Sommar, sommar och sol och ..

.. regnet det bara öser ner och det grönskar och gror.

Jag är väl inte ensam om att börja med vår- och sommardrömmar redan i mars/april och när maj inte börjar med gröna ängar och strålande sol så deppar jag fullständigt ihop. Jag längtar och längtar så at det gör nästan ont efter den första tussilagon och den första kaffestunden mot solvarm husvägg.

Och så kommer tussilagon, och vitsipporna .. tätt följda av gullvivor, syrener och liljekonvaljer och björken står i ett grönt dis som plötsligt blir skir grönska och det växer så det nästan hörs överallt och fåglarna får ungar som växer så det knakar och föräldrarna flaxar omkring och kvittrar om sommarkvällarna.

Det går som ett huj .. och det slutar aldrig växa. Gräsmattan blir mer och mer lik en sommaräng och måste klippas, grusgångarna täcks av ett nät av ogräs som jag inte ens vet namnet på och medan jag rensar bort det intar kirskålet .. eller kersen, som en del säger här ..  trädgårdens enda rabatt och när jag hastar dit så växer gräsmattan till oanade höjder .. medan disken samlas i travar på diskbänken, tvätten ska bäras ut och in och kylskåpet blir mer och mer urätet eftersom ingen hinner handla.

Så ska man passa på och uppleva och se saker och hälsa på och bjuda igen och umgås och bada om solen skiner i när man är i närheten av vatten .. och det ska fikas eller ätas ute och då dyker alla glömda fiender upp .. bromsar, blinningar, getingar, mygg och andra flygande irritationsmoment som har en förkärlek för att fastna i smöret eller drunkna i kaffet.

Och solen skiner som mest när det är som jobbigast och blir det en ledig stund tillsammans med vänner så öppnas himlens portar och regnet forsar ner. Medan det pågår sitter skatorna på rad på tvärslån under uteplatsens tak och jag ska bespara er skildringar vad de gör med dynorna på soffan som befinner sig mitt under.

Men kantarellerna växer i takt med gräsmattan, Rackarkotten har upptäckt smultronen i vägkanten och djurlivet upphör aldrig att förvåna. En fjolårsälg har bosatt sig på gärdet bredvid vårt staket och skrämmer slag på mig när jag går ut på verandan och upptäcker hans storhet så nära, en ny grodsort har dykt upp från ingenstans och det vimlar av borttappade barn som fåglarna försöker få upp i luften fast de inte kan.

Ett getingbo kan förvandlas från en pingpongbolls storlek till en basketboll på bara ett par dygn .. och det är så där lagom kul när det befinner sig över gräsklipparen i sitt förråd. Bina surrar i husväggen, nykläckta(?) fjärilar ligger på tork i massor på ett nedfallet träd bredvid tvättställningen när jag helt oväntat kommer och stör. Stora svarta med vita kanter .. vad kan det vara? Men oavsett vad de heter så var de vackra, många och fladdrande.

Det grönskar minst sagt! Någon sa en gång att det inte kändes fruktbart att tala med mig, när vi var kraftigt oense. Vad det handlade om har jag glömt och möjligen hade hon rätt, sett ur sin synvinkel .. men ordet fruktbart stannade i minnet.

Det är i sanning en fruktbar årstid vi lever i just nu och allt det här regnandet gör det inte mindre fruktbart.

Vi har en fruktbar gräsmatta, fruktbara trädgårdsgångar och en fruktbar rabatt och nu börjar hallonbuskarna och vinbärsbuskarna se oerhört fruktbara ut också .. och då får jag genast dåligt samvete för att jag inte längre behöver massor av saft och sylt och infrusna bär.

Fruktbart .. visst är det ett bra sommarord?

För mitt i allt  regnade och stressande, med alldeles för höga ambitionsnivåer och förväntningar, så är det så förbaskat härligt och underbart att det är sommar i alla fall. Det som faller från himlen är inte kallt, inte snö, torkar när solen tittar fram, behöver inte skottas och efteråt kan man .. om man har tur .. se en fantastisk regnbåge över himlen.

En bekant hade i sin tur besök av en bekant från Israel, och som brukligt handlade samtalet om vädret, insekterna och gräs/ogräs.

Jag är imponerad av att alla svenskar tycks veta vad alla växter och djur HETER? .. sa mannen från Israel. Hemma säger vi för det mesta bara insekter, blommor och ogräs. Här är  skalbaggar egna individer med egna artnamn.

Om han hade rätt så tror jag att det beror på att vi återupptäcker allting i naturen som om det var för första gången varje år .. år efter år efter år efter år.

Första tussilagon .. det är ändå den första tussilagon någonsin, varje år. Den första fjärilen kommer alltid som ett förebud om rena paradiset.

Mygg .. finns nästan aldrig med i planeringen .. ständigt samma överraskning.

Men TID .. det inbillar vi oss att det finns i oändliga mängder under semesterveckorna, när vi längtar halvt ihjäl oss efter sommarens fröjder fram i mars/april ungefär.

Om det är ett speciellt särdrag för Sverige och svenskarna, tycker jag att vi ska vara stolta över det. Ett folk som är ständigt positivt tänkande, ständigt längtande, alltid överraskade när det förväntade inträffar .. det är något lite rart och gulligt över det, eller hur?

DN, DN, SvD, SvD, Expr., AB,