Jag kände en gång ..

.. en pojke som var resultatet av en tillfällig förbindelse. Enda orsaken till att han inte blev en abort var att hans mamma hoppades att hans blotta existens skulle göra förbindelsen livslång och trygg. Det blev den inte .. men den informationen växte han upp med.

Några månader efter hans födelse mötte hans mamma en annan man och blev gravid igen. Den här gången fungerade det hela som det skulle och det enda smolket i glädjebägaren var pojken som borde ha blivit en abort.

Han fick bo hos mormor när hon orkade och hos mamma när hon orkade .. och när båda hade fått nog av honom så fick han bo hos sin moster, som inte heller ville ha honom.

Så fort han kunde sökte han sin hemhörighet hos andra, i andra familjer eller i kompisgäng som bildats av dem som hade likartade liv. Han var totalt gränslös i sin strävan att förtjäna sin plats i gruppen. Det han var bäst på var att stjäla och köra bilar redan innan han fyllt 13 år .. och det är ju en rätt bra inträdesbiljett till den sortens gemenskap.

Det blev fosterhem .. som inte stod ut med hans gränslöshet. Det blev, vad som på den tiden kallades ungdomsvårdskola och i det sammanhanget blev han allas slagpåse och irritationsmoment tack vare sin gränslösa önskan att "få höra till".

En storhelg ryktades det om att han skulle få storstryk när personalstyrkan var låg .. och därför träffades vi för första gången. Maken stod inte ut med att lämna kvar honom när arbetsdagen var slut och helgen stod för dörren .. utan tog med honom till oss som oavlönat hemarbete under helgdagarna.

Och där blev han kvar i några år. Vi kom varandra väldigt nära .. ja, man kan nog säga att jag älskade den grabben som om han hade varit min egen, även om jag då hade varit en väldigt ung mamma. Men alla sveken i hans liv gjorde att han oupphörligen var tvungen att testa hur mycket vi tyckte om honom, var gränsen gick för att vi skulle svika och kasta ut honom .. och den gränsen kom när han fyllt 15 år och blev tagen för stöld.

Innan dess kunde vi hämta honom, lämna tillbaka eller betala, hjälpa till med ursäkterna, leta, hitta och krama och förlåta.

Han straffades, rymde och kom "hem" igen .. men det går inte att backa tiden och börja om, när lagen säger något annat. Vi höll kontakten under många år .. livet gick inte bra, han kunde inte klara av relationer och hans förmåga till tillit var livslångt skadad. Egentligen fick han aldrig en chans att bli den människa han egentligen var.

Hur gick det för honom? Jag vet inte, han slutade höra av sig och jag kan inte hitta honom någonstans.

Vi blev en gång tillfrågade om vi ville ställa upp som sommarföräldrar. Det ville vi inte. Men eftersom fallet var akut och socialsekreteraren vältalig så gick vi med på att ta emot två barn under tre veckor.

Det var en pojke på 8 år och en flicka på 6 år. Flickan hade en resväska med flickiga, rosa, spetsförsedda kläder och pojken hade en plastkasse med en(?) strumpa förutom de två han hade på sig vid ankomsten, ett par extrajeans storlek 12 år där knappen flyttats så långt att de kunde knäppas omlott om man inte drog igen dragkedjan .. plus en urvuxen t-shirt.

Vi behövde inte fråga om båda barnen hade samma pappa. Det var rätt uppenbart vem som lindade sin alldeles egen pappa runt lillfingret och vem som mest var i vägen.

Eftersom vår egen dotter var i samma ålder som flickan, tog det hus i helvete när en diva flyttade in. Det gick så att säga inte smärtfritt.

När den unga damen satte i system att trampa sönder sniglar, kasta sten på hönsen och plåga katterna när ingen såg .. så sa vi naturligtvis ifrån, vilket medförde att de upprörda föräldrarna kom och hämtade älsklingen efter att ha talat med henne i telefonen .. och "glömde" pojken.

Han stannade hela sommarlovet och var en fantastisk kille. Mycket diskret erbjöd vi oss som familjehem .. om det någon gång skulle bli aktuellt.

Nästa sommar ville han tillbaka och det fick han naturligtvis. Vi fick hämta honom själva eftersom familjen inte ville se oss .. och naturligtvis var de inte var hemma när vi kom. I en lägenhet 3 trappor upp utan hiss, öppnade han dörren hängande på kryckor. Han hade brutit benet och ändå lyckats klara sig till skolan själv fram till sommarlovets början.

Benet var felläkt fick vi veta när vi besökte läkare på vår ort, men han fick klara sig ändå tills någon kunde ta hand om honom på hans hemort. Vi ville behålla honom, det sved i hjärtat att se honom halta iväg till socialsekreterarens bil när det var dags att skiljas.

Hur det gick sen? Jag har ingen aning .. tystnadsplikten ligger som ett lock över det, men han fick aldrig komma tillbaka. Familjen tyckte vi var för besvärliga.

Jag hade en gång en ungdomsvän som började med narkotika. Det fanns ingenting att skylla på, han kom från en bra familj,  hade goda förutsättningar, var begåvad och förutspåddes en lysande framtid .. som bara försvann i ett töcken av först hasch, sedan tabletter och slutligen sprutor.

På slutet var han mest inlåst på diverse avdelningar för avgiftning och psykvård. Jag hälsade på honom där och hoppades. När han då och då dök upp igen på fester eller andra träffpunkter var han sig lik första kvarten och sedan var cirkusen igång igen. Han är den enda människa jag sett som injicerat ren sprit .. det måste ha varit livsfarligt, men han överlevde och försvann ut i natten till sina tidigare leverantörer.

