Det var en gång en man ..

.. som inte mådde så bra. Ja, vi kan väl nästan säga att han helt och hållet hade ledsnat på att arbeta och upplevde varje krav på en större ansträngning som ett personligt påhopp.

Vill vi vara lite tydligare, så kan vi säga att han funderade på att fuska till sig en längre tids sjukskrivning.

Råna välfärdssystemet kan vi kanske kalla det för? Vilket förmodligen går bra, eftersom han gjort det förut och dessutom lurat av en massa vänner saker som han lovat att lämna tillbaka.

Han gick till sin vårdcentral och berättade om sina diffusa magplågor, sömnsvårigheter, plötsliga ångestattacker och en tilltagande värk i ländryggen och benen .. och blev sjukskriven.

Han "självmedicinerade" med alkohol, tillsammans med den ångestdämpande medicin han hade fått utskriven och när sjukskrivningsperioden var slut så mådde han så bra att han uppgav att han var mycket, mycket sämre och hade fler symptom som kunde visa på ett betydligt allvarligare sjukdomstillstånd än det man trodde från början.

Hans läkare som länge väntat på att få en patient med just denna ovanliga och intressanta sjukdomsbild gjorde en stor utredning som visade att det absolut inte var uteslutet att mannen hade just den diagnos han hoppades på .. men inte heller bekräftade att den var riktig.

Mannen  .. som fortfarande var sjukskriven, verkligen ville vara det i fortsättningen också, hade vant sig vid de allt starkare ångestdämpande tabletterna som skrevs ut tillsammans starka smärtstillande tabletter som tillsammans med sprit gjorde mannen glad och nöjd i sitt privata lilla helvete .. kallades till förnyad undersökning.

Läkaren hade i sin tur konsulterat några kollegor som också blev eld och lågor över det ovanliga fallet och hjälpte till med att sammanställa ett långt frågeformulär, med kända symptom gällande den mycket, mycket ovanliga och allvarliga sjukdomen, som mannen fick svara på och .. jaaa, minsann! .. kan man tänka sig? .. när mannen fick höra frågorna gick det upp ett ljus! PRECIS så var det! Tänk att doktorn kunde få fram det?

Läkaren bokade tid för ett kirurgiskt ingrepp som han skulle göra själv tillsammans med sina kolleger som nu verkligen var engagerade. De var nu de första läkarna i landet som hade kunnat diagnosticera och operera en så ovanlig patient med en så mycket, mycket ovanlig och allvarlig sjukdom.

Det skulle skrivas om det här .. och inte bara i facktidningarna utan i media världen över! De skulle bli kända och omtalade och de kunde nästan inte vänta med att sätta kniven i patienten.

Mannen .. som nu kände ett viss obehag inför situationen han hamnat i .. vågade inte protestera.

Operationsdagen var inne, diagnosen var godkänd av samtliga experter, utrustningen var klanderfri och ... så hittade man inte det förväntade?

Fast det är ju möjligt att diagnosen är ställd så tidigt att själva beviset på sjukdomen inte ännu är synligt för blotta ögat? .. sa experterna till varandra. Och så enades de om att så var fallet och skar de bort det som på ytan såg friskt ut, men som de antog var livsfarligt invaderat av den mycket, mycket ovanliga och allvarliga sjukdomen.

Proverna på det som avlägsnats visade inte på att den mycket, mycket ovanliga och allvarliga sjukdomen fanns, men kunde inte heller utesluta att den hade kunnat blossa upp i ett senare skede .. så operationslaget med alla experter kände sig mycket nöjda och skrev insiktsfulla artiklar i ämnet. Det väckte mycket uppmärksamhet .. aldrig tidigare hade den här mycket, mycket ovanliga, allvarliga sjukdomen åtgärdats nästan innan patienten ens fick den!!!

Mannen mådde mycket sämre. Nu KUNDE han inte jobba längre och det kändes inte riktigt lika trevligt som tidigare eftersom det nu inte fanns några valmöjlighet kvar.

Han mådde inte heller bra av sin "självmedicinering" eftersom de mediciner som han var tvungen att ta, för att kompensera det som tagits ifrån honom, gjorde att han fick hallucinationer och ångestattacker som halvt skrämde vettet ur honom.

Till slut så uppsökte han en annan läkare och erkände .. "Jag var ju aldrig sjuk på riktigt, jag sa bara det de ville höra för att få en sjukpension. Det enda jag ville var att få slippa jobba."

Men den första läkaren hävdade att symptombilden var riktig, behandlingen var riktig, proverna uteslöt inte att sjukdomen faktiskt funnits, experterna var överens, sjukdomen KUNDE ha funnits i det kirurgerna avlägsnade från mannen och alla prover BEVISADE att det inte var uteslutet att mannen drabbats av denna mycket, mycket ovanliga och allvarliga sjukdom.

