fredag 20 juli 2012

Rötmånad på ledarsidan?


Egentligen borde jag inte läsa morgontidningarna just nu eftersom jag är retroaktivt sjuk och försöker leva lite lättsamt den här veckan. För när jag golvades av samma influensaliknande förkylning(?) som många med mig gått omkring med hade jag inga som helst möjligheter att vara sjuk och så trött som jag är nu har jag nog aldrig tidigare varit i mitt liv.

Men när jag läser Hanne Kjöllers ledare i DN i dag så undrar jag om jag inte fått ett återfall med feber och allt. Jag läser den om och om igen .. för Hanne Kjöller är normalt sett en av de journalister som jag har mest respekt för. Om man nu kan använda det ordet i det sammanhanget?

Hanne Kjöller skriver att hon blivit kontaktad av tre läkare från psykiatrin som berättar om att de tvingas "fiffla, tricksa och se mellan fingrarna" för att se till att patienten är på gott humör så att h*n inte går någon annanstans.

Vart? .. är min första tanke.

Att få inträdesbiljett till öppenvårdspsykiatrin är inte det lättaste och vart går man i stället? Var finns den "andra intygsbutiken" som Hanne Kjöller skriver om?

Ärligt och uppriktigt .. det skulle jag gärna vilja veta för att kunna vidarebefordra den kunskapen till verkligt behövande människor som köar i månader för att få träffa en psykolog eller psykiatriker.

"Målet för cheferna vid psykmottagningarna är att öka omsättningen, det vill säga att ragga patienter" .. säger Hanne Kjöllers uppgiftslämnare? Varför är det då så många som skickas ut från psykiatrin och så många som inte kommer in?

Jag måste ha bränt upp ett antal hjärnceller i den feber som jag haft de senaste veckorna, för jag förstår det inte?

En psykiatriker berättar ett skräckexempel. "En svårt handikappad, rullstolsburen och dessutom deprimerad man vill ha ett intyg om att han behöver få personlig assistans 24 timmar om dygnet mot dagens 12. Han vägrar att låta sig undersökas. Mot sin egen övertygelse skriver läkaren ut intyget utan undersökning. Försäkringskassan godkänner det ändå och mannen beviljas hjälp 24 timmar om dygnet.

En tid senare är läkaren på stan. Då ser hon den handikappade mannen gå ledigt utan hjälpmedel, talandes i telefon. Läkaren vänder sig till sin chef, säger att nu måste vi göra en ny bedömning. Inte alls .. svarar chefen, det angår oss inte längre."

Visst låter det förfärligt!

Men .. är det sant?

Mannen som det berättas om söker en psykiatriker för sin depression, för det fysiska handikappet bör vara utrett på en annan avdelning, med röntgen, adl-utredning och allt som Försäkringskassan kräver. Allt annat vore helt obegripligt.

Det intyg som en psykiatriker kan utfärda i det här fallet gäller enbart den psykiska hälsan och om mannen så hade haft tre ben och två huvuden så är det bara hur detta fenomen påverkar psyket som läkaren kan intyga. Resten hamnar inom en annan läkares ansvarsområde.

"Försäkringskassan godkänner läkarens intyg utan att han har undersökts"? Hanne Kjöller har ingen aning om vad Försäkringskassan kräver för att godkänna rätten till personlig assistans, förstår jag. Det räcker inte med ett intyg om depression från en psykiatriker för att hamna där .. det krävs ADL-utredningar och läkarintyg och uttalanden och fullgod dokumentation från sjukdoms/skade/olyckstillfället om vederbörande har ett fysiskt handikapp.

De enda tillfällen när detta inte kan ske är när funktionshindret uppstått i ett annat land och intygas av läkare som det inte går att få kontakt med .. och då kommer vi till den "handikappade mannen som går ledigt utan hjälpmedel."

Antingen är han en oerhört skicklig bedragare som har duperat inte bara samtliga läkare i ärendet utan också Försäkringskassans utredare och/eller saknar helt svensk sjukdomshistorik men har gott om okontrollerbara intyg eller så är detta ytterligare en variant på det jag själv läst i en journalkopia från Försäkringskassan.