Hans föräldrar gjorde allt. Satsade allt de hade, både ekonomiskt och i tid .. men den hjälp han behövde fanns inte att få.

Sist jag såg honom var när han fick sova över hemma hos mig och min väninna och vaknade av att han försökte elda upp min säng. Sedan vågade jag inte vara ensam med honom mer.

Hur gick det för honom? Förmodligen väldigt illa.

Första året vi bodde där vi bor nu hittade vi en gammal tant på julaftonen. Det var nästan 20 grader kallt och hon vankade fram och tillbaka på vägen utanför vårt hus, klädd i kjol, kappa och hatt.

Efter en timme blev vi oroliga och gick ut och frågade om vi kunde hjälpa till. Det kunde vi inte, hon väntade på sin dotter och ville inte komma in och vänta. Efter ytterligare en timme gick vi ut och frågade om vi kunde ringa och höra efter om det blivit något missförstånd?

Jodå, det var ju önskvärt. Men hon visste bara förnamnet på dottern, kunde inte tala om vad hon själv hette, hade ingen handväska vi kunde bett henne titta i .. så det blev liksom lite svårt .. och hon ville inte komma in i värmen.

Vi tog henne i bilen och åkte runt till husen i närområdet och frågade om någon visste vem hon var. Ingen kände igen henne.

Till slut så hittade vi någon som trodde de kände någon som kanske visste och vi fick ett telefonnummer .. och hittade till slut en människa som trodde att det kanske var hennes mormor som borde ha varit i sin pensionärslägenhet flera mil bort.

Det var det också, tack och lov, och efter någon timme kunde vi överlämna ansvaret. Men hon kunde ha frusit ihjäl den julaftonskvällen om ingen hade lagt märke till henne.

Hur gick det sedan för henne?

Det påminde mig om den kvällen när de ringde från sjukhuset där min dementa mamma dagen innan opererats för ett brutet lårben. De kunde inte hitta henne någonstans och kläderna var kvar, med undantag för kappan.

En nyopererad gammal, förvirrad dam var totalt borttappad?

Det tog många ångestfyllda timmar innan vi slutligen kunde hitta henne .. i sitt eget hem. Men hur det är möjligt för en nyopererad gammal dam att barfota, i sjukhusskjorta och kappa och utan kontanter att ta sig fyra mil mitt i vintern .. det har jag fortfarande ingen aning om.

Hur det gick sen? Det var då hon hamnade på den vårdavdelning som hon aldrig mer kom ut från. Egentligen var det den dagen då hennes liv tog slut .. även om det tog ytterligare fem hemska år innan hon fysiskt fick slippa vårdas mer.

Jag känner en äldre kvinna som fick en liten knöl i bröstet. Den skulle lätt opereras bort och redan samma dag fick hon åka hem. Efter några dagar hade hon hög feber, värk och varet flödade ur operationssåret och hjälpsamma grannar hjälpte henne till vårdcentralen där hon fick värktabletter och rådet att vänta till återbesökstiden en vecka senare.

I dag kämpar hon för sitt liv på grund av den blodförgiftning som hon redan då led av.

Hur går det för henne? Ja, vi hoppas på det bästa.

I min bekantskapskrets finns en 40-årig funktionshindrad man som bor på ett gruppboende tillsammans med en annan boende som slår honom så fort h*n kommer åt. Dessutom forslas de i samma buss till samma dagverksamhet varje dag .. där misshandeln forsätter så fort personalen vänder ryggen till.

Ska det vara så? Ja, tydligen .. den som får en plats på ett gruppboende tillhör ju ändå dem som har tur. Och det är möjligt att en daglig misshandel är att föredra i stället för att hitta den vårdande föräldern död och sakna förmåga att påkalla hjälp?

Vi har också haft höns. Det är trevliga djur som har en egen social hierarki, precis som vi .. och om allt fungerar som det ska så lever de i frid och harmoni.

Men avviker någon i beteende eller blir svag, skadad eller sjuk, så blir de gruppens hackobjekt, får stå tillbaka när de andra äter .. jagas, mobbas och plågas. De som inte klarar sig själva ses som störande och icke önskvärda.

Varför sitter jag nu här och skriver om så deprimerande saker som egentligen ingen är intresserad av .. och dessutom höns?

Kanske beror det på att jag hoppas att vi och våra folkvalda politiker ska klara av den kommande tidens påfrestningar utan att bli alltför lika höns i vårt sätt att möta svårigheter!

För att säga något positivt ..

.. så kan jag ju börja med att skriva att Centerpartiet har varit ett föredöme när det gäller en öppen process i valet av partiledare och arbetet med idéprogrammet .. som dessutom är så välskrivet och lättläst att sossarna borde ta det som underlag nästa gång de försöker författa något liknande.

Annie Lööf har visat sig vara stark och stabil när det blåser snålt .. något som jag faktiskt beundrar henne för. Själv hade jag förmodligen förvandlats till en blöt fläck efter att ha hamnat i två sk drev inom loppet av ett år.

Men, jag har läst Centerns förslag till idéprogram .. så vackert och så inspirerande, precis som idéprogram ska vara. Det sägs också tydligt att .. "Det här är Centerpartiets idéprogram som beskriver vår bakgrund, våra värderingar och huvudinriktningen för vår politik.

Idéprogrammets uppgift är att dra upp riktlinjerna för partiets övergripande principiella ståndpunkter...

 ... människors frivilliga insatser och samarbete med andra är ryggraden i samhällskroppen".