Mannen ville ha tillbaka sitt liv.

Läkaren sa .. Du påstår att du har ljugit .. men jag säger att du ljuger nu! JAG gjorde alla rätt, ställde rätt diagnos och utförde rätt ingrepp. JAG kan BEVISA att du inte kan bevisa att du har rätt! Den som bortser från att min och mina kollegors höga kompetens och snabba handläggning av ärendet räddade dig från det lidande och den död som hade väntat om vi inte hade utfört rätt åtgärd i rätt tid ... måste vara oerhört okunnig och dåligt påläst.

Du borde vara tacksam.

I stället försöker du lura alla som inte tänker efter ordentligt. De förstår inte att diagnosen som ställdes var sannolik och tar inte reda på vad det skulle ha inneburit om ingreppet inte gjorts. De och du drar en för snabb slutsats och därför har ni fel.

Detta är mycket, mycket ovanligt och allvarligt!!

Jag är en mycket ansedd man, en specialist inom mitt område och du har erkänt att du är en lögnare .. bara det bevisar att jag har rätt.

DN, DN, SvD,

Anonym!

Min pappa var en temperamentsfull man. Han var också en hejare på att skriva brev när han blev upprörd eller förbannad .. och för det mesta var han så förblindad av sin vrede att han också skickade iväg sina brev.

En gång vet jag att han ångrade sig, för då hittade jag de sönderrivna resterna i dikeskanten när jag traskade iväg till skolan. Eftersom jag kände igen handstilen så samlade jag ihop bitarna och pusslade ihop dem när jag kom hem, vilket jag hade nytta av vid ett annat tillfälle när jag var ensam hemma,  telefonen ringde och en skitförbannad man vrålade i mitt öra .. du kan hälsa din förbannade farsa att ........ och så en lång svavelosande harang!!

Jag var 12 år och blev så rädd att jag, gråtande och darrande, låste in mig på mitt rum efteråt, men jag lärde mig att aldrig, aldrig skriva något som sedan kan användas emot mig. Det är bättre att ta grälen och de upprörda meningsutbytena ansikte mot ansikte .. om man nu behöver skälla ut någon alls.

Efter att ha slarvat bort en plats på Konstfack .. (vilket förmodligen var tur, för annars hade kanske jag också burit tvångströjan "Kollektiv Åsikt" som effektivt stryper allt individuellt kreativt skapande) .. började jag på kontor, vilket var det lättaste men tråkigaste alternativet som fanns.

Jag kompletterade det jag hade .. vilket inte var mycket .. med kurser i stenografi, maskinskrivning, affärskorrespondens och bokföring, fick marginellt högre lön och lite bättre jobb på diverse statliga verk. Jag var den där som fick svara i telefonen och säga harangen .. Stockholms Stads Gatudirektörs sekreterares telefon, och så mitt för och efternamn .. och sedan ljuga om att Gatudirektören tyvärr inte var anträffbar utan satt i ett viktigt möte.

Vid särskilda tillfällen när den särskilt viktiga sekreteraren var sjuk fick jag till och med skrida över den gröna heltäckningsmattan, fram till det enorma konferensbordet och placera mig på en stol i ett hörn och göra anteckningar när de stora herrarna diskuterade problem. Anteckningar som sedan skulle skrivas ut på ett bättre sätt .. ja, du vet hur det ska vara!

Och det var ju inte så svårt, upptäckte jag. Det var bara att läsa tidigare korrespondens och svamla till det lite så att det inte stod något som kunde tolkas som en fast åsikt. Vilket också gällde svaren till dem som dristade sig till att ifrågasätta givna beslut.

Jag lärde mig att den lilla människan som försöker slåss mot systemet inte har en chans om hon inte förvandlar sig till en social kameleont och letar reda på kryphålen och/eller vägen runt, över eller under regelverket. Våra myndighetsutövare kan hämnas hårt och brutalt om de blir ifrågasatta, förminskade eller förlorar på ett förödmjukande sätt .. och de gör det också i många fall. Även långt, långt efter det att ärendet är avslutat.

På en liten ort där alla känner alla kan hämnden till och med tas ut på någon anhörig som söker hjälp och stöd hos den myndighet där någon upplevt sig kränkt eller förödmjukad.

Myndigheter har ALDRIG fel. Även om någon lyckats bevisa att så är fallet.

Efter att ha valsat runt på diverse statliga och kommunala administrativa tjänster så hade jag lärt mig tillräckligt mycket för att kunna föra min egen talan på ett sätt som snarare fick motparten att känna sig som Jultomten än som ett offer. En egenskap som uppmärksammades av vänner och bekanta som bad om hjälp med skriftväxlingen i konflikter med myndigheterna.

