tisdag 24 juli 2012

Jag brinner och vänstern släcker ..


..  elden eller kväver den, beroende på hur man ser det.

Jag är en människa som är rätt gränslös när jag engagerar mig i något, ska jag ha en åsikt så ska den antingen vara målinriktat sökande eller helhjärtad.

Feminism? Det var något som jag verkligen, verkligen brann för. Människor i stället för kön, lön efter kompetens och samhällsnytta i stället för ryggdunkande broderskap och status .. det borde ju passa som handsken i ett vänsterperspektiv?

Så när F! bildades hann trycksvärtan inte torka på tidningssidorna förrän jag skickade ett mail och skrev .. jag vill vara med!! Och jag for iväg på mitt första, och enda, årsmöte som politiskt engagerad och brann för kvinnorna i vården, tjejerna i skolan, invandrarkvinnornas utanförskap och de funktionshindrade kvinnornas utsatthet i ett samhälle som nästan agerar som hallick när de överger dem i oövervakade lägenheter utan en chans att freda sig när den som ringer på inte är den förväntade hemtjänsten.

Och vad fick jag?

Hela ansvaret för HBT-frågan .. som då inte fått något Q påhängt än, en enorm massa genussvammel som inte hade det minsta med ovanstående att göra och en rejäl dos vänsterpolitik som handlade om allt annat än det jag brann för.

Jag förväntades vända mig MOT en massa saker .. men erbjöds ingenting som förde något eller någon framåt .. mer än för dem som siktade på en välavlönad riksdagspost, förstås.

Eftersom jag har svårt att förstå varför just kvinnorna .. som redan har huvudansvaret för familjen, barnen, skolan, omsorgen och vården .. också ska prioritera och bära huvudansvaret för HBT-frågorna så var jag fruktansvärt besviken när jag åkte hem.

Så besviken faktiskt att jag åkte åt totalt fel håll och fick ringa hem för att få en färdriktning när jag upptäckte att jag var totalt vilse i tillvaron.

Jag gick ur F! lika snabbt som jag gick med och jag är nog den enda som har skriftligt på att jag inte längre är medlem. Det var inte lätt att klämma fram det .. men i det läget skämdes jag så över min naivitet att jag behövde ett bevis på att jag återfått mitt fulla förstånd.

Så man kan nog lugnt säga att mitt feministiska engagemang släcktes av en vänsterdusch. Nu ser jag mig som en kvinna bland andra kvinnor som är öppna och solidariska utan vänsterstaket och genuspekpinnar.

Kultur? För mig är det gemenskap, kreativitet, skapande, glädje, färg, form, musik, litteratur och en källa till utveckling och förändring .. men när jag försiktigt närmade mig kulturen och alla dess olika föreningar och grupper, fann jag bara provokation, en längtan efter offentligt erkännande och stabila inkomster i en självbeundrande liten självutnämnd elit. Den tillåtande och samlande glädjen i den skapande kreativiteten lyste med sin frånvaro i lika stor utsträckning som den vänsterpolitiska inriktningen lika tydligt visade sin närvaro.

Nu är jag kreativ tillsammans med andra som inte heller ryms under rubriken kultur .. i mitt fall kan jag ärligt säga att alla tankar på att vara delaktig i något större kvävdes under en vänsterfilt.

Samhällsfrågor ligger mig varmt om hjärtat. Jag brinner för dem som inte själva kan göra sig hörda .. funktionshindrade, äldre, psykiskt sjuka och de som saknar rätt ord för att bli tagna på allvar. Jag mår fysiskt illa av människor som säger att de delar mitt engagemang men villigt byter ut sin övertygelse mot makt och karriärfördelar eller journalister som skriver välfärdspornografi och handlar med nödlidande människor som de sedan kasserar utan att ägna dem en tanke när sista lösnumret är sålt.

Förr köpte vi båda kvällstidningarna .. i dag köper vi ingen. För de som skriver har, liksom de politiska hangaroundsen .. en egen agenda som ska resultera i egna fördelar.

Ingen bryr sig egentligen om de som kostar och inte bidrar, ingen ser dem som likvärdiga individer  som representerar ett liv som lika gärna kunde ha varit vårt eget .. eller kan bli om oturen är framme.

Politiskt är jag sökande och på nätet trodde jag att det fanns ett intresse för sådana som mig. Men på vänstersidan är ingen välkommen som inte redan är troende och bekännande, vilket gör att alla kommentarsvar från "motståndarsidan" framstår som höjden av gästfrihet. För mig har vänstersidan av svensk politik påtagliga likheter med korgen på Ica där det ligger varor med "kort datum".

Nu för tiden ägnar jag mig åt mitt eget tyckande, mina egna funderingar och tankar när det gäller samhällsfrågor och känner tacksamhet för att det uppenbarligen finns fler än jag som kraschat mot vänstersidans betongvägg.

Öppenhet och tolerans .. det är ord som både HBT-rörelsen och vänstern strösslar med i tal och debattartiklar. För att inte tala om orden jämlikhet och jämställdhet!

