onsdag 2 mars 2011

".. snart ska utbrottets timma slå. Störtas ..

.. skall det gamla snart i gruset. Slav stig upp för att slå dig fri. Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli."

Så sjunger varje rättrogen socialdemokrat den första maj och avslutar med .. "Upp till kamp emot kvalen! Sista striden det är, ty Internationalen åt alla lycka bär." .. och det kommer att kännas lite komiskt att lyssna på i år, när det är så tydligt att kampen som sossarna utkämpar är som hårdast och svårast inom det egna partiet.

"Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli" .. jojo, det stämmer allt rätt bra det. Inom socialdemokratin råder just nu totalt mörker och längtan efter lyckan att få återta Makten och Styret över landet verkar vara det enda som finns kvar.

En valrörelse är ju rena barnleken jämfört med vad som nu sker internt hos sossarna. Partiet verkar bestå av mörkblå sossar som får Moderaterna att framstå som kommunister, jasså-sägare som ger KD och Centern en lyster av påstridighet och storhet, feminister som till och med borde imponera på Gudrun Schyman och knallröda grupper som får Vänsterpartisterna att verka som Folkpartister.

Hur i hela fridens namn ska ett parti som består av så många motstridiga, envetna falanger kunna enas om en gemensam politik utan att behöva fara med ren lögn??

Eller tänker man som Groucho Marx? "Dessa är mina principer. Om du inte gillar dem så har jag andra."???

När Mona Sahlin avgick deklarerade hon tydligt att hon inte trott på det budskap hon framfört genom hela valrörelsen. I och med det tycker i alla fall jag att hon också sa att hon ljugit oss väljare rakt upp i ansiktet och att de som valt henne till partiordförande inte valt hennes åsikter utan bara valt henne som taltratt för sina egna.

Nu ska det väljas en ny ledare??

Ingen duger. Antingen så har de fel åsikter eller så har de fel personlighet?

Sedan ska alla "falanger" få sitt och det ska vara uppdelat på lika delar kvinnor som män och så finns då problemet med alla dem som formulerade de åsikter som Mona Sahlin framförde .. men inte trodde på.

Alla dom som Mona Sahlin tyckte skulle ställa sina poster till förfogande .. men som envetet klamrar sig fast i partiledningen och menar att ansvaret för valförlusten var Mona Sahlins eget och ingen annans?

Målet är tydligen att bygga en organisation där alla viljor och åsikter finns representerade så att konflikterna kan få leva kvar i evighet .. amen!

Det är 23 dagar kvar till sossarnas extrakongress och råddigheten är total. I jämförelse med sossarna är till och med jag ett under av organisationsförmåga och beslutsamhet när jag kliver in i en skoaffär .. vilket brukar vara en av mina mest ångestladdade beslutssituationer.

Och vem ska det nu bli?

Ska det bli Thomas Östros, som gjorde en lika snabb kovändning som Mona Sahlin och dissade den egna politiken totalt?

Eller Sven-Erik Österberg, också ett av Monas "vallokomotiv" som tydligen har funnits JÄMT .. trots att jag inte märkt något av det?

Blir det Mikael Damberg, mannen som man glömmer bort hur han ser ut så fort han försvinner ur blickfånget? Killen som verkligen bevisat att han med små medel kan ställa till med en stor konflikt mellan partiets höger- och vänsteranhängare?

Eller blir det någon annan?? Någon helt okänd förmåga? Eller Veronica Palm som ska kliva in på arenan utan uppvärmning eller erfarenhet?

Vilka ska mer få gå för att ge plats till vilka och hur i fridens namn ska man kunna hitta all denna kompetens inom tre veckor. Det verkar nästan som om det skulle vara enklare att dela ut de olika "falangerna" till passande annat parti och på så sätt bygga ett nytt politiskt landskap.

Ju mer jag tänker på det, desto bättre idé verkar det vara!

För är det något jag är säker på så är det att jag aldrig i livet skulle vilja lägga mitt och min familjs liv och framtid i händerna på människor som inte ens kan hålla en enig profil utåt och sams inbördes.


AB, AB, AB, DN, Expr., Expr., SvD

1 kommentar:

  1. För mig känns det hela som om de leker hela havet stormar och med sina egna liv som insats dvs de säkra jobb de trodde sig ha med en politisk karriär med livslång hög lön ter sig idag mindre sannolik och då kommer de vassa knivarna fram och nu är det fullt myteri i lägret.

    Roande och skrämmande på samma gång. hur någon kan komma på iden att rösta på dom är en gåta och säger mer om de urusla alliansbröderna egentligen.

    SvaraRadera