Det började ringa okända människor som satt illa till. Jag fick höra historier som fick håret att resa sig och jag lärde mig massor om vårt välfärdssystem. Bland annat att den som kan uttrycka sig väl, har tillräckligt gott faktaunderlag och ger intryck av att ha lite muskler i bagaget får mer än den som faktiskt behöver det bättre?

Men alla dessa brev, ansökningar och överklaganden gjorde att jag låg lågt med mina egna åsikter. I åratal har de enda som  jag vågat ha en brinnande och tydlig åsikt inför, varit min allra närmsta krets. För i och med Internet kan vem som helst hitta allt du säger, tycker och engagerar dig i och tycker du på ett sätt som "kränker" den myndighetsutövare .. som den du försöker hjälpa är helt beroende av .. så skadar du mer än hjälper.

Nu för tiden är det inte så ofta jag kan hjälpa någon med annat än själva skriftväxlingen, eftersom de snåriga och svårgenomträngliga regelverken kräver bistånd från svindyr juridisk expertis inom ämnet och den som söker på mitt namn får inte mycket utdelning. Det dyker upp som undertecknare av protokoll, gåvogivare till diverse välgörenhets-, hund- och kattorganisationer eller i medlemsregister hos veteranbilsklubbar och i samband med mitt livs enda insändare.

Mer vill jag inte heller att det ska bli. Inte av feghet utan av överlevnadsinstinkt. Jag har sett vad en offentliganställd högre tjänsteman kan göra mot en vanlig försvarslös människa och jag vill inte utsätta varken mig själv eller andra för den upplevelsen.

Internet och den här bloggen är mitt enda andningshål där jag kan skriva något så när fritt och med mina egna ord om det jag aldrig säger offentligt.

Jag har mött många, många andra i samma situation. Frustrerade människor som förhindras att säga sin uppriktiga mening och visa ett öppet ställningstagande för att kunna behålla jobbet eller av hänsyn till familjemedlemmar eller medmänniskor som skulle skadas eller behandlas illa om de gjorde det.

Bland mina egna anonyma kommentarer kan jag då och då se vad som händer med en människa som krossats av systemet och ibland kan jag tänka att det är tur att hatet och frustrationen endast tar sig uttryck i kommentarsfältet på en blogg i stället för i verkliga livet. För hatet och frustrationen finns kvar även om media kan få bort det från nätet genom att ytterligare bestraffa den som tycker sig ha förlorat allt.

Och vilka uttryck tar det sig då? Kanske blir det en annan 12-åring som får ta emot en verbal spya ensam hemma en dag?

Den 12:e december skrev Britta Svensson i Expressen ..

Vad är det egentligen som är så farligt med att tala om vem man är? Står man för sina åsikter måste man våga visa vem man är.

Annars är man en fegis.

Jag har aldrig i hela mitt liv framfört en åsikt anonymt. Inte satt upp lappar i tvättstugan som inte var undertecknade med namn, inte skickat anonyma brev, aldrig mejlat någon från en påhittad mejladress och inte i helvete kommenterat något anonymt på nätet.

Jag förstår mig faktiskt inte på er som gör det.

Till skillnad mot Britta Svensson förstår jag det. Britta Svensson har betalt för att framföra sina åsikter, är skyddad av lagen när hon gör det, är inte hjälplös om myndigheterna känner sig förminskade eller trampade på tårna och risken för att hon ska krossas av media är minimal eftersom hon har en hel tidning i ryggen om någon annan tidning skulle ge sig på det på förhand misslyckade uppdraget.

Se bara på vad som hände när en etablerad och partiansluten debattör som Johan Westerholm av misstag hamnade under rubriken "Hatsajt"? Då kom en ursäkt från den ansvarige utgivaren, de journalister som trampat i klaveret ringde och förklarade sig och lade sig platt på marken .. något som inte upprepades med alla de andra stackarna som inte begått större brott än att ha skrivit kritiska kommentarer mot Sverigedemokraternas politik på sajten Avpixlat. Något som inte heller skulle ha hänt om jag, som anonym bloggare, skulle ha hamnat på samma plats av samma orsaker.

Det ÄR skillnad på folk och folk och det är inte alltid rätt människor som får makten.

SvD,

Jag funderar på att lägga upp ett register .

.. över alla skatfamiljer som bor innanför vårt staket. Det verkar ju vara innegrejen just nu. Så den som förväntade sig något samhällskritiskt på den här sidan tycker jag i stället ska läsa dagens ledare av Peter Wolodarski, som skriver försiktigt på DN eller Sanna Rayman som är mer frispråkig på SvD.

Jag minns så väl hur det började när vi var nyinflyttade våren -96. I en enorm lönn som växer i allén på andra sidan vägen utanför tomtgränsen satt en ihärdig skata och marknadsförde den Perfekta Bostaden för Två.

Problemet verkade dock vara att h*n var helt ensam? H*n hämtade en Perfekt Bopinne, höll den med foten och hojtade ut sin längtan och sitt fantastiska erbjudande .. kom och älska med mig! Jag erbjuder evig kärlek och den perfekta utsikten!! ... men ingen verkade intresserad.

Så övergav h*n sin ursprungliga idé och satsade på ett av våra gamla äppelträd .. och se där!! .. det var ett betydligt intressantare läge. Skatornas Djursholm eller Östermalm, allra minst?

Eller så var det en Kulturskata och då blev genast vårt sockerdricksträd en eftertraktad två på Söder?

I vilket fall som helst så byggdes det bo. Jag stod i fönstret och tittade på och fick lära mig att det inte duger med vilken pinne som helst när en skata ska bygga det perfekta boet. Hade jag haft en blogg då så hade jag haft det perfekta underlaget till en inredningsblogg för fågelälskare. Jag utsåg den ene till han och den andra till hon .. utan att veta vem som var vem. Men det var uppenbart att en av dem hade utslagsrösten när det gällde godtagbara pinnar.

Djur speglar människan på ett så roligt sätt .. när han kom hemseglande med en enorm JÄTTEFIN pinne gick det inte att missta sig på hans stolthet .. lika lite som på hans besvikelse när hon föraktfullt tog pinnen, petade lite i stommen till boet och .. kastade den på marken.

När bygget var klart låg det lika många pinnar under trädet som i själva boet.

Trädet började grönska och boet blev nästan osynligt, vi hörde de nykläckta ungarnas krav på den mat som de utschasade föräldrarna flög in och efter en tid så hade vi två supermagra föräldrar och tre supertjocka skatungar på gräsmattan och jag avundades verkligen inte skatorna deras föräldrauppdrag.

Några veckor senare .. (och det här har jag skrivit om tidigare) .. ringer grannen och skriker hysteriskt i telefonen .. din katt sitter i skatboet!!

Jag kastar mig ut genom ytterdörren, galopperar över gräsmattan, skalar uppför äppelträdet som en panter och lyfter ut den svartvita olyckan ur boet som lyckligtvis var tomt.

Och eftersom jag lider av en fruktansvärd höjdskräck, så kom jag inte ner.

Min ohyfsade granne skrattade så hon höll på att kissa på sig när hon så småningom kom till undsättning och guidade mig ner bland grenarna.

Nästa år hade vi tre skatbon under uppbyggnad.

Nu vet jag inte hur många som finns och hur många som fortfarande är i bruk. Vi har till och med skatbon i den vildvuxna enorma syrenhäcken. Men det är rätt roligt att lägga märke till att skator är bättre på återvinning än oss. Ett gammalt bo kan nedmonteras och användas till ett sprillans nytt och modernt hem på ganska kort tid.

Vi har alltså alldeles för mycket skator här i förhållande till ytan, eftersom flera av dem envisas med att stanna på platsen som föräldrarna ursprungligen valde. När Glamourduvan Dita fortfarande fanns bland oss var jag tvungen att övervaka varje måltid så att hon inte skulle bli rånad på majskornen och fågelmatsträdet måste vi inhägna med kompostgaller så småfåglarna får en chans att picka i sig några frön.

Det är lite av ett problem, trots att jag verkligen gillar våra smarta och lite småfräcka skator och, som sagt, jag funderar på att lägga upp ett register för att se vilka och hur många de egentligen är.

Men ett register kanske inte räcker, eftersom det finns en annan koloni i träden runt kyrkan och den näraliggande parkeringsplatsen.

Det är en helt annan sort antar jag .. lite småreligiösa och sekttänkande? Tyvärr så misstänker jag att det pågår en del utbyte mellan grupperna, små kärleksförhållanden och oregistrerat bobyggande över gränserna? En del av Dom räddas alltså till oss, medan några av Våra förloras till Dom.

I mitt register skulle jag få ordning och reda på vad som sker i närområdet och dessutom kunna kontrollera vilka som är "mina" skator och vilka som är De Andra.

Problemet är bara .. de ser ju likadana ut allihop??

Vilket får mig att tänka på den kinesiske guiden som jag talade med under mitt livs resa. Han tyckte att alla vi västerlänningar såg identiskt lika ut och var jättesvåra att skilja från varandra .. hur kunde vi skilja på varandra?

Vaddå? .. vi har ju olika ögonfärger och olika hårfärger till skillnad från honom och alla hans mörkögda och mörkhåriga landsmän .. det måste väl ändå vara lättare??

Men han tyckte att vi var stora, klumpiga och egentligen bara bestod av enorma näsor och öron som inte skiljde oss åt? Så jag misstänker att allt beror på var man fäster blicken, hur man ser på saker och ting och vad man lärt sig att lägga märke till från början?

