Jag tänker på det nu när jag läser om kraven på föryngring och problemet med en åldrande partitopp i sossekrisen.
Makens mormor var en ständig resenär, trots att hon rent fysiskt aldrig tog sig längre än ett lägenhetsbyte inom samma kvarter. Ända fram till sin 100-årsdag var hon intresserad, engagerad och följde med i samhällsdebatten, vi hade dagliga samtal om livet, döden, könsroller, politik och kultur och hon var lyhörd och lyssnande samtidigt som hon delade med sig av ett långt livs erfarenheter.
Hon var väldigt gammal, liten, böjd efter ett strävsamt liv, halvblind, hörde dåligt .. men hon tänkte friare och yngre än många som till åren var yngre än hon.
Jag har en jämnårig vän som stannade vid familjebildningen och aldrig kom längre. Hennes värld upphör vid barn och barnbarn och vi har inget annat gemensamt än gamla tider. Avståndet mellan oss har blivit större och större allteftersom tiden har gått .. egentligen så är hon redan nu äldre än vad Makens mormor var i 90-årsåldern.
I ett av våra större underhållningsprogram mötte jag en ung programledare som med sina 25 år kändes äldre än själva programmet som ändå har funnits i hela mitt liv.
Gudrun Schyman var 57 år när hon började om med Feministiskt initiativ. Ingen kan väl klaga på att hon saknade visioner och driv, även om resultatet inte blev det förväntade. Amelia Adamo är över 60 år och fortfarande på väg mot nya mål .. även om det inte är samma mål som jag själv prioriterar. Båda dessa kvinnor är på väg .. ständiga resenärer, vakna för nya intryck och idéer.
Jag jämför Håkan Juholt med sina "blygsamma" 48 år med dessa kvinnor och tycker faktiskt att han känns äldre och mer stelnad i sin syn på livet. En äldre man som färdats klart och bestämt sig för vad som är hans slutmål. Ingen kan få mig att se en visionär, eller resenär framåt i tiden, i Håkan Juholt .. oavsett vad han och hans medhjälpare lyckas formulera i linjetalet på lördag.
Visioner och engagemang handlar inte så mycket om vad man säger utifrån ett skrivet manus, utan mer om hur man lever sitt liv.
Det samma gäller Wanja Lundby-Wedin som vill att "S förnyar sig med jämlikheten som vassaste vapen". Att "förnya sig" med själva grundstenen i ett engagemang är inte förnyelse .. det är bara ett sätt att maskera att man fastnat i sin egen lilla värld och inte kommer längre. Socialdemokratin byggdes utifrån ett jämlikhetstänk, jämlikheten är inte ett "vapen" utan själva förutsättningen, eller hur?
"Förnyelsen" bör väl då i rimlighetens namn vara att man börjar leva som man lär?
Vi som blir äldre behöver dem som är yngre för att inte stelna och fastna på en för tidig slutstation, de som är yngre behöver oss som har lite livserfarenhet för att få information om vilka olika resmål som det finns att välja mellan. Den roligaste och mest lyckade resan är nog den där alla åldrar är representerade och där engagemanget, livsglädjen och ifrågasättandet får gott om utrymme, tror i alla fall jag.Men det är inte alldeles säkert att alla tar till vara på de möjligheter som erbjuds ..
.. en del nöjer sig med en kortare resa medan andra ständigt är på väg, oavsett ålder.
Men vad är förnyelse?
SvaraRaderaRainfelt kan förvisso ses som en förnyare då han tog oss tillbaka till början av 1900-talet med herrskap och tjänstefolk
Men tyvärr tror jag att de som ledde S inte precis hade sorg då det skedde
Själva hade de ju blivit medelklass och hade svårt att formulera underklassens politik då de inte längre hade några band till den
Nu slapp de ju hålla i yxan själva
Så visst är det en förnyelse om Håkan faktiskt förmår bo kvar på Cosy island och trots vakter kan fortsätta småprata med vanliga människor han möter