Att ”rädda liv”?

Innan du gör något tveksamt fråga dig alltid: för vems skull gör jag det här? Det är ord jag har med mig hemifrån och just nu känns de mer aktuella än när jag först hörde dem.

Den senaste tiden har rapporterna om den dödliga smittspridningen inom hemtjänsten och på landets äldreboenden duggat tätt, samtidigt som det har talats vackert om att ”värna de äldre”. Särskild de "äldre-äldre", föräldrar, far- och morföräldrar eller livskamrater sedan många, många år, vars liv är såå värda att rädda att det inte ens behövs skyddskläder eller utbildning, oavsett i vilken form ”omsorgen” än bedrivs?

I förrgår skrev jag om att rekryteringen av personal inom äldreomsorgen snarare bidrar till det motsatta, eftersom det ofta saknas kompetens, samtidigt som det inte finns några som helst begränsningar på hur lite svenska man kan för att bli anställd som ansvarig för en svag och utsatt persons liv och hälsa.

I går läste jag att Malmö stad anställer ensamkommande män, som fått besked om utvisning, inom vård och omsorg. Bland annat på ett gruppboende för personer som är minst åttio år och dementa, samhällets sköraste och största riskgrupp för covid-19.

Utan lön??

Jag är inte dummare än att jag förstår att det här handlar om den sk ”gymnasieamnestin” där tusentals afghanska man utan asylskäl har fått ett löfte att stanna i landet om de bara får jobb efter avslutade och godkända gymnasiestudier.

Ett fullständigt vansinnigt beslut fattat av verklighetsförnekande, bekräftelsetörstiga politiker som vill helgonförklara sig själva, och nu står de här, de som ”räddades” av gymnasieamnestin. Säkert hur jättegulliga och mysiga som helst – men fortfarande utan asylskäl, utan betyg, utan jobb och förmodligen också utan bostad och nu ska deras liv ”räddas” en gång till?

Det framgår inte av artikeln vem eller vilka som ligger bakom dessa ”anställningar” men jag är ganska säker på att det är medelålders kvinnor på vänsterkanten som verkligen brinner, hett och varmt, för afghanska unga mäns rätt att till varje pris stanna i Sverige.

Vår tids nya Heliga Birgittor eller Mamma Theresor. För dem spelar det ingen roll om varje uppskjutet utvisningsbeslut kostar ett eller annat människoliv i form av misstag eller smittspridning på ett grupp- eller äldreboende.

Förmodligen är det samma tanke som ligger bakom S och Mp:s giriga önskan att få oinskränkt makt att fatta corona-relaterade beslut, utan vidare inblandning de övriga folkvalda i Sveriges Riksdag.

Den som följer dessa personer på sociala medier behöver inte vara kärnfysiker för att inse att det första, största och viktigaste corona-relaterade beslut som i så fall kommer att fattas är .. ta da ! .. permanent uppehållstillstånd till ALLA som i dag har utvisningsbeslut, men inte kan lämna landet på grund av spridningen av covid-19.

Folkmord (eller, som det ibland kallas, etnisk rensning) kallas det för när någon i syfte att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp, dödar en medlem av folkgruppen, eller tillfogar en medlem av folkgruppen allvarlig smärta, skada eller svårt lidande, eller påtvingar medlemmar av folkgruppen levnadsvillkor som är ägnade att medföra att folkgruppen helt eller delvis förintas?

Skrämmande, oförlåtligt, förfärligt, föraktligt, oacceptabelt och verkligen inte ok, men … är det någon som vet vad det kallas för när det handlar om när medlemmar av en hel åldersgrupp påtvingas levnadsvillkor som är ägnade att medföra att folkgruppen helt eller delvis förintas?

Nej, nej, nej … NEJ!!!

”För att skyndsamt och utan fördröjning kunna fatta det beslut som krävs för att begränsa spridningen av coronaviruset i landet vill regeringen nu ha ökade maktbefogenheter”.

”I praktiken kommer det innebära en möjlighet för regeringen att genom förordning besluta om sådant som normalt skulle kräva lagstiftning från riksdagen”, skriver Moderaterna.

Jag trodde i min enfald att coronaviruset var den största, värsta och dödligaste fienden jag skulle möta i mitt liv.

Men bara tanken på att ge Socialdemokraterna och Miljöpartiet oinskränkt makt att bestämma och besluta vad som är bäst för svenska folket .. eller kanske dem själva(?) ger mig ångest och nästan panik.

Nej, nej, nej - bara tanken på att MILJÖPARTIET ska få beslutsrätt över vad som är rätt eller fel när det gäller människors vårdmöjligheter och överlevnadschanser får mig att nästan krypa ihop i fosterställning och ge upp.

Efter en dryg månad där allt ansvar, all planering, strategi och krishantering lagts i händerna på epidemiologerna på Folkhälsomyndigheten vill nu regeringen ha kraftigt utökade maktbefogenheter för att ta beslut utan riksdagens godkännande.

NU?

NU när Stefan Löfven påstår att antalet döda kommer att räknas i 1000-tal innan det ens blir en vändning.

NU, när de som har andra sjukdomar än corona och hela generationer äldre utplånas på några veckor.

NU, när sjukvården i Stockholm är så överbelastad att människor som har förutsättningar att överleva lämnas att dö eftersom resurserna inte räcker till?

NU, när viruset har fått fäste i så gott som hela landet.

NU, vill statsminister Löfven ge sken av att ta det ansvar han så raskt befriade sig från när han tillträdde 2014?

NU, vill regeringen ha oinskränkt makt att fatta de beslut som de ansåg vara onödiga för en dryg månad sedan?

Och oavsett vad de vill göra och vad de vill besluta så tar det minst tre, fyra veckor innan vi kan se någon som helst effekt av nya åtgärder, vilket ungefär är den tid som de som i dag riskerar att hamna på en intensivvårdsavdelning har kvar att leva om de har otur under de närmaste 3-4 veckorna.

Hur gärna jag än skulle vilja tro, så är jag bergfast övertygad om att allt som kan serveras från regeringens bord redan har passerat bäst-före-datum i dagsläget. Finns det överhuvudtaget några beslut som regeringen S+Mp har fattat sedan 2014 som har gynnat den grupp som de flesta tillhör – det försumbara skattebetalande folket?

Så gott som inga, vad jag kan se och om det finns något som kan bli värre så är jag helt övertygad om att det blir det om den här regeringen får för mycket makt.

Nej, nej, nej .. det är redan så illa det kan bli, låt inte regeringen få villkorslös makt att göra det värre.

https://www.expressen.se/nyheter/coronaviruset/regeringen-begar-okad-makt-for-att-stoppa-viruset/

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/regeringen-ber-om-storre-makt

Vård, stöd, hjälp och coronavirus till ett förmånligt pris?

Så fort jag klickar in på någon av tidningarnas hemsidor möts jag av skrämmande siffror om döden i äldreomsorgen. Till och med Anders Tegnell verkar förbryllad över de ökande dödstalen och ingen verkar se ett samband med det ”kompetenslyft inom äldreomsorgen där bland annat förstärkning av extratjänster ingår” som Ylva Johansson på sin tid var så stolt över.

Extratjänster är alltså det som också kallades för Enkla Jobb. Dvs lättare uppgifter på tex äldre-, grupp- eller assistansboenden för dem som har stora svårigheter att få arbete på grund av språksvårigheter och ”kort” utbildning. Främst unga och flyktinginvandrare som saknar utbildning och erfarenhet av arbete inom vården.

Jag har otaliga gånger gett uttryck för min stora förvåning över att omsorgen och vården av de sköraste, svagaste och mest hjälplösa i samhället har klassats som ”enkla jobb”. Hur tänker våra makthavare när de ser ansvaret för en medmänniskas liv och hälsa som ett ”enkelt jobb”?

Som det ser ut nu verkar det fortfarande inte finnas några som helst krav på att anställda inom äldreomsorgen ska kunna förstå eller göra sig förstådda på svenska.  Enligt ett uttalande, hösten 2018, från Elisabeth Antfolk ordförande i Kommunals sektion för privat vård och omsorg, finns det inga som helst begränsningar på hur lite svenska man kan kunna för att anställas inom äldreomsorgen, då kommunen helt själv bestämmer kraven på svenska språkkunskaper i äldreomsorgen, och hur jag än försöker kan jag inte se att det har skett några förändringar.

Tvärtom, både Expressen, Barometern och många andra har uppmärksammat riskerna med anställda som varken kan tillgodogöra sig information eller kommunicera nöjaktigt.

Men eftersom extratjänsterna är sponsrade av staten och dessutom befriar kommunerna från försörjningsstöd för människor som annars skulle vara arbetslösa, så har de blivit så populära i resurssvaga kommuner att så gott som alla uppgifter inom hemtjänsten har klassats som "lättare uppgifter".

Något som förmodligen har gjort att ”kompetenslyftet” inte bara har skapat arbetstillfällen utan nu också bidragit med en ökad spridningsrisk av coronavirus hos den som inte själv kan lämna bostaden och utsätta sig för de risker som vi andra gör allt för att undvika.

Är det inte många som varnat för det här?

Jojomensan!

Men ingen verkar ha informerat Folkhälsoinstitutet, så därför kommer det som en fullständig överraskning att isolerade vårdtagare, sk ”äldreäldre”, riskerar att bli smittade i sina egna hem.

För att inte tala om att de också betalar för den extra förmånen! För hjälp och stöd i hemmet eller en plats på ett äldreboende är inte gratis, om nu någon tror det.

https://ka.se/2018/06/12/stora-sprakproblem-i-aldreomsorgen/

Corona-karantän.

Det verkar finnas ett visst intresse för vad människor sysslar med medan de befinner sig i självvald karantän?

Eller så kanske intresset bara finns om de som befinner sig i karantän är kändisar som lider extra mycket av att inte få befinna sig i centrum för allmänhetens intresse?

I vilket fall som helst noterar jag att Alex Schulman fått en alldeles egen coronakarantänblogg i Expressen, där han kan berätta hur förfärligt begränsande det är att befinna sig i frivillig karantän i familjens sommarhus på Gotland tillsammans med den underbara Amanda och parets tre barn.

Jag är inte den som följer familjen Schulman på sociala medier, men de två första plågade rubrikerna på Expressens hemsida - Dummaste liknelsen. Genom tiderna? och Det ska bli värre innan det blir bättre - gjorde mig tillräckligt nyfiken för att ge tidningen och fru Schulmans instagram några klick i statistiken.

Det är synd om familjen Schulman. Livet kryper fram för pappa Alex som tvingas handla livsmedel, precis som en vanlig människa, i en vanlig affär där det till och med krävs att kunderna använder plasthandskar och dessutom tvingas köa tillsammans med människor som gör att han känner sig sjuk efter besöket i den overkliga verkligheten. Karantäntillvaron i all sin tristess gör att han ger sig själv fri lejd att dricka i en stadigt ökande omfattning för att härda ut, medan mamma Amanda står för mathållningen, hemundervisningen och glamouren.

Om det nu inte finns någon gömd och glömd person som passar/undervisar barn och lagar mat/städar/tvättar, bakom de glättade bilderna på Instagram?

Som vanlig människa, helt försumbar i statistiken över levande och döda, inser jag att jag kunde ha haft det värre. Bara tanken på att vara i karantän under obestämd tid, på en plats där ingen vill ha mig, tillsammans med en alltmer berusad, gnällig man och 3 sysselsättningskrävande minderåriga barn, gör att jag känner att jag lever i den bästa av världar.

En värld där jag för ögonblicket slutar att fundera över varför Norge bara har 100 intensivvårdspatienter medan Sverige har 400 och Norge bara har 42 dödsfall medan Sverige har 252? Trots att vi har ungefär lika många fall av covid-19?

”Ett vettigt ledarskap”?

”Det kommer några avgörande ögonblick i livet när man måste ta ansvar för sig själv, andra och sitt land”. ”Den stunden är nu. Den dagen är här”, sa statsminister Löfven i sitt förinspelade, redigerade och allvarsamma tal till nationen. Fem dagar senare kompletterade statsministern sin uppmaning med att påpeka att ALLA måste ta sitt ansvar.

”Vi kommer aldrig kunna lagstifta om allt, utan nu är det också en fråga om folkvett. Var och en måste ta ansvar för sig själv, sina medmänniskor och samhället överlag.

Det låter vackert. När helt land hamnar i en krissituation ska vi gemensamt och solidariskt samlas runt tanken – ta ansvar för dig själv, andra och för ditt land! Gör du inte det saknar du folkvett?

Jag sympatiserar med tanken, men vad innebär egentligen ”folkvett”? Betyder det samma sak för dig som för mig och, om inte, vem avgör vems folkvett som är vettigast?

Är ”folkvett” bara ett annat ord för ”värdegrund”, som utnyttjats så mycket att det i nuläget nästan helt saknar värde?

För Utbildningsminister Anna Ekström innebär ordet ”folkvett” att det svenska folket gemensamt och solidariskt ska ”hålla huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena. Väldigt rena.” Den sista meningen verkar ha uppfattats som ett ideologiskt budskap riktat mot dem som inte inser värdet av demokratiska val utan envisas med att krångla till livet för (S)tatsministern genom att rösta fel. Men i tider som dessa tänker i alla fall inte jag hänga upp mig på detaljer. Kallt huvud, varmt hjärta och rena händer duger fint för mig.

Widar Andersson på Folkbladet hyllar också folkvettet – ”Folkvettet har chans att dämpa och förkorta krisen. Framförallt ger folkvettet oss bättre möjligheter att komma igen då vi väl passerar slutdatumet.

Vi i folket känner oss nämligen inte som en beordrad hop som föses hit och dit av myndigheter vars vett vi alltmer ifrågasätter. Var och en har istället själva fattat en hel del begränsande beslut om sitt eget och andras liv. Saken ska inte idealiseras för mycket förstås. Ska det fungera så krävs ett vettigt ledarskap. Det kommer vi aldrig undan. Och som jag ser på saker och ting så har vi ett vettigt ledarskap”.

Enligt Widar Andersson har vi alltså ”ett vettigt ledarskap”?

Jag vill inte direkt ifrågasätta det, eftersom jag inte längre är säker på vem det är som står för ”ledarskapet” i landet, men hur ser egentligen det ”vettiga ledarskapet” ut om vi utgår från att det är regeringen ledd av statsministern som utövar det?

I vilket annat land skulle en tillträdande statsminister i förväg abdikera från ledningsansvaret i kristid? Stefan Löfvens första handlingskraftiga handling när hans handlingskraftiga regering tillträdde 2014, var ju att själv ändra reglerna så att ansvaret för regeringens krishantering så snabbt som möjligt flyttades bort från honom.

Trots att flera utredningar sagt att krishanteringen borde ligga i hans kansli för att bli effektiv?

Var det första tecknet på ”vettigt ledarskap”?

Kriskansliet flyttades alltså till inrikesministern på justitiedepartementet som i rask takt fick ansvara för Transportstyrelsens it-haveri 2015, den stora ”flykting”-vågen 2015 och framåt, skogsbränderna sommaren 2018 och varje gång visade utvärderingarna efteråt att den politiska krisberedskapen hade visat sig vara näst intill obefintlig.

I en artikel i SvD den 13 juni 2018 (betalvägg), med rubriken ”När Stefan Löfven flydde ansvaret” tog skribenten upp ”att hanteringen av tsunamikatastrofen och IT-skandalen i Transportstyrelsen båda har visat att den svagaste länken i den svenska krisberedskapen utgörs av regeringskansliet. I andra länder är det självklart att vid kriser och svåra katastrofer så måste regeringschefen (eller i förekommande fall presidenten) vara den som inåt i statsförvaltningen och utåt gentemot medborgarna och omvärlden tar det fulla ansvaret och ser till att allt som kan göras också blir gjort”.

Men vi har alltså ett ”vettigt ledarskap” i stället?

Eller har vi ett folkvettigt ledarskap, där folket tar ansvar för sig själva, för andra och för sitt land utan att besvära regeringen allt för mycket?

I dag säger Stefan Löfven – ”Varje svensk har en plikt, och inte bara en skyldighet, att skydda sig själv och andra”.

Var det så han tänkte när han omedelbart flyttade ansvaret för landets krisberedskap så långt bort från sin egen person som möjligt?

Det är något som inte stämmer?

Det är som det är och det blir som det blir och oavsett vad jag tycker och tänker om det som sägs, eller inte sägs, de beslut som fattas, eller inte fattas, så gör det i alla fall ingen skillnad.

Fast det är klart, om jag verkligen skulle ta bladet från munnen, lätta på trycket och ösa ur mig allt som jag upprörs över, får ångest av och som framkallar rent kriminella önskedrömmar så skulle det förmodligen bli skillnad. För mig. Som då skulle få tillbringa karantänstiden under betydligt mer begränsade förhållanden än vad jag gör nu.

Men det är något som inte stämmer?  

Folkhälsoinstitutets GD säger till exempel - ”Alla som planerar att resa måste ta sig en funderare – är det verkligen värt det?”, samtidigt som Anders Tegnell, mannen som talar om vad regeringen ska besluta, uppmanar påsklovslediga stockholmare att – RES INTE, STANNA HEMMA – och landets alla 70+ att – STANNA INNE – samtidigt som Johan Giesecke, den pigge 70-årige fd statsepidemiologen som fladdrat genom medierna som en våryr fjäril, berättar att han själv planerar en skidsemester i påsk?

Statistiken haltar också betänkligt, även när det inte är helg, och jag undrar – alla som kämpar med corona-symptom i hemmet, men som inte får sjukdomen bekräftad med ett test, finns de överhuvudtaget med i någon statistik alls?

Alla äldre som vårdas på äldreboenden där en boende har smittats – är det någon som ens tar reda på VEM som smittade ner den första och sedan vandrade runt och smittade ner resten? Och när alla är sjuka, utan att någon blivit testad och konstaterat sjuk räknas då de kommande dödsfallen som helt normala pga ålder och faller utanför statistiken.

För att inte tala om den hemtjänstansvarige i en kommun (vilken det nu var) som ärligt sa – det finns ingenting som säger att hemtjänstpersonalen MÅSTE kunna tala svenska. Vilket sades i samband med att NÅGON vandrat runt bland de äldre och lyckats smitta ner ett större antal. Och förmodligen också en och annan arbetskamrat som också hastar mellan hemtjänstbehövande äldre i kommunen utan tillgång vare sig handskar eller munskydd?

Men bara de gamla stannar hemma så får de allt levererat till bostaden, antingen av släkt, vänner, grannar eller hemtjänsten. De behöver inte ens gå ut för att få den smitta som andra anstränger sig för att få och sprida på skidanläggningar på orter med ytterst begränsade resurser i vården.

Det är något som inte stämmer?

Hur kommer det sig att Sverige (4028 konstaterade fall), som VET hur en smittkurva ska se ut, har 146 dödsfall, medan grannländerna som gör FEL - Danmark (2547) har 77 dödsfall och dessutom ser en avmattning av smittade, Norge (4436) har 32 dödsfall och Finland (1352) har 13 dödsfall?

Jag stannar hemma i händelselös, frivillig karantän, kliver bara upp i svinottan och hänger på låset till affären på söndagsmornarna då det bara är jag, Maken och som mest, ytterligare en eller två i vår ålder som irrar mellan varumontrarna. Inte ens en åldersfascist från Aftonbladet orkar handla mjölk fem över sju en söndagsmorgon. Kort sagt, jag gör det jag måste, men OM jag skulle drabbas av någon akut skada och därmed råka bli smittad, så kommer jag i alla fall att hamna så långt ner på prioriteringslistan över coronavård att det förmodligen skulle vara kört för min del.

För att undvika det har jag googlat på inköpsställen för gips, bindor som passar till gipsförband och stödstrumpor som i värsta fall kan hålla brutna armar och ben på plats på ett nöjaktigt sätt. I värsta fall kanske det fungerar med tidningspapper och tapetklister? För ett ben som läker snett och vint är i alla fall ett bättre alternativ än döden i en säng som alla väljer att inte se förrän den blivit ledigt till någon bättre behövande.

Alternativet skulle vara att försöka få tag i ett pass som ger en ny och yngre identitet. Om jag färgar håret, skaffar färgade linser, äter mycket morötter, klär mig lite exotiskt och visar upp ett avslag på en asylansökan kanske det skulle ge förtur till en respirator om jag skulle behöva en?

Tyvärr så faller det på språket. Jag har aldrig haft lätt för att lära mig nya språk.

Men det kanske går att mumla lite obegripligt och muta en tolk?

Statsministern talar indirekt till folket.

Vår statsminister vill inte bli intervjuad och vill inte svara på frågor i direktsända tv-program men eftersom vi befinner oss i en kristid har han gått med på att hålla ett tal.

Men det fick inte vara direktsänd utan spelades in och redigerades på en okänd plats och vid en okänd tid.

Så snart, klockan 21.15 kommer Sveriges statsminister att tala indirekt till svenska folket, vilket förmodligen gör att vi för en gångs skull kommer att begripa vad det är hans talskrivare vill att han ska säga.

Jag plockar fram Fnordspottings bingobricka och väntar med spänning på resultatet.