Det hade vi i alla fall väldigt roligt åt, liksom åt att Feng Shui var något skämmigt, uråldrigt som han ansåg bara gamla okunniga sysslade med och jag som tyckte det var en innegrej bland "Fina Folket" i storstan. Vid betraktandet av ett fotografi i en museishop upptäckte vi också att vi hade haft samma typ av skamstockar förr i världen, vilket också lockade fram en viss munterhet. Särskilt när det visade sig att den kinesiska varianten också fanns i mer avancerade "gruppstockar" där flera personer kunde sitta samtidigt medan vi nordbor, vad jag vet, aldrig blev effektivare än singelskamstockar.

Men det är tydligen inte försent än .. men nu tillhandahålls de på tidningarnas förstasidor i stället så att ingen behöver komma i direktkontakt med de misshagliga ogärningshenen. ( .. eller vad det nu heter i pluralis?? En ogärningshen = flera ogärnings???)

Vilket pris vill jag betala ..

... för rätten att uttrycka mig fritt på den här bloggen? Det är vad jag gått och tänkt på sedan jag i morse fick se att Aftonbladet hängt ut bloggen Mitt i Steget under rubriken "hatsajt".

Enda orsaken till det var att sverigedemokraten Stellan Bojerud vid ett .. eller flera tillfällen? .. lämnat kommentarer på bloggposter som Johan Westerholm skrivit.

Fakta(?)rutan som innehöll listan på "hatsajter" som Bojerud besökt publicerades i samband med en intervju med Stellan Bojerud och trots att jag inte läst ett ord på Aftonbladet på en månads tid så läste jag igenom den när jag ändå brutit mot mina föresatser. Rubriken var, "Jag är en stolt rasist" .. (vilket senare ändrades till "SD-toppen hyllar nazisters insatser i strid") .. och trots att jag inte ens vet vem Bojerud är, eller har för avsikt att ta reda på det närmare, så reagerade jag negativt på den illasinnade rubriksättningen. (Läs gärna igenom intervjun själva och berätta vad ni tycker.)

Nu har Aftonbladet upptäckt att de skambelagt och klistrat rasiststämpeln på en av sina egna, gått ut och bett om ursäkt samt ändrat rubriken på "fakta"-rutan till "Så skriver SD-toppen på nätet", men skadan är ju redan skedd.

Jag har följt Johan Westerholm sedan 2004, har inte alltid varit odelat positiv men har alltid blivit berörd på ett eller annat sätt och jag har lärt mig oerhört mycket genom honom. Han har varit den ende sossebloggaren som har haft markkänning och som vänt sig till väljarna direkt i stället för att använda bloggen som ett tävlingsbidrag i någon slags intern "bästa sosse-tävling" vilket är vanligast bland bloggarna inom hans parti och på partiets egen bloggportal .. S-bloggar.

Framför allt så har jag beundrat hans mod. Jag har sett en risk att han skulle uteslutas ur partiet på grund av sin tydlighet och frispråkighet men aldrig, aldrig trodde jag att sossarnas egen tidning skulle hänga ut honom som rasist eller sverigedemokrat??

Den som vill tala i klartext, uttrycka sig nyanserat, se behoven och problemen och söker fakta .. är uppenbart olämpligt i vänsterkretsar och i dagarna meddelade Johan Westerholm att han tänkte lägga ner sin blogg för att få fortsätta att få vara med i den socialdemokratiska gemenskapen. Det är alltså inte bara inom kvällspressen som takhöjden har blivit så låg att människor tvingas krypa för att undgå bestraffningar?

Men jag har också haft kommentarer från övertygade sverigedemokrater? Människor som uttryckt sig väl och verkligen varit intresserade av ett meningsutbyte .. och jag har inte heller censurerat dem!

Hur farligt är det?

Dessutom bloggar jag inte under mitt namn utan anonymt vilket automatiskt gör mig till en suspekt typ som inte har rent mjöl i påsen?

Hur nära en uthängning i tidningen är jag? Har "Researchgruppen" redan varit inne bland mina personuppgifter och kladdat?

Mig själv som person kan de inte skada, men det finns människor i mitt liv .. som inte ens vet att jag bloggar .. som skulle skadas om mitt namn skulle bli synonymt med näthat och rasism.  

Bara för att kvällspressen vill vinna valet åt Stefan Löfven?

Journalisternas förtroende för att han ska kunna göra det själv verkar vara lika lågt som takhöjden inom oppositionspartierna.

För visst är det här en strategi inför det kommande valet. Sverigedemokraterna ska kletas på regeringen eller utplånas, och väljarna ska gå i lämmeltåg till sossarna, är det tänkt.

Och så .. vips .. så finns det inget jobbigt vågmästarparti mer och allt blir som vanligt igen!

