Den feministiske statsministern Stefan Löfven har besök Iran ..

.. för att få fart på den svenska exporten till Iran .. och för att tala om jämlikhet och mänskliga rättigheter (i breda ordalag).

Med sig hade han handelsminister Ann Linde och ett okänt antal andra kvinnor .. förmodligen högre tjänstemän eller representanter för näringslivet?

De bilder som flitigt delas på nätet visar ett gäng kvinnor som ser ut som om de gått bananas på Myrorna inför resan och jag kan inte fatta varför? Enligt modebranschens egen statistik stod exporten av svenskt mode för 207 miljarder 2015?

Att det är lag på att kvinnor i Iran måste täcka sitt hår och att all upphetsande hud bör döljas, det kan väl knappast vår feministiska regering ha varit okunnig om innan avresan?

Men varför anpassade man sig inte, varför drev man inte olydnaden till lagens yttersta gräns? Varför kallades det inte in stylister eller modedesigners som hade kunnat ge både tips och handfasta råd hur man kan klä sig korrekt och ändå moderiktigt vid statsbesök .. i stället för att rota fram heltäckande leftovers från garderobens glömda gömmor?

Hijab Fashion finns ju redan som begrepp. Det kanske till och med finns en marknad för svenska modedesigners som kan hijab-anpassa västerländskt mode så att det tilltalar .. och kanske inspirerar de iranska kvinnorna mer än den svenske statsministerns luddiga fraser om kvinnors rättigheter?

För det finns väl ingen lag som påbjuder att svenska kvinnor på besök i Iran måste gå ner på knä och representera Sverige i samma svart/grå/beige vardagsklädsel som de bär när de storhandlar inför helgen.

Motpol 

Jag ska inte recensera "Massutmaning", ..

.. det finns det andra som gör mycket så bättre. Dessutom så har jag bara läst ungefär en fjärdedel av boken, vilket i och för sig är en fjärdedel mer än vad Camilla Läckberg hade gjort när hon totalsågade innehållet.

(Som parentes funderar jag över hur hon tänkte, när hon tyckte att en googling på Tino Sanandaji gav tillräckligt med information för att recensera en bok hon inte läst? Om jag gjort detsamma med Camilla Läckberg hade jag förmodligen hamnat hos GW Persson som jämförde hennes alster med tidningen Min Ponny eller i diskussionen som följde på avslöjandet att Fredrik Reinfeldt tyckte att hon stod för lättläst solstolsläsning. Hade hon tyckt att det var helt ok om jag dissade hennes författarskap på så lösa grunder?)

Men tillbaka till "Massutmaning".

Jag tillhör dem som helst läser skönlitteratur och har svårt att koncentrera mig på allt för stora mängder fakta. Bara instruktionsböcker till hushållsmaskiner, teoriböcker för körkort, kurslitteratur eller Lär dig Photo Shop eller något liknande är verkliga utmaningar. Jag läser och läser och efter ett tag upptäcker jag att jag samtidigt sitter och tänker på något helt annat och mycket intressantare.

Därför är Tino Sanandajis bok en stor överraskning. Bara SPRÅKET är något att njuta av och rekommendera. Det är pedagogiskt, spännande och intressant,  och jag LÄSER med full koncentration och odelat intresse.

"Massutmaning" är en bra bok, oavsett vad man har för åsikt om invandring. En intressant och tankeväckande bok .. även för den som hellre läser en lättsmält Camilla Läckberg-historia än en statistik-rik, svårsmält faktasamling.

Jag kanske till och med kan läsa den i sängen utan att somna!

Om att förvandla Stefan Löfven till Håkan Juholt.

Stefan Löfvens medarbetare satsar på att förvandla statsministern till en folklig man .. en landsfader .. en fryntligt jultomte .. en klippa i ett stormigt hav .. en fadersfigur för alla otrygga .. en glad, pålitlig mysfarbror.

Det är dömt att misslyckas. Ska sanningen fram så är hela idén så pinsamt dålig att den riskerar att ytterligare försämra bilden av mannen som inte kan dölja hur jobbigt han tycker att det är att läsa upp tal som till och med han själv verkar ha svårt att förstå.

Jag vet ingen politisk ledare som verkar vara så illa till mods när h*n hamnar mitt bland "vanligt folk", som Stefan Löfven.

