Konstiga drömmar?

Den senaste tiden har jag drömt så konstiga drömmar.

För undvikande av missförstånd och allvarliga kränkningar av människor som minsann drömmer både högt och vackert i vaket tillstånd vill jag klargöra att jag menar att de konstiga drömmarna alltså är de som jag drömmer när jag sover.

I natt till exempel köade jag för att gå ombord på en buss som skulle föra mig, mina grannar, mina bekanta och ett antal släktingar (som jag inte har så mycket kontakt med) till en okänd plats.

Det var väldigt besvärligt. Det var trångt, sent, mörkt, kallt och slaskigt och av någon anledning tvingades alla blotta vänsterarmen för att bevisa att de var vaccinerade innan påstigningen? Övriga fördes till det plåtskjul som hade den handskrivna skylten ”Busshållplats”.

Bara det borde ha fått mig att ana ugglor i mossen.

Väl på plats kom en statlig kontrollant i uniform för att kontrollera att alla bälten var ordentligt fästa och ytterligare en kontrollerade att de rosafärgade luddiga mattorna låg tight mot väggarna? På ett ställe upptäcktes en glipa och ”personalen” fick panik och tillkallade en ”specialist” som på något märkligt sätt och med ett lika märkligt verktyg täckte det oönskade mellanrummet.

Vi fick varsin vattenflaska och order om att absolut inte öppna dem utan tillstånd.

Där och då började jag undra vart jag var på väg? Varför? Hur långt bort? Kommer jag ens hem igen?

Vad händer då med Gnurglan och den Förskräcklige!!

Jag bestämde mig för att avstå från den påtvingade resan.

Men när jag försökte resa mig märkte jag att bältet inte gick att öppna och att dörrarna var stängda. Bussen började rulla och jag fick panik och ramlade nästan ur sängen när jag med vilt klappande hjärta och skyhög puls försökte hitta en utväg.

Jag undrar om min hjärna försöker säga mig något?

Men när jag googlar på konstiga drömmar finner jag att de har ökat de senaste åren. Människor över hela världen plågas av mardrömmar och enligt forskarna beror det hela på vår hjälplöshet inför hanteringen av coronapandemin.

Jag har inget forskningsunderlag att luta mig mot men om jag jämför med de oförglömliga drömmar jag minns så kanske de har rätt?

För det var helt annorlunda när jag drömde att jag var bjuden till en verklig kändistillställning i Saltsjöbaden(?) för att inviga ett ultramodernt bygge med parkeringen på toppen av alla otaliga våningarna.

Jag hade en fantastisk klänning och kände mig som drottningen av folket där jag minglade med människor som jag nästan inte trodde var verkliga. Dans, musik, strålkastarljus, snittar och champagne, vin och skaldjur, jag tog för mig av allt som bjöds bara för att plötsligt upptäcka att alla hade gått hem.

Jag var ensam kvar och ljusen släcktes ett efter ett och det återstod bara att ta hissen upp till bilparkeringen.

DÅ först insåg jag att jag var tvungen att köra för att komma hem.

Och jag lovar att jag hade precis den promillehalt jag förtjänade när jag navigerade mig hemåt mitt i natten utan att se varken vägkanter eller medtrafikanter.

Till och med efter att jag vaknat var jag tacksam över att inte ha mött någon polis.

Men i den här drömmen hade jag i alla fall roligt så länge den varade och fick stå för konsekvenserna själv.

Vad är det hjärnan försöker förmedla när vi drömmer?

Att du förtjänar att ha lite roligt men inte bör dricka mer sprit än du kan hantera?

Att du bör tänka dig för innan du går med på något som du inte riktigt förstår?

Varnar den kanske för att det finns uppenbara risker som du inte ser, men ändå omedvetet registrerar?

Eller är det bara ett bevis på att jag håller på att förlora förståndet?