Ord som sällan omsätts i handling där man i stället hatar, utesluter, hånar och faktiskt krossar de som är olik- eller feltänkande. Så då är det väl inte så märkligt att det uppstår konflikter och uteslutande i ett sammanhang där vänstersidan anser sig ha tolkningsföreträde och vetorätt i kraft av att de "äger" kulturen, hbtq-frågorna, feminismen, media och de "rätta" visionerna .. inklusive formerna för öppenhet och tolerans.

Ekonomi är viktigt för mig. Plus och minus måste gå ihop, för stora skulder och för små inkomster leder aldrig framåt utan bara nedåt .. både för en liten plånbok och för en stor statskassa och därför har jag svårt att köpa vänsterns lockrop .. "ALLT åt ALLA" .. som varken innehåller trovärdig prislapp eller varudeklaration.

Jag förstår mig inte på vänsterbudskapet? Det enda jag uppfattar är att de vill ta ifrån mig mina egna drömmar, mål, åsikter och ersätta dem med något som jag upplever som gammalt, förgånget och föråldrat.

Alla ska leva goda liv .. det är en lovvärd inställning. Men goda liven som målas upp har en förvirrande likhet med vanliga medelklassliv som är mycket föraktade i samma kretsar som vill föra hela befolkningen dit? Vart ska klassresan gå om medelklassen är fienden?

Kultur ska vara för alla .. och något annat val borde det inte finnas.

Men vad som är kultur ska bestämmas, styras och godkännas av särskilda kulturpersonligheter som antingen får stipendier trots att de försörjer sig själva rätt bra eller särskilda kulturbidrag som särskilt kulturella personer förtjänar för sin upplysande gärning bland de obildade?

Vad vill de egentligen alla aggressiva, hånfulla och elitistiska vänstermänniskorna som till och med rangordnar varandra efter åsiktsförtjänst?

Vad har de för mål mer än makt?

Vad brinner de för ... eller brinner de inte alls eftersom de är så fastlåsta i tidigare generationers ideologiska drömmar att de nöjer sig med att släcka alla nya eldar som brinner bland andra?

SvDSvD, SvDDN, Expr.,
Klokt, positivt och negativt tänkt .. (i valfri ordning) .. från; Thomas Böhlmark, Peter Högberg, Mattias Lundbäck

10 kommentarer:

  1. Grejen är den att "alla är välkomna, det är så högt i tak, och man måste inte vara överens" för det enda som enar sossar och väntermänniskor är makten att bestämma över andra.

    De kan vara hur jävla osams som helst med varnadra, de kan bråka och smutskasta varandra i media, de sprider elakheter och sysslar med persongörföljelse, då hånar och mobbar men får de makten är de nöjda.

    De är ena jävla skurkar och banditer enligt mig, och visst, jag generaliserar men fan så roligt det är att göra just detta för vi vet alla att det ligger en hel del i det.

    /Henrico

    SvaraRadera
  2. De brinner inte för något konstruktivt. De har ett ego som är överordnat allt annat inklusive andra människors åsikter och respekt för dessa.
    På årsdagen av Utöya bad jag i min blogg att undvika politisera händelsen, avstå från att det är bara arbetarrörelsens händelse. I min värld är det allas händelse, vi som vill ha ett öppet och fritt samhälle. Men att alla inte delar den åsikten kan lätt konstateras på S-info där bla Björn Andersson huserar. Efter det vanliga fanatiska angreppsättet han använder som radikal socialist så påpekade jag att alla har rätt att sörja hur de vill. Svaret jag fick förutom att jag är inskränkt var att jag borde skaffa mig ett liv. Man kan bara undra över om alla bloggare på denna sympatiska portal bemöter sina väljare på samma sätt. I så fall önskar jag att S återtåg till makten dröjer länge även om jag är sosse själv.
    Man rapar upp värdeord men förstår inte innebörden själv utav dom.Faktiskt äckligt.

    SvaraRadera
  3. Ni skulle varit med i Almedalen där madame Schyman eldade massorna timme efter timme och runt henne knödde sådana arma satar som helt och hållet var "OFFER" med stora bokstäver och som häckade under FIs skyddande paraply. Det var riktigt skrämmande att se och höra när det eldades på för massorna och bland dessa stod offren med rosa toppluvor som med stora bokstäver förkunnade:Jag mobbar inte. Den flicka i tolvårsåldern som tyst stod och iakttog cirkusen iklädd en sådan mössa tyckte jag gräsligt synd om för hon var inte där av fri vilja - hon var placerad där av sin mor i FI-klacken. Usch och tvi. Jag skall nu övertyga Miljönämnden om att vi skall bli den första HBTQ-certifierade kommunnämnd som är det - det skiter sig säkert för alla vill vara korrekt modiga men ingen vill sticka ut och bli av med uppdrag och stol.Jag är och blir nog aldrig politiskt korrekt men jag vet vad jag vill så försöka kan jag.

    SvaraRadera
  4. Henrico .. det som är mest påtagligt i vänsterpolitiken är glädjelösheten och föraktet för dem som väljer andra livsalternativ än de egna. En elitism och snobbism som är faktiskt är rätt kränkande sett ur ett väljarperspektiv.

