.. hur många blogginlägg jag tänkt
skriva medan jag sysslat med annat de sista dagarna. Men när det äntligen blir
utrymme för en stund framför datorn är huvudet tomt och orden borta.
Men det jag mest tänkt på är vad
fantastiskt det skulle vara om politiker och media lade ner samma energi på att
syna kvaliteten inom vård, skola och omsorg och de vårdbehövandes behov och
situation, som de gör när det gäller pengarna som är avsatta för det ändamålet.
Bra resultat och hög kvalitet behöver
inte betyda högre kostnader och dåliga resultat och låg kvalitet kan vara
fruktansvärt dyrt .. det har till exempel många äldre som bytt ut den kommunala
hemtjänsten mot rut-hjälp upptäckt.
Det finns vård, omsorg och
undervisning som är engagerad, ärlig och fantastisk både inom kommunala och
privata verksamheter .. men det är ingen som är särskilt intresserad av att ta
reda på vad det kostar och vad som gör just dessa undantag så bra?
Och handen på hjärtat .. hur många av
oss skulle tacka nej till en skattereduktion, som är helt laglig, om vi utnyttjar
en lucka i lagen?
Hur många av oss skulle tacka nej till
en större förmögenhet som erbjuds för att vi ska genomföra ett uppdrag utan
kontroll eller särskilt betungande regelverk? Och hur många skulle slita mer än nödvändigt
om pengarna okontrollerat flöt in oavsett om uppgiften utfördes väl och engagerat eller
snabbt och slarvigt?
Media och politiker använder begreppet
"riskkapitalister" väldigt slarvigt .. precis som om det är synonymt
med ondska. Men hur många av oss skulle satsa våra pengar i något som inte gav
vinst i stället för att satsa dem på något vinstgivande?
Hur många kommuner satsar pengar
avsedda för välfärd på något helt annat?
Hela den här snedvridna debatten om
vinster i vården hade aldrig uppstått om lagstiftarna hade skött sitt uppdrag,
haft kontakt med verkligheten och tagit sitt ansvar. Luckorna i lagen är inte
skapade av några dolska privata aktörer på den ekonomiska marknaden .. utan av teoretiska,
naiva och oansvariga politiker som inte satt sig in i hur deras pappersprodukter
fungerar i den verklighet och bland de människor som de kommer längre och
längre från ju längre de nöter sina stolar i riksdagshuset.
Kvaliteten inom den vård som
kommunerna lägger ut till de privata aktörerna ska kontrolleras av kommunerna
som fortfarande bär ansvaret för att resultatet blir fullgott. Avtalen som
skrivs är så torftiga och ofullständiga att ett fisknät skulle upplevas som
värmande av de människor som det berör. Det är självklart att det är lockbete
för människor som ser pengar som viktigare än människor.
Många kommuner dukar upp ett helt
smörgåsbord till dem som vill ta över "jobbiga uppdrag" inom
välfärden .. men ger ingenting gratis till kommuninvånarna?
Vem/vilka bär ansvaret?
Regeringen .. skriker oppositionen och
glömmer att de också satt och regerade under större delen av den tid då till
exempel Carema skapade större delen av de vinster som lämnade landet och att de
allt som oftast varit med och godkänt lagförslag som sedan blivit bete bland
dem som vill tjäna en slant på skattemedel ... och då menar jag inte bara
privata aktörer utan även politikerna själva inom både stat och kommun.
Men trots att vi alla vet att vården,
omsorgen och skolan inte är bättre i kommunal regi .. ibland till och med sämre .. så vill
oppositionen att kommunerna ska vara ansvarig för tillståndsgivningen till
privata verksamheter?
Men jag undrar .. vem ska kontrollera
kommunerna? Varför ska just kommunerna som visat upp precis samma provkarta på
urusla äldreboende vara undantagna från kontroll av kvalitet och kompetens?
Fast det är lika oviktigt som
verkligheten inom välfärden. Alla spaltkilometer som skrivs om "vinster i välfärden" handlar egentligen inte alls om välfärden utan om det som är riktigt, riktigt viktigt .. de
politiska poäng som går att hämta hem genom att beskylla andra för att inte ta det ansvar man själv inte tog när man hade möjligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar