"Det är det organiserade våldet högst upp som skapar individuellt våld längst ned" ..

 .. sa Emma Goldman (1869-1940). .. och hon måste ju ha vetat vad hon talade om, eftersom hon var en fritänkande "rebellkvinna" och av sina kritiker ansedd som en försvarare av politiskt motiverade mord och våldsam revolution.

Det fanns alltså ursäkter för det "Goda Våldet" redan i slutet på 1800-talet, upptäcker jag när jag precis tänkte skriva om det som en nyhet??

Ordet värdegrund har säkert lika gamla anor, även om jag aldrig tidigare hört det så ofta som nu. Det används inte sällan i samband med orden våld, hat, hot och demokrati?

Det kolliderar lite med den värdegrund som jag växte upp med? Hat, hot och våld för att åstadkomma stabilare demokrati?? Jag trodde att våldsyttringar var ett bevis på svaghet och brist på argument .. men vi kanske inte ska se det så längre?

För mig kan aldrig våld och demokrati vara ett och samma begrepp. För om vi låter det Goda Våldet definiera och utplåna dem de anser representera det onda våldet, det onda hotet eller onda hatet .. är vi då fortfarande en demokrati?

Det Goda Hatet är numera klassat som "responshat" mot det onda hatet från de onda människorna? Om det onda hatet visar sig i onda hot så är det helt i sin ordning att bemöta dessa onda oacceptabla hot med acceptabelt hat i form av "responshot"?

Alla som inte förespråkar det Goda Våldet, det Goda Hatet och de Goda Hoten .. är de som står för de onda varianterna av samma sak?? Det är väldigt förvirrande ibland och som liten gräsrot måste man vara ytterst försiktig för att inte falla ner i ondska och elände och bli ansedd som en riktigt usel människa som det är helt i sin ordning att misshandla eller attackera för att föra in på den rätta vägen?

Min värdegrund känns förlegad och otidsenlig, minst sagt .. och eftersom jag slutat läsa Aftonbladet och tidningens kommentarsfält så är jag också dåligt uppdaterad på vilka hat och hot som till hör de goda?

På söndag ska företrädaren för vårt största oppositionsparti ge sig ut till en förort till huvudstaden för att avsluta den demonstration som urartade söndagen innan när två personer .. en ond och en god .. blev knivskadade under en fredlig demonstration.

En responsdemonstration som ska ersätta den andra som förstördes av vad som verkar vara en mobb av .. (lågavlönade?*) .. våldsbenägna huliganer som agerade under en politisk täckmantel, men som förmodligen bara dyrkade våldet för våldets egen skull. Dessutom har polisen fått svidande kritik för att de var för få och dessutom skyddade de attackerande huliganerna mot de fredliga demonstranterna som inte bara fick sin demonstration förstörd utan också förhindrades från att handgripligen rädda demokratin. På söndag får de förmodligen bättre uppbackning och välbehövlig hjälp och stöd från Säpo, vilket känns tryggt och bra .. men om det samtidigt avhåller "motdemonstranterna" från att närvara så kanske det också medför en viss besvikelse?

Men eftersom det spontant uppstått ett behov av responsdemonstrationer på flera andra orter i landet så kanske tidningarna får sina rubriker i alla fall?

För på något konstigt sätt känns det som om varje demonstration, oavsett syfte, är själva förutsättningen för att företrädarna för det Goda Våldet och det Onda Våldet ska få en anledning att drabba samman?

Ungefär som när AIK och Djurgården möts i någon viktig match?

Kanske måste jag engagera mig i någon fotbollsklubb för att kunna orientera mig och förstå dagens politiska landskap?

* Jag har ingen aning om varför DN anser att årsinkomsten är relevant i sammanhanget?? Upplys mig gärna!

DN, DN, DN, DN, DN,

Blaljus.nu, Lawen Mohtadi, Johan Croneman, Hanne Kjöller,
HäxanMexan, HäxanMexan2, Cornucopia,