Löfven är frustrerad över väljarnas oro ..

.. kan vi läsa på tidningssidorna i dag. Han är inte bara frustrerad utan tycker också att hanteringen av det stora antalet flyktingar och migranter har varit "overklig" eller rent av "surrealistisk", och det kan väl vi som inte varit ansvariga hålla med om, eller hur?

"Men vad som är ännu mer surrealistiskt är att alla siffror går åt rätt håll, men bilden som allmänheten har är att landet är på väg åt fel håll. Det handlar inte bara om att de är oroliga över flyktingkrisen, det är som om allt går åt fel håll", säger han förvånat och uppgivet i en intervju med Financial Times. "Positiva faktorer som kraftig tillväxt och sjunkande arbetslöshet har överskuggats av flyktingsituationen".

Nu KAN det ju vara så att väljarnas oro beror på regeringens brist på oro över det som väljarna upplever som en surrealistisk situation?

Möjligen kan väljarna se det som att den "kraftiga tillväxten" beror på en kraftigt ökad offentliga konsumtion samt ett lika stort behovet av anställda på både Migrationsverket, asylboenden, HVB-hem och vaktbolag, som uppstått i samband med den "surrealistiskt" hanterade flyktingkrisen?

Flyktingindustrin som härbärgerar och föder de hundratusentals asylsökande är bland de  mest lönsamma företagen i landet? Så lönsamma att Magdalena Andersson måste låna mer än någon annan finansminister för att de ska kunna höja landets tillväxt.

Och hur har de positiva faktorerna kraftig tillväxt och sjunkande arbetslöshet gynnat väljarna?

"Siffrorna som går åt rätt håll" gör inte att bristen på tandläkare, vårdplatser och sjukvårdspersonal visar några tecken på att minska, snarare tvärtom. Det råder kaos på storstädernas akutmottagningarna och ett av dem gick nyligen ut på twitter(!) och uppmanade patienterna att hålla sig därifrån om det var möjligt. Skolans problem med våld, rädsla och sexuella trakasserier ökar lika mycket som resultaten sjunker. Äldrevården har knappast blivit bättre, snarare sämre och antalet lediga platser på äldreboenden eller servicehem kan lätt räknas på ena handens fingrar i en medelstor kommun där de få platser som finns handlar om tillsyn i livets slutskede. Arbetsvillkoren för hemtjänstpersonal och kvaliteten på det som de tvingas servera de äldre har passerat anständighetens gräns.

Socialsekreterare, poliser, lärare .. är också något som lyser med sin frånvaro trots den kraftiga tillväxten och det ökande behovet.

Bristen på bostäder .. både för nyanlända, unga eller den personal som svenska företag måste ha för att kunna utvecklas .. är ett problem där regeringen, trots den kraftiga tillväxten och de rättpekande siffrorna, ännu inte ens lyckats hitta mattan som bostadsministern använt för att sopa bristen på idéer under .. och med hjälp av "den svenska modellen" står arbetet på de byggen som redan borde ha varit klara utan svensk byråkrati och myndighetskrångel, helt stilla.

Och så var det jobben? De ska tydligen landets ministrar hitta någonstans inom den Offentliga Ofantliga Sektorn? Skattefinansierade arbeten som ska ge nya friska skattepengar till finansministern så hon kan betala av landets skulder "krona för krona"?

Stefan Löfven är frustrerad över väljarnas oro och begriper inte alls varför de tycker "att allt går åt fel håll"?

Men mellan den pappersverklighet som Stefan Löfven och hans regering verkar tro på och den verklighet som allmänheten verkligen lever i, verkar det finnas en milsvid avgrund som i alla fall jag upplever som både frustrerande och surrealistisk.

Eller som Fredrik Antonsson skriver .. verklighetens folk möter overklighetens regering.

I Otakt, Ingångsvärden,

Expr., Expr., SvD, Hanne Kjöller/DN, SvD, SvD,