Det känns så futtigt ..

.. att sitta och blogga om vardagslivets små förtretligheter och glädjeämnen. Hela vår vardag känns som något att vara otroligt tacksam över, när jag ser vad som händer i Japan.

Ett helt land som skadas för lång, lång tid framöver. Det går inte att förstå följderna av den katastrof som vi alla följer på avstånd .. än mindre förstå hur det är att leva mitt i den.

Jag läser tidningarnas chattar och förvånas över att den vanligaste frågan .. den som måste besvaras om och om igen .. är HUR kommer det här att påverka OSS. Människor hamstrar jodtabletter HÄR .. när de förmodligen behövs bättre i Japan?

Det är uppenbarligen väldigt många som är livrädda för sina egna liv här hemma i tryggheten .. medan de som bor i områdena runt de havererade kärnkraftverken inte vet hur morgondagen ser ut, inte har något hem eller någonstans att ta vägen. Många har förlorat kontakten med familjemedlemmar, vänner och bekanta och letar desperat och alltmer hopplöst.

Människor riskerar livet för att rädda andra, sliter i en livsfarligt miljö för att försöka begränsa skadeverkningarna .. det är ett hjältemod som jag tror att väldigt få av oss skulle kunna leva upp till .. och det är nästan outhärdligt hemskt.

Hur ska de leva i fortsättningen. Hur kan de någonsin lita på att maten de måste producera, vattnet de dricker, luften de andas inte medför att de riskerar livet? Det är så mycket som är ovisst och skrämmande.

Då känns det nästan omoraliskt att planera för en nöjesresa och packa för en storslagen shoppingorgie inom bara några dagar ..

SvD, SvD, DN, AB, AB