Förbjud privata välfärdsföretag och förstatliga välfärden!!

Vinster, vinster i välfärden, vinsttak eller kvalitetsgolv?

Det är inte konstigt att svenska folket svarar så motsägelsefullt på frågorna .. vill du att privata företag ska göra ENORMA vinster på dina skattepengar .. och .. vill du ha kvar valfriheten när det gäller skola vård och omsorg.

Den första frågan besvaras naturligtvis med ett rungande NEJ!! .. medan den andra får ett naturligt JA. Trots att det ena förutsätter det andra.

Ingen frågar sig varför det skulle vara möjligt för privata skolor att göra ENORMA vinster när kommunala skolor gör förluster .. på exakt samma pengar?

Det är inte ens någon som viskat ordet fake news i det här sammanhanget?

Regeringens förslag om begränsade vinster för välfärdsföretagen är lika motsägelsefullt som de förutbeställda frågorna och svaren från opinionsbolagen, tycker åtminstone jag.

Dels vill man begränsa privata företagares vinster och dels vill man fortsätta att utnyttja privata företagares investeringar?

Det går ju inte ihop.

Staten ska inte ha synpunkter på privata företags vinster. Ingen skulle väl acceptera att Staten krävde att byggbolagen skulle arbeta med begränsade vinster när de bygger åt de kommunala företagen .. trots att de betalas med skattepengar som ger en inte föraktlig vinst? Ingen vill väl investera miljoner i ett företag som inte får ge avkastning i form av vinst?

Eller?

Däremot kan och ska Staten/Kommunen .. precis som alla andra .. ha synpunkter på det som levereras i förhållande till uppdraget. Det vill säga Staten/Kommunen ska ha valuta/kvalitet för pengarna.

OM Staten inte vill att privata företag ska göra vinster på verksamheter de driver på uppdrag av Staten, finns det en väldigt enkel lösning.

Förbjud skattefinansierade välfärdsföretag. Ta hand om allt själv!

Vilket man enklast gör genom att driva dessa verksamheter i egen regi, av omsorg för skattebetalarna.

I och för sig verkar många statliga och kommunala myndigheter gå med förlust, trots att de inte belastas med några som helst kvalitetskrav och visserligen drar sig inte Staten själv från att tar ut vinster, som kanske helst borde återinvesteras, från statliga kärnverksamheter och företag, men hittills har jag inte hört någon minister eller partiledare uttala missnöje över de små detaljerna, så det ska väl inte vara något hinder.

För om vi låter klåfingriga politiker, som vill ha det mesta möjliga med minsta möjliga insats, få rätten att bestämma över privata företags vinstmöjligheter, så vet vi inte hur det slutar.

Så OM vänstersidan menar allvar med sin omsorg om svenska skattemedel så borde de ta steget fullt ut och axla HELA ansvaret för svensk välfärd. Svårare än så är det väl inte? Det fungerade ju förr och det vet ju alla att det var MYCKET bättre förr när sossarna hade majoritetsmakt.

Sedan kan vi ju få välja fritt mellan alla fina välskötta alternativ som skapas av vinsten som Staten gör när de helt avskaffar vinstdrivande privata alternativ?

Men jag misstänker starkt att Socialdemokraternas och Stefan Löfvens största mardröm är att oppositionen röstar för Jonas Sjöstedts och Vänsterns vinstbegränsningsförslag när det presenteras våren 2018.

För vad händer då med alla elever som står utan skola när den nya lagen träder i kraft? Alla äldre som plötsligt står utan omsorg och boende? Den privata hemtjänsten, gruppboendet, dagverksamheten och förskolan?

Och om privat vård fortsatt får göra vinster eftersom Staten saknar förmåga att ta över ansvaret, vad är det då som säger att de kan ta över ansvaret för skola och omsorg?

Vad gör Stefan Löfven om han, mot all förmodan, måste svara på dessa frågor mitt under brinnande valrörelse nästa år? Om jag var oppositionspolitiker skulle det klia i fingrarna av längtan att blunda för skattebetalarnas behov och i stället rösta för vänsterns vansinnesförslag och sedan luta mig tillbaka med popcornen och njuta av paniken som skulle följa.

Eller är Stefan Löfven på fullt allvar beredd att offra barn, äldre och funktionshindrade för att få en "bra fråga" att driva i valrörelsen.

För en sak är säker .. planerna på hur avvecklingen av de privata alternativen ska ske är förmodligen redan klara och redo att sjösättas senast årsskiftet 2018 om Jonas Sjöstedt lyckas manövrera Stefan Löfven in i det hörn jag tror att han försöker undvika till varje pris .. samtidigt som han vill använda "nyheten" om de ENORMA vinsterna i sina valtal.

Han har väl inte mycket annat kvar att komma med vid det här laget.

Sossens väg på Hälleberget/Den Hälsosamme Ekonomisten
Socialdemokraterna har spelat bort sin heder/Expr
En dubbelmoral som är skrämmande/DN

En polis blir knivskuren ..

.. i nacken/ryggen och en polis klarar sig som genom ett under från att bli dödad av en sten som kastas från hög höjd.

Min första tanke går naturligtvis till de poliser som dagligen riskerar livet i ett arbete med dåliga arbetsvillkor, svag ledning och med våldet är så inbakat i arbetsuppgiften att det inte ens ger skadestånd till dem som råkar ut för det.

Det är nästan ofattbart att det finns människor som faktiskt arbetar frivilligt under de villkoren.

Att alltid vara beredd på att bli attackerad och skadad - hur står man ut med något sådant? Hur orkar deras familjer?

Och så läser jag på twitter och inser att det är fullt möjligt att tolka ovanstående händelser på ett helt annat sätt!

"Knivdådet på Medborgarplatsen är högerns drömscenario. De kommer att gå all-in på att beskylla asylsökande!" .. skriver en person som beskriver sig själv som "den eviga praktikanten". Hon fortsätter .. "Det här är ett resultat av en provokation".

En provokation?? Från vem/vilka? Polisen?

En annan engagerad person stämmer in i kören .. "Vad finns det egentligen för belägg för ryktet om att knivdådet på Medborgarplatsen är utfört av ett ensamkommande flyktingbarn?" och "Hur kan man utesluta att polisen drivs av en politisk agenda i sin informationsdelgivning i detta ärende?"

Enligt frågeställaren som är någon som, enligt egen uppgift, "är socialdemokrat" och "blir ofta vald av folket" samt "tror på allas lika värde", har "knivslagsmål varit mycket vanligt i Sverige så länge jag kan minnas. Hände varje kväll på krogen när jag var ung".

Knivslagsmål där poliser, eller någon annan, attackerades bakifrån på krogen? DET hände verkligen INTE varje kväll på krogen när jag var ung.

Ytterligare en kvinna - som beskriver sig själv som "emmis femmis men inte en slemmis :-)" -  gör sig hörd med samma budskap .. "Knivdådet på Medborgarplatsen är ett talande exempel på vad högern provocerat fram med sin hets mot de ensamkommande flyktingbarnen".

Jag blir ärligt talat helt mållös. En polis blir oprovocerat knivhuggen i ryggen och anklagas därför för att ha provocerat gärningsmannen med hänvisning till att poliser i gemen förmodligen har en politisk agenda när det handlar om att bli misshandlade eller knivskurna av ensamkommande flyktingbarn?

Om den person som släpade upp tunga stenar till sin högt belägna lägenhet, för att ha dem tillhands om det skulle passera en polis på marken under, också är  en asylsökande eller illegalt vistande ung person .. ska vi då uppfatta det som om vederbörande bara reagerade förebyggande på polisens politiska agenda och på den provokation polisens blotta närvaro innebar?

Om jag sätter kniven i nacken på en myndighetsperson, kan jag då hävda att det var en handling som framprovocerats av den personens politiska agenda i utförandet av sina arbetsuppgifter?

Blåljus

Medan regeringen allt mer desperat försöker ..

.. mörklägga mörkläggningen av mörkläggningen av sin hantering av informationen från Transportstyrelsen och Säpo - tänker jag ägna mig åt att skriva om värdet av kommunikation.

Kommunikation är inte så lätt som det låter. Det finns åtminstone två sorter - enkelriktad kommunikation eller dubbelriktad kommunikation. Den första kräver kanske inte att du ska begripa vad du säger, men utan någon som lyssnar är den ganska värdelös. Politiken, public service och stora delar av kulturen är i dag ofta goda exempel på envägskommunikation som inte har något värde för någon annan än den som uttrycker den.

Sedan finns Thomas L Martin jr tolkning av offentlig kommunikation - Det oundvikliga resultatet av en förbättrad och utbyggd kommunikation mellan olika steg i en hierarki är en enorm ökning av riskerna för missförstånd.  Vilket jag antar betyder att ju fler envägskommunikatörer desto sämre kommunikation?

Den folkliga, allmänna kommunikationen beskrivs som bäst av Alf Henrikson .. Pris vare sladdret som lämnar vår trut för att aldrig begrundas mera. Och gör det möjligt att dag in och dag ut, umgås och kommunicera.

Men den viktigaste formen av kommunikation är den dubbelriktade kommunikationen där båda parter förstår det de själva vill ha sagt samtidigt som de begriper vad motparten svarar. Dvs det gamla hederliga sättet att kommunicera som blivit alltmer sällsynt i takt med att vi fått ökade möjligheter att oemotsagda hävda allas rätt att fritt kommunicera under förutsättning att den egna åsikten är den enda som kan anses vara moraliskt försvarbar.

Nu är det nästan på dagen 7 år sedan vi fick hem vår Rackarkott. En tilltufsad gatuhund från Irland som inte litade på någon men som lärt sig värdet av att använda charm och underkastelse.

Det har varit lärorika år och det är nog jag som lärt mig mest, eftersom jag var så bergfast övertygad om att jag - som ändå haft minst en hund vid min sida hela livet - verkligen kunde det där med hundar.

Det visade sig att jag inte hade en aning om vad jag gav mig in på.

I dag kan ingen ana att vår irländska Milly en gång tvingade ner mig i diken, ut i skogen eller ömkligt fastklamrad vid ett träd varje gång vi mötte en annan hund, såg svansen av en katt eller något annat djur. Jag har nästan förträngt att det var livsfarligt att promenera på landsväg eftersom stora last- eller skåpbilar utlöste något hos min hund som gjorde att hon våldsamt gick till attack - med mig hängande bakom i kopplet.

Nu har vår Rackarkott egna kompisar, promenerar hyfsat väluppfostrat på allmänna platser och kan passera både katter och hundar - under förutsättning att jag ser dem först.

Hon är min ständiga skugga och min bästa vän. Men vi har hela tiden haft en envägskommunikation som innebär att jag talar om vad jag vill och hon följer mig med blicken och gör sitt bästa för att göra mig glad.

Det har varit ovant. Alla andra hundar som vi haft har haft egna önskemål och kommit med bollar eller pinnar och frågat om vi möjligen inte kan leka. De har buffat på armen och tiggt om att bli kliade i nacken eller tydligt visat när de ville gå ut genom att komma fram, ta ögonkontakt, gå mot ytterdörren .. om och om igen om jag inte fattade första gången.

En av våra hundar hatade gäster. De var alltid ovälkomna och fick inte klappa henne när de kom och hela tiden de var hos oss låg hon i hallen, utom när hon med jämna mellanrum tittade in i rummet och tydligt visade vad hon ville säga .. ska ni inte gå hem snart!

Men när gästerna väl fått på sig ytterkläderna, då viftade svansen och då fick de klappa henne - vilket var ett nästan pinsamt övertydligt budskap.

Men samma hund kompenserade sitt dåliga beteende med överdrivna kärleksbetygelser när hon någon enstaka, sällsynt gång gillade en främmande person vid vårt bord. Bra människor sitter man i knät på .. resonerade hon, men eftersom hon var en stor hund på 25-30 kg så var det inte alltid så uppskattat.

Men vår Rackarkott är på ytan nästan löjligt trevlig och social i mötet med okända. Förmodligen rena överlevnadsinstinkten hos en hund som varit i desperat behov av uppmärksamhet. För om någon annan än familjen skulle få för sig att sätta på henne ett koppel blir hon genast hysteriskt olycklig och tror att hon ska flytta.

Så vi har haft vår envägskommunikation och hon har kanske inte har haft så mycket att be om .. tänkte jag. Det mesta hon kunnat önska sig har hon ju fått ändå, så varför begära mer?

Ända till i början på det här året! Plötslig, när jag sitter och skriver känner jag en nos som buffar försiktigt på underarmen .. hallå, har du glömt mig?

Och jag blev jätterörd, slutade genast med det jag hade för händer och ägnade mig bara åt henne, men jag trodde nog att det bara var en tillfällighet.

Ända tills jag fortsatte att skriva och kände en nos som ställde krav igen. Och igen - och igen!

Jag vet inte vem som blev gladast, hon eller jag, men det var som ett ljus tändes och nu kan jag nästan inte ta mig fram utan att hon knuffar och buffar och kräver än det ena och än det andra.

Hon viftar på svansen av ren lycka när hon lyckas göra sig förstådd. Det är dörren och bollen och kel och lek och kylskåpet och skafferiet och gå ut och gå in och kom och titta det är något på vägen, om och om igen. Hon tar verkligen igen 7 års envägskommunikation med råge och nu vet jag inte riktigt hur jag ska förmedla att jag inte ALLTID kan släppa allt så fort som hon kräver det, utan att hon blir ledsen och känner sig avvisad?

Men en sak har jag i alla fall lärt mig, det tar mycket, mycket lång tid att reparera ett förtroende och en tillit som andra har hanterat vårdslöst och illa.

Minst sju år.

Nu blir det ledigt på Medborgarplatsen ..

.. när den pågående "sittstrejken" - vars demonstrationstillstånd förlängts med 17 dagar - flyttas till Norra Bantorget, eftersom det har blivit lite tråkigt på Medborgarplatsen för ungdomarna.

Vilken plats som kommer att ses som roligare efter 17 dagar på Norra Bantorget är ännu okänt, men personligen hoppas jag på Stureplan där det redan finns ett centralt beläget regnskydd och gott om nöjesliv för de "strejkande" ungdomarna.

Men eftersom trappan på Medborgarplatsen åter är tillgängliga för demonstranter hoppas jag att fler grupper tar chansen att försöka ändra svensk myndighetsutövning genom sittstrejkande för att få kontakt med ansvarig minister.

Åsa Regner till exempel. Hon är ju ytterst ansvarig för de besparingar och försämringar som handlar om samhällets stöd och hjälp till människor som är särskilt utsatta eller i svårigheter. Det vi allmänt kallar social omsorg - individ- och familjeomsorg, stöd till personer med funktionsnedsättning och äldreomsorg.

Till och med en inbiten sosseförsvarare som Aftonbladets Anders Lindberg tycker att hon är en svag socialminister som enbart ser till kostnaderna.

"Den interna diskussionen i Socialdemokraterna måste hållas levande inför valet. Magdalena Andersson och Stefan Löfven säger nu att det finns pengar och då måste vi visa att här finns en skuld att betala. Jag hoppas att Socialdemokraterna vill ha en socialpolitisk linje inför valet som hänger ihop. Det blir svårt att möta väljarna med Åsa Regnérs retorik".

Men hundratals äldre sitter isolerade i sina hem, helt beroende av en vård och omsorg som inte längre är värd namnet.

Hundratals funktionshindrade förnekas sina lagliga rättigheter och hänvisas till kommuner som medvetet bryter mot lagen eftersom kommunens budget redan överskridit den gräns som för en privat aktör hade inneburit konkurs.

Svenskarna sparar varje år samhället 181 miljarder kronor genom att vårda sina närstående hemma och de ofrivilliga anhörigvårdarna blir fler och fler när "färdigbehandlade" skickas hem utan möjlighet att klara sig själva, när fler dementa saknar boenden eller vårdplatser, när assistansberättigade blir av med sina rättigheter utan att erbjudas andra fungerande alternativ och när ensamma äldre inte längre förmår klara sin vardag eftersom de mist förmågan att själva ta sig ur sin bostad.

 Så - grattis alla ni som kämpar med ångesten över att inte räcka till som anhörigvårdare, stödperson eller medmänniska .. nu står trappan vid Medborgarplatsen till ert förfogande. Om ni alla samlas där och kräver att Åsa Regner personligen ska komma och garantera lagändringar - som för er är livsavgörande - så har ni stora chanser att få igenom era krav ..

.. om regeringen samtidigt kastar in handduken och stoppar alla beslut om utvisningar till Afghanistan som Migrationsverket redan fattat.

Och om det blir trist, tråkigt och enahanda att sitta och vänta längre än fyra veckor så kan ni alltid kräva att bli förflyttade till ett "roligare" ställe.

Hemtjänsten i Sigtuna missade 40-tal nattbesök.

Hittades död i badkaret efter hemtjänstens miss.

Man glömdes bort av hemtjänsten - hittades död.

Boende på hem dödsstörtade från fönster.

Svårt sjuke Neo nekas hjälp från Försäkringskassan.

Assistansen billigare än alternativen.

När blev mitt barn av med rätten till sitt liv.

Vårdar demenssjuk fru.

I tanken kan jag önska livet ur honom.

Ska vara frivilligt att hjälpa.

Vårdade sin mamma - blev själv utbränd.

Det blir bara konstifikare och konstifikare?

 Jag får börja återanvända gamla blogginlägg, bilder och citat från tiden då sossarnas vånda så småningom resulterade i Håkan Juholt, för att beskriva hur jag upplever Moderaternas nyvalsprocess efter att de lyckats få Anna Kinberg Batra att avgå.

Till att börja med var det rena farsen för att senare resultera i något som mest liknade något som en styrelseledamot, i en ideell förening jag var medlem i under en kort tid, beskrev som .. "att gå omkring med en hatt som slutar vid vristerna".

Det verkar bara finnas tre valbara kandidater hittills - Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson och .. Mikael Odenberg.

Mikael Odenberg? Hur kommer det sig att så pass många längtar efter Mikael Odenberg som moderatledare att han ligger bättre till på Unibet än Carl Bildt?

Och när det gäller Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson så kan jag bara undra varför valberedningen inte går ner på knä och ber Anna Kinberg Batra att ompröva sitt beslut.

Men min favorit, Finn Bengtsson, finns inte ens med på listan över tänkbara personer? Märkligt?

Det är tydligen allt för få som läste hans debattartikel i Dagens Industri i lördags. Den säger egentligen allt - och därför så får ni som missade den chansen att göra det här ...

Finn Bengtsson: Partikulturen är problemet.

Så, snälla alla Odenberg-fans vi behöver inga fler Juholt eller Löfven. Tänk till lite och tvinga upp Finn Bengtsson på banan i stället.

Anna Kinberg Batra vs Mikael Odenberg?

Efter en lång intern kampanj fick Anna Kinberg Batra nog och avgick från partiledarposten.

Jag har all förståelse för det och ingen hade kunnat gjort det på ett bättre sätt - starkt, modigt och rakryggat.

Men det som varit mest bedrövligt är den nästan totala fokuseringen på den avgående partiledarens personliga egenskaper.

Hon bedömdes vara för stel. Borde ha varit mer "likeably". Talade fel, rörde sig fel, borde varit folkligare och mer tilltalande på alla upptänkliga sätt.

"Jag känner inte igen den person ni talar om, när jag ser mig i spegeln" .. sa hon efter kraven på tydlighet och likeability och jag undrar varför Moderaterna överhuvudtaget valde en partiledare vars personlighet och utseende inte nådde upp till de högt ställda förväntningarna?

Finns det något mer knäckande än att få höra att ditt största fel är du själv? Din personlighet, ditt utseende, ditt sätt att vara eller tala? Dvs, hela din person.

Men om du ändrar dig till någon annan, så kan vi tänka oss att behålla dig?

Hur många har inte anpassat ihjäl sig för att nå de kraven.

Men Anna Kinberg Batra hinner knappt lämna presskonferensen förrän Mikael Odenberg fortsätter att kratta manegen för sig själv, och sätta fart på konflikterna igen, genom att underkänna resten av partistyrelsen.

”Hon har ofrånkomligen haft det yttersta ansvaret men hon delar det med Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson, Tomas Tobé och andra som har ingått i partiledningen”, skriver Odenberg. Vilket gör att han verkar se sig själv som det enda och självskrivna valet, om inte Carl Bildt får en släng av dödslängtan och återvänder till den moderata gyttjebrottningen.

Men för säkerhets skull - om vi synar Mikael Odenberg med samma ögon som nagelfarit Anna Kinberg Batra - vad kommer vi då fram till?

Hur ser han ut egentligen, mannen som bestämt sig för att bli moderatledare?

Hur rör han sig, är han för stel eller för otydlig eller för slarvigt klädd? Talar han mer än han tänker och stämmer hans självbild med partiets förväntningar? Och hur likeably är han, sett ur ett väljarperspektiv?

Har han landsfaderliga anlag? Är han attraktiv, utstrålar han trygghet och en aningens aning manlig dragningskraft? Hur framstår han för "vanligt" folk? För korrekt eller alldeles för ledig?

Hur tydlig är han när det inte handlar om de egna karriärplanerna och vad vill han egentligen göra tillsammans med Socialdemokraterna som han så tydligt söker samarbete med?

Vilka krafter styr Mikael Odenberg? Föredrar han Stefan, Jonas och Gustav framför Annie, Jan och Ebba?

Om vi mäter Mikael Odenberg efter samma måttstock som han själv har mätt Anna Kinberg Batra - hittar vi då en person som vi vill ha som statsminister efter Stefan Löfven?

Eller, tillsammans med Stefan Löfven??

OM Moderaterna ska välja en "ny, tydlig och likeably" partiledare ..

.. som ska ha en rimlig chans att fånga väljarnas intresse och förtroende samt öka partiets popularitet, ser jag bara EN enda kandidat som kan komma på fråga.

Finn Bengtsson .. en man som visat att han har både ryggrad och integritet.

Finn Bengtsson är nog den ende politikern som jag känt respekt för sedan 2015. 

Men förmodligen ersätts Anna Kinberg Batra av någon annan som haft en spikrak politisk karriär, med start i MUF redan i skolåldern, och som aldrig har arbetat ute i verkligheten.

Men om de väljer Finn Bengtsson kan de redan nu räkna in min röst. Men om de väljer någon från den nuvarande partitoppen så är det nog förgäves är jag rädd. Valet av partiledare är inte en fråga om charm eller likeability och Anna Kinberg Batra är inte sämre än Annie Lööf som också fick jobba i motvind .. dock inte i samma kaos .. under sina första år.