Understrykningarna är mina, eftersom jag stannade till och undrade lite?

Det är en omöjlighet att beskriva alla de gånger jag gjorde det under genomläsningen, så jag tar bara ett exempel från avdelningen Välfärd .. för vare sig de vill det eller inte så kommer politikerna till slut att få inse att det är den frågan som ligger högst hos väljarna.

"Centerpartiet anser att den offentligt finansierade välfärden ska vara av hög kvalitet, vila på en humanistisk värdegrund och vara tillgänglig för alla ..

Det offentliga bör fokusera på finansiering och att alla medborgare har tillgång till en välfärd av hög kvalitet. ....

Alla ska kunna se fram emot att en trygg ålderdom med hög livskvalitet. Även alla med fysisk och psykisk funktionsnedsättning eller med missbruksproblem måste få det stöd som behövs. Människor måste ha inflytande över sina egna liv också när det gäller välfärdstjänster. Valfrihet är viktigt för människors känsla av självbestämmande i livets alla skeden."

Visst låter det bra? Visst är det vad vi alla vill höra, eller hur?

Jag för min del formligen älskar den här beskrivningen!

Men då har jag debattinlägget, som Hans Dahlgren, ordförande för Centerpartiets välfärdspolitiska grupp, fick publicerat i DN den 7:e maj förra året, i färskt minne ..

"Grundläggande vård, omsorg och utbildning är en rättighet och ett gemensamt ansvar....

Stigande kostnader kräver förändring. För att hantera de stigande kostnaderna för välfärden måste vi börja ransonera den. 

Det finns olika metoder att ransonera välfärd. Den metod som använts i sjukvården är köer. Forskning visar att det sannolikt är den minst effektiva metoden. En annan metod är att låta avgifterna få större genomslag inom sjukvården, utbildningssystemet och i socialförsäkringarna. En tredje metod är att införa behovsprövning av olika typer av bidrag. En fjärde metod är att styra genom centralt fattade beslut, det vill säga sänka ersättningar eller prioritera hårdare i olika rättigheter i välfärden. Det sannolika är att vi kommer att behöva se en kombination av de fyra."

Och det kändes inte som om det var ett budskap från samma parti precis? Fick inte den ansvarige för Centerns välfärdspolitiska grupp vara med i idéarbetet med välfärden?

Det som skapat mest rubriker runt idéprogrammet .. som uttryckligen anges vara något som beskriver "huvudinriktningen för" Centerns politik är följande två stycken - understrykningarna står jag för ..

"Centerpartiet anser att dagens skolplikt, som utgår från barnets plikt att gå i skolan, bör förändras till en läroplikt så att det i juridisk mening framgår att det är föräldrar och målsmän som har en plikt att se till så att barnen får en fullgod utbildning."

Ett förslag som öppnar för hemundervisning och effektivt sätter stopp för diskussioner om religiösa inslag i undervisningen eftersom det är upp till "föräldrar och målsmän" att dra upp riktlinjerna för hur barnen "får en fullgod utbildning". Hur barnen får det för övrigt med sociala kontakter och tillgång till utomstående vuxna är förmodligen också upp till föräldrar och målsmän?

"Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar."

Bortsett från att det redan nu är tillåtet att leva med hur många människor man vill under äktenskapsliknande former .. så innehåller det här stycket det omtalade månggiftet!

Inser någon hur omfattande lagen måste ändras för att få med allt detta. Både Ärvdabalken och Giftermålsbalken stammar från 1734 så det är ju ett rätt rejält bagage som vi måste göra oss av med om vi helt avskaffar dem.

För att avskaffa äktenskapet helt är nog betydligt bättre än att hålla på och ändra i all oändlighet efter hur olika individer vill leva sina liv tillsammmans. En bröllopsceremoni med tillhörande fest går ju ändå att ha, utan vidhängande lagliga förpliktelser.

I jämlikhetens namn kan vi väl leva tillsammans som fria och självständiga människor utan att behöva registrera oss eller få någon annans välsignelse?

Jag tror inte heller att det längre behövs .. och avskaffar vi äktenskapet och arvsrätten så skapar vi samtidigt fler arbeten för jurister som oupphörligen måste skriva testamenten och samlevnadskontrakt .. och så sparar vi in på rättsväsendets hantering av skilsmässor och arvstvister.

Och det är ju inte så illa. Men var det alldeles nödvändigt att göra den här idén till en del av .. "vår bakgrund, våra värderingar och huvudinriktningen för vår politik"?

Kunde inte någon ha räknat ut att den här "idén" riskerade att klibba fast vid Centern lång tid framöver, även om de ändrar aldrig så mycket?

Jag tyckte mycket om att läsa Centerns förslag till idéprogram. Det var som sagt välformulerat, vackert och trevligt .. men innehållet under ytan skilde sig faktiskt inte mycket från de andra partiernas mindre lättlästa alster eller från Socialdemokraternas tunga, tegelstensliknande deklaration som jag inte ens tror att medlemmarna orkade ta sig igenom.

Alla vill de ha ett fritt samhälle där medborgarna lever jämlikt, solidariskt och demokratiskt i samarbete med varandra. Ett samhälle där alla behövs, där välfungerande välfärd är en självklarhet och företagsamhet är något positivt. Miljön ska värnas, landet ska fungera globalt, infrastrukturen ska förbättras, alla ska få bo, verka och leva var och hur de önskar osv, osv, osv.

Famnen är varm, stor och omfamnande .. i ungefär ett år och åtta månader till, oavsett vilken hemsida du går in på.

DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., AB, AB, AB,

Idéer?