Men det enda som hänt hittills är att jag .. som, in i minsta detalj, tillhör den väljargrupp som partierna flörtar hårdast med .. plötsligt börjar se att det finns ett pris på åsikts- och yttrandefriheten.

Jag är rädd .. på riktigt!

Nu är det hög tid att bestämma om jag vill betala det pris som är satt på den som vill diskutera samhällsfrågor på nätet? För räcker det med en kommentar från en person som inte är godkänd av kvällspressen, så tror jag inte att det är värt det?

Framför allt så kan jag inte längre bestämma det själv utan måste ta den diskussionen bland dem som kan drabbas om jag tar ett ödesdigert felsteg på den minerade vägen.

Någon sa .. "Socialdemokraterna vill vinna valet så gärna att det nästan gör ont!"

Det tolkade jag som att det gjorde ont i den socialdemokratiska själen .. men nu börjar jag misstänka att det är de olydiga väljarna som kommer att plågas mest.

Den sjätte mannen, Cornucopia, Fnordspotting, Peter Högberg, Den hälsosamme ekonomisten,

Thomas Mattsson Expr.,

Skratta ..

.. åh, vad jag behövde skratta i dag. Och då var det ju tur att det var just i dag som jag fick dra på mig finkläderna och äta mig proppmätt vid ett julbord.

Vi var sex stycken vid vårt bord och av okänd ( nåja!) anledning så gled vi in på behovet av en större exklusiv restaurant med divaner runt låga bord. Samtalet gled vidare till önskemål om lättklädda romerska dörrvakter vid entrén och samtliga ville i så fall vara delaktiga i anställningsintervjuerna. Men när somliga började uttala önskemål om lika lättklädda och välbyggda uppassare med viftande solfjädrar började det resas krav på genusanpassning och farhågor om sexism.

Och frågan om speciellt slanka, vackra, icke-utrymmeskrävande solfjäderviftare som inte skymde maten .. bordlades snabbt med ängsliga blickar runt i lokalen. Tänk om någon av kvällstidningarna som av en händelse bjöd personalen på samma julbord?

Sedan är det ju liiiite tveksamt med restauranger och moms och sånt tjafs ..  och det vet man ju hur Miljöpartiet ställer sig i de frågorna så vi bestämde oss för att en viss miljöanpassning erfordrades i form av en klorofylloas mitt i lokalen, ett litet vindkraftverk i stället för solfjädrar och cyklande servitörer jämlikt pottklippta hos skattesubventionerade frisörer.

Det borde ju bli en succé om vi placerade det hela på Söder i huvudstaden och nöjde oss med en lite lantligare variant i vår lilla stad. (Alltså bort med vindkraftverket och in med de lättklädda strutsplymsviftande gossarna.)

Eftersom jag gärna skulle vilja bli serverad vin på klassiskt vis och ytterligare någon ställde önskemål om att bli handmatad så infann sig en viss oro vid tanken på hur LO skulle ställa sig .. och vad som egentligen var avtalsmässig lön för den sysselsättningen .. och hur skulle Expressen tolka det hela??

Här blev det tyst och alla blev lätt paranoida och började söka efter avlyssningsmikrofoner och tala med lite lägre röster. En av servitörerna var dessutom lite lik Daniel Swedin på AB?? Kunde det kanske? Och den rundlagde mannen som lassade upp ett torn av revbensspjäll och Janssons .. var inte det Thomas Mattsson?

Men å andra sidan .. ska man bli fotograferad och uthängd så var ju det här ett bra tillfälle, när alla var uppklädda, glada och lättfnissade.

Resten av samtalet viskades fram, idéerna avlöste varandra, genus-, kultur-, jämlikhets-, miljö- och godhetsanpassningen skräddarsyddes och när alla olämpliga ord och nytänkande, men kränkande, idéer censurerats, så insåg vi att möjligheterna att ens i fantasin planera för vårt drömprojekt var totalt dödsdömda.

Däremot så var riskerna för offentlig skampåle och långvariga fängelsestraff överhängande.

Men det gör ingenting .. det gjorde sin nytta i alla fall och jag känner mig som en ny och bättre människa. För än så länge kan ingen ta ifrån oss vår fantasi och hindra oss från att skratta åt replikskiften som skulle räcka till för att toppa Expressens förstasidor hela nästa vecka.

Och inte ens under tortyr kommer jag att avslöja det tilltänkta namnet på restaurangkedjan som aldrig blev av.

Du blir bara av med oskulden en gång ..

 .. och det går inte att göra ogjort, även om upplevelsen inte blev så klockren som du tänkt dig.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver i dag att Expressen inte för några åsiktsregister och att "det är riktigt att Expressen, tillsammans med Researchgruppen, granskat tusentals anonyma användarkonton på nätet och att vi kopplat konton till individer".

