Skäms Aftonbladet och ..

.. Martin Aagård!!

Att Hanne Kjöller har gett ut en bok där hon går till hårt angrepp mot offerjournalistik och case-journalistik har väl inte undgått någon och att de kränkta journalistkollegorna gick i taket av lycka när de lyckades hitta ett faktafel i boken, som de kunde hänga upp sin upprördhet på är väl inte heller någon hemlighet.

Ett fel gör att allt annat blir rätt, eller hur?

Jan Guillou beklagar att något som kunde ha blivit en viktig och seriös diskussion om pressetik förminskades till ett kattrakande om en hyresrätt som felaktigt angavs som en bostadsrätt i en analys av rapporteringen om ett försäkringskasseärende som även utan den uppgiften var ganska tvivelaktig. Jan Guillou skriver .. "Slutsatsen kan bara bli dyster. Mediekritik är fullt möjlig från höger till vänster, eller omvänt. Aftonbladet kan kritisera Expressen och tvärtom. Men den som försöker sig på ett helhetsgrepp, som Hanne Kjöller, får löpa gatlopp. Som tur är, är hon en hårding."

Nu skriver Elisabeth Höglund en krönika som stöder Hanne Kjöllers åsikter. Det borde hon inte ha gjort. Framför allt skulle hon ha låtit bli att skriva .. "Inom journalistiken finns det så kallade testuggare. Dessa ska man se upp med. De är ofta svåra att genomskåda eftersom den journalistiska teknik de använder ofta liknar den mer hederliga journalistikens teknik. Testuggarna, åsiktsjournalisterna, bedriver förtäckt opinionsjournalistik: i sina inslag och artiklar driver de vissa teser och använder bara fakta som passar som bevis för dessa teser. För säkerhets skull anlitar de ”experter” som de vet har samma uppfattning som de själva. Så blir tesen ”vetenskapligt bevisad”. Den som ifrågasätter idiotförklaras och ses som allmänt ondskefull."

Aftonbladets egen "testuggare" Martin Aagård går ilsket till motangrepp och skriver .. "Men Elisabet Höglunds syn på offerjournalistik är inget annat än ren och motbjudande dubbelmoral. När hennes egen syster i juni i år föll ihop på golvet och bajsade på sig skrev hon en hel kolumn med rubriken ”Kommunen lät min syster leva i misär” i Sveriges största tidning Aftonbladet."

Vilket bevisar att Martin Aagård inte har fattat ett ord av vad det hela handlar om.

Det är INTE fel att skriva reportage, debattartiklar eller krönikor som skildrar faktiska missförhållanden i samhället. Det är tvärtom väldigt angeläget att visa på de faktiska missförhållanden som finns, det tror jag att Hanne Kjöller också håller med om.

Felet uppstår först när journalisten/redaktionen i fråga utelämnar viktiga fakta som stöder myndigheternas agerande och när de vrider till den återstående rapporteringen några extra varv så att en helt vanlig människa blir ett ömkansvärt offer och dennes problem skildras som snaskig socialporr. Vilket ofta händer när journalisten i fråga inte orkar granska verkligheten utanför redaktionen utan tar något ur dagens brevskörd som "verkar bra".

DET är offerjournalistik.

Elisabeth Höglunds syster hade i likhet med den 100-årige Melker .. som erbjöds en toaletthink i vardagsrummet, möjligheter att sköta övrig hygien i diskhon och en säng i ett litet utrymme i anslutning till köket .. sin bostad i ett litet tvåvåningshus med sovrum, toalett och badrum på övervåningen. En övervåning som varken Melker eller Elisabeth Höglunds syster kunde ta sig upp till.

I likhet med den 100-årige Melker sökte hon kommunens hjälp och i väntan på den hände absolut ingenting. Elisabeth Höglunds systers situation uppmärksammades när hon fallit och ropade på hjälp så att hennes situation uppmärksammades, hon var i ett väldigt dåligt skick och bostaden stank av de sopsäckar som hon inte själv kunnat göra sig av med.

Vad förteg nu Elisabeth Höglund som gjorde att hennes berättelse berättigade Martin Aagård till att skrika om "ren och motbjudande dubbelmoral"?? Ja rent av .. "VÄRLDSREKORD i dubbelmoral!!"

Och varför redovisade han inte dessa hemliga fakta så att vi läsare också kan fördöma Elisabeth Höglund .. och därmed också Hanne Kjöller?

För det kan väl inte vara så illa att det som Elisabeth Höglund skrev var sant???

ALLA har rätt att klaga, Martin Aagård. Felet uppstår först när någon klagar på falska grunder och förtiger eller förvrider fakta med hjälp av en journalist som vill uppnå ett förutbestämt mål genom att utnyttja en hjälpsökande medmänniska.

Ska det vara så svårt att fatta???

DN, SvD, SvD, Expr., Expr.,

Bara de döda fiskarna följer strömmen.

Jag har precis läst ut Hanne Kjöllers bok, "En halv sanning är också en lögn", och jag känner mig nästan lite utmattad.