Här handlar det om en man som har granatsplitter i ryggraden och i halsen. Dessa är dokumenterade på svenskt sjukhus, väl synliga på röntgen och går inte att operera bort eftersom mannen då riskerar att bli totalförlamad. Hans smärtor är obeskrivliga, han är rullstolsburen trots att han har viss rörlighet i hela kroppen och han inte leva ett fullgott liv utan hjälp och stöd.

I hans journal står att kommunordförandens hustru anmält till Försäkringskassan att hon "tyckt sig se mannen röra sig ledigt utan hjälpmedel i samhället". Detta har sedan blivit en sanning och mannen krävs på läkarintyg och utredningar in absurdum och nekas trots det sin hjälp. Vid överklagande i Förvaltningsrätten så tas rörligheten upp och tjänstemannen får svara för journalanteckningen .. kunde det ha varit någon annan?

"Det verkade troligt eftersom det inte finns fler boende av den nationaliteten i kommunen" ...!!!

Men så hörde h*n själv hur dumt det lät och tillade .. ".. och så har ju familjen fått barn så han kan ju utan tvivel genomföra ett samlag" .. !!!

Så, hur är det Hanne Kjöller .. såg din vän verkligen sin patient eller bara någon som liknade denne eller någon som kom från samma land?

Jag rekommenderar alla att läsa Hanne Kjöllers ledarkrönika i dag och ta ställning till om den "verklighet" som hon beskriver stämmer in på den vi andra upplever som patienter eller anhöriga till patienter.

En patientstyrd vård?

Primärvårdens mottagningar har blivit serviceinrättningar där man gör det kunden ber om - oavsett om det är rätt eller inte?

En vård som delar ut läkarintyg i parti och minut så att den som inte vill arbeta kan se till att slippa?

Att det är möjligt att sluta jobba vid 50 om man bara har ett läkarintyg från psykiatrin?

Att beslut på Försäkringskassan tas utan att den sökande genomgår en läkarundersökning eller att Försäkringskassan godtar ett intyg från en psykiatriker för att fastslå ett fysiskt handikapp eller en fysisk sjukdom??

Känner ni igen er?

Är det här en rötmånadshistoria? Ett slag i luften på grund av nyhetstorka? Eller en feg berättelse som inte törs ta steget fullt ut men som innehåller ett illa dolt påstående att det finns ett betydande problem med invandrares krav på läkarintyg inom psykiatrin?

Eller är det ytterligare en "råttan i pizzan"-historia som framställer hjälpbehövande funktionshindrade som kriminella lycksökare och bedragare?

Jag vet inte om Hanne Kjöller är oförlåtligt okritisk, okunnig och naiv i det här fallet eller vad hon  försöker säga .. men jag tycker inte att hon säger det särskilt trovärdigt.


( .. och min egen influensaliknade historia har jag klarat av utan sjukskrivning eller intyg från psykiatrin eller primärvården, om någon undrar?)


Tillägg 13:21 .. Något som jag också undrar över är hur Hanne Kjöllers psykiatriker fick veta att den "gående mannen" fick sin assistans beviljad? Det är inte något som Försäkringskassan brukar informera läkare eller andra inblandade om, förmodligen på grund av den sekretess som finns runt sådana upplysningar.

16 kommentarer:

  1. En rimlig fråga att ställa är: hur stort problem är detta egentligen ??, då tidigare stora problem eller så kallat fusk innom sjukförsäkringen, visat sig vara å det grövsta överdrivet från högerhåll, speciellt från Hanne Kjöller dessutom.

    Man minns bara ju pratet från högerhåll om att 1 av 5 med sjukersättning skulle ha fuskat till sig denna, och i verkligheten när FK utrett detta ordentligt så visade det sig vara 1 av 5000 istället, alltså 1000ggr fel i denna så kallade fakta !!.

    Så vad är sanningen denna gång ??.

    Jonas E

    SvaraRadera
  2. Du missar poängen lite. Att intygsskrivning ger en säker inkomst och aldrig kan ge nån negativ effekt. Och att intygsvägran med 100 procent säkerhet ger noll i intäkt och behov att förklara sig. Med denna struktur på incitamenten kan det bara gå åt ett håll.

    SvaraRadera
  3. Varför tror du, att Hanne Kjöller skulle ljuga? Hennes beskrivning är i linje med, vad sjukvårdspersonal har berättat (för mig) mellan skål och vägg.

    Visst är det en berättelse om, att "det finns ett betydande problem med invandrares krav på läkarintyg inom psykiatrin" (och inte bara inom psykiatrin). Och det är sannerligen inte "fegt" av Hanne Kjöller att greppa denna heta potatis!

    För ngn månad sedan skrev en socialsekreterare till Merit Wager om, hur LSS utnyttjas idag:

    "Undrar just om folket (och politikerna och journalisterna) vet att det förekommer specialimport av totalförlamade stackare som utan tjafs, direkt efter ankomsten, klassas som kategori 1 enligt LSS (lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade)?

    Importörerna kan därefter anställa sig själva som personliga assistenter (25.000-30.000 spänn i månaden) utan att göra ett smack, eftersom den importerade får sitta för sig själv i en rullstol i ett hörn och skita ner sig tills knappt öronen sticker fram.

    Personen tas alltså till Sverige på anknytningsbasis, vilket innebär att uppehållstillståndet finns inklistrat i passet redan före inresan. Efter ankomsten tar man vederbörande till Skatteverket och skriver in henne eller honom i Sverige, varefter personen efter några dagar får sitt personnummer. Därefter är det dags att skriva in sig i Försäkringskassan och sedan uppsöka närmaste vårdcentral för en första kontakt med den svenska sjukvården där man inte kan göra annat än att konstatera att personen är a) totalt funktionshindrad och b) i behov av 24/7-omhändertagande avseende personlig hygien, m.m. Därmed blir det så småningom ett LSS-ärende där vederbörande själv får avgöra vilka som ska bli hans eller hennes personliga assistenter.

    Försäkringskassan utbetalar en klumpsumma om cirka 250 kr/timmen för beviljad tid, vilket kan innebära årliga miljonbelopp eftersom den funktionshindrade kan behöva anställa 15-20 personer för att täcka veckans alla timmar, sjukdomar, semestrar, etc."

    Läs resten

    http://meritwager.wordpress.com/2012/07/05/en-socialsekreterare-del-2-framtidens-historiker-lar-fa-en-del-att-fundera-over/

    Är detta också något som du Any vill avskriva med argumentet: "Känner ni igen er?"

    Och Merit Wager kanske också bör avfärdas som "oförlåtligt okritisk, okunnig och naiv"...?

    Det är inte lätt att vara whistle-blower i Sverige.

    SvaraRadera
  4. JonasE .. Det som berör mig mest illa är att Hanne Kjöllers källor verkar vara mest fokuserade på människor med icke-svenskt ursprung. Om det hela handlar om lönsamhet när det gäller intygsskrivning så borde det vara helt ointressant.


    Anonym 14:04 .. Jag skulle nog vilja vända på det och påstå att Hanne Kjöller skjuter över målet och blandar äpplen och päron här och själv slarvar bort sin "poäng" i den här ledarkrönikan.

    Den som läser den kan lätt få uppfattningen att det bara är att traska upp till psykiatrin och hämta ett intyg och så .. vips .. så får man 12 timmar extra i assistans. Så lätt är det inte!

    Att man kan välja bort arbete vid 50 års ålder genom ett intyg från psykiatrin är inte heller med verkligheten överensstämmande och att Försäkringskassan informerar läkaren som utfärdat intyget om att patienten fått utökad assistanstid är också helt fel.

    Sedan kan man ju undra varför en psykiatriker vill undersöka en deprimerad patient rent fysiskt? Det är nog något jag själv skulle neka till om jag sökte för depression .. även om jag dessutom hade ett handikapp.

    Hela ledarkrönikan är osaklig, lutar sig på anonyma andrahandsuppgifter och rena felaktigheter. Om Hanne Kjöller ville belysa sambandet mellan intygsskrivning, intäkter och lönsamhet hade hon inte kunnat gjort det sämre.

    Resultatet blev ett ifrågasättande av funktionshindrade och utlandsfödda och det var väl knappast meningen .. hoppas jag?

    SvaraRadera
  5. Johan .. om nu Hanne Kjöller ville skriva om "invandrares krav på läkarintyg" .. vilket är underförstått i artikeln .. så anser jag att det är fegt av henne att inte göra det tydligt och klart i stället för att gömma sig bakom anonyma psykiatriker som påstår sig komma med korrekta fall.

    Nu tror jag inte att det var dit hon ville komma, även om det var där hon hamnade.

