Utmattad, utless, urkopplad, avstängd och avkopplad ..

Jag drog ur sladden, kopplade ur och av och har haft ett par underbara semesterveckor utan den allra minsta lilla lust att varken skriva eller läsa om vad som händer utanför mitt eget staket. Jag inser att jag borde ha gjort det tidigare.

Egentligen så saknar jag fortfarande lust att reagera på eller kommentera något av det som händer just nu. Det är alldeles för deprimerande att bara se rubrikerna och resten är som ett självspelande piano .. samma attacker, samma hat, samma märkliga tolkningar av faktiska händelser och samma totala handlingsförlamning.

Att blogga är inte längre samma samspel med andra .. suckar en av mina första vänner från bloggstarten 2008 när jag fick en blogg på Aftonbladets bloggportal i present. Det var bättre förr .. avslutar hon och jag blir nostalgisk och letar reda på det jag sparade när Aftonbladet raderade två års intensivt bloggande.

Det blev nästan en smärre chock. Herregud vilka friheter jag tog mig och så ofta jag skrev! Upp till sex gånger om dagen gick jag loss i ren skrivarglädje och helt tanklöst skrev jag exakt vad jag tyckte och tänkte om precis vad som helst.

Att jag bara tordes? En del av det jag läser av det jag skrev då skulle jag aldrig i livet våga sätta på pränt i dag och jag tackar Aftonbladet för att alla dessa hundratals blogginlägg inte fortfarande ligger och väntar på att någon från gemvänstern ska hitta dem och gemensamt göra det till sin livsuppgift att förstöra mitt och min familjs liv.

Puh, det känns som om jag klarat mig undan min egen avrättning!

Men så finns det ett och annat som känns förvånande aktuellt och som jag blir lite förvånad över, bland annat detta inlägg från våren 2008 ..

”Vi svenskar är INTE rasister och vi är STOLTA över vår fördomsfrihet?

Därför kan vi bortse från att många unga människor föds och växer upp i vårt land utan att ha ett fullständigt språk. Vi kan blunda för att en stor grupp flickor överges och hamnar i mellanrummet mellan DÅ och NU och vi slipper tänka på att många välutbildade människor helt saknar möjlighet att komma in i det finrum där deras yrke utövas.

Vi behöver inte ta ställning till varför en så stor del av de intagna på våra fängelser utgörs av människor som är födda i ett annat land eller av invandrade föräldrar. Att många kvinnor lever isolerade utan kontakter utanför familjen och utan kunna tala vårt språk, är ju inte heller vårt problem. Vi har inte någon anledning att fråga oss om vi skulle ha kunnat gjort något för att förhindra att dessa problem överhuvudtaget uppstått.

För det finns ju ABSOLUT INTE någon skillnad i förutsättningar för medborgare i vårt fördomsfria land.

Vi demonstrerar solidariskt när utvisning hotar särskilt ömmande fall men när det handlar om misstankar om bidragsfusk eller ren kriminalitet, tiger vi för att slippa den rasistiska stämpeln.

Fördomsfritt förvandlar vi fullvuxna människor till hjälplösa offer samtidigt som vi lämnar människor som desperat behöver vårt stöd och vår hjälp i total ovisshet under åratals väntan på besked om hur morgondagen ska se ut. Bara för att vi saknar mod att ställa krav, ställa till svars eller formulera skälen för att säga nej till dem som söker den hjälpen på felaktiga grunder.

På det sättet bygger vi en hemlig rasism underifrån! Den syns inte, för den går inte att tala om. Bara hemma bakom fördragna gardiner oroar vi oss ...

...... och det som växer i mörker och tystnad är svårt, nästan omöjligt att ändra på, men kan vara ett lättspelat instrument för dem som vill utnyttja det för egna ändamål.

SÅ skapar man ett helvetesgap mellan VI och DOM, i fördomsfrihetens namn och i ren skräck för att utpekas som en dålig människa .. EN RASIST!!!”

Det har inte hänt särskilt mycket på ELVA år, eller hur?