Dagens Nyheters ledarskribent Susanna Birgersson skriver att "bara för att jag sitter i mitt eget hem och framför min egen dator, är det som jag gör där inte nödvändigtvis av privat karaktär. Hatet som pumpas ut i det offentliga rummet är inte vars och ens ensak".

Jag lyssnar på det de säger och förstår vad de menar. Om jag satt på deras stolar så skulle jag förmodligen uttala mig på samma sätt. För det som dyker upp i kommentarsfälten i samband med politiska händelser är ofta grovt, skrämmande och motbjudande och det vore en välgärning om skribenterna fick anledning att tänka både en och två gånger innan de angrep tangentbordet.

MEN ..

.. det blir fel när Expressen köper personuppgifter från en "Researchgrupp" som består av människor på yttersta vänsterkanten utan att först ha förvissat sig om att de är hämtade på laglig väg. Thomas Mattsson skriver själv att han inte riktigt vet hur de fått fram dem, men att det skett, "enligt deras egen beskrivning utan någon form av olaga intrång". Expressen anlitar alltså en liten grupp på yttersta vänsterkanten för att granska en annan liten grupp på yttersta högerkanten??

Vi som vacklar inför det val som väntar nästa år har inte heller missat kommentarsfälten  hos konkurrenten Aftonbladet och många av oss förvånades över att de mer städade bloggarna fick stryka på foten till förmån för aggressiva och hatiska kommentarer .. tills vi fick veta att "gilla-klicken" på de grövsta genererade statistik som lockade annonsörer.

De värsta och grövsta anonyma "hatarna" från extremvänstern, med de grövsta nedsättande beskrivningarna och förtäckta uppmaningarna till våld, har ingen egen sajt .. (inget öppet fungerande vänsterextremt nätforum) .. att kräkas upp sin frustration på, utan de samlas hos de tidningar som har öppna kommentarsfält.

När granskas de? VEM granskar dem ... och hänger ut dem på förstasidan?

Det jag har problem med är alltså inte själva angreppet på hatet .. utan på att granskningen inte omfattar ALLA som uttrycker sig hatiskt och nedsättande utan enögt riktar in sig på de mest extrema företrädarna och sympatisörerna för ett enda politiskt parti, och helt blundar för att samma företeelse även finns hos extremvänstern. 

Det finns också personer som riktar in sig på funktionshindrade och uttrycker en önskan om att de borde ha avlivats vid födseln och besparat samhället "onödiga" utgifter. (Fast med helt andra och mer kränkande ord.)

Genom åren har också politiska företrädare för andra partier kommit med personangrepp, dödshot, vulgära uttalanden och hatiska verbala spyor både i kommentarsfält, twitter och bloggar .. utan att någon av våra fyra stora tidningar tagit minsta notis om det. Undantaget är väl när Svenska Dagbladets Per Gudmundson anmälde ett mordhot från vänsterpartiets Simon Fors?

Expressens syfte med att hänga ut privatpersoner som uttryckt "rasistisk dynga" var kanske gott .. ?? .. men när det bara handlar om ett enda partis minst balanserade sympatisörer är det till förväxling likt politisk åsiktsregistrering, något som jag aldrig i mina vildaste fantasier trodde skulle ske i Sverige.

ALDRIG!

Men om Expressen fortsättningsvis också tar itu med de värsta avarterna på vänsterkanten .. som är minst lika motbjudande som det de bjudit på hittills .. och hänger ut upphovsmännen med personuppgifter och foton så kanske vi får en mer balanserad bild av vad för slags människor det här handlar om.

Men tillåt mig tvivla på att "Researchgruppen" är intresserad av det uppdraget.

Fram till dess .. så var de här "avslöjandena" inte alls lika sköna och extasframkallande för mig som för Expressen.

Expr., Expr., Expr., SvD, SvD,

Cornucopia, Den sjätte mannen, Johan Westerholm

Kan man äga eller köpa en regering?

I går fick vi veta att Expressen köpt personuppgifter från ett register sammanställt av "Researchgruppen", som är ett löst nätverk av 17 frilansare. För att lugna alla upprörda så är det här alltså ett PRIVAT personregister som uppstått genom att man knäckt koderna till personernas identiteter utan någon form av illegalt dataintrång .. oklart hur enligt Expressen?? .. och inte ett så där hemskt, olagligt personregister byggt på kriminella sammanhang som polisen brukar syssla med?

Och på tal om anonyma verksamheter så bör det väl också nämnas att några av de 17 också är aktiva inom AFA .. gruppen som gett rånarluvan ett ansikte.

På morgonen läste jag en intervju med My Vingren som ingår i "Researchgruppen" och hon slår fast att .. "Vi kommer inte att använda registret till något som är integritetskränkande för enskilda personer som inte är offentliga".