"Centerprogrammet skulle ­kunnat vara det roligaste som hänt svensk politik på mycket länge. Det innehåller nämligen något det ofta råder brist på – idéer.

Att den självklara reaktionen blir usch och fy är så förutsägbart att man nästan vissnar."

Så skriver Lena Mellin i AB i dag och på sätt och vis kan jag hålla med henne. Det saknas verkligen idéer i svensk politik och inte är den särskilt rolig och engagerande heller.

Men en idé är inte bra bara för att den är en idé. En bra idé är inte nödvändigtvis en rolig idé, eller hur?

Om de är det så hamnar vi ju på samma nivå som när vi .. min bror och jag .. satt och bollade med idéer som .. tänk om det gick att uppfinna en tidsmaskin/något som förflyttade dig från en plats till en annan med tankekraft eller om man bara kunde få ligga och flyta på ett moln? Eller .. tänk om det fanns ett litet piller som innehåll allt vad man behövde? Vad tid man skulle spara då? Eller .. tänk om man kunde ha ett rör mellan över- och undervåningen som det gick att åka i - och en liten hiss bredvid? Eller .. jag önskar att någon kunde bestämma att glass var nyttigare än spenat! Vad BRA det skulle vara!

Idéer måste leda någonstans för att vara idéer överhuvudtaget. Framåt helst. Eller till en lösning av ett problem eller förhindra kommande svårigheter eller problem. Eller rentav stimulera människor till att utföra saker som berikar deras liv eller bara gör livet lite lättare att leva .. eller överleva?

Centerns idéprogram är inte ens roligt. Det stimulerar i alla fall inte mig på något sätt .. snarare så blir jag uttråkad och nästan lite störd över att det får ta sådan plats.

Det enda som jag skulle vilja veta när jag läser igenom det är .. hur i all världen kom de här frågorna så högt upp på upp på bordet?

Är månggifte något som diskuteras allmänt inom politiken eller är det bara Centerpartiet som av någon anledning anser det vara en idémässigt viktig fråga? Varför?

Tydligen så har frågan varit aktuell i flera år? Varför då? Det är fullt tillåtet att leva tillsammans med hur många som helst under äktenskapsliknande former även om det inte går att gifta sig med allihop. 

Är det ett uttalat problem och önskemål i samhället som jag har missat? Har väljarna hört av sig till Centerpartiet och berättat om sina önskemål eller är det bara inom partiet som det är så rykande aktuellt med månggifte?

Är det inte i så fall enklare att avskaffa äktenskapet helt och hållet i stället?

Varför vill Centern diskutera skolplikten? Vad är det som triggat igång den frågan? Var ligger fördelarna och ser ingen nackdelarna .. och vad var det som förde den frågan så högt på dagordningen? Rutavdrag för hemundervisning? Var och en sin egen skola? .. det är andra roliga idéer som dyker upp i mitt huvud när plikten förflyttas från platsen till själva lärandet.

Som barn hade jag bejakat det med jubelrop. Tänk om man fick ligga i sängen med böckerna och lära sig när man ändå inte hade något annat att göra .. låter som en helt trovärdig mening från den tid då min bror och jag skapade våra egna idéprogram.

Men hur tänkte de, vad var det som utlöste tanken?

Slopad arvsrätt .. vem kom på det och varför? Hör det ihop med idén om månggifte eller är det ett smidigt sätt att dra in pengar till statskassan? För om det dessutom ställs krav på att varje enskild medborgare måste skriva testamente för att inte all kvarlåtenskap ska tillfalla allmänna arvsfonden .. så är det ju nästan en lönande idé? Men den tanken var ju bara en annan idé .. från mig.

Och inte var den särskilt rolig heller.

En annan tanke som slog mig var att det i och med slopad arvsrätt skulle vara fullständigt möjligt att testamentera bort min halva av våra gemensamma ägodelar till någon annan .. i största hemlighet .. om jag ville markera missnöje på dödsbädden. Antingen på grund av begynnande senilitet eller för att straffa Maken för verkliga eller inbillade oförrätter.

Det är en ruggig tanke .. för tänk om han gjorde detsamma mot mig?? Vilken skakande överraskning det skulle bli!!

Usch .. nu blir jag faktiskt ännu mer intresserad av vad det var som tände denna idé som hänger löst och dinglar till ingen nytta i idéprogrammet? En tråkig familjerelation eller något liknande hos de inblandade?

Kan ingen formulera ett idéprogram om hur det ska bli möjligt för äldre att vistas utomhus åtminstone en gång i veckan när de drabbas av samhällets omsorger .. eller hur vanliga människor ska kunna skapa egna småföretag utan att digna under orimliga krav och regelverk från staten? Kan ingen kläcka en idé om att slopa skatten på till exempel torghandel eller stadigvarande garageförsäljning av hemmagjorda alster?

Det är ju i alla fall en idé som triggar igång lite kreativitet .. till skillnad från Centerns nya idéprogram som bara triggar igång andra idélösa politiker och journalister som gärna vill ha något mer meningsfullt att göra än att oavlönat plocka disk och bära ut sopor efter sin överordnade när de har firmafest.

SvD, SvD, DN, DN, AB, AB, Expr., Expr., Expr.,

Missnöjespartiet!

 Som gräsrot och väljare tycker jag att svensk politik är för bedrövligt rörig och otydlig just nu. Men det är väl kanske för att jag inte förstår finesserna i det politiska spelet?

I mina ögon är partierna antingen så mittifierade att de inte går att skilja från varandra .. eller så extrema eller orealistiska i sina ideologier att det nästan känns skrämmande, särskilt nu när det ekonomiska världsläget ser ut som det gör.

