Skratta ..

.. åh, vad jag behövde skratta i dag. Och då var det ju tur att det var just i dag som jag fick dra på mig finkläderna och äta mig proppmätt vid ett julbord.

Vi var sex stycken vid vårt bord och av okänd ( nåja!) anledning så gled vi in på behovet av en större exklusiv restaurant med divaner runt låga bord. Samtalet gled vidare till önskemål om lättklädda romerska dörrvakter vid entrén och samtliga ville i så fall vara delaktiga i anställningsintervjuerna. Men när somliga började uttala önskemål om lika lättklädda och välbyggda uppassare med viftande solfjädrar började det resas krav på genusanpassning och farhågor om sexism.

Och frågan om speciellt slanka, vackra, icke-utrymmeskrävande solfjäderviftare som inte skymde maten .. bordlades snabbt med ängsliga blickar runt i lokalen. Tänk om någon av kvällstidningarna som av en händelse bjöd personalen på samma julbord?

Sedan är det ju liiiite tveksamt med restauranger och moms och sånt tjafs ..  och det vet man ju hur Miljöpartiet ställer sig i de frågorna så vi bestämde oss för att en viss miljöanpassning erfordrades i form av en klorofylloas mitt i lokalen, ett litet vindkraftverk i stället för solfjädrar och cyklande servitörer jämlikt pottklippta hos skattesubventionerade frisörer.

Det borde ju bli en succé om vi placerade det hela på Söder i huvudstaden och nöjde oss med en lite lantligare variant i vår lilla stad. (Alltså bort med vindkraftverket och in med de lättklädda strutsplymsviftande gossarna.)

Eftersom jag gärna skulle vilja bli serverad vin på klassiskt vis och ytterligare någon ställde önskemål om att bli handmatad så infann sig en viss oro vid tanken på hur LO skulle ställa sig .. och vad som egentligen var avtalsmässig lön för den sysselsättningen .. och hur skulle Expressen tolka det hela??

Här blev det tyst och alla blev lätt paranoida och började söka efter avlyssningsmikrofoner och tala med lite lägre röster. En av servitörerna var dessutom lite lik Daniel Swedin på AB?? Kunde det kanske? Och den rundlagde mannen som lassade upp ett torn av revbensspjäll och Janssons .. var inte det Thomas Mattsson?

Men å andra sidan .. ska man bli fotograferad och uthängd så var ju det här ett bra tillfälle, när alla var uppklädda, glada och lättfnissade.

Resten av samtalet viskades fram, idéerna avlöste varandra, genus-, kultur-, jämlikhets-, miljö- och godhetsanpassningen skräddarsyddes och när alla olämpliga ord och nytänkande, men kränkande, idéer censurerats, så insåg vi att möjligheterna att ens i fantasin planera för vårt drömprojekt var totalt dödsdömda.

Däremot så var riskerna för offentlig skampåle och långvariga fängelsestraff överhängande.

Men det gör ingenting .. det gjorde sin nytta i alla fall och jag känner mig som en ny och bättre människa. För än så länge kan ingen ta ifrån oss vår fantasi och hindra oss från att skratta åt replikskiften som skulle räcka till för att toppa Expressens förstasidor hela nästa vecka.

Och inte ens under tortyr kommer jag att avslöja det tilltänkta namnet på restaurangkedjan som aldrig blev av.