    SvaraRadera
  6. Jag är etnisk svensk med funktionshinder och jag upplever det rakt inte att det är min marknad och jag kan ställa större krav på service... tvärtom Sverige blir bara kallare och kallare för "min grupp av människor".
    Jag är visserligen inte föremål för psykiatrin då jag är fysiskt funktionsnedsatt (synskada). Sist jag var på akuten i veckan för nydiagnostiserad diabetes vart jag "utslangd" utan sjukresa hem, de sista bussarna hen skulle snart gå och det var är långväg att gå mellan sjukhus och busstation = överhängande risk att inte hinna och vara tvungen att vara ute hela natten till morgonbussen gick. Förr har jag fått sjukresa med taxi men nu gick det inte alls vädja om det på grund av nya regler. Om kunden alltid har rätt varför fick jag ingen taxi som sjukresa? Jag bad ju inte ens om Limosin. Har även vart listad vid privatägd vårdcentral men tröttnade på att tjata till mig prover för det minskade ju vinsten. De var inte det minsta mån att ge mig bättre service även om hotade med att byta till den landstingsägda vårdcentralen i grann orten.

    SvaraRadera
  7. En sak till en deprimerad brukar väl tillhöra primärvården inte psykiatrin?

    SvaraRadera
  8. Louise Pettersson21/7/12 01:51

    Observera att detta står på ledarsidan och att det finns ett politiskt skäl att skriva sådant. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Hanne Kjöller fiskar i grumliga vatten. Att intygsskrivande skulle vara en "säker inkomst" som någon här hävdar är felaktigt. Ett sjukintyg kan nagelfaras i flera månader innan det blir godkänt och kan ifrågasättas när som helst. Så det är ren rappakalja. Förekommer det felaktigheter i journaler är det troligare att det beror på att läkaren är stressad och missuppfattar patientens symtom eller ännu inte haft tid att ställa en riktig diagnos, eller att de pressas att sätta en felaktig diagnos för att en patient som man anser är för sjuk för att jobba ska få sin försörjning. Det vill säga patienten kan vara lika sjuk för det men i en annan åkomma

    SvaraRadera
  9. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/storre-narvaro-viktig-fraga-i-varden_7350228.svd

    SvaraRadera
  10. Så utomordentligt löjligt att påstå att intygsskrivning är en säker inkomstkälla för psykiatrin. Man betalar för ett läkarbesök och sedan ingår sjukskrivningar och receptförskrivning i den summan. Specialintyg kan bli dyrare som t ex körkortsintyg när det föreligger sjukdomar eller tillstånd som kan påverka körningen.För att få ett intyg för att bli"sjukpensionär" på psykiatriska grunder så krävs det mer än ett besök där man kräver det. Det krävs dokumentation till förbannelse som underlag och FK godkänner inte intyg som bara beställts av någon - mycket mer krävs. Psykologer kan inte sjukskriva heller det är psykiatriker som gör det - men bara för psykiska åkommor.

    SvaraRadera
  11. Du skriver som en gudinna Any...

    Jag har filat på det här svaret, men får inte till några bättre formuleringar än så här.

    ----

    Det är imho lite märkligt att spekulera över, vad som kan ha varit Hanne Kjöllers (dolda) syfte och dessutom tillskriva henne klandervärda motiv. Kjöller beskriver det problem, som Anonym påtalar.

    Jag tycker, att det är lite obegripligt att du inte verkar vilja höra talas om, att "det finns ett betydande problem med invandrares krav på läkarintyg inom psykiatrin" (och inte bara inom psykiatrin). Det verkar som du anser, att problemets omfattning BORDE vara lika stort oberoende av om patienten är ursvensk eller ej - men så ser inte verkligheten ut.

    Det här är ju TABU-belagt - i likhet med andra negativa konsekvenser av Sveriges internationellt sett helt avvikande invandringspolitik - men nog känner du väl ändå till den överrepresentation betr. t.ex. förtidspensionering som fanns (och finns) .

    1975 så var det ca. 4% som var förtidspensionerade bland personer 16-64 år - såväl invandrare som svenskar. Det fanns ingen skillnad mellan grupperna.

    1991 så var andelen oförändrad för svenskar dvs 4% ( bland personer 16-64 år), men det hade stigit till 11% för invandrare (i samma åldersspann). Det var grekiska, turkiska och jugoslaviska invandrare som utmärkte sig.

    Om man tittar på ett annat åldersspann det året (1991) - det är ju fler 50-åringar som är förtidspensionerade jämfört med 20-åringar - så var skillnaden ännu mer framträdande.

    I åldersspannet 45 - 59 år, så var det 10,7% av inrikes födda män som var förtidspensionerade (1991). Den siffran ska ska jämföras med en fyra gånger så hög siffra förtidspensionerade bland grekiska män - 40,2 %.

    För inrikes födda kvinnor i åldersspannet 45 - 59 år, så var 16,2 % förtidspensionerade 1991. Det ska jämföras med att 69,9% av de grekiska kvinnorna i åldern 45-59 år var förtidspensionerade 1991.

    Dessa och andra siffror kan du ta del av i boken "Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring", av Christer Lundh och Rolf Ohlsson.

    Det framgår av en del utredningar, som FK har gjort, att det här problemet inte har försvunnit, om man säger så... de som invandrar till Sverige är i genomsnitt mer sjukskrivna, mer förtidspensionerade, oftare försedda med personliga assistenter m.m. jämfört med svenskar.

    Det är svårt att dra någon annan slutsats av tillgänglig statistik, än att den offentliga sektorns bidragstransfereringar och välfärdstjänster i stor utsträckning håller på att bli en angelägenhet främst för invandrare och deras familjer samtidigt som välfärdstjänsterna och socialförsäkringssystemen (i praktiken) blir mindre tillgängliga för svenskar.

    Det här är, som sagt, oerhört tabu-belagt varför Hanne Kjöller ska ha en eloge för att hon skriver något, som snuddar vid problematiken.

    De flesta drar sig ju... då inställningen verkar vara 1. problemet finns inte och 2. om det finns, så stör det, att problemet påtalas.

    Men om man anser, att väljarna inte bör känna till, att missbruk av socialförsäkringssystemen, överutnyttjande och bedrägerier betr. påstådda funktionshinder är överrepresenterat bland invandrare så riskerar allmänhetens vilja att betala för välfärdstjänsterna att försvinna. Gemene svensk är ju inte så dum, som många idag verkar tro eller vilja påskina... svenska skattebetalare märker, att de själva får allt mindre tillbaka för jordens högsta (eller näst högsta) skatter.

    Om man (av missriktad välvilja eller beröringsångest) blundar för att missbruk och överutnyttjande av socialförsäkringssystemen är snedfördelat i befolkningen, så gör man tyvärr de genuint funktionshindrade en stor björntjänst.

    -----

    PS Betr att FKs sekretess skulle göra det okänt för den intygsskrivande läkaren, om assistens har beviljats eller ej, så är det väl troligt, att den aktuella patienten själv berättat för läkaren att han (eller hon) fått den önskade assistensen vid ett senare möte med läkaren.

    SvaraRadera
  12. Johan .. jag förnekar inte alls att det finns svårigheter med att FK inte kräver en helt ny sjukdoms/handikapputredning av dem som inte har kontrollerbar dokumentation när de söker insatser i svensk välfärd.

    Eller begär en second opinion från den offentliga vården, om läkarintyget från den privata läkaren som kommer från den sökandes hemland väcker frågetecken.

    Jag är också medveten om att det sker ett överutnyttjande och ett missbruk inom välfärden .. vilket är lika föraktligt oavsett vem som utför det.

    Jag förnekar inte heller att det grovmaskiga ansvars/kontrollnätet när det gäller utbetalningar till privata aktörer i välfärden lockar till sig kriminella eller oseriösa aktörer från andra länder .. det hade nästan varit märkligt om det inte gjort det som uppläggen ser ut i dag.

    Men .. ska man ta upp de här frågorna ska det inte ske antydningsvis som jag uppfattar det i Hanne Kjöllers ledarkrönika utan sakligt och med fullgott faktaunderlag.

    Att berättelser från tre??? anonyma personer från psykiatrin ska kunna användas för att peka ut invandrare och funktionshindrade som fuskare och lögnare tycker jag är upprörande. Alla svenskar är inte ärliga, alla funktionshindrade är inte ute efter falska läkarintyg och alla invandrare är inte ute efter att fuska till sig svenska skattemedel

    Vems är skulden att det ser ut som det gör? De sjuka och handikappades? Politikernas? Eller ska vi bara peka på dem som tar chansen där den finns .. oavsett om de är födda i Sverige eller inte.