Det är ingen lättläst rolig bok, inte ens en underhållande bok, men det är en bok som gav mig bakgrunden till mycket som jag undrat över men aldrig kunnat ställa rätt frågor om. Jag har inte möjligheten att ens få tag i rätt människor att fråga .. men det har Hanne Kjöller.

Min känsla när jag plöjer igenom denna svidande kritik av svensk journalistik är att Hanne Kjöller absolut var tvungen att skriva och publicera den för att bevisa för sig själv att hon fortfarande var vid liv, för att kunna simma motströms mot frisk luft och för inte kvävas bland de döda fiskarna som andra .. som jag .. inte har en chans att passera.

"Jag menar att journalister har en viktig roll i det demokratiska samtalet. Ett upplyst folk är en förutsättning för en fungerande debatt. Just därför har jag svårt att uthärda alla dessa halvsanningar och hellögner. Och just därför skriver jag den här boken" .. så skriver Hanne Kjöller själv.

Så raddar hon upp fall efter fall av sensations- och offerjournalistik där vi läsare bara fått ta del av det som ger önskad reaktion.

Och jag får bekräftat, i fall efter fall, att jag inte burit en missklädsam foliehatt eller varit empatilös eller cynisk i mina funderingar som följt efter det att jag tagit del av den bristfälliga informationen.

Jag som läsare tycker att det här är en viktig bok. Den innehåller det jag just nu saknar i svensk journalistik ... fakta och en helhetsbild. Särskilt när det gäller kvällstidningarna. Och jag kan inte låta bli att undra .. lönar det sig verkligen med att skapa vinklade intervjuer med hjälp av halvsanningar och halvlögner?

Jag behöver ju bara se till min egen familj. För ett par år sedan köpte vi regelbundet båda kvällstidningarna .. i dag köper vi ingen.

Jag vet inte riktigt hur jag känner efter att ha läst den här boken?

Men det närmaste jag kan komma är att jag känner mig ren. Nästan samma känsla som uppstår när jag arbetat hårt med något riktigt äckligt och sedan kommer ut ur duschen och upptäcker att det är borta.

Läs den här boken för du kommer garanterat inte att lockas att göra det med anledning av goda recensioner.

De enda jag hittills har hittat klandrar Hanne Kjöller för att hon inte också löser gåtan med VARFÖR tidningarna inte källgranskar i tillräckligt stor omfattning och VARFÖR de serverar läsarna de halvlögner och halvsanningar som förhindrar dem från att bilda sig en egen uppfattning.

Skribenterna godkänner alltså kritiken, men kräver också en analys av varför journalister skriver som de gör? En liten Brask-lapp borde kanske ha bilagts boken .. härtill var de nödda och tvungna???

För annars har kritiken inget berättigande???

SvD, DN, Bokia, AdLibris, Cdon, Ginza,

Rötmånad på ledarsidan?

Egentligen borde jag inte läsa morgontidningarna just nu eftersom jag är retroaktivt sjuk och försöker leva lite lättsamt den här veckan. För när jag golvades av samma influensaliknande förkylning(?) som många med mig gått omkring med hade jag inga som helst möjligheter att vara sjuk och så trött som jag är nu har jag nog aldrig tidigare varit i mitt liv.

Men när jag läser Hanne Kjöllers ledare i DN i dag så undrar jag om jag inte fått ett återfall med feber och allt. Jag läser den om och om igen .. för Hanne Kjöller är normalt sett en av de journalister som jag har mest respekt för. Om man nu kan använda det ordet i det sammanhanget?

Hanne Kjöller skriver att hon blivit kontaktad av tre läkare från psykiatrin som berättar om att de tvingas "fiffla, tricksa och se mellan fingrarna" för att se till att patienten är på gott humör så att h*n inte går någon annanstans.

Vart? .. är min första tanke.

Att få inträdesbiljett till öppenvårdspsykiatrin är inte det lättaste och vart går man i stället? Var finns den "andra intygsbutiken" som Hanne Kjöller skriver om?

Ärligt och uppriktigt .. det skulle jag gärna vilja veta för att kunna vidarebefordra den kunskapen till verkligt behövande människor som köar i månader för att få träffa en psykolog eller psykiatriker.

"Målet för cheferna vid psykmottagningarna är att öka omsättningen, det vill säga att ragga patienter" .. säger Hanne Kjöllers uppgiftslämnare? Varför är det då så många som skickas ut från psykiatrin och så många som inte kommer in?

Jag måste ha bränt upp ett antal hjärnceller i den feber som jag haft de senaste veckorna, för jag förstår det inte?

En psykiatriker berättar ett skräckexempel. "En svårt handikappad, rullstolsburen och dessutom deprimerad man vill ha ett intyg om att han behöver få personlig assistans 24 timmar om dygnet mot dagens 12. Han vägrar att låta sig undersökas. Mot sin egen övertygelse skriver läkaren ut intyget utan undersökning. Försäkringskassan godkänner det ändå och mannen beviljas hjälp 24 timmar om dygnet.