    Peter .. när det stod klart vad som skett på Utöja skrev jag precis som du .. "snälla, gör inte partipolitik av detta, låt oss alla sörja och ta avstånd på lika villkor."

    Svaret från Peter Högberg var; "men det är ju partipolitiskt. Det är ju vi socialdemokrater som blivit drabbade."

    Och nu när den stora minnesmanifestationen genomfördes på årsdagen så var det de goda mot de onda. Socialdemokraterna mot Breivik och hans likatänkande och offren var länken som skapade slagfältet.

    Mikael Wiehe tog tillfället i akt för att säga något hånfullt om vår svenske statsminister, Bruce Springfield sjöng "We shall overcome", Jens Stoltenberg höll tal och ALLA som räknades var där och det som var mest minnesvärt hos vänsterfolket var att Fredrik Reinfeldt INTE var där.

    På så sätt tillgodosåg man gärningsmannens behov av uppmärksamhet och erkännande, kändes det som.

    Du skrev i din blogg; "Så länge vi minns .. finns du". Hur många mindes namnen på dem som de var där för att minnas?

    När det gäller s-bloggar så håller jag mig därifrån nu när alla förtvivlat försöker hitta en färdriktning där de kan finna Stefan Löfven så småningom. Det känns lite patetiskt, men blir säkert underhållande när Ledaren så småningom tar till orda och alla måste redigera tidigare åsikter .. ;-)

    Men nu till något helt annat .. jag väntar med spänning på fortsättningen av din deckare. Jag sparade ihop de tre första avsnitten till ett och är nu helt inne i handlingen .. och tycker mycket om den. Fortsätt innan jag tappar färdriktningen .. :-)

    Granntanten .. En HBTQ-certifierad kommunnämnd??? Finns det??

    Jag väntar med stor spänning på resultatet .. och innebörden! :-)

    SvaraRadera
  5. Det var ju den där satkärringen, fd partisekreteraren i S, Marita någonting som ansåg att de var en statskupp när folket röstade på Alliansen 2006.

    Det är precis så jävla självgoda de är och jag hoppas att folket röstar bort dem på nya 2014 så kanske de till slut kan bli lite ödmjuka. De behöver tydligen fler motgångar för de verkar inte ha lärt sig av de senaste. :-)

    /Henrico

    SvaraRadera
  6. Nä det finns ingen sådan nämnd i hela Sverige och det finns nästan inga avd. på sjukhusen heller. Hudmottagningen här i Karlstad är det men det är en av mycket få. Man utbildar ALLA om hbtq på platsen det gäller och det innebär så väl om vad innebörden är och att bemöta alla på samma sätt. Det tar flera dagar att få utbildningen och sedan bli godkända.Det här är viktigt och inte för att man skall visa sig duktig utan det har med mänsklighet och bemötande att göra - så enkelt och så förbannat svårt att få folk med sig i processen. Det här är viktigare än att åka och glo på en sopförbränningsstation någonstans i Sverige - det gäller människor - mina, dina våra barn.

    SvaraRadera
  7. Jag önskar att jag kunde formulera mina tankar så bra som du kan. Jag brinner fortfarande för flera frågor men har numera svårt att sätta ord på det. Det är tur jag har sambon som får ta emot alla mina tankar och känslor som ibland bubblar över helt okontrollerat.....:-)

    SvaraRadera
  8. anybody, nej det är inte bara vi socialdemokrater som är drabbade av det som hände på utöya. Det är alla som tror på ett öppet samhälle som är drabbade, Peter Högberg har fel och andra inom socialdemokratin som tänker så. Det blir ett introvert inåtvänt navelskådande som är kontraproduktivt. Trots att jag inte sympatiserar med alliansen eller Fredrik Reinfeld så tänkte jag inte en sekund på att ha inte var närvarande. Intressant att notera var att Jens Stoltenberg hälsade på alla utom Stefan Löfvén. Märkligt eller?
    Storhet är ett bjuda på sig. Att ha det förhållningssätt som Peter Högberg, eller Björn Andersson har visar på det problem socialdemokratin har. Världen snurrar kring socialdemokratin. Upplysningsvis, partikamrater den gör inte det- Längre.
    Ps. kul att du gillar sommardeckaren. Nyss publicerat kap5. Så nu har du kap 4 och 5 att tänka ner,och mer kommer i en raskare takt än tidigare;)

    SvaraRadera
  9. Henrico, det var inte 2006 Marita Ulvskog fällde yttrandet om statskupp utan i en intervju i början av 90-talet och då om den borgerliga valsegern 1976. Skall du ösa galla över S-politiker bör du se till att ha dina fakta i ordning. >:)

    /K-E Lindkvist

    SvaraRadera
  10. Anybody!

    Förbannat bra skrivet. Det är numera så uppenbart att de som talar högst om solidaritet, jämlikhet och tolerans är de som själva allra minst lever upp till det. De är tvärtom oftast de mest egoistisk och trångsynta. De som egentligen bara vill förse sig på andras arbete, men själva aldrig till bidra.

    SvaraRadera