I valrörelsen 2014 vägrade han dessutom att berätta om sina planer för landet som han tänkte laga, eftersom han ansåg att det höll på att gå sönder. Hur lagningen skulle ske, skulle han svara på efter valet, sa han och jag .. och förmodligen fler med mig .. väntar fortfarande på det svaret.

På varje bild .. från sammanhang som inte är välregisserade med enbart höga ledare eller partikamrater inom synhåll .. ses statsministern huka omgiven av sina säkerhetsvakter och med en lätt panikslagen blick riktad mot vad som helst utom mot de farliga folkmassorna.

Den gångna veckans resor ut i landsbygdens verklighet verkar inte ha varit något undantag. Stefan Löfven har talat till folket, ställt upp på "folkliga bilder" .. han har bl.a åkt en folklig snöskoter och tittat på snöskulpturer .. och sedan raskt forslats iväg till någon samlingssal där särskilt utvalda och på förhand inbjudna bänkat sig. Alla frågor som ska ställas har samlats in skriftligt för att inga pinsamheter ska uppstå .. och så har han besvarat de som sorterats fram, talat och applåderats .. och åkt vidare.

Jag förstår varför han inte åker till Almedalen i år. Förr om åren .. medan journalisterna fortfarande granskade makten i stället för att själva se sig som förutsättningen för makten .. talades det om riksdagsmännens frånvaro från riksdagen som att de "vistades ute bland folket" eller att de "arbetade ute i verkligheten".

Vid närmare granskning visade det sig ofta att den verklighet de varit i var den egna verkligheten i hemmet och folket deras egna grannar, familj, släkt och bekanta.

Så i sommar gissar jag att Stefan Löfven vill ha semester i sin sommarstuga tillsammans med hustrun, så de kan ”träffa folk som kanske aldrig skulle besöka en politikervecka” .. dvs grannar, vänner och bekanta som han känner sig bekväm med.

Stefan Löfven kommer aldrig att bli en folklig landsfader, bara hans märkliga förhållningssätt till folkets berättelser om sin upplevda verklighet (surrealistiskt!) och hans liknelser fäller honom redan i starten.

Något som Ann-Charlotte Marteus beskriver så här ..  I tisdagens DN säger han [Stefan Löfven] sålunda: "Jag är framför allt orolig för att landet ska glida isär. Det har vi tillåtit oss göra under alldeles för lång tid. Vi har mycket kvar att göra, men riktningen är rätt."

Okej. Nu tänker vi oss två isflak som glider isär. Stefan Löfven står med en fot på varje flak. Flaken gliiider isär. Men statsministern hojtar att "riktningen är rätt". Hur då? Hur glider ett land isär - i rätt riktning?

Och .. Löfvens tankar är ofta svåra att följa, inte sällan för att han liksom hoppar över 27 led när han ska knyta ihop ett stycke verklighet med sitt molnfria idealsamhälle.

Håkan Juholt var folklig inifrån och ut .. själva sinnebilden för folklighet, en glad, trygg, spontan och öppen person som kunde få människor att känna sig sedda och bekräftade bara genom att jämföra dem med pingviner som sökte värme och skydd under samma paraply. Att försöka pressa in Stefan Löfven .. som valdes för att han INTE var Juholt .. i Juholts lediga kostym känns som ett omöjligt uppdrag .. en orealistisk, nästan pinsam önskedröm från partistrategerna.

Statsministern är alldeles för rädd och obekväm i kontakten med "vanliga människor" för att kunna klara av den personlighetsförändringen.

"Socialdemokraterna störtdyker i opinionen" ..

.. så står det inte som rubrik i tidningarna, trots att sossarna fallit mer (2,4%) än Moderaterna (2,1%) i Sifos extra mätning för februari, som var beställd för att ge stöd till en helt annan rubrik. Båda resultaten ligger dessutom strax över felmarginalen som är +/-2%..

Den förändring  som egentligen är störst är den som inte syns och handlar om dem som INTE vill ange vilket parti de skulle välja om det var val i dag.

Där kan vi tala om siffror som "rusar" högre än Centerns. Förra året i februari var siffran 11,9% och i år 14,7 .. vilket ger en fingervisning om att så många som 2,8% av 2420 tillfrågade inte vill tala om vilket parti de tänker rösta på.

Så om vi räknar med felprocenten och de tysta väljarna så kan resultatet av mätningen mycket väl vara att "Socialdemokraterna störtdyker i opinionen" medan ingenting har hänt med Moderaternas siffror .. eller att Sverigedemokraterna har klättrat upp som Sveriges näst största parti. Allt detta är faktiskt helt möjligt med så pass små förändringar som det handlar om.

Men en sak vet jag 100% säkert, jag kommer aldrig mer att betala för att ta del av de "fakta" som sprids av våra största dagstidningar.

"Jag är så jävla trött" ..

.. så började Peter Springare när han, rakt ur hjärtat, beskrev sin arbetssituation som polis. Det visade sig att han inte var ensam om den känslan och inom bara ett par dagar var det över 100 000 "jävla trötta" svenskar som skrivit under på det.

Det var med andra ord guldläge för journalister eller politiker som till äventyrs vill ha en debatt om polisens problem, den växande kriminaliteten och/eller vart vårt rättssystem är på väg.

Men i stället valde man att låta rasist-nazist-fascist-anklagelserna hagla. "Vems ärenden" sprang Peter Springare? Var det hela en rasistisk komplott, iscensatt av Sverigedemokraterna? Borde inte Peter Springare straffas, kölhalas, hatas eller avskedas? Till och med statsministern mumlade något om att Peter Springare hade fel och rikskriminologen och hans kriminolog-sambo uttalade sig fördömande och förklenande.

Och så var den möjligheten förspilld.

Men det dyker alltid upp nya chanser. Tino Sanandajis bok "Massutmaning" släpptes den första februari och trots att jag beställde den tidigt så har jag ännu inte fått den .. så jag antar att jag inte var ensam om att vara angelägen.

Jag har stor respekt för Tino Sanandaji. Den respekten delar jag med många och framför allt med många utanför Sveriges gränser. Men här hemma verkar den vanligaste reaktionen ha varit att göra som Camilla Läckberg, som snabbt googlade fram "rätt" uppfattning och sågade alla fakta innan hon ens läst boken.

Ett erbjudande från Tino Sanandaji där han vänligt erbjöd sig att träffa henne personligen och räta ut eventuella frågetecken emottogs med öronbedövande tystnad.

Det finns alltså bara en sanning .. och den finns på Google.

Så det blev ingen debatt om "Massutmaning". Det blev bara recensioner där de främsta faktaförnekarna, samt rikskriminologen(?), fick fritt spelrum att ta heder och ära av författaren utan att han själv ens var inbjuden.

"Jag är så jävla trött" .. skrev Peter Springare och hoppades att hans nödrop skulle väcka åtminstone någon av de sovande. Det kanske Tino Sanandaji också hoppades?

Så kom då de olika resultaten från de senaste opinionsmätningarna och partiet som delar förstaplatsen när det gäller luddiga budskap och brist på genomförbara lösningar med regeringen slår sina egna rekord?

Moderaterna "störtdök" och fick "katastrofsiffror/ras" .. vilket naturligtvis tolkades som en väljarprotest mot att Anna Kinberg Batra tagit sig friheten att tycka att HELA riksdagen ska representera HELA folket för att uppnå bäst resultat för Sverige. Något som jag är helt överens med henne om.

Men inget annat parti än Socialdemokraterna är så moraliskt högtstående att de kan ta stöd av SD utan att det solkar ner partiet eller den manlige partiledaren. Under förutsättning att det sker i smyg .. som Madickens syster sa.

Så pilutta dig, Anna Kinberg Batra! Tjejer kan faktiskt inte bete sig hur som helst utan att smittas av SD-baciller.

Om jag fick önska mig något så skulle jag önska att det inte kom några fler opinionsmätningar förrän nästa år.

Då .. kanske .. våra politiker skulle kunna ägna sig åt Sverige och medborgarna i stället för att snegla ängsligt på medierna som i sin tur "fokuserar på frågor som ”vem ska samarbetamed vem” och ”vem har bäst strategi”, ”vem av dessa två statsministerkandidaterna har mest flyt” och ”här är den senaste opinionssiffran!”.

Redan när jag var barn insåg jag att mina problem inte försvann om jag låtsades att de inte fanns. Lite senare i livet förstod jag också att ingenting blev bättre av att jag lät bli att tala om det som jag .. eller omgivningen .. upplevde som problem. Eller utmaningar som det heter numera.

Jag önskar att våra makthavare någon gång .. helst förr än senare .. kan komma till den insikten i stället för att fokusera på vad som gör sig bäst på löpsedlarna.

Men just nu känner jag som Peter Springare .. jag är så j*vla trött på hela sk*ten att jag nästan inte orkar reagera längre.

Ledarsidorna,

Stefan Löfven ska ge sig ut i landet ..

.. för att leta efter sina borttappade väljare.

Det får mig osökt att tänka på den tiden när Dottern var liten och styrde över mina egna möjligheter att få sova om natten.

Jag kan inte hitta Tiger och jag kan inte sova utan den .. sa hon och såg obeskrivligt gullig och hjälplös ut.

Var hade du den senast .. undrade jag, för att få någon slags vägledning så att letandet skulle bli hyfsat effektivt.

Men det hade hon som vanligt ingen aning om.

Och jag letade och letade efter den lilla, svårhittade tigern som mormor hade virkat. Sprang i trappan, rotade igenom högar med grejor och för var minut blev oron i sängen allt mer påtaglig. Till slut var jag svettig och irriterad och Dottern hade arbetat upp sig till ren hysteri och tanken på att få sova innan klockan passerat midnatt kändes allt mer avlägsen. Kanske var Tiger borta för ALLTID!! Kanske till och med DÖD!!

Men jag hittar den inte .. säger jag på ett allt annat än vänligt sätt. Vi får leta i morgon. Nu MÅSTE vi sova och Tiger FINNS här någonstans även om du inte ser den. Tiger SOVER och har det bra. Jag LOVAR!!

Och då såg hon precis så änglalik och ljuvlig ut som bara ett litet barn kan göra, och sa ... Har du letat i min röda väska?

Och det hade jag naturligtvis inte, eftersom det var den minst sannolika platsen.

Det är INTE snällt att tvinga mig att springa omkring och leta efter det du själv gömt .. sa jag, som aldrig varit den tålmodiga, fantastiska mamma som jag trodde att jag skulle bli. Jag blir ju både trött och arg när du gör så, förstår du inte det?

Men då tittade hon storögt på mig över lakanskanten och sa vänligt precis det jag själv brukade säga, fast i ett annat sammanhang .. man SKA röra på sig för det är NYTTIGT med lite motion!

Om inte Stefan Löfven inte helt har tappat kontakten med verkligheten så VET han vart hans väljare har tagit vägen och var han "gömt och glömt" dem. Han borde dessutom veta att hans sökande är lika meningsfyllt som mitt sökande efter mormors virkade tiger i soffan eller under köksbordet.

Men .. det är i alla fall nyttigt med lite motion och det skadar ju inte att röra på sig lite grand.

Annie Lööf tänker bli statsminister 2022 ..

.. och under tiden tänker hon INTE samarbeta med SD, INTE förhandla med SD, INTE kompromissa med SD och INTE låta sig göras beroende av SD på något sätt.

Hon tänker INTE sitta med i en Moderatregering som samarbetar med SD eller i en regering styrd av LO-beroende Socialdemokrater.

Annie Lööf vill INTE att Alliansen går fram med en gemensam budget som riskerar att fälla regeringen och hon vill INTE se ett regeringssamarbete med Socialdemokraterna.

Trots att Centerpartiet tidigare varit stödparti till Socialdemokraterna i tre år och i dag styr i 32 kommuner och 6 landsting tillsammans med Socialdemokraterna eller Miljöpartiet?

Men på riksplanet väljer Centerpartiet att inte regera alls om de inte får som de vill.

Då går jag hellre i opposition .. säger Annie Lööf och ler vackert och förtroendeingivande, när hon i och med det lovar Stefan Löfven ytterligare 4 år som statsminister.

Samtidigt gör hon en högersväng och bedyrar att Centerpartiet är "en självklar del av Alliansen", som hon vill bilda en "stark alliansregering" med efter nästa val. Eller som centerledaren själv uttrycker det .. "Tillsammans med Alliansen och väljarnas stöd ska vi nästa år byta ut Stefan Löfven".

Hur det nu ska gå till?

Annie Lööfs löfte när hon valdes till partiledare var inte att göra sitt bästa för Sverige tillsammans med allianskollegorna, utan att .. ”Alliansen är medlet för att nå Centerpartiets mål, inte ett mål i sig”.

Alltså .. Annie Lööf tänker hänga med Alliansen på sina egna villkor så länge som det finns hopp om att kunna fälla regeringen, men svär sig samtidigt fri från alla beslut som väljarna kan ta anstöt av i en gemensam valrörelse. Det vill säga .. allt som är bra med Alliansen står Annie Lööf bakom och allt som är lite jobbigt och impopulärt får Anna Kinberg-Batra ansvara för.

Eller .. hon vill leende förklara sin kärlek till alliansprojektet, samtidigt som hon understryker de skillnader inom migrationspolitiken som gör Centerpartiet till den skimrande pärlan i musslan .. som Susanna Birgersson så träffande uttryckte det i GP. Något som gör att Annie Lööf framstår som en kvinnlig variant av Fredrik Reinfeldt .. moraliskt överlägsen med ett varmt och öppet hjärta.

År 2022 ska partiet vara lika "agendasättande" som DN, ha minst 20% och ha en egen statsministerkandidat .. det har Annie Lööf bestämt.

Men fram till dess vill hon .. "ta bort fastighetsskatten i tio år för den som startar verksamhet i en tom lokal i någon av landets 130 glesbygdskommuner", vilket måste glädja ägarna eller köparna till alla affärer och verkstadslokaler .. som "tjänar in" fastighetsskatten i tio år.. om de är villiga att satsa på samma förlustverksamhet en gång till. För kunderna som inte kom innan lokalerna tömdes på innehåll lär inte strömma till för att fastighetsskatten försvinner.

Annie Lööf vill också att "den som anställer någon som är ny på arbetsmarknaden ska slippa arbetsgivaravgift i två år".

Allt Annie Lööf säger sägs med vackra ord och övertygelse .. men personligen hade jag önskat att Annie Lööf tagit upp de mer dagsaktuella och akuta problemen. Kanske sagt något om de nyanlända kvinnornas situation, deras döttrars möjligheter i livet, de hjälpbehövande äldre, de minutanpassade hemtjänsttimmarna eller bristen på kvalitet i den mat som serveras äldre.

Men Annie Lööf  väljer i stället att " INTE lagstifta om löner eller timlöner" för nyanlända när hon talar om vikten av att i första hand fokusera på integrationen.

"Det sköt bäst av parterna" så att INGEN riskerar att få sänkt lön med Centerpartiets förslag.

MEN .. "om parterna inom ett år inte kan enas om en lösning som innebär fler enkla jobb till dem som idag är dömda till långt utanförskap och låga bidrag. Då är vi beredda att lagstifta om en ny anställningsform. Jag menar allvar. Om inte LO agerar kommer Centerpartiet att göra det. Klockan tickar".

"VI" som är beredda att LAGSTIFTA om en ny anställningsform är alltså ett parti som för andra mätningen i rad har hamnat på 9,4% i DN/Ipsos mätning. Och "JAG" som "menar allvar" och hotar med att "klockan tickar" är landets mest hyllade partiledare, Annie Lööf, som tänker bli statsminister 2022.  

Fram till dess är Alliansen tillsammans med väljarna medlet som ska föra henne dit, medan hon själv antingen har en enparti-DÖ-överenskommelse med de rödgröna eller surfar på Alliansens eventuella framgångar.

Ett win-win läge för 9%-Annie?

"Den här kvällen är starten på Centerpartiets nya storhetstid", sa Hannes Hervieu, som är Annie Lööfs pressekreterare, och lät precis som Gustav Fridolin när han utropade Miljöpartiet till Sveriges tredje största parti ett halvår före valet 2014, och stämningen under Centerns kommundagar verkar vara på Juholt-nivå, även om ingen ännu talat om utomkroppsliga upplevelser i partiledarens närhet.

Men det kanske kommer när valrörelsen drar igång på allvar?

Men eftersom tankarna ändå börjar gå till Juholt och Fridolin när jag hör Annie Lööf .. är det inte utan att jag börjar förstå varför Anna Kinberg-Batra börjar se sig om efter andra samarbetspartners.

SVT, Expr.,