... och så blir det REKLAM!!!

Jag blir sällan berörd av politiska tal. Kanske beror det på att jag inte har någon partibunden politisk hemvist och aldrig har varit på någon partikongress .. F!:s allra första oräknad?

För alla politiska tal jag hört .. utom ett .. liknar till förvirring den reklam som brukar avbryta TV-programmen jag kopplar av med hemma i soffan. De är vackert förpackade, innehåller alla ord som triggar igång en konsumtionslust .. energibesparande, smal, rynkfri, bränslesnålt, energirikt, rent, tryggt, säkert, pålitligt, räntefritt och så vidare. Men när reklamavsnittet väl är över så inser man att viktiga fraser som .. dyrt, ogenomförbart, orimligt och fantasifullt borde ha ingått och att man missat den ytterst finstilta texten i nedre vänstra hörnet.

Det enda politiska tal som verkligen berörde mig var Mona Sahlins tal till förtroenderådet den 4 december 2010. Det var ärligt, insiktsfullt och förmodligen rakt ur hjärtat. Det fick mig att omvärdera Mona Sahlin och tände ett litet intresse för Socialdemokratin, som nu kanske skulle se sammanhangen och helheten och ovärdera sin politik till modern tid .. trodde jag. Men nu är allt tillbaka till det gamla.

Jag har roat mig med att läsa igenom Håkan Juholts timslånga tal samtidigt som jag läste om Mona Sahlins tal och skillnaden är milsvid.

Håkan Juholt är en bra talare och hade ett fantastiskt tal att framföra. Där fanns alla ord som triggade igång ett litet ledset parti .. för stunden. Solidaritet .. trygghet .. social demokrati .. barnfattigdom .. framtid .. pensioner .. feminism .. offentlig sektor .. välfärd .. utförsäljning .. och alla anklagelser mot en oempatisk, grym, känslolös, girig, utsugande borglighet.

Det vill säga den del av svenska folket som inte insåg socialdemokratins storhet.

Och så blev det Elvis och lite lättsam, folklig skämtsamhet .. och så är ordningen återställd.

Mona Sahlin blev reducerad till en pinsam parentes i Socialdemokratins historia och hennes insikter arkiverades under rubriken "saker som inte bör sägas". Och eftersom ingen annan sa det på kongressen så säger jag det här .. TACK Mona Sahlin för att du åtminstone försökte väcka de sovande och trots att du var för svag för att orka slå dig igenom betongväggen.

Reklam och politiska tal har alldeles för mycket gemensamt. Vackra ord och fraser om lycka, framgång och välstånd, som sedan blir frågor och besvikelser över att det bara var drömmar som inte gick att genomföra för att priset var för högt.

Just nu är jag rätt less på politik och politiker .. och på att min text "flyter omkring" helt okontrollerat oavsett vad jag gör?

SvD, SvD, Expr., Expr., AB, AB

Bloggar: Mina Moderata Karameller, Tokmoderaten, Thomas Böhlmark,