torsdag 22 december 2022

Sveriges åldrande, fula, osynliga, värdelösa kvinnor ..

 .. har i dag fått en julhälsning på DN:s ledarsida.

Jo, jag tackar jag. Tänk att bli uppmärksammad av en ledarskribent på Dagens Nyheter! Det var minsann inte kattskit, som någon nu glömd åldrad anhörig brukade uttryckta det.

Förmodligen en ful, osynlig, värdelös kärring som karlarna inte iddes vända sig om efter även om hon gick naken på stan?

För det är ungefär så det låter när Lisa Magnusson beskriver det hemska öde som väntar ALLA kvinnor ”som antingen föddes fattiga eller blivit rånade av tiden och tyngdlagen”. En del kända skribenter lider så till den milda grad av sin förlorade skönhet – som de tydligen rånats på av tiden – att de frivillig ”raderar sig själva ur andras blickar, i skam”.

Huuu! Jag ryyyyyyyyyyser, detta hade jag ingen aaaaaaning om? Här har jag gått och trivts med mig själv utan att ens skämmas alls.

Det finns alltså inget förfärligare, alternativt ingen större frihet (om du fortfarande är snygg?), än ”att slippa förhålla sig till blickar, kommentarer och närmanden”.

Äldre kvinnor rör sig till och med på samma sätt som fula kvinnor?

Jisses!

Vilket århundrande kommer den är journalisten från? Själv kan jag ärligt säga att bilden av förhållandet mellan män och kvinnor som Lisa Magnusson målar upp, känner jag inte igen. Inte som tonåring och inte som ”åldrande kvinna”.

Livet är fantastiskt oavsett ålder, skönhet är kanske flyktig men personlighet och karisma följer personen livet ut, oavsett om vederbörande är man eller kvinna.

Men det är väl bara att tacka för synliggörandet från DN, för jag ingår väl också i gänget som förlorat ”sin gångbara valuta”, eftersom jag befinner mig på fel sida om den magiska 55-årsgräns där ”det inte längre går att se naturligt ung ut längre”.

Men, vad är det här för smörja? Vem är denna Lisa Magnusson och hur gammal är hon som önskar att ”åldrande kvinnor kunde tillskrivas ett värde (..) i sin egen rätt, som personer att se i ögonen och lyssna på”?

Lisa Magnusson är 36 år och feminist, upptäcker jag. 

Stackars lilla flicka är ju ett förminskande tilltal enligt feminister, så jag nöjer mig med att hoppas att hon mognar betydligt innan hon förlorar sin ”gångbara valuta” vid 55. Annars kanske  hon, som åldrande kvinna, kan hoppas på att bli sedd och värderad som kvinnlig ståuppare i livets oundvikliga slutskede efter 55.

För det här var den mest absurda och roliga krönika jag har läst sedan Johan Hakelius berättade om sin heteronormativa hund.

Läs också Britta Svenssons reaktion på samma krönika.

11 kommentarer:

  1. Hej min "gamla" chogg vän.
    Kan identifiera mig med saknaden efter den tid vi hade med choggen. Då bloggbyn var en rolig och trevlig plats att vandra omkring i.
    Jag bloggar alltmer sällan, det känns som om jag plötsligt inte har så många skratt kvar.
    Jag förstår att saknaden efter Rackarkotten sitter kvar. Det är svårt att förlora familjemedlemmar. Men kul att ni fått några nya.
    Jag önskar dig och hela din familj en riktigt fin jul. Och jag hoppas att få se dig på bloggen även i framtiden.
    Kramar =)

    SvaraRadera
  2. Jo, men.... Lisa är ju feminist, inte kvinna.
    Det förklarar väl det hela? Feminism är projicerat självhat, inget annat.
    Det är nog så att Lisa 36 upptäckt att det börjar bli svårt med engångsraggen i Ståkkålm, och därför blivit lite bitter, och då kanske det känns bättre för henne som förvirrad feminist sabla ned på de generationer av kvinnor som levde sina liv när kvinnor var just kvinnor, inte någon sorts androgyna hen.
    Det är synd om människan, som Ågust sa.
    God Jul,
    Rikard

    SvaraRadera
  3. Det hela är ju egentligen inte så konstigt i sig. Åldersdiskriminering är ju den enda godkända formen av diss nuförtiden.
    "Senioren" mfl. har ju länge försökt att döpa om det till "ålderism " (?) för att inte stöta sig med PK-folket. En form av svank som gott kan betecknas som syltryggeri.
    Att kalla en spade för en spade går ju inte längre för sig.
    I sanning är det synd om människan !

    SvaraRadera
  4. Food for fika7/1/23 20:16

    Gott nytt år!

    The real Hmm

    SvaraRadera
  5. Hej Any. Tittar in på din blogg fortfarande och hoppas på ett inlägg från dig. Men nu har det varit tyst här länge. Jag hoppas att allt är bra med dig. Och att du snart får tillbaka din lust att skriva igen. Sköt om dig. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag önskar att jag kunde få tillbaka lusten att skriva igen, men just nu känns det inte som om jag har något att säga som inte redan har blivit sagt. Men, man vet ju aldrig, ibland har jag lust att berätta om den första tussilagon, lilla vovvens alla bedrifter och vedermödor eller den Makalöses förmåga att bli ormbiten varje år.

      Radera
    2. Vilken tur du lever i varje fall jag började bli orolig eftersom det varit tyst så länge.

      Radera
  6. Härligt med ett livstecken från dig.
    Jag läser gärna om första tussilagon och om den makalöses bedrifter.
    Saknar dina berättelser ur vardagen med din flock.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Tillåt mig få tillönska dig och de dina en riktigt angenäm midsommar!
    Från mig i "Roslagens famn på den blommande ön"

    SvaraRadera
  8. En härlig midsommar mitt i sommargrönskan önskar vi er också. Efter nästan ett halvårs bloggpaus känner jag en enorm tacksamhet för att få leva och bo i ett naturnära och relativt händelselöst sammanhang.
    Ibland sneglar jag på bloggen och funderar på att börja om från början med vardagstankar och funderingar, men så läser jag hos dem som fortfarande skriver och inser att det förmodligen inte alls är intressant för någon annan än mig själv?
    Och jag orkar verkligen inte längre reagera över samhällsproblem och politik. Det mesta känns rätt kört just nu när alla skyller på alla och ingen har några realistiska lösningar.
    Det känns mer meningsfullt att prata med Katten och Hunden.
    Men jag saknar alla vänner som piggat upp med kommentarer de här åren så TACK! :-)

    SvaraRadera
  9. Saknar inlägg från dig är allt ok. Hur mår katten och du?

    SvaraRadera