Senare i dag ser jag att Expressen inte bara hänger ut sverigedemokratiska politiker .. som väl kan ses som offentliga .. utan också privatpersoner som visat prov på dåligt omdöme i sitt stöd för samma parti?

Liiite integritetskränkta kände sig nog en del .. för en åkeriägare kan väl knappast ses som en offentlig person även om han uttryckt sina åsikter lika hatiskt och fördomsfullt som vilken ung vänsterpartist som helst.

Jag kan inte tro annat än att detta är en del av en valkampanj inför valet nästa år. 

Meningen är kanske att skrämma livet ur Sverigedemokraternas väljare? För vem vill ha en speedad journalist från AB eller Expressen utanför dörren .. vilket verkar vara belöningen för att ha tagit ställning för ett politiskt parti som väljarna, men inte media, godkänner?

Kanske blir Sverige världens första mediastyrda land nästa år? Får vi kanske se loggan för Expressen, Aftonbladet, DN och Svenska Dagbladet på nästa års valsedlar så vi inte "väljer" fel??

Det finns goda möjligheter till annonsintäkter där!

Våra etablerade politiker och den "intellektuella" och kulturella eliten tågar redan lydigt och taktfast i medias koppel så nu är det väl bara att övertyga den majoritet av väljarna som inte vet sitt eget bästa.

Det är det sk rödgröna alternativet som SKA vinna valet, det kan ni ge er attan på att våra journalister och det rödgröna gänget har bestämt och det ska ske oavsett vilka överenskommelser, oskrivna lagar eller moraliska övertramp man måste göra sig skyldig till.

I Sverige har vi ett väldigt koncentrerat mediaägande. Expressen och Dagens Nyheter ägs av Bonnierkoncernen och Aftonbladet och Svenska Dagbladet ägs av förlagskoncernen Schibsted och förlagskoncernen Schibsted och Bonnierkoncernen har redan nu ett öppet samarbete när det gäller distribution och annonsering.

Hänger ni med?

Då är det är inte konstigt att det ser ut som det gör.

För visst vore det väl mumma för två så stora aktörer att äga en regering och en statsminister.

Vilket förmodligen blir ganska lätt om våra kvällstidningar påverkar läsarna i rätt riktning.

För vid en eventuell valseger hamnar den ängslige Stefan Löfven i en omöjlig sits. Att regera tillsammans med Miljöpartiet är en omöjlighet om han samtidigt vill tillgodose LO:s krav på strypt arbetskraftsinvandring, gör dumheten att lova något till det som finns utanför tullarna, vägrar genusanpassa och sätta genusperspektiv på samhället=Stockholm (nu senast var det snöröjningen i Sthlms innerstad som skulle genusanpassas?), inte uppfyller kraven på beskattning av allt som rör sig, ställer krav på de elever som har annat för sig än att delta i skolarbetet och dessutom tvingas ta med Vänsterpartiet i båten och lova att göra alla arbetstillfällen i landet till skattefinansierade jobb i offentlig sektor och förbjuda vinster i privata bolag.

Om han inte har de stora jättarna Bonniers och Schibstedt i ryggen förstås? Då behöver han bara göra som han blir tillsagd så sköter media resten.

Fast det här är bara som jag hittar på. Så utstuderat planerat kan det ju inte gå till inte ens om man tillsammans äger informationsflödet till väljarna? Inte här i Sverige, det förstår ni väl själva?

Här har vi större problem. Hur gör vi på julafton till exempel? Nu när tomten tydligen är ett tecken på dåligt genusperspektiv eller rasism eller något annan olämpligt som jag ännu inte har fattat .. och måste ersättas av en livvakt?

Är det någon som vet om hyra av livvakt för julklappsutdelning ingår i RUT-avdraget?

Och .. MÅSTE han var beväpnad??

Får jag förresten ha julkrubba? I mitt fall BORDE det vara politiskt korrekt eftersom en hund åt upp Jesusbarnet redan på 80-talet och vi sedan dess har haft Werner i krubban. Det måste ju ge en helt annan innebörd åt stjärnan på krubbans tak, eller hur?

Går det föresten bra med pepparkakor .. rent privat och bara hemma? Men vid närmare eftertanke så kanske det är dumt? Årets pepparkakor blev så skrynkliga att de kanske kan ge upphov till anklagelser om olämplig åldersdiskriminering??

Först hämtade de kommunisterna, och jag sa inget för jag var inte kommunist.

Så hämtade de arbetarna och fackföreningsfolket, och jag sa inget för jag var inte fackföreningsmedlem.

Så hämtade de katolikerna och judarna, och jag sa inget för jag var protestant.

Så  hämtade de mig -

och då fanns det inte längre någon kvar som kunde protestera./Martin Niemöller

Expr., Expr., SvD, SvD,

Cornucopia, Johan Westerholm, Ann Helena Rudberg