hög!

Vilket skapar två nya frågor. Har LO-medlemmarna betalt in så mycket sedan förra valet och kan ett parti gå i konkurs?

Men väljarkåren består också av jättemånga, jätteobegåvade och obildade människor som inte förstår sitt eget bästa. De måste ju också rösta på Stefan Löfven?

Den andra ”hemliga” planen är att förpassa Sverigedemokraternas kapade hjärtefråga – migrationen - till papperskorgen och bli mer vänster än Vänsterpartiet genom att kapa deras hjärtefråga – vinster i välfärden.

Den stora gruppen obildade kommer fortfarande att tro att sossarna driver SD-politik och gruppen jätteobegåvade kommer att tro att Vänstern får ta del av regeringsmakten om Stefan Löfven vinner statsministerposten.

Vad kan gå fel?

För det kan väl inte vara så att de jättesmarta, nutidsanpassade och ungdomliga Socialdemokraterna underskattar väljarnas förmåga att tänka själva och bilda sig en egen uppfattning?  

Kata(S)trofen ska mötas med en Kri(S)plan!!

Socialdemokraterna har nu en alldeles färsk Krisplan som ska få Sverigedemokraterna och Moderaterna att falla som höstlöv i de kommande opinionsmätningarna.

Ett fyrverkeri av löften och förslag inom välfärdsområdet, sjukvården, skolan och arbetsrätten ska regna som guldglitter över väljarna, samtidigt som partiet erkänner att deras valstrategi hela tiden varit att "fasa ut" invandringsfrågan och kriminalpolitiken från den politiska debatten vid månadsskiftet maj-juni.

I och för sig kom den kappvändningen tidigare än vad jag trodde, men det var väl ingen som på allvar trodde att S-utspelet om en strängare migrationspolitik som presenterades den 4 maj skulle hålla längre än till valdagen?

Nej nu, under galgen, är det mjuka frågor inom välfärdsområdet som gäller. Det ska handla om frågor som berör människor – framför allt i sjukvården och skolan.

Socialdemokraterna har tydligen varit naiva igen. Väljarna reagerade inte som förväntat inför de hårdare tagen i migrationspolitiken. De vill uppenbarligen ha något annat?

Mjuka frågor, alltså? Ja kära nå´n, hoppet är det sista som överger den troende.

Något som aldrig verkar ha slagit sossarna är att ALLA frågor som väljarna upplever som problematiska inom välfärdsområdet är relaterade till migrationen.

Åtstramningarna inom psykvården, äldreomsorgen, sjukersättningen och den personliga assistansen ses som ett kvitto på att regeringen tar från de svaga för att kunna fördela till grupper som ses som mer intressanta.

Skolans problem har helt klart ökat i takt med att fler och fler elever från andra kulturer, utan tidigare utbildning och utan erforderliga kunskaper i språket, fyllt skolorna. Till det kan vi lägga lärarnas problem med anhöriggrupper som reagerar på upplevda och inbillade kränkningar på ett sätt som vi tidigare aldrig har upplevt i svenska skolor.

Vårdens problem ser normalväljaren som en direkt följd av att systemet belastats med fler patienter än det mäktar med. Sjukvårdspersonalen lider av stress, överbelastning och samma kulturkrock som lärarna flyr från.

Polisens ansträngda situation beror inte bara på en valhänt hanterad omorganisation och Dan Eliasson. I väljarnas ögon har det stora flödet av människor från andra länder och kulturer skapat en ny otrygghet och oro som politikerna valt att bortse från.

Men som sagt, det här är frågor som sossarna tänker ”fasa ut från den politiska debatten vid månadsskiftet maj-juni”.

Alla löften om guld och gröna skogar inom välfärdens mjuka frågor kanske inte vänder opinionsvinden snabbt nog, särskilt med tanke på att väljarna förlorat mer än de fått under de senaste 3,5 åren då grupp ställts mot grupp och alltid till de svagastes nackdel. De kanske tänker att det är så dags att komma NU och lova något som förmodligen aldrig kommer att kunna infrias?

Men om nu väljarna inte är så lättlurade som sossarna hoppas, har de en hemlig handlingsplan för att möta nästa nederlag i riksdagen, den 7 juni, om vinster i välfärden. Jag tror det sker samtidigt som de beräknas vinna omröstningen om gymnasieamnestin för 9000 afghaner som ansetts sakna asylskäl i samtliga instanser?

Då kommer nämligen fokus att skifta automatiskt – från migration till välfärd – och då har Sverigedemokraterna allt att förlora, lyder analysen. Samtidigt väntas en sådan diskussion "befrukta" både Socialdemokraterna och Moderaterna.

Ja visst, då glömmer väljarna hur tomhänta sossarna är när det gäller migrations- och välfärdspolitiken och går all in för en politik som riskerar att förstöra alla privata fungerande alternativ inom välfärdsområdet så att skolorna, sjukvården och omsorgen får ännu mer att pyssla med. Då ”befruktas” säkert de partier som ljuger sig blå om oskäliga vinster hos privata utförare i stället för redogöra för förlusterna inom de icke-fungerande kommunala alternativen och då kommer Sverigedemokraterna inte att ha en chans i valet.