Vi pratade om det i går, när vi var ute med hundarna, Maken och jag. Vi sa att det kändes som att famla i ett totalt mörker inför den kommande valrörelsen och att det som erbjöds mest såg ut som det underlag vi för tillfället vadade omkring i. En enda sörja av snö, vatten, lera och hundskit.

Då kläcker Maken Årets Idé .. som vid närmare eftertanke kändes otroligt inspirerande. Men å andra sidan så är året ganska ungt så inspirationen kanske inte räcker så långt?

Men ..

.. varför inte registrera ett ärligt MISSNÖJESPARTI?

Ett parti för alla som vill protestera mot hur dagens politik ser ut och som tycker att det är dags för politikerna att göra skäl för pengarna och presentera faktiska lösningar på faktiska problem?

Mumla ur skägget, så att säga!

Ett parti som går till val på att inte kosta skattebetalarna mer än de faktiska utgifter de har, vilket redovisas öppet i en öppen bokföring på partiets hemsida. 

En hemsida .. eller facebookgrupp där alla styrelsemöten och medlemsmöten sker fullständigt öppet. Där ingen tar ut lön eller har för avsikt att göra anspråk på de platser de till äventyrs kan få i riksdagen eller kommuner och därmed inte heller tänker göra anspråk på varken arvoden eller andra förmåner som medföljer de uppdrag som man avstår från.

Ett parti som låter väljarna aktivt välja genom att fylla i partiets namn på blanka valsedlar och som har för avsikt att fördela ett eventuellt partistöd till ideella organisationer som saknar medel i samhällsviktiga verksamheter.

Ett alltigenom ideellt och demokratiskt parti som inte söker makt eller pengar, utan som enbart skapats för att tvinga övriga partier till samarbete och för att ge dem möjlighet att vinna sina röster på vad de faktiskt uträttar .. under de förutsättningar de har .. i stället för på vad de påstår sig vilja göra om de får absolut 100% makt. (Vilket de aldrig riskerar att få.)

Det skulle bli råddigt i riksdagen om Missnöjespartiet fick många mandat. Men tomma stolar skulle inte göra det råddigare än det är nu, eftersom de etablerade politikerna även i dagsläget agerar som om en del besatta stolar står tomma.

Visst, det måste väljas en styrelse, antas stadgar, skrivas protokoll osv, osv .. men allt det där kan det föras diskussioner om helt öppet på facebook eller hemsidan. Och det finns massor av ideella föreningar med massor av medlemmar ute i landet som fungerar utan att någon livnär sig på höga arvoden för styrelseuppdrag eller liknade, så det kan fungera. Om man vill.

Fördelen med Missnöjespartiet skulle vara att det bara var stort och fick många väljare om väljarna var missnöjda. Och eftersom partiet inte kräver stöd för några frågor, så kan de etablerade politikerna själva göra något aktivt för att få väljarna att låta bli att rösta på det.

Se till att väljarna är nöjda .. så försvinner Missnöjespartiet. Är inte det genialiskt!

Då återstår kraven för att registrera ett parti för val i riksdagen.

Om jag förstår det hela rätt så behövs det underskrifter från 1.500 personer, som undertecknar med sitt personnummer, för att ställa upp i riksdagsval, 100 personer för landstingsfullmäktigeval och 50 för kommunfullmäktigeval.

Det tror jag skulle gå att fixa ganska lätt om man har tillgång till flera stora organisationer som innehåller mängder av missnöjda värvningsbara väljare. Jag tror jag kan påstå att det inte skulle innebära några större problem .. annat än med den tid det skulle ta.

Det stora problemet är bara .. vem/vilka vill stå som behörig företrädare och ansikte utåt för ett parti som Missnöjespartiet? 

Vem vill kommunicera med media och politiker och bli misstolkad, uthängd, misstroendeförklarad, ämne för hånfulla ledarkrönikor eller twitterattacker från kultureliten och leva som en dokusåpadeltagare under en tid .. alldeles oavlönad .. även om man har en snabb omsättning på företrädarna.

Och där föll den idén!

Men medge att det finns något lockande i den? Jag tror till och med att den är genomförbar? I alla fall så låter det både roligt, hyfsat realistiskt och mer engagerande än mycket av det vi får serverat från de partier som både kräver våra röster, makt, pengar och förmåner .. utan att redovisa hela sanningen eller spelet bakom stängda dörrar.

I dagsläget skulle jag tveklöst och absolut rösta på MISSNÖJESPARTIET!!

DN, DN, DN, DN, Expr., Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB,

En man som absolut inte ville ha en katt.

Jag fick en liten bok av Nils Uddenberg i julklapp. Den heter Gubbe och Katt - en kärlekshistoria  och handlar om författaren och den hemlösa lilla katt som han absolut inte vill ha.

Nu blev det lyckligtvis som katten ville, och dessutom en bok av en Gubbe som trevande och funderande försöker förstå sitt eget förhållande till och sin besattenhet av sin lilla katt.

Eftersom Nils Uddenberg är docent i både psykiatri och empirisk livsåskådningsforskning så försöker han FÖRSTÅ sin katt .. samtidigt som han boken igenom nästan verkar generad över att han har en så oemotståndlig drift att läsa in avsikter och känslor i sin oavsiktliga livskamrat.

Det är både rörande och roande för en kattmänniska som jag.

