Arg, missnöjd och frustrerad ..

.. är inte direkt karaktärsdrag som jag tidigare förknippad med mig själv.

Men nu för tiden läser jag debattartiklar och ledarkrönikor utan att känna varken nyfikenhet .. hur tänker h*n nu? .. eller intresse .. det här har jag aldrig tidigare tänkt på!

I stället uppfylls jag av antingen uppgivenhet .. det här var det dummaste jag någonsin läst! .. eller helig vrede .. det här är ju bara tomma ord .. LUFT .. som presenteras som kalla fakta, hur i hel--te kan någon tro på det? .. eller frustration .. finns det verkligen inte NÅGON som kan eller vill se HELA bilden?

Jag lyssnar på våra folkvalda och blir utan undantag heligt förbannad. Särskilt med tanke på det ansvar de påtagit sig, får bra betalt för att bära och det förnedrande folkförakt de ger uttryck för när de presenterar fluffiga visioner i stället för faktiska resultat.

Visioner är nog bra om kreativitet och skaparkraft blir resultatet .. åtminstone i någon form. Kreativitet och skaparlust kombinerat med en brinnande längtan att åstadkomma något, är smittsamt och bra för alla som kommer i kontakt med det.

Arbetsglädje .. hur ofta talas det om det? Säg någon som ger intryck av att ha kul på jobbet, när det handlar om opinionsbildare eller politiker? I vissa fall får jag en känsla av att det behövs en viss berusningsgrad för att orka med att skriva det som krävs för att få behålla jobbet?

Anders Borg var nog den siste som verkade gilla sitt jobb, tror jag och kanske var det därför han blev så populär under sina år som finansminister? Men är det någon som känner sig inspirerad efter ett tal av statsministern eller någon annan politiker? Finns det ens någon som tror att Stefan Löfven tycker att det är ROLIGT att vara statsminister?

En del ministrar verkar vantrivas så till den milda grad med sina jobb att de är helt osynliga .. eller så har de kanske flytt till en annan och trivsammare tillvaro, någon annanstans?

Och en missnöjdare finansminister än Magdalena Andersson har vi väl aldrig någonsin haft?

Miljöpartiet borde väl ha varit smittande lyckliga som barn, nu när de äntligen nått sitt mål och fått sina ministerposter? Men i stället går de i opposition mot sig själva, gråter och anser att de beslut de fattar bara är "skit" eller helt oacceptabla?

Det är tydligen ett helvete att nå fram till sina drömmars mål och upptäcka att det inte automatiskt ger en guldmedalj, sprattel i en fontän, folkets jubel i Kungsträdgården och livslång semester.

Glada människor som trivs med tillvaron och tror på det de säger och gör har en förmåga att få andra att engagera sig och se positivt på tillvaron, det har jag alltid trott på och försökt att leva upp till själv. Med betoning på försökt .. det är ju inte alltid det lyckas.

Det finns alltid en väg framåt även om en omväg är vägen dit. Det finns alltid något att skratta åt i ett humorbefriat elände, om man bara anstränger sig aldrig så lite. Även om du inte får allt så kan det du får ändå vara mer värt än det du inte fick. I morgon är kanske första dagen på den bästa delen av ditt liv ..

.. eller den sämsta? För vem har behov av meningslösa floskler och klyschor. Är det ens någon idé att försöka förändra det som inte går att förändra och finns det kanske ett egenvärde i att göra gemensam sak med Mp och falla i gråt och inse att det mesta är skit och fullständigt fel?

För vem vill leva i en tillvaro som består av floskler och klyschor?

Och dessutom BETALA för att få höra dem? Dagligen .. år ut och år in.

Jag slår upp tidningen .. och blir förbannad. Jag slår på TV:n och blir frustrerat arg. Jag träffar andra människor .. och i stället för att inspireras och ge inspiration tillbaka, så blir vi gemensamt arga, missnöjda och förbannade vid samma bord där vi tidigare kläckte fullständigt fantastiska idéer bara för några år sedan.

Graden av negativ påverkan illustreras kanske bäst av min spontana reaktion när jag slog upp lokaltidningen i morse, läste serierna och gick vidare till Horoskopet ..

Någon hindrar dig för ögonblicket från att ta itu med vissa uppgifter - eller så vill du att andra ska tro att det förhåller sig så!

Eller så vill du att andra ska tro att det förhåller sig så! .. !!! .. jag blev ögonblickligen störtförbannad. Blodtrycket steg till oroande höjder .. hur vågar de komma med ett så oförskämt påstående! Vilket läsarförakt! Skulle JAG låtsas att någon ANNAN hindrade mig från att göra något som jag antingen vill eller måste!

Det är ju som att påstå att ALLA som är födda i Fiskarnas tecken är fuskare, myglare som vägrar att ta ansvar för sina egna handlingar!

DISKRIMINERING, rent av!

En dålig familjemiljö är hämmande för barns utveckling, det är väl ingen som säger emot.

En dålig arbetsmiljö kan gå ut över hela företagets lönsamhet .. jag tror inte någon tvivlar på det.

Ett dåligt samhällsklimat kan tydligen få en helt vanlig och sansad medborgare att fullständigt tappa fattningen över ett påhittat horoskop i en lokaltidning?

Det är nästan som om det finns något positivt i det? En aningens aning av spänning vid tanke på hur den egna karaktären kommer att utvecklas under de kommande åren?

Det kanske slutar med att jag plockar blommor i parken, börjar spela saxofon vid demonstrationer .. oavsett vilka .. ger f-n i sopsorteringen, stjäl hummer på ICA och snattar champagne på Systembolaget .. som vedergällning och hämnd mot samhällets verkliga och inbillade oförrätter?

NÅGOT kul ska väl jag också ha?

(När jag lugnat ner mig lite läste jag igenom samtliga lokaltidningens horoskop för morgondagen och inser att "stjärntydaren" hamnat på samma negativa nivå som jag. Så ingen av er är mycket att ha eller har något roligt att se fram emot i morgon .. vilket ger stöd för min teori att ett dåligt samhällsklimat skapar usla horoskop. Så nu vet ni det .. i morgon blir det en riktig skitdag för oss alla!)