En tid senare är läkaren på stan. Då ser hon den handikappade mannen gå ledigt utan hjälpmedel, talandes i telefon. Läkaren vänder sig till sin chef, säger att nu måste vi göra en ny bedömning. Inte alls .. svarar chefen, det angår oss inte längre."

Visst låter det förfärligt!

Men .. är det sant?

Mannen som det berättas om söker en psykiatriker för sin depression, för det fysiska handikappet bör vara utrett på en annan avdelning, med röntgen, adl-utredning och allt som Försäkringskassan kräver. Allt annat vore helt obegripligt.

Det intyg som en psykiatriker kan utfärda i det här fallet gäller enbart den psykiska hälsan och om mannen så hade haft tre ben och två huvuden så är det bara hur detta fenomen påverkar psyket som läkaren kan intyga. Resten hamnar inom en annan läkares ansvarsområde.

"Försäkringskassan godkänner läkarens intyg utan att han har undersökts"? Hanne Kjöller har ingen aning om vad Försäkringskassan kräver för att godkänna rätten till personlig assistans, förstår jag. Det räcker inte med ett intyg om depression från en psykiatriker för att hamna där .. det krävs ADL-utredningar och läkarintyg och uttalanden och fullgod dokumentation från sjukdoms/skade/olyckstillfället om vederbörande har ett fysiskt handikapp.

De enda tillfällen när detta inte kan ske är när funktionshindret uppstått i ett annat land och intygas av läkare som det inte går att få kontakt med .. och då kommer vi till den "handikappade mannen som går ledigt utan hjälpmedel."

Antingen är han en oerhört skicklig bedragare som har duperat inte bara samtliga läkare i ärendet utan också Försäkringskassans utredare och/eller saknar helt svensk sjukdomshistorik men har gott om okontrollerbara intyg eller så är detta ytterligare en variant på det jag själv läst i en journalkopia från Försäkringskassan.

Här handlar det om en man som har granatsplitter i ryggraden och i halsen. Dessa är dokumenterade på svenskt sjukhus, väl synliga på röntgen och går inte att operera bort eftersom mannen då riskerar att bli totalförlamad. Hans smärtor är obeskrivliga, han är rullstolsburen trots att han har viss rörlighet i hela kroppen och han inte leva ett fullgott liv utan hjälp och stöd.

I hans journal står att kommunordförandens hustru anmält till Försäkringskassan att hon "tyckt sig se mannen röra sig ledigt utan hjälpmedel i samhället". Detta har sedan blivit en sanning och mannen krävs på läkarintyg och utredningar in absurdum och nekas trots det sin hjälp. Vid överklagande i Förvaltningsrätten så tas rörligheten upp och tjänstemannen får svara för journalanteckningen .. kunde det ha varit någon annan?

"Det verkade troligt eftersom det inte finns fler boende av den nationaliteten i kommunen" ...!!!

Men så hörde h*n själv hur dumt det lät och tillade .. ".. och så har ju familjen fått barn så han kan ju utan tvivel genomföra ett samlag" .. !!!

Så, hur är det Hanne Kjöller .. såg din vän verkligen sin patient eller bara någon som liknade denne eller någon som kom från samma land?

Jag rekommenderar alla att läsa Hanne Kjöllers ledarkrönika i dag och ta ställning till om den "verklighet" som hon beskriver stämmer in på den vi andra upplever som patienter eller anhöriga till patienter.

En patientstyrd vård?

Primärvårdens mottagningar har blivit serviceinrättningar där man gör det kunden ber om - oavsett om det är rätt eller inte?

En vård som delar ut läkarintyg i parti och minut så att den som inte vill arbeta kan se till att slippa?

Att det är möjligt att sluta jobba vid 50 om man bara har ett läkarintyg från psykiatrin?

Att beslut på Försäkringskassan tas utan att den sökande genomgår en läkarundersökning eller att Försäkringskassan godtar ett intyg från en psykiatriker för att fastslå ett fysiskt handikapp eller en fysisk sjukdom??

Känner ni igen er?

Är det här en rötmånadshistoria? Ett slag i luften på grund av nyhetstorka? Eller en feg berättelse som inte törs ta steget fullt ut men som innehåller ett illa dolt påstående att det finns ett betydande problem med invandrares krav på läkarintyg inom psykiatrin?

Eller är det ytterligare en "råttan i pizzan"-historia som framställer hjälpbehövande funktionshindrade som kriminella lycksökare och bedragare?

Jag vet inte om Hanne Kjöller är oförlåtligt okritisk, okunnig och naiv i det här fallet eller vad hon  försöker säga .. men jag tycker inte att hon säger det särskilt trovärdigt.

( .. och min egen influensaliknade historia har jag klarat av utan sjukskrivning eller intyg från psykiatrin eller primärvården, om någon undrar?)


Tillägg 13:21 .. Något som jag också undrar över är hur Hanne Kjöllers psykiatriker fick veta att den "gående mannen" fick sin assistans beviljad? Det är inte något som Försäkringskassan brukar informera läkare eller andra inblandade om, förmodligen på grund av den sekretess som finns runt sådana upplysningar.

SvD