"Vi tycker att Kissen tittar förebrående på oss, när vi inte gör som vi tror att hon vill. Men kan en katt förebrå någon någonting?" .. undrar han, och kommer fram till .. "när vi föreställer oss att hon är besviken på oss och får dåligt samvete för det, tillskriver vi henne antagligen känslor som hon inte har."

Den här boken är som ett samtal. Jag vill prata katt med Nils Uddenberg, berätta om mina egna katter, slutsatser och upplevelser .. men det är ju nackdelen med böcker, det går ju inte.

Annars hade jag berättat om Siamesen som livet igenom tyckte att jag var en trist och orörlig typ. 

HAN tyckte verkligen det. För om jag skulle tillskriva honom en uppfattning, så skulle jag beskriva mig själv som kärleksfull, rolig och stimulerande .. om jag var han.

När jag inte var 100% engagerad i honom och inte ville ha honom klättrande över hela mig, utan hellre satt och läste, sydde eller målade, brukade han hoppa upp i fönstret i andra änden av rummet och titta på utsikten eller på mig. Han gäspade, pillade lite i krukväxterna, vankade fram och tillbaka och visade på alla sätt hur tråååkigt han tyckte allt var.

Om jag i alla fall inte lade märke till honom så hade han ett litet knep som garanterat skapade lite action och uppmärksamhet.

Han petade lite försiktigt på blomkrukan .. skraaaaap .. så att den rörde sig liiiite.

Då brukade jag titta upp och säga hans namn! Men STRÄNG röst.

Myysryyyyys!!!

Så gäspade och vankade och ... petade han lite till .. skraaap .. med samma resultat!

Detta upprepades ända tills blomkrukan stod livsfarligt nära kanten på fönsterbrädet. Då kom TRIUMFENS ÖGONBLICK!!

Skraaaap!!

Och jag kastade mig handlöst genom rummet för att fånga upp blomkrukan, ilsket rytande hans namn.

Siamesen försvann som en orm in i ett av sina hemliga siamesgömställen .. bara för att åter befinna sig i fönstret, så fort som jag återgått till det jag tidigare avbrutit.

Skraaaap!!

Jag skulle vilja fråga Nils Uddenberg om finns någon möjlighet att jag inbillade mig att detta beteende var avsiktligt .. eller om det försmädliga uttryck som jag tyckte mig se medan jag galopperade genom rummet, möjligen bara existerade i min fantasi?

Och då kanske han skulle berätta om allt det där som han inte ville avslöja för alla er andra och visa sig vara en lika lättlurad och lättmanipulerad kattägare som jag alltid varit.

Panik i sosselägret?

Det börjar dra ihop sig till sossekongress och efter det att Stefan Löfven enhälligt har blivit vald .. med acklamation!! .. som varande enda kandidat till partiledarposten, så kommer valrörelsen att dra igång.

Och sossarna är inte i konflikt!

Har ingen strid att utkämpa och ingen FRÅGA att vara emot!!

Panik i lägret.

Aftonbladets ledarskribent, Karin Pettersson, har "tänkt på skatteavdraget för läxhjälp hela jullovet" och kommit fram till att det är "lackmustestet" som bevisar att man är en riktig sosse! Stridsropet i den kommande valrörelsen kommer då förmodligen att bli ..

.. Rösta på oss så lovar vi att inte köpa den övre medelklassen i Bromma med illa utformade avdrag, eftersom det är vår uppgift att försvara varje människas rätt till utveckling och frihet?

Stefan Löfven måste välja sina strider och definiera sina politiska motståndare, anser Karin Pettersson och kommer fram till att subventionerad läxhjälp är en angelägen strid att utkämpa där motståndaren är lättdefinierbar .. Alliansen och den övre medelklassen i Bromma(?). Vad den övre medelklassen i just Bromma gjort för ont, har jag ingen aning om?

Det finns i och för sig andra strider att utkämpa .. men de kanske är lite pyssliga att ge sig in i?

Skolan till exempel. Hur angriper man "fienden" utan att besväras av det faktum att de som påbörjat sin skolgång under en borgerlig regering inte kommit längre än till 7:e klass och att de som under de senaste åren gått ut ur grundskolan utan att uppnå målen, faktiskt tillbringat större delen av sin skolgång under ett sossestyre?

Skolan är också en jobbig fråga eftersom det är så många som har problem med språket, inte har gått i svensk skola de första åren och därmed påverkar de statistiska resultaten som ingen politiker kan leva utan och då blir ..

.. integrationspolitiken ytterligare en het potatis som man med varm hand överlämnar till SD med etiketten "RASISM .. Varning för åsikter!!!", så att ingen tror att man själv har några åsikter alls i ämnet. Särskilt inte nu, efter det att Stefan Löfven spikat att det inte behövs någon särskild integrationspolitik utan bara fler jobb och bostäder!

Så var det klart!!

På så sätt undviker man frågan om de 6000 invandrade människorna som bara väntade på en bostad och en chans till ett arbete under 2011 och inte verkar få det under 2013 heller eftersom den gruppen beräknas öka till 9000 under det kommande året. Och under själva valåret kommer samma fråga resultera i 16000 passiva människor som ingen kan ge varken bostad eller arbete.

Fast ett fyrbäddsrum på en camping för 37000 kr i månaden är inte fy skam det heller, eller hur?

Men det är väl ändå tryggare att gå till storms mot subventionerad läxhjälp!! Allra helst i Bromma?

Den av sossarna så omhuldade "pensionärsskatten", är inget kul längre när man såg vad som hände med Juholt. Att det handlade om sååååå mycket pengar hade inte någon en aaaaning om, så nu är den frågan och striden iskall.

