Är Borgerlig Framtid partiet som gör framtiden möjlig?

Vi har åtta partier i vår riksdag. Sju av dem talar inte med det åttonde, två partier försöker regera landet samtidigt som de motarbetar varandra och försöker förhålla sig till det tredje.

Det går inget vidare, tycker jag.

Fyra partier ingick i en Allians som samarbetade på ett sätt som fungerade under en tid .. men det samarbetet tillhör det förflutna och kommer nog aldrig mer igen. En känd person har sagt "Jag är intresserad av framtiden, för där ska jag tillbringa resten av mitt liv" .. och det är kanske resten av mitt liv det handlar om när jag går till val 2018?                

Inte för att jag tänker dö efter valet, utan för att det finns en gräns för hur vanskött ett företag eller land kan bli utan att det tar varaktig skada av det .. det är något som jag ständigt kommer att ha i tankarna de närmaste 880 dagarna.

Den regering vi har letar efter lösningar i den Svenska Modellen. En modell som var ny och fräsch på 50/60-talen men som nu hindrar företag från att överleva och människor från att själva bestämma över sina liv. Det finns kloka ord om det också .. "en nation är dömd att gå under om den söker sin framtid i det förflutna" och  "vi skall använda det förflutna som en språngbräda, inte som en (s)offa". Parentesen är mitt eget bidrag, jag kunde bara inte låta bli.

Förra valet visste jag bara en sak .. jag kunde inte låta bli att rösta. Men på vad?

Resultatet vi ser i dag kom inte som en överraskning och var heller inget ett alternativ, att visa mitt missnöje genom att rösta på Sverigedemokraterna var oerhört frestande men min hemhörighet är någon annanstans. Men var?

Alliansen kändes som det enda alternativet, men vilket parti? För Alliansen var ingen valmöjlighet, och jag saknade helt förtroende för de enskilda partierna och partiledarna. Så jag valde den fråga som stod mitt hjärta närmast, satte mitt hopp till det parti som hade den högt på sin agenda och lade tveksamt och motvilligt min röst på en fjärdedels Allians .. Folkpartiet .. och ångrade mig innan jag kom hem.

I dag finns inte Alliansen, även om det framställs så. Moderaterna samarbetar/samtalar som bekant inte med vem som helst, KD sjunger på sista versen om inte ett under sker, Folkpartiet blev Liberalerna och vacklar med utsträckta händer mellan vänster och höger, Centerpartiet står så långt ifrån Moderaterna att avståndet inte går att överbygga, samtidigt som de närmar sig Miljöpartiet på ett oroväckande kärleksfullt sätt .. åtminstone när det gäller visioner.

Och vi vet ju alla hur det gick med Miljöpartiets vackra löften och stora visioner, eller hur?

Vi har två plus ett partier som styr landet på ett sätt som majoriteten av väljarna anser vara skadligt för landet. Vi har fem oppositionspartier, men bara två som verkligen, verkligen vill ha regeringsmakten så snart som möjligt och ett av dem är så litet att det nästan inte finns och det andra vill inget annat parti samtala eller samarbeta med. Framtiden ser så att säga inte särskilt ljus ut .. även om regeringen faller inom 882 dagar.

Eller som Finn Bengtsson(M) desperat skriver på twitter .. "Var är alliansen? Var är vår gemensamma budget? Faller regeringen på eget grepp. Var är vi då?"

Jag läser en debattartikel i SvD, undertecknad av Anders Königsson och Josefin Utas, från Borgerlig Framtid .. och jag tycker om det jag läser. Redan tidigare har jag läst in mig på Borgerlig Framtids hemsida och eftersom vi i vår familj är engagerade och sitter på en del kunnande inom ett politikerområde så har jag kontaktat partiet för att få del av partiets politik inom detta område. Men jag har full förståelse för att ett nytt parti inte har alla svar inom alla områden och är tacksam för ett trevligt och snabbt svar.

Det är ju ändå mer förtroendeingivande när någon ber att få återkomma än en skur av floskler och klyschor utan innehåll.

Men jag har tappat förtroendet för politiken. Om jag engagerar mig i ett nytt parti vad är det som säger att det inte blir samma resultat som alla andra gånger som jag närmat mig politiken med ett brinnande engagemang?

Blir det inte det gamla vanliga med en partiledning som levererar färdiga åsikter som medlemmarna måste framföra som sina egna och kaffekokning, informationsbroschyrsutdelning och utfrysning för den olydige?

Är Borgerlig Framtid det parti som jag har längtat efter eller bara en ny variant på de gamla?

Det som talar för partiet är antalet politiskt engagerade från andra partier som tydligen börjat inse det som någon redan uttryckt i ord .. "det är alltid en pinsam överraskning för en politiker att behöva fastslå att han redan har sin framtid bakom sig" .. eller att partiets politik har det. De verkar alltså tro att framtiden finns hos Borgerlig Framtid.

"Framtiden är inte längre vad den har varit" ... det är vi väl många som har insett vid det här laget.

"Framtiden är den enda tid i livet som går att påverka" .. men då krävs det också att vi .. jag ..rycker upp oss och gör något. Tar chansen när den uppenbarar sig, typ.

"Framtiden har väntat länge nog" .. och åtminstone jag har varit djupt oroad för den framtidsutveckling jag sett tecken på de senaste 10-15 åren.  

"Om inte vi tar hand om den kommer andra att göra det" .. och det är väl det allra svåraste. Vi måste välja och helst välja ett alternativ som är starkare än det vi tillsammans valde förra valet.

Ett nytt parti kan göra att det blir svårare att få en stark regering .. eller lättare att få partierna att samarbeta, det vet vi inte?

Kd och Mp kan försvinna från scenen eller förenas med Centern i en grupp som uppfattar framtiden som motvind och därmed går åt fel håll .. bort från allt inflytande, det är fullt möjligt.

Sverigedemokraterna kan bli större än sossarna innan den här mandatperioden är över eller så kan ett nytt parti samla alla missnöjda i ett starkt alternativ som kan samarbeta över blockgränserna, vem vet?

Ett annat citat är .. "Vad framtiden anbelangar så är din uppgift inte att förutse den utan att göra den möjlig" .. och där är jag nu. Är Borgerlig Framtid den framtid som jag .. för garanterat sista gången .. kan, vill eller vågar satsa tid och engagemang på?

Det är svårt jag vill verkligen tro på det här partiet .. eller på något! .. Josefin Utas är en av dem vars åsikter jag verkligen uppskattar .. men jag hatar känslan av att bli sviken och lurad, något som nästan verkar vara oundvikligt för den som är så naiv att h*n tror på en politiker.

Det är vad jag tänker på när det är tomt på bloggsidorna.

Dag Öhrlund, Ilan Sadé, HAX, Dick Erixon, I Otakt,

Dagens Opinion, Sydsvenskan, SR, Anna Dahlberg/expr.,

Alla citat är hämtade från Livet.se.