    När våra lagstiftare är naiva, fega och verklighetsfrämmande så får de minsta i samhället betala priset genom att det är de som "rensas bort", misstänkliggörs och måste hävda sin lagliga rätt i domstol.

    Det är ju enklast så .. de har svårast att göra sig hörda, försvara sig och ger inte så jobbiga rubriker i media som du så riktigt påpekar.

    DET stör även mig gränslöst!

    SvaraRadera
  13. Any, tack för ett som alltid mycket välformulerat svar. Jag är djupt imponerad av din lysande formuleringsförmåga.

    Det verkar, som vi kanske har lite olika uppfattning om "författarens intention" (som det brukar heta, när någon analyserar litteratur).

    Sett genom mina (och Anonyms) glasögon, så vill Kjöller främst påtala den perversa incitamentstruktur betr. intygsskrivande, som finns för en enskild läkare.

    Intygsskrivande kan aldrig få någon negativ konsekvens för den intygsskrivande läkaren - medan en intygsvägrande läkare inte sällan tvingas förklara sig inför sina överordnade och utsätts för påtryckningar och obehag.

    Kjöller stöder sig på tre - sinsemellan oberoende - källor , när hon skriver om detta. Tre oberoende källor är (eller var åtminstone förr) BBCs krav för att kunna rapportera om något.

    Då missbruk och överutnyttjande av socialförsäkringssystemen är snedfördelat i befolkningen, så är det knappast förvånande, att 2 av de 3 fall, som hon exemplifierar med sannolikt rör invandrare. (Betr. kvinnan med ett "kreativt yrke" (Kjöllers tredje fall), som Arbetsförmedlingen inte kunde hjälpa, så är väl hennes ursprung en öppen fråga.)

    Du anser, att Kjöller "antydningsvis" därmed har tagit upp "de här frågorna", ty genom de exempel som hon ger, så kan tanken väckas hos läsaren, att det nog "finns ett betydande problem med invandrares krav på läkarintyg inom psykiatrin" (och inte bara inom psykiatrin).

    Men HUR skulle Kjöller kunna skriva om de perversa incitamenten för intygsskrivande utan att snedfördelningen kommer att slå igenom i de exempel, som hon ger??

    Du efterlyser ett "fullgott faktaunderlag". Och pga ditt stora och mycket hedervärda engagemang för de funktionshindrade, som idag kommer i kläm, så är du förmodligen mer välinformerad, än vad jag är, om de fåtal utredningar ang. "de här frågorna", som har gjorts t.ex. Riksrevisionsverkets s.k. Fuskutredning, RRV 1995:32.

    Det faktaunderlagets existens och innehåll tegs ju omsorgsfullt ihjäl av svenska journalister. När jag googlar på Fuskutredningen, RRV 1995:32, så får jag blott fjorton (14) träffar. Ingen (!) träff härrör från media.

    Svenska journalister verkar i praktiken tyvärr eftersträva, att svenska väljare inte ska känna till de faktaunderlag som faktiskt finns eller känna till, vad som står i dem.

    Hur tycker du egentligen att Hanne Kjöller borde ha formulerat sig?

    Borde hon ha ansträngt sig att försöka hitta exempel, som uteslutande rör svenskar, i syfte att försöka skapa bilden, att det (så gott som) enbart är svenskar, som missbrukar och överutnyttjar socialförsäkringssystemen? Handen på hjärtat, Any - skulle det, som du ser det, ha varit bättre, om Kjöller medvetet hade skapat en sådan falsk bild?

    Och är det verkligen överordnat allt annat, att oavsett vad någon skriver om, så måste det skrivas på ett sådant sätt, att det inte kan framgå av texten, att det även finns fuskare, lögnare och somliga som felaktigt gör anspråk på att vara funktionshindrare bland dem som invandrar? Du skriver själv: "Det hade nästan varit märkligt om det inte gjort det som uppläggen ser ut i dag".

    Jag har lite svårt att förstå, hur man skulle kunna skriva något om t.ex. incitamentstrukturen för intygsskrivande utan att ge några konkreta exempel... och när man exemplifierar, så slår ju snedfördelningen (föga förvånande) lätt igenom.

