.. var det första ord som dök upp när jag lyssnade på
Stefan Löfvens presskonferens i dag.
Först meddelade han att bostadsminister Kaplan begärt att
bli entledigad från sitt uppdrag eftersom "en samlad bedömning" när det gällde "omständigheterna" hindrade honom från att fortsätta sin
framgångsrika gärning. Sedan höll statsministern ett hyllningstal över
bostadsministerns fantastiska arbete och beklagade att "den samlade bedömningen" av "omständigheterna" hindrade honom
från att fortsätta det samt uttalade sin respekt för bostadsministerns svåra
beslut.
Efter att ha vevat runt det budskapet i ca 5 minuter och
svarat med samma budskap på de frågor som journalisterna tilläts ställa,
försökte statsministern lämna rummet ..
.. men då .. tjollahopp!! .. dök bostadsminister Kaplan upp på scenen och höll ytterligare ett hyllningstal till sig själv,
beklagade att "den samlade bedömningen" av "omständigheterna"
förhindrade honom från att fullfölja sitt framgångsrika arbete samt uttryckte sin glädje över
att han fortfarande hade Miljöpartiets stöd så att han även fortsättningsvis
kunde vara delaktig i att forma partiets politik.
.. och så försvann han från scenen lika oväntat som han dök
upp??
Jahaja? Det var inte bara den samlade journalistkåren som
såg ut som fågelholkar kan jag meddela.
Det som hände var alltså att Sveriges statsminister
uttalade ett kraftfullt FY! till dem som skapat
den "samlade bedömningen" av de otrevliga "omständigheterna"
som gjorde att bostadsminister Kaplan såg sig nödsakad att be om att bli
entledigad från sitt uppdrag.
Bostadsministern själv berättade att han fortsatt hade en
hög position inom sitt parti där han kunde arbeta vidare med sina värderingar
tillsammans med partiets två trogna språkrör .. som för säkerhets skull
publicerar ytterligare en hyllning till Mehmet Kaplan i SvD.
Vår handlingskraftige statsminister har återigen löst ett
angeläget problem i form av "en samlad bedömning" av "omständigheter"
och kan därmed dra sig tillbaka till osynligheten och fortsatt regerande
tillsammans med det parti i vars ledning den entledigade och högt betrodde
ministern fortsätter sin gärning.
Ministerposten försvann men ministern har kvar sin makt,
sin "tillgänglighet", sitt
samarbete med partiets övriga ministrar och sin "breda kontaktyta".
Inget klander, ingen avbön .. kvar blir bara frågan, vem
eller vilka är det egentligen som styr Miljöpartiet och varför är
Socialdemokraterna så rädda för att trampa dem på tårna?
Jag känner ett ännu djupare obehag och en mycket större oro
efter Stefan Löfvens presskonferens om "Den Samlade Bedömningen" av den besvärande "Omständigheten" än jag gjorde innan.
Dagens huvudfråga:
SvaraRaderaVarför är islamiseringen så viktig för Sverige och varför får den inte ifrågasättas?
Idag har jag lyssnat till och läst många yrvakna s k politiska experter.
Bo Adolfsson, Mölndal
Hej.
SvaraRaderaAlt 1: Kaplan vägrar avgå med regeringskris som följd.
Alt 2: Mp petar Kaplan, med intern partikris som följd.
Vad har Kaplan erbjudits för att avgå på detta sätt? Vad har han lovats för att via moskéer leverera röster och mandat till Mp?
Gör inte misstaget att tro att det är fråga om något annat än att Romson och Fridolin utmanövrerats internt: om regeringen spricker, vad har språkrören då att visa upp på partikongressen som är värt priset att genomföra SD:s politik?
På bloggen [http://mensanen.blogspot.se/2016/04/kaplans-kontaktnat.html] har bloggägaren samlat kontaktpunkter mellan Kaplan och diverse grupper och personer.
Jag undrar hur viktig muslim-rösten har blivit, och hur många mandat som kontrolleras via moskéer i storstadsområdena.
Jag är också svårt frestad att åka till Lund, leta rätt på mina gamla globaliseringsdyrkande föreläsare och tvinga dem att äta upp 'Clash of civilizations' en sida i taget!
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare