Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

onsdag 25 december 2013

Jag tycker det känns som om ..

.. familj och vänner har en ganska klar uppfattning om min spretiga personlighet. Det känns trevligt eftersom jag .. liksom alla andra människor .. har bekräftelse som mitt främsta drivmedel.
Och det är väl det som är så härligt med jul. Inte julklapparna i sig, utan tillfället att göra någon glad och visa lite uppskattning. Jag skulle till exempel bli jätteglad för någon annans favoritböcker och känna samma glädje över att vidarebefordra mina egna favoriter till någon som jag vet skulle uppskatta dem .. och nästa år kanske jag plockar fram en hatt ur gömmorna och skickar iväg till ett annat hem.

Jag inbillar mig att både Rackarkotten och Rutiga Katten stämmer in i det eftersom de limmade fast vid mig när det var dags för julfrosseriet. De gav mig en chans att göra dem glada och visa lite uppskattning för deras insatser under det gångna året.


















Rackarkotten var så till den milda grad angelägen om att jag inte skulle missa den möjligheten att hon nästan var lika nära maten som jag själv.


Julgran, Kalle Anka, kaffe, den traditionella julaftonsefterrätten, sockerbomben den Glömda Kakan, och så julklappsutdelning .. sedan föll den stora tröttheten över hela familjen.


Ute var det jättetyst, min begäran om en grön vinter verkar ha gått fram och i julklapp fick jag också en jätteladdning av hemgjord fudge som jag solidariskt delade med de övriga medan jag lyckligt klappade mina julklappsböcker ... iförd rosa- och zebrarandiga tofflor och röd/rosa tyllhatt från Granny, som vet vad en kvinna behöver för att må riktigt bra.


Maken fick ett oväntat anfall av spontanitet och slog till med en klocka modell större och nu går hela familjen grubblande runt i hemmet och försöker hitta en tom väggyta där vi kan placera den? Än så länge har vi inte hittat någon men eftersom vi ändå tänkt bygga om köket så kanske vi helt sonika tar bort några hyllor i planeringen för att få det perfekta utrymmet. Tror vi?


En uppskattad julklapp var Arnstberg & Sandelins bok "Invandring och mörkläggning". Ni vet ... den där annonsen i DN som Peter Wolodarski fick så mycket twitterkritik för. Bokens andra upplaga har redan sålt slut och det var med en nästan övermänsklig övertalningskampanj som Maken fick loss ett exemplar före jul. Ni andra får sikta in er på den tredje som kommer någon gång i februari.

Och det tycker jag att ni ska göra, för under de senaste fyra åren så har jag insett att den information som finns rörande formerna, organiserandet, strukturerandet och de ekonomiska förutsättningarna gällande invandringen till landet är väl dold och väldigt svåråtkomligt. Helst ska vi inte tala om det alls och de ekonomiska frågetecknen omvandlas raskt till rasistiska anklagelser om någon är så dum att h*n försöker få dem uträtade. Vilket betyder att alla vi som försöker skapa en framtid för våra familjer inte får veta förutsättningarna .. oavsett var vi än föddes i världen?

Jag har inte läst så mycket eftersom jag vill vara själv när jag gör det och själv är ett tillstånd som jag har svårt att hitta just nu. Men ett stycke i förordet fick mig att le igenkännande eftersom det är exakt så jag själv tänker och funderar ... "Två  politiska partier sticker ut mer än andra i vår text, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.

Miljöpartiet har till och med fått ett alldeles eget kapitel. Skälet är att deras invandringspolitik, om den genomfördes, skulle förpassa välfärdssamhället till historien.

Att partiet har en gräddfil i media gör en granskning än mer angelägen.

Vårt intresse för Sverigedemokraterna hänger naturligtvis samman med att det är det enda parti som gjort invandringspolitiken till en central fråga. Jo förresten, det finns ett skäl till.

Sverigedemokraterna är det riksdagsparti som journalister, forskare och politiker älskar att hata. På så sätt fungerar partiet synliggörande när det gäller centrala värderingar inom kultur- och makteliten.

En del av dessa skrämmer oss."

Den här boken är granskad med förstoringsglas av den kultur- och maktelit som twittrade den till en fantastisk försäljningsframgång och eftersom ingen verkar ha hittat något faktafel så kan jag med gott samvete säga ... vill ni veta det som ni aldrig kommer att få svar på av våra politiker så ska ni läsa den här boken.

Det är inte heller ett minus att den är skriven på ett språk som alla begriper. Den kostar 231 kr på AdLibris och för den som vill följa med i valrörelsen så är det nog väl investerade pengar. Men beställ nu .. för den verkar gå åt i samma takt som den trycks.

7 kommentarer:

  1. God fortsättning-Vilken fin julgranskula och vilken häftig katt.Och ja den boken ska jag läsa och du har rätt,den är granskad med lupp och man har ansträngt sig å det yttersta att hitta faktafel. Men det har varit märkligt tyst.Troligen har man försökt tiga ihjäl den.Men så kom annonsen...

    Men vad är sockerbomben-den glömda kakan?

    SvaraRadera
  2. mona .. Sockerbomben=den Glömda Kakan var en av mina tidigare arbetskompisars specialitet och blev senare vår jultradition. Den är alla onyttigheters onyttighet men om du vill prova den verkliga synden så är receptet följande:

    5 äggvitor vispas stenhårt i en ugnseldfast djup form (vår ser ut som ett plommonstop och perfekt!)

    1/4 tsk salt + 0,5 tsk bakpulver + 3,5 dl strösocker blandas i en skål och vändes ner i marängsmeten.

    Ugnen värms upp till 225 grader
    Kakan ställs in .. på lågt galler

    Vänta tills den ser ut att börja jäsa lite och stäng sedan av ugnen och gör något annat eller gå och lägg dig.

    Dagen efter öppnar du en förpackning jordgubbar (helst ekologiska som smakar bäst och mest) och häller dem frysta i skålen.

    Efter några timmar har de tinat och du har sliskigheternas sliskighet som ska förtäras med grädde och glass!!

    MUMS .. och en riktig sockerchock :-D

    SvaraRadera
  3. Oj,Oj Med grädde och? glass.Efter sånt här kan man väl flyga.

    SvaraRadera
  4. Efter den här kakan så vill ingen äta godis på flera veckor!! ;-)

    SvaraRadera
  5. Vad roligt med lite foton! Både på Rackarknotten och missen och den fina fina granen.
    Jag tror du och jag har liknande smak i inredning; mattan är jättelik en jag har haft och slitit ut, stolarna hade jag gärna lagt beslag på, för att inte tala om spegeln! Den hade gjort sig finfint till mina gammaldags ljusa tapeter i hallen. Vill norpa :)

    Det är roligt att ge bort favoritböcker till andra och få andras. Jag har jobbat i bokhandel en gång och när kunder bad om råd om böcker att ge bort i present, och inte hade den minsta aning om personens smak, så var det det ständiga rådet som gavs: ge bort en bok du gillar så mycket att du vill att h*n ska läsa den. Men med tillägget, men inte en kontroversiell eller på annat sätt extrem bok typ experimentell poesi dådå.

    Arnstberg & Sandelins bok hade jag inte rekommenderat att ge till t.ex en nytillkommen ingift släkting, hur stor favorit boken än var hos en själv.
    På mitt eget julaftonsfirande hade den orsakat ett ramaskri, och gräl som hade slutat i tårar och elände.
    Men jag ska läsa den jag med, men i smyg så där och gömma den i garderoben sen ;-)

    Nu ska jag äta ris a'la Malta med frysta hallon och se en Cary Grant-film. En riktig sockerbomb det med :)

    SvaraRadera
  6. Jag har köpt 2 och gett bort en till min svärmors make, en läser jag själv just nu.

    SvaraRadera
  7. Vilka fina foton på de fyrbenta familjemedlemmarna!
    Tittar in för att säga Tack! Vilken fin klapp!!! Och tack för det fina brevet också!
    God fortsättning! Kramar =)

    SvaraRadera