    Slutsatsen måste väl isf i praktiken bli, att det inte alls bör skrivas något om den perversa incitamentstrukturen för intygsskrivande?

    SvaraRadera
  14. Any, du frågar: "Vems är skulden att det ser ut som det gör?"

    Svenska politiker är politiskt ansvariga för den situation, som de har skapat. Svenska politiker nickar i praktiken bifall till, t.ex. att FK inte kräver en helt ny sjukdoms/handikapputredning av dem som inte har kontrollerbar dokumentation när de söker insatser i svensk välfärd m.m. m.m.

    Precis som du skriver, så är alltför många svenska politiker naiva och verklighetsfrämmande - medan andra främst är fega.

    Om en svensk politiker pga feghet låtsas vara naiv och verklighetsfrämmande, så får det inte någon negativ konsekvens för hans (eller hennes) karriär - medan en politiker, som offentligt snuddar vid "de här frågorna" (eller vidgår t.ex. den organiserade brottslighet som importeras pga Sveriges internationellt sett helt avvikande invandringpolitik), han (eller hon) kölhalas av media, utmålas som rasist eller i varje fall som ondskefull samt förlorar som regel alla sina politiska uppdrag.

    Se där, en annan pervers incitamentstruktur!

    ------

    Jag instämmer, som du säkert vet, helt i: "När våra lagstiftare är naiva, fega och verklighetsfrämmande så får de minsta i samhället betala priset genom att det är de som "rensas bort", misstänkliggörs och måste hävda sin lagliga rätt i domstol.

    Det är ju enklast så .. de har svårast att göra sig hörda, försvara sig och ger inte så jobbiga rubriker i media."


    Och jag har undrat lite över, hur DU med utgångpunkt från dina erfarenheter och engagemang skulle vilja hantera den situation som har uppstått med både överutnyttjande, missbruk och rena bedrägerier? Hur skulle du vilja utforma kontrollnätet? Vilka förändringar av regelverk och tillämpningar tycker du borde göras? Lösningen kan ju rimligen inte vara att blunda.

    SvaraRadera
  15. Johan .. Hur jag skulle vilja utforma kontrollnätet? En så otroligt svår fråga och jag önskar att jag hade tiden som erfordras för att skriva ner mina egna tankar och önskemål.

    Men det skrivna ordet är känsligare än ett direkt samtal och kan lättare missförstås när det inte går att ställa direkta frågor, så jag har faktiskt ingen möjlighet att svara här.

    Men många av de exempel som du tog upp när det gäller personlig assistans kommer att åtgärdas med Socialstyrelsen nya tillståndssystem som, även om det också har sina brister, redan gjort att över 40% av dagens assistanssamordnare har fått avslag på sina ansökningar. Kraven på tydlig dokumentation, kvalitetsledningssystem och de uppföljande kontrollerna som ska ske kommer förmodligen också att rensa ut de värsta avarterna.

    Något som jag skulle vilja ändra på är FK:s bedömningsgrunder, särskilt när det gäller begreppet "integritetsnära". Som det är nu gäller det så gott som bara direkt beröring av könsorganen och det är obegripligt eftersom begreppet personlig integritet är vidare än så och ser olika ut beroende på personen, handikapp och funktionshinder.

    Att se människor som individer ska inte bara gälla dem som är friska utan också dem som av en eller annan orsak inte kan klara sig själva.

    Sedan vore det ju rimligt med individuella redovisningar och ett återbetalningssystem i de fall brukaren eller dennes representant inte utnyttjar antalet beviljade timmar till det de är avsedda för.

    Men det ansvaret lägger jag helt och fullt på FK som är mer intresserade av om människor kan "föra gaffeln till munnen" eller av antalet minuter som går åt vid ett toalettbesök än att kontrollera vart pengarna tar vägen när de väl är överförda.

    (och så skriver jag i alla fall i all hast? Läs med hänsyn till det är du snäll.)

    SvaraRadera
  16. Johan .. och NEJ, lösningen är inte att blunda. Det pågår ett intensivt arbete från många håll med att försöka påverka makthavarna att se de här frågorna med utgångsläge från de handikappades behov och även med att försöka motarbeta det fusk, överutnyttjande och den kriminalitet som Socialstyrelsen informerades om redan för 10 år sedan.

    Problemet är väl att få någon att vilja lyssna och engagera sig?

    SvaraRadera