Och så är det väljarnas eviga tjat om välfärden. Suck!

För Socialdemokraterna vill för död och pina inte anklagas för att vara ett Bidragsparti! Nej, här kommer nya Jobbarpartiet i all sin glans. I och för sig utan jobb .. men ändå!

Välfärdsproblemen är en strid och fråga som sossarna INTE vill ta annat än som ideologisk riktningsgivare = OM förhållandena tillåter så kommer vi att ge alla precis vad de vill ha. 

Tyvärr så tillåter förhållandena sällan det .. en läxa som väljarna helt osubventionerat lärt sig genom åren

 I min vardag är en av de vanligaste meningarna .. jag får ont i magen när det kommer ett brev från Försäkringskassan .. trots att jag vet att det inte kan vara något annat än bostads/barnbidraget.

Många av dem som säger det är människor som antingen har en svår, ofta livshotande eller kronisk, sjukdom att bekämpa, utslitna, värkande kroppar och en sjuk- eller aktivitetsersättning som överlevnadsförutsättning eller någon form av handikapp där möjligheten till ett anständigt liv ligger i händerna på dem som tolkar lagen efter eget godtycke.

Tätt efter Försäkringskassan som ångestframkallande orosmoln kommer Socialtjänsten, Kommuntjänstemän i största allmänhet,  A-kassan, Facket(?) och Arbetsförmedlingen.

Myndigheter som jag i min enfald trodde vi gemensamt skapat och finansierat för att skapa

ett förtroendeingivande, tryggt socialt skyddsnät .. är alltså det vi är räddast för att komma i kontakt med?

Men den största frågan av dem alla är äldrevården!

Det finns inte en enda människa som jag talat med under det gångna året som inte uttryckt förfäran och oro inför äldrevården.

En del har anhöriga som inte kan ta vara på sig själva, är till fara eller förtret för omgivningen .. medan berörda myndigheter kallsinnigt vänder ryggen till och hävdar att vederbörande minsann är myndig och måste begära hjälp .. hjälp h*n inte inser att h*n behöver .. själv och av egen fri vilja. Andra fruktar för sin egen framtid .. hjälplösa, förnedrade och inlåsta på en vårdavdelning utan möjlighet till meningsfylld sysselsättning eller utomhusvistelse.

Jag hoppas jag dör innan det händer.

Jag hoppas jag inser när det är dags så jag kan ta livet av mig.

Snälla, skjut mig om jag inte fattar det själv.

Det växer upp seniorboenden .. fantastiska servicebostäder med matsal, tillgång till sjukvårdspersonal, hår- och fotvård .. i parkliknande miljöer på vår ort. Lägenheterna är dyra men sålda, handpenningen var betald redan innan grunden var lagd och nu när det hela ska betalas .. då går inte huset att sälja.

Fastighetsmarknaden har stelnat mitt i affären och ingen kommer på visningen trots flera månaders annonsering.

Det är personliga tragedier som utspelas när äldre människor, som betalat hundratusentals kronor i insats på en lägenhet, inte kan få fram det resterande beloppet som krävs för att få den eftertraktade bostaden och tryggheten. Handpenningen fryser inne, någon annan får sitt behov av serviceboende tillgodosett och det äldre paret blir sittande med ett stort lån på bortkastade pengar som måste betalas.

De som inte har något att omsätta till pengar eller en hängiven uppoffrande familj, har en betydligt värre sits .. där hjälper inga böner. I bästa fall blir du sittande i ekande ensamhet utan möjlighet att komma utanför ytterdörren utan hjälp och helt hänvisad till okända människor som cirkulerar som på en Centralstation i din privatbostad .. ofta med en het längtan efter ett annat jobb än detta, som de tvingats ta för att försörja sig.

Jag blir rädd varje gång som någon öppnar min dörr med en egen nyckel, eftersom jag inte vet vem det är.

Jag vill inte att hur många som helst och vem som helst ska peta, rota och hantera det mest privata och känsliga i mitt liv!

Det är så mycket som försvunnit? Och jag törs inte fråga eller tala om det för någon .. för jag är ju alldeles ensam med dem som har nyckel.

Tyvärr vännen, planerar du inte dina sista år när du är mitt i livet så kan du nog betrakta dig som rökt.

De som slog sig för bröstet och påstod sig ha världens bästa av allt, som satte sin tillit till välfärdens skyddsnät .. är rädda för att åldras. Skräms av myndigheterna som fungerar som en stat i staten och fruktar samhällets insatser?

Och ingen vill lyssna på dem eller tala med dem .. annat än för att säga att "det är de andras fel" eller i alla fall Någon Annans fel.

För under ett helt jullov har Karin Pettersson kommit fram till att subventionerad läxhjälp är den politiskt och ideologiskt viktigaste frågan och striden som sossarna ska vinna valet med?

Jag blir alltid lika imponerad när jag läser vad de knivskarpaste hjärnorna på kvällstidningarnas redaktioner lyckats komma fram till!

AB, AB, SvD, SvD, DN,

Om media vill styra lagstiftningen ..

.. så måste journalisterna lära sig att skilja på sak och person, enligt min uppfattning.

Anna Dahlberg på Expressen skriver i dag om att "Varningslamporna blinkar kring assistansersättningen", och hon har rätt när hon skriver att "kriminella nätverk har satt i system att svindla staten på miljonbelopp genom att fejka anställningar med personliga assistenter som aldrig har varit i närheten av en brukare" och att "utländska riskkapitalbolag dammsuger marknaden på lönsamma affärer", men fel när hon anser att politikerna ska göra ändringar i en rättighetslagstiftning för funktionshindrade i kampen mot de kriminella nätverken.