Är det verkligen någon som kommer att falla för den hemliga handlingsplanen och riskera att få 4 år till med en regering som ännu inte uppfyllt ett enda av förra valets vallöften?

Det finns ingenting i svensk politik som är ohederligare än hur vänstern framställer den sk "vinstfrågan" och svaren i opinionsredovisningarna blir därefter.

S sprider myter om övervinster i välfärden ..

Om(S)orgskontrakt?

Socialdemokraterna föreslår att alla äldre ska få en fast omsorgskontakt i de kommuner där S får makten efter höstens val. ”Det är många äldre som använder hemtjänst, men många upplever att det är väldigt många olika kontakter”, säger Magdalena Andersson.

Jag undrar hur det ska fungera i verkligheten? Kommer den fasta omsorgskontakten vara en stressad person på socialkontoret eller den som levererar hemtjänsten?

Men dag är det ju bristen på fast hemtjänstpersonal som gör att de äldre klagar på att ”det är väldigt många kontakter”? I många fall är det till och med helt oerfarna och väldigt unga arbetslösa som motvilligt gästspelar i de äldres hem några veckor/månader innan de får in en fot i någon annan arbetsmarknadsåtgärd som inte är lika ”fysisk” och minutstyrd.

Vem/vilka ska utses till ”fast omsorgskontakt” när omsättningen och avsaknaden av fast personal är ett problem i hela hemtjänsten?

Ett annat problem som Socialdemokraterna har upptäckt nu i valtider är ensamheten bland de äldre.

”Vi har de friskaste pensionärerna i EU, men risk för isolering och psykisk ohälsa bidrar till en lägre livskvalitet”, säger Lena Hallengren. ”För att bryta ensamheten bland äldre lovar S att satsa 20 miljoner kronor på Riksidrottsförbundet och 10 miljoner kronor på svenskt friluftsliv. Pengarna ska gå till att främja aktiviteter just för äldre”. Dessutom lovar man 30 miljoner kronor till frivilligorganisationer som arbetar med att bryta isoleringen för äldre.

Nu blir jag lite förvirrad?

Vi har alltså de friskaste pensionärerna i EU och vi har också flera, väldigt livaktiga pensionärsorganisationer som erbjuder kollektiva promenader, boule, dans, föreläsningar, kreativa kurser, modevisningar och andra aktiviteter för just den gruppen, det kan väl inte vara dem som sossarna siktar in sig på?

Däremot så finns det säkert ett stort antal fullt friska äldre som klarar sig alldeles utmärkt utan samhällets insatser, men som ändå löper risk för isolering och psykiska ohälsa som bidrar till en lägre livskvalitet. Men om de själva inte söker kontakt med andra människor, pensionärsorganisationer eller andra riktade verksamheter för äldre, hur ska då Riksidrottsförbundet och företrädarna för svenskt friluftsliv kunna hitta dem?

Dörrknackning hemma hos alla över 65 eller 70?

Jag förutsätter därför att sossarnas hjärteknipande förslag riktar sig till dem som redan finns inskrivna i omsorgen. Förslaget fördelas på ..

20 miljoner kronor per år för att stimulera föreningsidrott, och 10 miljoner kronor årligen för att stimulera friluftsliv för äldre.

Stödet går via Riksidrottsförbundet och Svenskt friluftsliv till förbund och föreningar.

30 miljoner kronor per år till frivilligorganisationer för att ordna aktiviteter som matlag, promenader, konserter, sommarkollo för äldre och studiecirklar.

Fast kontaktperson för alla som har hemtjänst. Finansieras på kommunal nivå och gäller de kommuner som får S-styre efter valet.

Nu är det ju inte så att vem som helst får hemtjänst bara för att h*n vill ha det.

Många lider av olika grader av demens, andra kan inte ta sig utanför dörren utan stöd och hjälp, inte laga mat, inte sköta sin hygien, inte klara av toalettbesök, kanske inte ens komma ur sängen eller aktivera sig utan stöd och hjälp. Gränsen för att få hemtjänst ligger inte över utan långt under begreppet ”pigg och rask” så att säga.

Dessa personer ska alltså på något sätt transporteras till platser där de ska ingå i matlag, promenera i naturen och delta i konserter och studiecirklar .. enbart med hjälp från föreningslivet och föreningsidrotten?

Det känns minst sagt inte riktigt genomtänkt och eftersom jag tillhör Monty Phyton-generationen så ser jag för mitt inre öga den spännande fotbollsmatchen mellan dementa och rörelsehindrade eller sökinsatserna efter ”friluftslivet” när frivilligarbetarna inom föreningslivet och idrottsrörelse räknat ihop gruppen och upptäckt att hälften saknas.

För att inte tala om det sjönära friluftslivet på äldrekollot när alla ska ner i vattnet och helst upp igen.

Men det kanske blir kul? Dagen då jag själv tvingas in i omsorgens tvångströja är kanske inte så avlägsen som jag tror och då känns det ju hoppingivande att tänka sig möjligheten att krypa in under en gran och dö borttappad i skogen i stället för bortglömd i en säng som jag inte kan ta mig ur.

Men sammantaget tycker jag att det här är en typisk sosse-puh-idé ..

"När en björn med en mycket liten hjärna tänker ut saker upptäcker han ibland, att en idé som verkade riktigt idéaktig inne i hjärnan, är helt annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på"