Vårt samhälle har i sanning ett naivt och grovmaskigt kontrollsystem när det gäller skattemedel.

Men vad har det med assistansersättningen att göra? Blir de kriminella snälla och ärliga och riskkapitalisterna mindre intresserade av lönsamma affärer om de handikappade mister rätten till fullvärdiga liv och hamnar på de "goda institutioner" som  Expressens Gunnar Wetterberg så varmt rekommenderade den 5/12-12?

De brukare som de "fejkade anställningarna med personliga assistenter" aldrig varit i närheten av, är lika mycket offer för kriminalitet som Försäkringskassan och den stora "assistanshärvan" som avslöjades i Södertälje, som jag antar att ledarskribenten syftar på, ska lika lite skyllas på de handikappade som på invandrare som grupp .. även om båda grupperna misstänkliggjordes i diskussionen som följde.

Kriminalitet är kriminalitet oavsett vilken samhällsfunktion eller vilka offer den än riktar in sig på. De bristande kontrollsystemen är lika grovmaskiga inom ungdomsvården, äldrevården, skolan .. kort sagt inom alla verksamheter där det är möjligt att på ett lätt sätt plocka ut pengar utan att leverera. Stängs en dörr så kommer de att hitta en annan när ingen försöker se bristerna i sin helhet.

Det fuskas t.o.m med skattemedel inom kommunerna som fått ansvaret att fördela dem till medborgarna men använder dem till andra syften och av någon outgrundlig anledning så är kommunernas hanterade av bland annat assistansersättning och äldrevård utantaget från de bristfälliga kontrollsystem som redan finns?  

Ska media försöka styra lagstiftningen genom att peka medborgargrupper som kostsamma för samhället på grund av att lagen erbjuder öppna dörrar för kriminella så finns fler än de handikappade att skuldbelägga.

Men .. vem vill anklaga de äldre och försämra deras villkor när oseriösa "utländska riskkapitalbolag" utnyttjar kryphålen i avtalen med ansvariga kommuner?

Vem vill sticka ut näsan och peka på ungdomsvården, vårdhemmen för missbrukare och hemmen för ensamstående flyktingbarn, när socialdemokratiska politiker som Jan Emanuel Johansson skapar sig en förmögenhet och säljer lönande bolag till just .. "utländska riskkapitalbolag som dammsuger marknaden på lönsamma affärer"?

Och med Sverigedemokraterna på farligt höga nivåer i opinionsmätningarna .. vem vill skuldbelägga invandrare som grupp för de kostnader som hamnar i fickorna på dem som erbjuder urusla förhållanden på undermåliga .. men dyra .. flyktingförläggningar.

Ska kriminalitet och "lönsamma affärer" mätas i kostnader för de mest utsatta i samhället så bör vi fråga oss ..

.. ska vi skylla på de handikappade?

Ska vi skylla på de utslagna, missbrukarna och de omhändertagna barnen?

Ska vi skylla på de äldre som inte längre kan klara sin vardag och person?

Ska vi skylla de höga pensionskostnaderna på pensionärerna när pensionsavsättningarna förvandlats till luft i händerna på människor som helst borde ha sysslat med något annat?

Och den mest förbjudna frågan av dem alla .. ska vi skylla på invandringen?

Och det är väl den frågan som våra ledarskribenter minst av allt vill handskas med även om den finns lika mycket kriminalitet och riskkapitalbolag inblandade i verksamheter knutna till den. För en  kostnad på 37000 kr i månaden för en "lägenhet" med fyra bäddar på en camping eller 56000 kr i månaden för sex bäddar kan väl knappast anses vara rimlig. 

Att våra politiker inte klarar av att skapa fungerande system är inget som ska skyllas på dem som tvingas leva med följderna.

Alla dessa grupper är de svagaste och mest skyddslösa i samhället och har ingen vinst av eller någon som helst del i varken kriminaliteten eller de lönsamma affärerna som tvivelaktiga riskkapitalbolag gör.

Antingen diskuterar vi den bristande kontrollen på skattemedel, de undermåliga/obefintliga kvalitetskontrollerna och den naiva inställningen till omvärlden ..

.. eller så diskuterar vi vad vi har råd att kosta på de svagaste grupperna i samhället. Det är totalt meningslöst att försöka särskilja en grupp som orsaken till det första.

Vi måste skilja på sak och person/mänskliga behov.

Jag tycker att Anna Dahlbergs debattinlägg är stötande i sin enögdhet och jag vet att många kommer att tycka att jag har fel.

Hon anklagar våra politiker för feghet när de rör sig försiktigt i frågan om personlig assistans. Men är hon själv så mycket modigare när hon kastar sig över den kanske svagaste gruppen i samhället i stället för att granska bristerna i kontrollen över kostnaderna i välfärdssystemen i stort?

Byt ut assistansersättningen i ledaren och ersätt den med kostnaden för invandringen ... så blir det genast ett ramaskri över en djupt rasistiskt frågeställning? Byt ut de assistansberättigade mot vårdtagarna i äldrevården .. och läsarna skulle explodera.

Så jag kan bara upprepa .. kriminalitet och utnyttjande av lagens kryphål har ingenting med människors behov av stöd och hjälp att göra. Oavsett vad det består av.

Men jag välkomnar verkligen en granskning av hur det är möjligt att våra skattemedel är så lättåtkomliga för dem som ägnar sig åt kriminalitet och "lönsamma affärer".

Men det är en helt annan och helt fristående fråga.

Expr., SvD, AB,